Krocken som känns på djupet

Kanske vet du vad jag gör för något. Jobbar i en butik vara syfte är att få över pengar till att hjälpa andra. Det syftet krockar nu rätt kraftigt med nya restriktioner.

Myndigheter säger ”gå inte till butiker” Oj oj. Hur ska det då gå med vårt uppdrag? Tro inget annat än att jag tror att myndigheterna fattar kloka beslut. Absolut så.

Men vi som vill att folk handlar hos för att hjälpa andra får svårt att göra reklam för oss. Vi har en viktig dag där dagskassan går till det sociala hjälparbetet i vår egen stad. Och det kan vi inte locka till. För vi vill vara försiktiga. Och ändå vill vi …. Ja du förstår läget. Följer alla myndigheternas beslut har vi inga kunder.

Det krockar totalt. Vi som vill hjälpa och rädda. Behöver folk till att det ska bli möjligt. Moment 22 helt klart

Den krocken känns på djupet. Den känns oerhört jobbigt.

Vi vill inte vara det som för smittan vidare. Men vi vill skapa möjlighet att hjälpa dom som verkligen behöver hjälp. Det blir så jobbigt dubbelt.

Det är som att luften går ur oss. Hur i hela världen ska man göra?

Men det slår mig en sak. Om man inte kan handla kan man hjälpa ändå. Genom att skicka en slant till dom organisationer och sammanhang som hjälper till, som tex dom som äger vår butik. Pingstkyrkan i Jönköping eller Erikshjälpen. Då kan vi på så vis hjälpa i alla fall. Visst är det bra ?!!!! För en sak är säker – behoven av hjälp är inte mindre denna jul. Troligen ännu större behov i år. Så det är tufft läge nu

Ps Vill du hjälpa Pingstkyrkan hjälpa? Swisha till 123-476 07 73 och märk gåvan ”social dagskassa” . Vill du hjälpa Erikshjälpen att hjälpa så swishar du till 90 09 28-3. Tack för att du vill göra skillnad Ds

Eftersom vi har svårt att…

Med tanke på hur svårt vi verkar ha att förstå allvaret …..

… är det kanske dags att stänga ner samhället i 30 dagar.

Vi verkar ju ha svårt att vara uthålliga. Vi verkar ha svårt att förstå vad avstånd är.

Många lyckas med avstånd. Men eftersom så många inte gör det får vi nog stänga ner.

För om det räcker så är det värt det. För nu verkar det ju aldrig ta slut …..

Kan man fundera så? Jag bara undrar?????

Som det känns nu så går det helt åt fel håll. Fortsätter det så här så vi väl inget val snart. Att faktiskt stänga ner helt. Vilken tur att det inte är jag som ska ha det förståndet och beslutet.

Vi har ett eget val. Vi kan trotsa det som myndigheterna säger till oss. Vi kan också välja att ta ansvar och vara uthålliga. Jag bara reflekterar över det. Att hålla avstånd är ju en ganska enkel regel, eller hur? Hur svårt kan det vara ?

Trötta på allt detta? Ja, absolut. Men vad hjälper det? Om det finns en bra väg att använda varför då ta en sämre väg?

Jag funderar på varför vi människor ibland tänker och handlar så irrationellt. En förklaring på detta ord är ’förnufts­vidrigt’. Vi vill väl gärna inte beskriva det så starkt. Men ligger det inte något i det? Mot förnuftet och bättre vetande gör vi tvärtemot. I covid-tider kanske den enorma tröttheten på att isolera sig driver oss till dumma val. Men kan vi söka efter förnuftets val? Kan vi påminna oss om hur snett det kan gå? Då kanske vi kan bli mer rationella. Mer förnuftigt.

När jag började skriva på denna blogg visste jag inte vad som skulle ske. Igår fick skärpta regler för den region jag bor i. Det väcker verkligen till eftertanke. Kanske är det ändå så att vi denna gång behöver handla annorlunda. Varför få? Vi vet så mycket mer nu. Det finns 5969 orsaker. Det är så många som har dött vid skrivandets stund. Det räcker nog för att samla på sig orsak till varför vi ska tänka till.

Men det är något dubbelt i alla dessa regler. Tex så får möten samla Max 50 men vi uppmanas att bara träffa vår familj. Butiker får ha öppet men samtidigt ska vi inte gå dit. Mer än till livsmedelsbutiker och apotek. Om vi måste alltså. Allt för att rädda julen.

Varför inte då ta tre veckor och stänga allt. Så kan vi sen fira jul. På riktigt. Bara en lite fundering bara

Behöver jag verkligen….?

