Första dagen på det nya jobbet

Att komma den första dagen på sitt nya jobb är både lite nervöst och förväntansfullt. Det infinner sig också mycket respekt.

Jag kan ana att det fanns en viss spänning bland alla ”att nu kommer han”. Hur ska det bli? Hur är han? Vad kommer han att ta sig för?

Hos mig fanns det en undran hur skall dom ta emot mig? Vad kommer dom att säga?

Det är säkert så att du har varit i precis samma situation som jag. Första dagen är alltid lite speciell. På något sätt är starten så viktigt. Men det finns något som är är ännu viktigare. Inte bara att genomföra utan att fullborda. Så trösten finns för den som inte tyckte om början. Den kan då bara bli bättre.

Respekten inför ett nytt uppdrag är stor. Att se och höra varje individ. Att möta var och en där just den befinner sig i. Det är mitt mål och ambition. Att lyssna och ta in. Det är en svår sak om man med det menar att man skall tillmötes gå allt och alla. För mig handlar det om att samla ihop och skapa något av allt. Det kan inte falla alla i smaken till fullo. Jag hoppas dock att man skall känna sig hemma i helheten där alla passar in. Möjligen kan någon uppfatta mig att jag inte lyssnar ibland. Men det är faktiskt så att jag lyssnar, sätter in det i ett större sammanhang. Där många andra också haft en åsikt. Utifrån det satt det samman med, i mitt fall, butikens mål. Där har det då skapats en väg framåt. Kanske det inte var helt och hållet i den tanken någon pratat med mig om. Då kan man uppfattas som om man inte lyssnat. Men vederbörandes åsikt och tanke var med i formandet. Just detta är en svår ekvation. Allt för ofta genom tiden har jag mött människor som menar att det är just deras tanke som är värd att beaktas och ingen annans. Att andra i samma grupp har en annan åsikt är av mindre betydelse.  Att man lyssnar bara när man följer deras ide och vilja. För mig är det en knepig och svår inställning. Jag tror att när man arbetar i en större gemenskap måste man vara vidare än sin egen tanke och ide. Om man då är arbetsledare så är det sin uppgift att just lyssna på alla. Inte bara den som hörs mest. Så när du kommer med en ide, förstå att fler har också idéer. Om man lägger din ide tillsammans med deras kan det bli något riktigt bra. Så tänk lite vidare.

Hur gick det då?

En betydlig skillnad i min vardag kommer att vara tiden till jobbet. Fem (5) minuter med bil. Förr tog det typ 50 minuter.
Det var många intryck. Det var till detta butiksdag. Så huvudet är fullt av tankar. Nya medarbetare. Nya kunder. Många frågor som vill ha svar. Både hos andra och mig.

Dagen började bra med smörgåstårta. En bra försäljning. Trevligt bemötande och nyfikenhet.

Det blir nog bra detta.

Men det finns lite att komma ihåg. Många ställen att tända och släcka ljuset. Massa prång att hitta saker i.

Ett möte med en volontär gav särskilt avtryck. En äldre dam som i sin ungdom ville jobba i butik men livet gav annat. Nu får hon leva ut denna butiksglädje på äldre dar efter pension genom att jobba som volontär på Erikshjälpen. Hon bara älskade detta. Sånt smittar av sig.

Min första dag på jobbet är avklarad. Nu laddar jag för dag nummer 2.

En dag att fira

Idag är det en dag att fira. Ett jubileum som har många år på nacken. Det är en dag att minnas som borde uppmärksammas stort.

Vet du vad det är för speciellt med denna dag?

Det är årsdagen då jag tog mina första steg och sen kunde gå.

Inte illa. Eller hur?

Att det sen är den dag då vi gick över till högertrafik är väl också sant. Året var 1967. En söndag. Högersöndagen.
Tänk om man hade fått köra bil då? Det hade varit en utmaning.

Valkompassen – bilda regering av alla partier

val2014

Jag har gjort valkompassen.

Inget parti fick 100% utan det var ett parti som fick 63% och sen gick det neråt i ganska lika fallande skala. Jag dras alltså inte till bara ett parti utan till flera.

Blev du förvånad? Ja, jag blev inte det.

