Kategori: Blogg

Publicerat den

Första doppet…

Den som känner mig vet om att jag brukar inte vara den första ner till badet och hoppa i. Medan somliga badar året runt kan det ta lång tid in i sommaren innan jag tar ett dopp. Något år ( läs: troligen många) har jag inte alls varit i och badat. Skyller ofta på att det är för kallt.

Men igår hände det. Jag tog mitt första dopp. Till och med två gånger. Så vem vet, börjar det så här bra kanske det blir fler dopp innan hösten slår till.

Tänk att något som just då räknas som första gången egentligen har hänt ”första gången” flera gånger. Till och med för länge sedan. Jag har ju doppat mig, många gånger, under många år, för första gången just det året. Ändå upplevs det som första gången. Varje gång är det unikt för just den gången.

Under mitt liv som troende har jag mött Gud på olika sätt. På olika platser. Utifrån olika behov. Varje gång är unik. Varje gång känns det som första gången. Unikt. Ändå gjort den erfarenheten många gånger.

Tänk att något som sker ofta kan upplevas som första gången. Samme Gud. Han kommer mig till mötes. Ändå så unikt varje gång. Hur kan det vara så? Jag tänker att Gud gör det aldrig per automatik. Liksom kör en kopia på ett annat möte. Nej, han kommer på det sätt som vi behöver just där och då. Där du befinner dig i livet. På ett sätt som du behöver just då. Därför blir det som första doppet. Nytt och fräscht på ett som passar just då.

Han ser dig alltid i nuet. Inte vad du var förr. Inte vad du eventuellt ska bli. Utan här och nu. Ja, det kan forma din morgondag. Ja, det kan förlåta din gårdag. Han ser till fig i ditt nu. Där vill han möta dig. Inte som han mötte dig förr. Inte dom han behöver möta dig om ett år. Utan här och nu.

”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭NUB‬‬

Eller som en anna översättning säger:

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭SFB15‬‬

Se, upptäck, att Gud gör något nytt i ditt liv. Ett ”första”! Så stor är Gud.

Publicerat den

”Njut”

Ganska ofta när jag lägger ut något om ledighet eller som nu om semester får jag en uppmaning:

”Njut”

Härlig önskan. En bra uppmaning. Så viktig. Och vi behöver njuta, koppla av och ta tillvara på möjligheten att vila.

Men det har väckt mina funderingar…

Är vi så upp i varv att vi behöver påminna varandra att njuta ? Alltså att vi lever ett liv som glömmer bort att njuta? Eller att vi helt enkelt inte har tid att njuta? Eller kanske till och med glömmer bort att njuta?

Kanske är det så man ser att jag verkligen behöver en paus och vill påminna mig om att den kommer nu. Så njut nu pedher. Kan det vara så att jag inte är ensam om det?

Kan det vara så att den som önskar mig att njuta av det själv skulle behöva höra dom orden? Tro nu inte att jag tänkt så om er som önskat mig en god semester och att jag ska njuta av den….

Men kanske är det så att vi lever allt för ofta ett så upptaget liv. Så när vi väl får vara med om något ut över det vanliga, ett underbar kväll på stranden, så är vi redan i morgondagen och vi missar allt. Vi missar att njuta av det. Vi ser det visserligen med våra ögon men hjärnan processar redan något annat i framtiden.

Jag tror att det är bra att vi påminner om att inte glömma bort att njuta också. Ligger något av detta i återhämtningen. Så glöm inte att njuta.

Gud har gett oss något så underbart som sin natur till oss. Njut av den. Låt den välsigna dig. Dra ner på ditt tempo så att du kan hinna njuta.

Det finns så mycket att njuta. Missa inte det på grund av att du redan är på väg bort när det finns mitt framför dig.

Publicerat den

Vad gror i ditt liv?

Vi är i en tid där det handlar mycket om sådd. Många har försått, kultiverat. Andra planerar sina land. Kanske har du planerat dina land. Så sår du dina frön. Fröna gror. Till slut, det du längtar efter, får du skörda.

Vad gror i ditt liv? Vad för frukt vill du skörda? Kanske är det ändå så att detta med sådd och skörd är en bra bild på livet.

När man funderar så blir det rätt tydligt att vi har ett ansvar som enskild. Att bestämma oss för vad vi vill se ska växa fram. Vad vi vill ska. Vad vi sår in i våra liv.

Men jag funderar mest på vad som gror i mitt liv. Vad gror i ditt liv? Kommer ihåg när jag (!😉) gick och väntade vårt första barn. Ja , det var ju i mammans mage självklart. Men det var häftigt. Till en början svårupptäckt. Men efter hand kunde man se en bild av barnet på ultraljudet. Magen började att växa. Skulle det bli en pojk eller flicka? Vi var i spänd förväntan. Typ så kan jag fundera. Vad gror i mitt liv? Vad ska jag då vara med om längre fram? Vad ska hända?

