Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Reset-knappen som kopplar upp igen. Kanske till och med kopplar ihop igen…

Rätt många av oss har idag en modem i vårt hem. Den hjälper oss att koppla upp oss till internet, till nätet vi brukar säga.

Jag minns det första modemet jag hade som hade en fart av 14.4 K. Kopplades via telefonledningen. Ingen kunde ringa under tiden. Sen blev det 28.8 och 56 osv Det gick bara fortare och fortare och nu kunde man ringa och surfa samtidigt. Det var på den tiden då vi inte hade så många mobiltelefoner. Typ inga.

Finns det något så jobbigt när modemet tappar kontakten med nätet? Jo, det finns det ju men ändå. Något händer i modemet som gör att den inte kan kommunicera med internet. När det sker så finns det en resetknapp. Den trycker man på för att nollställa modemet. Så glömmer den bort det som störde, återställer allt. Så kan den koppla upp igen.

En bra bild på vår relation till Gud. Det är så mycket som kan förstöra vår uppkoppling och relation till honom. Kontakten bryta helt enkelt. Så finns det en resetknapp. Den kallas också för bön. Där kan man starta om sin relation. Förlåtelsen funkar som denna knapp. Den glömmer det som gick fel och startar om från början igen.

Det är också en bra bild på livet i stort. Vi möter olika situationer. Relation som går lie fel. Ibland kallar vi det för en ”fnurra på trån”. Det kan bli svårt att fortsätta av olika anledningar. Det är då jag tror vi behöver trycka på resetknappen. Helt enkelt starta om relationen. Allt går inte att reda ut. Allt går inte att förklara. Det gick bara fel men nu för man helt enkelt starta om. Glömma och gå vidare.

Så kraschar livet. Det går helt enkelt helt sönder. Det gamla är inget att gå tillbaka till. Det går helt enkelt. Det är då jag tror vi behöver trycka på livets resetknapp. Helt enkelt starta om. Förlåta både sig själv och andra för att kunna gå vidare. På ett sätt glömma och gå vidare. Att starta om med gott samvete. Ditt liv är så viktigt. Du är värd en omstart. Jag är rädd för att vi fastnar i ett dåligt samvete eller kanske till och med i ’offerkoftan’. Våga omstart. Du kan det.

Reset skulle kunna stavas ’förlåtelse’ men också ’börja om’. Våga ’tryck’ på den. Att glömma det som ligger bakom kan vara en bra väg för att kunna se klarare framåt.

Min bön denna dag blir …..

🙏 Herre , hjälp den som behöver förlåta och glömma. Ge kraft till nystart. Jag ber dig Herre att skapa den nya vägen i denna omstart. Ge en ny blick inför det som skall komma. Ge en tro och tillit för nästa steg. Tackar dig Herre för att du älskar att återkoppla med den du mist kontakten med. 🙏

Publicerat den

Trettondagen – siffrans helgdag ?

Tänk att vi har en helgdag som är en siffra. Trettondagen i juletiden. Tretton som ofta betecknas som ett tal med otur.

Denna tag är sammankopplad med dom tre vise männen. Skrev om dom för någon dag sedan ”Att följa en stjärna”. Dessa tre män hade med sig tre gåvor. Guld, rökelse och myrra. Allt igenom dyrbara gåvor.

Guld talar om hans konungslighet och gudomlighet. Rökelsen om hans prästerskap. Myrran som fick bli hans första smörjelse men också förutspådde hans död. På ett sätt blir det en profetisk handling om Jesus, vem han var och är. Vad han skulle möta.

För Maria och Josef måste det vara omvälvande. Herdar som kommer med en hälsning från änglar. Vise män som kommer med ovanliga gåvor. Ovanliga gåvor till ett barn. Men tydligen inser Maria djupet i dessa besök och gåvor. Inte nog med hennes besök hos Elisabeth som hälsar henne med orden: att det var ”Herrens mor” som kom på besök. Lägger man därtill den ängel som kom allra först till Maria för att kalla och utse henne till att föda Jesus så blir det många händelser. Händelser som kanske Maria nu i denna stund, då dom vise männnen kommer med sina gåvor , samlar ihop. Hon ser mönstret. Den ena efter det andra bekräftar.

”Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.” ‭‭Lukasevangeliet‬ ‭2:19‬.