Har du skrivit din önskelista till jul ännu? Minns hur mina listor kunde se ut när jag var liten. Stackars mina föräldrar.

Satt och letade efter några saker jag skulle vilja köpa. Finns mycket att hitta. Samma sak till stor skillnad i priset. Tänk att samma pryl kan skilja 3-500 kronor på. Bara en sådan sak. Hur som helst. Köper man något köper man väl där det är billigats

Men där jag sitter och planerar köpet så slår det mig …….

Behöver jag verkligen denna sak….?

Det är ett konsumtionssamhälle vi lever i. Vi har ”väl aldrig haft det så bra som nu” typ. Vi har möjlighet att handla. Det finns så mycket att handla också. Inte bara i vår stad och land. Kan beställa från hela världen. Bara genom ett knapptryck.

Men man kan verkligen fundera på…… vad behöver vi? I ljuset av hur det ser ut utöver vår värld….. vad behöver vi egentligen?

Klart man vill unna sig något. Självklart. Men ibland undrar jag bara ….. till vad? Man kan ju börja att titta i sina förråd och garderober….. kanske är det rätt fullt där.

I början av pandemin upptäckte vi hur många som rensade i sina förråd. På jobbet blev vi överraskade av hur mycket saker som kom till vår gåvomottagning. Jag minns att jag tänkte att det kommer att märkas i oktober. Då måste ju det sina i inflödet. Men inte då. Det flödar in i massor fortfarande.

Handen på hjärtat…. vi behöver inte så mycket. Man klarar sig rätt bra med färre saker.

I ljuset av den helg vi har passerat påminns jag av sången…. Cornelis visa….

Du kan ingenting ta med dig dit du går
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går
Du behöver inga penningar
När du vid porten står
Och du kan ingenting ta med dig dit du går

Kan vara värt att fundera på en extra sväng….

Sorg är en annan form av kärlek

Stefan Löfven håller tal. En mening lever kvar. ”Stor saknad är en annan form av kärlek”. Jag tänker att man lika väl skulle kunna säga ”Sorg är en annan form av kärlek”

Vi har en av dom stora helgerna bakom oss. En helg som detta år är mer viktig än tidigare år. Främst för dom alla som dött i Corona. Och för alla dom som inte fick ta avsked på grund av reflektioner blev denna helgen både tom men också väldig viktig. Att inte fått tagit ett värdigt avsked är nog väldigt tufft. På det viset blev denna helg viktig att få göra det återigen på ett värdigt sätt.

🕯Kanske minns du att jag skrev om att jag idé ett särkilt ljus för att påminna ut om min tro. På något sätt en proklamation. Jag tror att ett ljus för den som gått före oss också kan hjälpa oss. Det får vara en ceremoni som hjälper i avsaknaden av ett avsked.

Mitt i den sorg vi kan känna är det ett tecken på den kärlek vi kände för den som gått ur tiden. Kärleken vi kände för den som dött är på något sätt ett bevis på den kärlek vi hyste för den. Som en fortsättning på just den kärlek vi kände.

Om vi kan se det tror jag att det kan bli lite lättare att bära sorgen. Kärlek har en förunderlig kraft till att bära genom allt.

”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. ….” Första Korintierbrevet‬ ‭13:7-8‬ ‭‬‬

Visst ligger det något i det. Det är en välsignelse som vi får som gåva. I sorgen bär den.

Gått vidare…. 👣

Det finns få helger som denna som påminner om livets beständighet. Alla Helgona-helgen. Det påminner oss om något som är minst lika viktigt som själva livet.

Beroende på om vi bär på en tro så möter vi denna helg på olika sätt. För mig med en tro är denna helg mer varm än kall. För jag tror på ett liv efter det liv vi lever på jorden.

Ibland får jag för mig att alla människor på något sätt tror på en fortsättning. Vi har svårt att tänka oss att det är ett avslut detta med döden. Somliga säger att någon gått före. Före till vad då? Och kanske är det där vi skiljer oss åt. För jag tror verkligen att det finns en fortsättning. Det är vad den tro jag har säger. Det gör att jag har en rätt avslappnad hållning till döden. När någon dör finns det ett återseende framöver.

För samtidigt som denna helg påminner oss om alla som dött har den en djupare påminnelse. Det är att det finns en himmel. En himmel som är förberedd för oss. Vi behöver inte oroa oss utan sätta vår tro och tillit till det. Så mitt i denna mörka helg finns det ett vackert skimmer av himlen över den.