Jag har en stor respekt och ödmjukhet inför framtiden. Och jag vill att det verkligen ska bli något. Det är min bön och längtan.

Hur tänker du? Vad vill du ska växa fram? I stor ödmjukhet kan du starta denna växt i ditt liv.

Min bön är att det ska vara en god jordmån i mitt liv. Så ber jag även för dig. Gud ger växten. Vi får se till att vi ger Gud dom allra bästa förutsättningarna för att tillväxt ska bli möjligt.

Publicerat den

Vad drömmer du om?

När jag ser tillbaka på min blogg har jag skrivit om drömmar tidigare. Mormors drömmar. Den kaka jag minns som hennes bästa kaka. Och om att drömma sig bort. Idag tänker jag på andra drömmar.

Vad drömmer du om att du skulle vilja se ske på ditt jobb? Vad drömmer du om att du skulle vilja se hända dina barn? Vad har du för drömresa? Vad drömmer du ska ske i ditt liv? Vad drömmer du om helt enkelt?

Somliga drömmar kan vara, i första anblick, helt omöjliga. Dom är helt enkelt för bra för att vara sanna. Dom känns som att dom bara är tagna ur en overklighet. Andra drömmar kan eventuellt vara möjliga men känns bara lite för komplicerade för att verkligen bli något.

I Efesierbrevet 3 kan vi läsa om att det finns en möjlighet där vi tvivlar på att det finns. ”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, …” En möjlig översättning på denna vers är: ”… långt mer än vi kan önska eller be om”, ”… eller ens drömma eller fantisera om..”

Idag skulle jag vilja påminna dig om att att detta gäller dig. Gud kan göra långt mycket mer än du kan drömma om. I detta tänker jag att det finns en utmaning och en uppmaning att ta till sig. Vad drömmer du om? Har du pratat med Jesus om det? Gör det. Du kanske tvivlar på att det är möjligt. Men denna vers säger något annat. Att det just kan vara möjligt. Lägger man sen till att Gud är alla goda gåvors givare så kan vi lita till att han ger det som är gott ovh bra för oss.

Dröm så högt att det når fram till Gud. Kan hända att det är just samma dröm han har om dig.

Publicerat den

När sommaren gör entré.

När sommaren gör entré gör det något med oss. Vilken avslutning på veckan vi fick. Den var ju näst intill magisk. Hela veckan var ju en skön resa i sommarens bästa sida.

Varmt. Sol. Svag vind. Somliga ansåg det vara läge att bada. (Men det var ju att ta i. ) När man bara njuter och njuter och njuter. (Att sen hockey-VM tog slut är väl ett säkert sommartecken).

Denna tid lockar ut oss människor. Vi blir inte så mycket inne. Det är mer rörelse. Man pratar med fler. Det är som att vi blir lite öppnare. Lite mer tillgängliga.

Ibland undrar jag varför vi inte kan ha samma sätt att vara på även den andra delen av året. Det är som att kylan gör oss mer introverta.

Jag lyssnade på en predikan i går som handlade bland mycket annat om att göra vår önskan kunnig för Gud. Även den önskan som kanske man inte tror sig att få. Precis som när vi önskade oss julklapparna när vi var små. Låt oss vara öppna och var dom vi är. Vi får lämna till Gud att svara och ge. Men när det, vi önskade, gör entrén får vi ta emot det.

Så, vad önskar du ska göra entré i ditt liv? Vad skulle du vilja ske i ditt liv? Du får önska det. Var frimodig. Gud ger efter sin omsorg, vilja och vad som är bra för oss.

Tänk att gårkvällen kunde avslutas med att kunna vara ute vid 22-tiden , kortärmat, 21 grader i luften. Det gör att man verkligen kan känna att sommaren har gjort entré.

Sommarens entré får symbolisera den värme, den grönskande nyskapande skrud, jag önskar och ber ska få komma sig till del i livet. Att ditt liv ska få dofta syrenens och rosens doft. Att ditt liv ska få skörda ny frukt och framgång.

Publicerat den

Ny säsong i livet

Idag börjar jag ett nytt jobb. Idag börjar det ett liv i en ny stad.

Jag kan bara ana vad som kommer. Men jag tror och uppfattar det som ett nytt steg, nytt kapitel, ny ”mening”.

När jag kunde njuta av mitt gamla sammanhang under helgen som gick kan det vara svårt att lämna. Men när man upplever det som ett steg man blir förd i blir det en annan känsla.

Många skräms av det nya. Man vill ha det trygga. Där man vet hur det fungerar. Ändrar sig inte så mycket.

Under dagen kommer denna sida av bloggen att växa fram för att visa på det nya som börjar hända. Så följ mig under dagen. Med jämna mellanrum uppdaterar jag sidan.