Hon la det noga på minnet. Tänkte ofta på det. Jag tänker att det följde henne hela Jesus liv. När hon följde sitt barn genom skolåren, när han blev snickare, när han trädde fram och gjorde det första undret. Inte minst när man förföljde och hånade honom. När han fördes till att dömas. När han hängde på korset. När han dog. När han uppstod. När han sen lämnade jorden och hon fanns kvar. Och kanske var det detta hon plockade fram ur minnet under resten av sitt liv. Det hon hade gömt och begrundat i sitt hjärta.

Den där dagen, som vi kallar trettondag jul, var en av dom dagarna som bar henne igenom tvivlets dagar. Det var ingen otursdag. Det var en av dom dagarna som stärkte hennes tro och tillit.

En dag som vi förenklat kallar ”Trettondagen” Men som fick större betydelse än en siffra. Sådana dagar är viktiga. Vilka ”trettondagar” har du? Dagar som du upplevt stärker sin tro? Som gör gott i dig när tvivlet knackar på? Sådana dagar är bra att skriva ner. Att likt Maria plocka fram ur minnet. Dom dagar som du gömt och begrundat. Dom blir inte dina otursdagar. Dom blir dina turdagar. För dom påminner om något gott och viktigt.

Dom blir som guld för dig – så värdefulla. Dom får en god välsignad doft av ”rökelse” över sig. En påminnelse om Jesu person. En god doft av ”myrra” som vill smörja dina tankar med tro och tillit igen. En väldoft över ditt liv.

Alla dessa dagar vi nu haft i juletid har velat påminna oss om att Jesus har kommit till oss. Till dig och mig. Det är en hälsning från Gud själv. Det är verkligen något att gömma i sitt inre. Att begrunda och låta det göra något gott med oss.

Publicerat den

Vad behöver vi?

Vad behöver vi?

Ja, den frågan är väl troligen minst sagt svår att svara på. För det beror ju på i vilket läge man är.

Om man är arbetslös är det ju rätt givet – att arbete vore välkommet.

Har man dålig hälsa så är en god hälsa vad man behöver.

I dessa tider tror jag många behöver relationer. Ensamheten är ganska utbredd. Den fanns före pandemin. Jag menar att den blivit ännu större idag.

I ljuset av detta tror jag det blottläggs något ännu djupare. Det blottläggs ett djupare behov med ett djupare värde. För allt ställa på en kant. Jag tycker mig se att man börjar efterfråga mer hållbara saker. Det ytliga som förr var det som fick gå före är nu något man mer gärna lämnar bakom sig.

Så vad behöver vi?

Jag tror vi behöver något som berör oss mer på djupet som jag ett mycket större värde över tid.

Jag tänker på ett Jesus-ord som blir mer och mer relevant och viktigt. ..

”… Jag har kommit för att du ska ha liv, och liv i överflöd.” Johannesevangeliet‬ ‭10:10‬b‬‬

Ett liv som inte är livat utan med ett liv som ger ett värde som överträffar alla yttre krav och förväntningar. Ett liv som får ett inre värde som ger trygghet, hopp, tillit, tro på att livet inte faller ihop som ett korthus. Utan ett liv som håller , hur oroligt det än är runt omkring oss. Vad än folk ”gör med oss”. Livet får helt enkelt en helt annan stabilitet. Det är vad jag ser i detta Jesus-ord.

Överflödet ligger inte i lönekontot eller prylberg. Det är så lätt att man lägger det i ordet ”överflöd”. Men livets överflöd innebär något helt annat med helt andra värden. Som inte värderas i en valuta.

Så vad behöver vi?

Jag tänker att om vi lämnar det enkla svaret på denna fråga så blir svaret klart annorlunda tror jag. Det är då vi börjar lyfta fram dom mer djupa existentiella värdena.

🎶 “All you need is love” 🎶 – ja, det är nog så. När Jesus är kärleken. I den bemärkelsen är jag beredd att hålla med. Allt jag behöver är Jesus – hans kärlek och omsorg. Det gör något gott med oss.