För visst är det just så. Alla har vi frågor som har sin förankring i ganska många partier. Till och med i ett parti vi inte vill rösta på. Det finns något gott hos alla partier.

Kan tro att många med mig gjort samma analys. Vad tar vi för slutsats av det?

Bilda en regering av samtliga partier. Jag skulle vilja plocka det bästa ur alla partier och skapa ett underlag för en regeringsförklaring. Nu blir det ju rent hypotetiskt men ändå. Det är ju helt utifrån min uppfattning och önskan.

Hur bra det skulle bli. Innan en fråga kommer till röstningen i kammaren är frågan redan löst. Bara att klubba igenom. Det blir inga långa handläggningstider. Man skulle nog kunna dra ner på antalet ledamöter och på så vis kunna spara massa pengar i riksdagen.

Så fram för en mångpartiregering. Då kan ingen skylla på den andra. Då måste alla stå för sina beslut.

Visst är det bra? Eller är det inte det?

IMG_0932.JPG

Retrotisdag – Nostalgibyn

IMG_5750.JPG

Igår var jag i nostalgibyn. En plats som jag väntat länge på att få besöka. Jag tog några bilder som få berätta om hur det är där. Ett fantastiskt ställe som tar besökaren många år tillbaka i tiden.

När man kommer in i en miljö som denna är det en intressant upplevelse. Man liksom drömmer sig bort. In i en svunnen tid. För visst, det är ju bara massa gamla prylar, men det finns ett liv i dom. Att se en gammal sak och inse att för kanske mer än 60 år eller mer, kanske 100, så användes dom. En person höll den i sin hand. Hur var den personen? Hur levde den? Hur hade den det i vardagen?

Om man väljer att möta dessa saker på det sättet kan man inte bara rusa förbi. Sakerna börjar berätta sin historia. Sitt livsöde.

När man ser den gamla tv-apparaten, bensinpumpen med pris på bensin på sisådär 40 öre/liter, mm mm inser man att tiden har gått. Ja sprungit iväg. Platt-tv och bensinpris på över 14kr/liter så inser man att vi lever i en annan tid nu.

Vilken tacksamhet att vi kan använda en så god teknik idag. Men visst skulle det vara skönt om vi fick ha dåtidens bensinpris. Å andra sidan, om vi tar bort alla skatter och pålagor så skulle vi väl hamna så billigt. Ok, inte riktigt men inte långt ifrån.

Nostalgibyn har lite kvar att göra. För många projekt som inte är färdiga tex. Jag tänkte mig att jag skulle komma in i en retro-värld men det är det nog under högsäsong. Trots allt detta på minussidan är nostalgibyn värt ett besök. För dig som gillar gamla saker är det en resa värd att göra. Enligt guiden en av dom mest välbesökta platserna med flera priser vunna. Så inför nästa år, besök denna nostalgiby. Då med mer att titta på som en frisörsalong tex.

Lite bilder att drömma dig bort med sänder jag med denna tisdag.

IMG_0928.JPG

IMG_0925.JPG

IMG_0922.JPG

IMG_0923.JPG

IMG_0924.JPG

IMG_0926.JPG

IMG_0927.JPG

IMG_0929.JPG

 

Kör sakta – äldre par

När man åker upp till vårt gamla hus finns det ett litet hus på höger sida. Ligger liksom mitt i kröken. På en skylt kan man läsa ”Kör sakta! Äldre par.

Detta äldre par har gått i pension sen några år. Har nog aldrig uppfattat dom som särskilt gamla. Ett härligt par som det alltid varit trevligt att stanna hos för en liten pratstund.

Det ligger något trevligt över denna fodran att köra sakta förbi deras hus. Allt för ofta är det så mycket hårda förbudsskyltar. Ofta med en underton av hot. Hot som kommer infrias om man bryter mot förbudet. Texten är liksom svart full av hot. Men inte deras skylt. Äldre par känns så gott. Man kan inte bli arg.

Nu kan man fundera på hur man kan tänka sig att köra fort förbi deras hus. Förutom att sikten är obefintlig är det ett sött litet hus med en trevlig trädgård att titta på. Ibland är det något nytt i trädgården. Beroende på årstiderna och olika högtider kan få en liten hälsning.