Så om du vill så får du följa mig in i min nya säsong i livet. Bloggen kommer att förutom dom vanliga funderingarna också handla om den första tiden i Eskilstuna och det nya jobbet. Dom nya upplevelserna. Dom nya känslorna. Det jag möter och utmanas i.

En första bit är gjord. Lite kaffe och frukost kan passa bra halvvägs
Man får mig att känna mig välkommen….

Steg för steg är det en ny tid …

Tomt skafferi ska fyllas, man ska hitta inte bara undran utan man ska hitta på Ica Maxi också.

Har börjat skriva på ett nytt oskrivet blad. Många nya bekantskaper, många intryck att ta in. Kommer nog att sova gott. Men nu en promenad i den nya staden

En vacker stad att utforska.

Snart kommer dagen att avslutas. Det blir med en amerikansk pizza. Lite fira typ

Publicerat den

För sista gången…

Att göra något för sista gången kan vara vemodigt. Det kan vara tungt. Men det kan också vara en viktigt process och bearbetning. Intressant är att det ofta väcker intresse. En blogg som lästs allra mest genom alla tider på min blogg har titeln ”Sista dagen på jobbet”. Lästes inte bara den dagen. Den kommer upp på läslustan varje månad.

I fredags var det mycket av sista gången. Sista gången jag satte på kaffet på morgonen på jobbet. Sista gången jag gick låsrundan. Sista gången jag loggade in på jobbdatorn. Sista dagskasseräkningen. Sista lunchen med folket. Sista förmiddagskaffet.

Det finns en process i detta. Ett bearbetning. Troligen rätt viktig när man ska avsluta något och gå in i något nytt. Avsluta och välja vad man ska lägga till minnesbanken. När jag stängde dörren efter mig har jag gjort ett val. Jag kommer att ta med mig alla goda och välsignade minnen. Resten lämnar jag kvar. Funkar det? Tror det. Vill tro det.

Det finns annat viktigt i att göra något för sista gången. Det är att sluta och avstå sådant som inte är bra för mig. Sådan avslut kan man ibland få göra igen och igen. För man faller tyvärr ibland tillbaka in i gamla mönster. Men med en idog envishet kommer dessa avslut att till slut landa i ett verkligt avslut till 100%.

Vad behöver vi göra för sista gången ? Hur behöver vi styra om våra liv?

Att göra något för sista gången kan vara traumatiskt. Men det kan vara en väg in i en ny säsong i livet. In i något nytt bättre. I detta ”sista” finns det ett ”lycka till”.

Så jag tänker att i detta ”sista” öppnar sig nya dörrar. Nya möjligheter. Nu frihet. Det man förr kanske trodde var det bästa visar sig kanske inte vara det sämsta men kanske bara bäst bäst. För det bästa ligger framför. Då måste det först bli ett ”sista”.

Publicerat den

Så var det dags att tacka för mig….

Så var det dags att tacka för mig….

Det har gått ca 5,5 år sedan jag klev in i Erikshjälpen Jönköping. Ca 10,5 år sedan jag startade min resa inom samma organisation. Efter tre butiker, två av dom ny/omstart så är resan slut. En fantastisk resa. Många gånger oerhört jobbigt men mestadels så enormt stimulerande.

Det har varit fantastiska år. Att tillsammans med volontärer och kollegor fått gör skillnad. Nästan lite synd att inte ha sammanställt allt det överskott vi lyckats fått till. Men det är i alla fall några miljoner. Tillsammans blir vi starka. Tillsammans kan vi göra så mycket mer.

Min regionchef berättade att vi tillsammans i vår butik har under dessa år fått ett överskott på ca 25 miljoner. Helt galet. Så stolt och tacksam att vi alla, tillsammans, kunnat få det. Så fantastiskt underbart

I går kväll tog mina kollegor med mig till ”min” strand och grillade. Jag är helt uppfylld av denna underbara grupp. Så tacksam för alla, dess olikheter, dess kompetenser, dess varma goa omsorg , dess närhet till Gud, dess böneröst. Dom är guld värda. Om någon i butiksledningen läser detta, till er vill jag bara säga: ”var rädd om dom, vårda dom, ge dom stöd och uppmuntran. Gör allt ni kan för att ge dom det dom behöver för att göra ett bra jobb. Det kommer välsigna butiken, det kommer välsigna mottagarna av överskottet. Det kommer välsigna er i ert uppdrag som butiksledning/styrelse.

Tack för all uppmuntran jag fått. Tack för förbön.

Tänk att få se att pengarna gjort nytta hos den mest utsatte i tex Tanzania, Etiopien, Sydsudan. Tänk att vi fått stödja en ensamme föräldern i vår egen stad. Tänk att vi kunnat ge matkassar. Hjälpt en nyanländ med språk och stöd. Gett tak över huvudet för en eu-emigrant.