Publicerat den

Ruta efter ruta

Sitter och tittar på en gammal film. Sett den förut. Skulle nästan kunna berätta varje filmruta. Så många gånger har jag nog sett den 🙈

Att man brukar jämföra livet med en film är ju ingen nyhet direkt. Inte heller att allt vi går igenom är liksom en ruta av den filmen typ. När man är nära döden går livet som man levt som en film framför ögonen.

Och visst finns det likheter. Livet är ju på ett sätt en biografi. Man skulle kunna spela in varje del av livet. Så visa det som en dokumentär.

En film är ju mängder med filmrutor. En efter en formar dom en film. Och på det sättet får vi leva. Ruta för ruta. Vi behöver inte ta det mer än så. Visst, tänk om man kunde få en förtitt på livet. Innan en film går upp på biografen så brukar man ju ha en premiär där vissa utvalda får se den före alla andra. Men jag tror inte det vore en bra väg. Vi ska ta livet ruta för ruta. Inte mer än så.

Men jag tror att vi inte ska lämna bort regin till någon annan. Den bör vi hålla i själva. Du bör själv vara regissören. Det är du som ska forma ditt liv. När någon börjar ta över den rollen är det fara å färde. Du är din regissör. Ingen annan.

Bjud in den eller dom du vill ha med i din ”film” Det är du som ordnar rollistan. Ingen annan ska råda över den.

Vi gör dock väl i att ta ruta för ruta. Det räcker gott och väl.

Publicerat den

”Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat ”

”Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat ”

Citatet är hämtat från en kompis som hejar på Leksands IF. Om nu det var viktigt att veta att hon hejar på just det laget. Inte så konstigt. Hon är ju dalkulla. 😉

Men visst ligger det något bra idet. Så långe man inte ger upp har man inte förlorat.

Så länge man inte ger upp så har man inte missat möjligheten.

Inser hur svårt det kan vara att mobilisera kraft, till att fortsätta att kämpa, när det känns som att allt går emot.

Så är det motigt? Ge inte upp!

Ser det hopplöst ut? Ge inte upp!

Tycker du att du inte verkar hitta lösningen? Ge inte upp!

Ser vägen snårig ut? Ge inte upp?

Upplever du att vägen till nu är orättvis? Ge inte upp!

”Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat ”

Publicerat den

Tårar göra livet ljusare när så behövs

Att det varit mulet långa tider den senaste tiden är väl ingen hemlighet. Ett tjockt molntäcke som döljer solen. Så mycket att det känns som att det aldrig blir dag. Solen kommer liksom aldrig till.

Ett moln som får regna ur sig kan inte längre dölja solen. Så till slut är molnet tömt på vatten och solen för lysa i full kraft på oss igen.

Det är en fin bild på livet. Livet kan ha så mycket moln över sig. Mörka moln. Kanske till och med fulla med åska och dunder. Många tårar som väller fram.

Du vet säkert om hur en sommardag med ett kvalmigt varmt väder är. Så kommer det ett förlösande regn. Helt plötsligt kan man börja andas igen liksom. Naturen får ett helt annat liv.

Så tänker jag att tårar gör med oss. Tårar gör livet ljusare när så behövs.

När livets utsikt mest är mörka moln. Kanske det mullrar lite nära och i fjärran. Men liksom ett åskväder går över genom ett regn så lättar tårar det inre tryck vi kan ha. Tårarna rensar luften. Tårarna lyfter ur ångesten. Tårarna renar oss från det som solkat ner oss på något sätt. Både det vi själva åstadkommit men också det andra har smutsat ner oss i.

Ändå är vi alltför rädda att låta tårarna sippra fram. Som om det vore skämmigt. Eller att vi är för vuxna för att gråta. Kanske vi män har svårast. Det är ju inte manligt att gråta. Men kanska är det mänskligt att gråta.

Jag tror att vi är skapta med en förmåga att gråta. Det är en ventil, som ånglokets ångvissla, som är tänkt att hjälpa oss att släppa på trycket.

Ett samtal som berör dom djupa problemen och nöd vinkar känna behöver kanske också tårar. Det finns en själavård i att låta orden omslutas med tårar när så behövs. Det är som att tårarna vårdar vårt inre under samtalets gång. Som att tårarna bearbetar dom svåra frågorna vi bär på.