”Låt inte era hjärtan oroas! Tro på Gud och tro på mig! I min Faders hus finns det många rum och om det inte vore så, skulle jag ju inte ha sagt att jag går för att göra i ordning en plats åt er. Om jag nu går bort för att göra i ordning en plats åt er, ska jag komma tillbaka och hämta er så att också ni kan vara där jag är. Nu vet ni vart jag går och ni känner till vägen dit.” Men Tomas sa: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.”
‭‭Johannes‬ ‭14:1-6‬ ‭NUB‬‬

Så helgen påminner om himlen och den möjliga vägen dit. En helt fantastisk helg. Med all respekt för dig som just denne helg är ledsen och saknar någon så finns det ett ljus. Det finns ett hopp. Vi ska ses igen.

”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut. Trots att skiljas var så svårt så vet jag att du lever i ett ljus i det hemmet som vi kallar Faderns hus.” Refrängen till sången ”Vi ska ses igen”

För mig sammanfattar denne textstrof denna helg. Och mitt sätt att leva. ”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut.” En tro som bör mig genom livet. En trygghet i att vad som än händer med morgondagen så vilat jag i detta. Inte rädd för döden. Visst, jag känner mig inte alls färdig med detta liv än. Vill gärna ha många år kvar. Men om om om det skulle ända i morgon har jag en tro som bär.

Minns du sången på SVT
Minns du Sången på SVT Lyssna gärna till den sången.

Att leva i nuet blir allt viktigare

Denna helg, Allhelgonahelgen , belyser livets beständighet på ett speciellt sätt. Vi påminns om att livet varar inte för evigt här på jorden. Inför denna helg har jag blivit återigen påmind om att livet också inte alltid orkas leva. Man väljer att avsluta det själv. Ung som äldre. Så denna helg har på det sättet en sorg över sig. Men likväl så viktig ändå. (Mer om det i morgon)

Men en sak den också vill säga är att vi ska leva i nuet. Morgondagen vet vi inget om. Vi har inget löfte om den. Jag menar inte att vi ska leva i en rädsla för morgondagen, för olyckor och annat hemskt. För jag tror att man kan leva i en sann trygghet inför morgondagen.

Vi behöver fånga dagen. Carpe Diem. Frasen är ett epikuriskt (vikten av sinneslugn) talesätt som uppmanar till att måttfullt njuta av nuet.

Vi har lätt att försöka fånga allt annat men missa själva nuet. Missa det som finns närmast. Som att allting vi inte har verkar klart bättre än det vi redan har. Så blir det ett jagande efter saker och upplevelser.

Vi behöver leva här och nu. Och inte bara i morgondagen. Vi missar så mycket annars.

”Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭6:34‬ ‭SFB15‬‬

Lite skämtsamt skulle man säga att varje dag har nog av sina bekymmer. Men det ligger något i det. Att leva här och nu och låta morgondagen var där den är.

Vill inte påstå att det är lätt. Men jag tror att det finns en väg att gå. Det är att lägga allt i Guds händer. På ett förunderligt sätt känns det som att man är i goda händer. Man får vila. Märker att nuet blir lättare att leva.

Så fånga dagen. Lägg morgondagens bekymmer i Guds händer. Lev nu.

Att fästa blicken på rätt ställe

”Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. ….” Hebreerbrevet‬ ‭12:2‬ ‭NUB‬‬

I tider av oro är det lätt att sänka blicken. När man egentligen skulle behöva lyfta den för att ta ut riktningen sänker man den.

Tänker på den gången i gympan då jag skulle gå på bommen. Fick rådet att se på det stället jag skulle till. Men likväl tittade jag på bommen och trillade av. Men lyckades till slut när jag vågade fästa blicken dit jag skulle.

Tänker på Petrus som gick på vattnet. Så länge han såg på Jesus gick han på vattnet. Men när han började se på vågorna sjönk han.

Kanske känner du igen dig i detta. Det är så lätt att sänka blicken i orostider. Inte minst nu i pandemi, permitteringar och uppsägningstider.

Jag tror denna vers har något extra till oss. Fäst blicken på Jesus. Det gör att vi klarar att gå på ”bommen”. Upptäcka att trots att vägen är smal och knepig så funkar det. Trots att det gungar omkring oss så ”går vi på vattnet”.

Varför ? Han är upphovet till vår tro. Alltså den som bär upp allt. När vi går igenom svåra saker, modet sviktar, frågorna blir för många, så får vi fästa vår blick på Jesus. Det är stort.

Vad du än går igenom just nu….. lyft blicken och fäst den vid Jesus. Det kommer ge dig ett inre lugn. Ett lugn som bär dig igenom. Hjälper dig att fånga modet igen. Kommer att skapa tro och tillit.

Fäste i livet ⚓️

Idag är är det dags för mig att få på vinterdäcken på bilen. Inser att jag nog aldrig blivit så överraskad att det redan är dags för dom. Tycker hela hösten har varit så varm. Och så helt plötsligt är det redan snart november.