Sista dagen med gänget kunde inte avslutas bättre än denna utsikt. Stort tack erikshjälpen i Jönköping. Stort tack pingstkyrkan i Jönköping. Tack för förtroendet att fått jobba i butiken i över 5 år. Tack för mer än 10 år i Erikshjälpens verksamhet.

Till er alla som sa att nu gärna ville träffa mig innan jag slutade, men där er tid inte räckte till för det, hade gärna träffat er. Men ser fram emot ett möte när så blir möjligt. Stort tack till er också. Uppskattat era goda tillrop. Var rädd om er.

Publicerat den

Glöm inte att stanna upp när Gud talar med dig

Upptäckte till förundran för någon dag sedan hur jag hade agerat vid en händelse för en tid sedan. Det blev en tankeställare

Kanske har du läst i min blogg om besöket vid Store Mosse. Där läste jag på en skylt om rocknar. En händelse där bilden började tala och jag uppfattade att Gud hade något att tala med mig om där. När jag reflekterade tillbaka inser jag att jag inte stannade nog länge. Inser att där borde jag ha stannat upp längre. För att låta den stunden bli ”färdig”.

När Gud talar med oss behöver vi stanna upp. Börja lyssna och prata med honom. Att låta oss ge tid för det.

När Gud talar kan det vara en stilla viskning som vi behöver vara uppmärksamma på. Kanske kräver det att vi stillar ner oss lite extra. Och bara fokuserar på att lyssna.

När en bild börjar tala ett budskap till oss behöver vi stanna upp och låta bilden bearbeta oss. Liksom låta den tala till punkt.

Det kan vara en tanke vi får. En tanke som behöver tid att få verka fram. Att vi låter den få ta ut svängarna och göra oss delaktiga

Jag tror helt klart att Gud kan ta upp tråden. För han inser att vi kan bli störda och tappar fokus. Han vill ju gärna få tillgång till oss vid första försöket. Men när vi tappar tråden kan han fånga upp den igen. Ändå tror jag att han vill få tillfället där och då. Det är ju därför han börjar tala med oss.

Kanske infinner det sig en osäkerhet och ovisshet om det nu verkligen är Gud. Jag vill uppmuntra dig till att tro och lita till att det är Gud som vill dig något. Du behöver inte tvivla på att han tagit fel person. Han vet vad han gör. Det kan vara ett oväntat besök men det är inte oplanerat från hans sida.

Tänker på Samuel i gamla testamentet. Gud försökte tala med honom. Men han trodde det var Eli. Till slut insåg Eli att det var Gud som ville tala. Då säger Eli så här:

”Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats.”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:9‬ ‭SFB15‬‬

Så återkommer Gud till Samuel. Samuel svarar…

”Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” Då sade Herren till Samuel……”
‭‭Första Samuelsboken‬ ‭3:10-11‬ ‭SFB15‬‬

Nästa gång vill jag svara: ”Tala Herre jag vill lyssna till dig”. Vad vill du svara när han kommer till dig ?

Vi behöver låta Gud tala till punkt när han kommer för ett litet prat. Bara vi själva kan besluta oss för det.

Publicerat den

Vätskekontroll

Man får ju upp lite gamla minnen på Facebook. Igår kom denna bild upp:

Vi skojade lite med vår vän Astrid. Vi tyckte hon behövde en vätskekontroll vid vårt hus när hon var ute och sprang.

När man har ett längre lopp som tex wasaloppet, så har man vätske- och matkontroller. För att kunna vara uthållig så krävs det sådana stopp.

Så är det i livet också. Livet behöver sin påfyllning av energi för att kunna framskrida. Likaså vilokontroller.

Ser vi till det andliga livet är dessa ”vätskekontroller” också viktiga. Försatt tron ska kunna utvecklas och växa. Så att den kan bevaras. Dessa ”vätskekontroller” kan vara bönelivet, gudstjänstlivet, stunden med bibelläsandet, lovsången, ja sådana stunder där vi stannar upp en stund vid Guds sida.

Så det är inte bara löparen som behöver en vätskekontroll. Hela livet behöver det. Andliga såväl det fysiska livet.

Löparen behöver planera sitt vätskeintag. Frågan är hur vi planerar vår andliga vätskekontroll. Är vi lika noga med dessa båda sidor av livet?

Jag längtar verkligen efter att få vara på en vanlig gudstjänst igen. Jag behöver denna andliga vätskekontroll. Webbgudstjänster är bra. Bättre än inget. Men liksom man behöver gemenskap på olika områden i livet behöver vi gemenskap i det andliga livet också. Där är gudstjänsten en viktig ingrediens.

Så glöm inte dina vätskekontroller – varken dom fysiska eller andliga.