Så jag tänker att tårarna gör livet ljusare. Blir lite lättare att ”andas” i livet. Tårarna återbördar leendet vi tappt bort. Så var inte rädd för dina tårar. Kanske är det ändå så att efter tårarna kommer solen fram. Efter svårigheten att se genom tårarna kommer utsikten klarna.

Publicerat den

Att skriva historia…

Gott Nytt År önskar jag dig. Ber att du ska få ett välsignat år. Att vår värld ska nu få återhämta sig från den pandemi vi nu upplever. Att vaccinet ska fungera väl utan tråkiga biverkningar.

✍️ Inför ett nytt år är det som att vända ett blad. Vi får en ny sida att börja skriva vår historia på. Där format vi den varje dag vi lever. Om vi vore duktiga att skriva en dagbok skulle det kunna den kunna bli våra memoarer en dag.

✍️ Minns en gång då gammelmormor till mina barn, Märta, önskade sig en ny dagbok. Hennes gamla var färdigskriven. Då önskade hon sig en tio-årsdagbok. Då var hon redan gammal. Minns att vi reflekterade över att den skulle hon inte hinna skriva ut. Ändå önskade hon sig en för tio (10) år framåt. Jag vill minnas att hon var över 90 år då. Troligen 92 Kanske äldre. Hon fick sluta sina dagar på sin 102-årsdag. Så hon hann ju med hela boken trots allt. Även om dom sista åren inte blev så mycket skrivande. Inte heller hennes intresse av korsord avtog med åren.

✍️ Vad skriver du ner inför detta nya år? Vad skulle du vilja skriva en dag? Vad skulle du vilje se att det sker? Hur vill du forma din framtid. Vad ska sin ”livsbok ” få summera över 2021?

✍️ Jag tänker att en sådan bok inför 2021 kan innehålla önskningar om framtiden. Den ena sidan får beskriva vad vi vill uppleva. En sida längre bort får beskriva uppfyllelsen av den önskningen.

✍️ Kanske är det också bra att få reflektera över hur det gick. En bearbetning av händelser för att kunna lägga dom i rätt minnesfack. Så att dom får vila där. Att dom mindre goda erfarenheterna får lämnas där och inte göra ont längre. Att dom goda minnena får ligga överst för att påminna till glädje och uppmuntran.

✍️ Idag är en dag man kan få göra ett medvetet avstamp in i ett nytt år. Välja väg på något sätt. Kungens berömda ord om att vända blad kan få en djupare betydelse. Att vi faktiskt vänder ett livsblad. Vi lämnat bakom oss det som var jobbigt och sårade oss i det förra året. Allt för att inte bitterhet ska lägra sig inom oss. Vänder blad och ser framåt. För att skapa ett nytt liv i ett nytt år.

✍️ Jag skulle redan nu vilja skriva sista sidan. Där vill jag att det ska stå:

Herre, tack för det år som ligger bakom. Tack för att du varit med. Tack för att mitt liv har fått ta nya välsignade steg. Steg som utvecklat mig. Hjälpt mig. Tack för modet i vissa avgörande beslut. Tack för kraften att vara återhållsam där jag behövt ta ett steg tillbaka. Tack för den framtidstro som vuxit fram under året. Tack för att jag kunnat leva i förlåtelsen och nåden. Tack för att detta år skapade en bra plattform för nästa år.

Så skulle jag vilja summera mitt nya år. Får se hur det går. Lycka till med ditt ”skrivande”

Publicerat den

Gott Nytt År till er alla !!

Gott Nytt År till er alla !!

Tack för året som ligger bakom. Tack för all uppmuntran. Tack för att just du finns. Tack till alla er som följt min blogg.

Nu laddar vi upp det nya året.

Min bön inför detta år är att du ska få ett välsignat år. Att vår Herre ska gå med dig. Ber att du ska få hålla dig frisk. Att du ska få vara med om många goda stunder du kan känna glädje i.

Först ska vi klara oss igenom pandemin. Få vårt vaccin. När det är min tur ska jag ta emot vaccinet. Gör det du med. Sen kör vi en omstart.

2021 ska bli ett klart bättre år. Klart bättre. Det får bli vår bön. Det får vi hoppas och tro att så ska ske.

Gott Nytt År !!

Publicerat den

10 år i biståndets tjänst – ganska lång tid

10 år är ganska lång tid. I världshistorien troligen en kort tid. I evighetsperspektivet är det typ bara en krusning. Men för somliga en evighet.