Fästet kommer att bli klart bättre när kylan slår till. Så på våra breddgrader behövs vinterdäcken. Något mina vänner i Florida eller Tanzania inte behöver bekymra sig över. Dom klarar sig utan vinterdäck.

Livet behöver också ha sitt fäste. Tänker på några rader ur Hebreerbrevet 6:

”Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget,”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭6:19‬ ‭B2000‬‬

⚓️ Din och min tro är som ett ankare fäst i himlen. Bilden är rätt tydlig. När båten ska ligga still på vattnet lägger man i dess ankare. Så driver den inte iväg. Så är vår tro också fäst innanför himlens förhänge. Bilden vill visa på att vår tro är fäst ända in i det allra heligaste. Hos Gud själv.

Hoppet om himlen, tron på Gud, blir vår själs ankare. Vårt inte liv får sin trygghet. Inte från massa yttre betingelser. Utan mer hos något mer beständigt. Gud!

Det är tryggt och säkert. Tänk att vi får vila i den tron på Gud. Det är stort.

”Du har funnit nåd”

Igår startade jag läsplanen Lukas evangelium i min bibelapp. Det är där du finner julevangeliet som är rätt känt. Men innan den så möter vi Maria och änglabesöket. Där får Maria höra orden…

”Du har funnit nåd”

Maria fick reda på att hon skulle bli med barn. Inte vilket barn som helst. Utan med Guds son Jesus. Klart hon blev förskräckt.

När jag träffades av dom orden i går morse blev dom lite extra tydliga. Du har funnit nåd. Jag tänker att det är just det vi får uppleva i mötet med Jesus. Han ger oss nåd.

Nåd är något stort. Vi människor har ibland svårt att ge varandra nåd. Vi har så många förbehåll. Till och med att jag får känslan av att vi till och med vill kunna återkalla den. Alltså vi kan tänka oss att ge nåd. Men händer det något dumt så återkallar vi den.

Sådan är inte Jesus. Han ger nåd. Fullt ut. När vi söker hans förlåtelse med ett uppriktigt hjärta så ger han nåd. Det är stort.

Därför är min hälsning denna dag. Du har fått nåd. Du är förlåten. Du är omfamnad i hans omsorg. För när du söker nåd kommer du att finna nåd. Så stor är Gud.

När jag sprang vilse

Jag var på semester på västkusten. Jag hade varit i området flera gånger. Så jag kände mig frimodig att ta en träningsrunda. Tog ut riktning och kände att själva rutten var klar. Sprang iväg. Men inser efter att tag, borde varit hemma nu, inte kände igen mig. Men det är ju enkelt. Bara kolla i mobilens GPS. Bara det att batteriet började ta slut. Och det gjorde det. Helt borta liksom. Det var en mindre go upplevelse.

Jag kom fram till ett hus. Som tur var man hemma. En kvinna inser vart jag ”hörde hemma” och erbjuder sig att köra mig hem. Så säger hon ”vilken tur du har. Det är bara jag som är nykter och kan köra dig hem”.

Man kan tro sig springa rätt i livet men så händer det något. Man gör helt enkelt ett felval. Så är man vilse. Det sämsta man kan göra då är att ha en attityd av ”kan själv”. Möjligen klarar du det. Men var aldrig sämre än att du kan be om hjälp. För det är inte lätt att hitta rätt i sin vilsenhet. När jag stod och dividerade lite med kvinnan hur jag skulle hitta rätt väg så var det svårt att se klart. Att förstå vägen. Till slut säger hon ”jag kör hem dig”. Hon insåg vad jag behövde. Jag valde att sätta mig i bilen och låta mig hjälpas.

Som tur var hon nykter och kunde hjälpa. För mig blev det en bild av hur vi, som omgivning, behöver vara ”nyktra”. Jag tror du förstår bilden. Att vi är i ett läge att vi kan och vill hjälpa. Kvinnan var inte i ett läge där hon gjorde ner mig. Hon såg hur läget var. Ödmjukt hjälpte hon mig. På något sätt beskriver det hur vi bör vara.

Vilsenhet är så mycket mer än att bara komma bort. Det skaver på självförtroendet. Även på modet. Det gör att frimodigheten får sig en törn.

Tänk att när vi människor har en attityd av att lyfta och hjälpa varandra så frigör det så mycket gott. Ett val vi kan göra. Kvinnan hade valt att vara nykter. Det rädda mig. Du och jag kan välja ett sätt att leva som kan välsigna andra. Det är ett inte så dumt sätt att leva.