Det har nu gått 10 år sen jag klev in på erikshjälpen för första gången som anställd. Det känns rätt länge trots allt.

Den som varit med från början har helt klart ett mycket bättre perspektiv. Men tror mig kunna säga att jag kan nog ha det också.

Det har hänt galet mycket på dessa år. Minns när jag gick in på huvudkontoret i Hollsbybrunn för att skriva på det första anställningsavtalet. Då hade second hands huvudkontor inte många anställda. Idag kan jag inte räkna dom alla😉. Det har vuxit oerhört mycket. Vi är många fler butiker. Dagskassorna är mycket större. Vi kan göra mer än någonsin av det överskott som nu skapas.

Att möta alla volontärer är stort. All dessa som helt gratis ger av sin fritid för att skapa detta enorma som erikshjälpen är med dess överskott för bistånd av olika slag.

Likaså alla som gör sin praktik i våra butiker. Bjuder verkligen på sig själva.

10 år. Vart tar tiden vägen? Framåt känns tio år som ganska länge. Nästan som en evighet. När man var liten tror jag inte att man ens reflekterade över det. Nu kan det kännas lite skrämmande i min ålder.

Om tio år …… ja hur ser det ut då? Vad tänker då? Ibland känns det som att ingenting händer på tio år. Men det räcker med att se på en tv-serie man tyckte var så bra då. Teknik och innehåll var helt okej. Men att se den idag undrar man nästan hur det kom sig att man tyckte om den ….

Om tio år ….. kanske är det just så livet fungerar. Man ser hellre framåt än bakåt. Vill utveckling. Se och möta det nya.

Milstolpar har sin plats. För mig inte ett mål. Det är mer ett avstamp. Dom gamla milstolparna, som var stenar, markerade avståndet kvar till nästa plats. Eller hur långt man färdats. I sig en viktig punkt. Att veta vart man är. Men också att veta hur långt man har kvar.

Tio år – många år är det. Många av dom har varit utmanande med allt det har inneburit. För ibland har vi undrar vad ett normalt år på Erikshjälpen är. Brukar skoja om att det onormala är det normala. Men tänk att få jobba med något vars syfte är att hjälpa den behövande. Kan man jobba med något mer viktigt än så?

Tacksam för dessa tio år. Det har, tillsammans med många andra, skapat miljoner till bistånd. Bara dom sista 5 åren nästan 15 miljoner kronor. Det känns stort. Dom har fått hjälpa långt bort men också i vår egen stad. Det känns stort. Det känns stort.

Publicerat den

Nyårslöftet …..

Jag tänkte vi skulle samla ihop alla våra nyårslöften och lägga upp dom på en webbsida. Sen rapporterar vi in efterhand vi uppfyller löftena. Då kan alla människor följa hur det går för oss.

Nej, jag skojade bara.

Men tänk om man skulle göra det…. hur skulle då nyårslöftet se ut? Skulle vi våga ta ut svängarna? Skulle vi våga att avge ett löfte? Hur skulle det kännas?

Nu är ju inte kanske ett nyårslöfte det som är mest avgörande i livet. Men jag tänker att vi kanske blir mer eftertänksamma i våra löften ju mer publika dom är. Ju mer synligt det blir desto mer försiktiga blir vi nog.

Vi får en större respekt ju mer offentligt det är. Och kanske är det precis så löften alltid skall behandlas. Med stor försiktighet. För det blir aldrig bra när man lovar mer än man kan hålla. Förtroenden raseras snabbt men tar tid att bygga upp.

Men kanske kan vi ändå ge varandra ett löfte detta år. Att vi gör allt vi kan för att inte bli smittade eller smitta någon annan. Vi behöver inte annonsera det. Vi behöver bara leva det löftet. Är det en garanti för att ingen blir sjuk? Nej, troligen inte alls. Men det kan ändå vara det viktigaste löfte vi någonsin gett oss själva och varandra. Kanske för hela vår jord för alla som bor på denna jord. Att göra allt vi kan hålla oss friska.

Så varför inte fundera lite på att ge ett nyårslöfte detta år. Även om du inte brukar det. I år är ett bra tillfälle att göra ett undantag. Verkligen ett bra år, bra tillfälle, för det.