Kör man för fort hinner man ju inte vinka. Man hinner inte kolla läget. För på landet är man mån om varandra.

Detta äldre par kommer jag att sakna. Tänk vad dom har gjort mig glad under somrarna. Bara deras glad ansikten när man passerar. Glimten i deras ögon är något speciellt.

På tal om skylt…….. När våra pojkar var små satte vi upp en skylt. Jag hade förstorat upp varsin bild på pojkarna. Skrivit något i stil med att man skulle sänka farten för dom bodde där. Det funkade. Inte så sällan stannade bilar vid skylten. Man tom backade tillbaka för att se bilderna. Det var två söta små ansikten som log mot den som körde förbi. Det kunde man bara inte missa.

Hur som helst….

Vi behöver fler sådan äldre par som man inte får köra för fort förbi.

Söndagstankar – Bli stilla

IMG_0916-0.PNG

Denna bibeltext har många djup. Kanske kan den bli din följeslagare kommande vecka. Jag vill påstå att den har en ingång i våra liv på många sätt. I allt vi möter, hur vi hanterar det och hur utgången kan bli. Låt mig ge dig några ingångstankar som kan sätta fart på din egen meditation över detta bibelrum.

Gud är vår tillflykt! Många gånger lever vi under devisen ”kan själv”. Tänk om vi kunde ödmjuka oss och be om hjälp istället. Hur omskakande än vår omgivning är så är Gud en välbeprövat tillgång. Så många har ropat och fått hjälp.

En ström går fram! Här pratar vi inte om 220 volt. Här pratar vi om en välsignelse som vederkvicker oss. Vederkvicker? Vad betyder vederkvicka? Att ge nya krafter, att friska upp. Tänk att få möta detta. Det är ofta det kan kännas ”torrt” i livet. Denna glädje Han ger är en glädje på djupet som inte är beroende av yttre omständigheter.

Jakobs Gud är vår borg! Vi kan behöva ett skydd som en borg. Han är det.

Kom och skåda Herrens verk! Öppna ögonen och se hur mycket bra Han gör.

Han stillar strider! Vi behöver tillsammans be honom göra detta en gång till. Det är så mycket strider utöver vår värld. Men han behöver också stilla strider mellan oss människor, strider som är osämja.

Bli stilla och upptäck att Gud är Gud! Vi far runt och stressar. Vi har så mycket att göra. Jag tror att vi behöver bara bli stilla och bara lyssna in Gud. Att få tid till att upptäcka vem Han är. Att han är Gud. Med den makt Han har. Hans ödmjukhet. Hans omsorg. Hans möjligheter.

Bli stilla och upptäck att Gud är vår tillflykt och vår starkhet. En hjälp i nöden är Han, väl beprövad.

Första frukosten…..

IMG_5672.JPG

När detta skrivs har jag just ätit min första frukost i min nya bostad…..
Man skulle kunna säga att det är sen första frukosten i det nya kapitlet i mitt liv.

Nu blev det väl ingen den frukosten en hotellfrukost precis. Mitt bland flyttkartonger och röra. Med det lilla som hans införskaffas kvällen innan…..

Denna första morgon väcktes jag av att barn sprang utanför fönstret, vaktmästaren pratade högt om den tvättmaskin som han var tvungen att komma ihåg till min lya. Solen sken in genom fönstret som lite hjälpligt skylts med ett badlakan.

Lite annorlunda mot att vakna på landet av fågelsången. Men det kändes rätt okej. Blev inte alls på dåligt humör. När detta skrivs är det onsdagsmorgon. Två dagar kvar av flyttkaos. Sen en dag av lite vila inför helgens flytt av sonen. Lika bra att ligga i.

Sen är det september. Känns lite vemodigt faktiskt. Men att då starta något nytt är inspirerande i sig. Samtidigt känns det gott att ha lite kvar av det gamla med några arbetspass kvar i Örebro. Det är nog nyttigt att inte slänga sig in i något nytt för hastigt.

När väl frukosten är klar är det lika stilla som på landet. Lite sus av ventilationen bara. Det blir nog riktigt bra det här. Gårdagen gav också underbara framtidsvibbar vilket jag nog får skäl till att återkomma om. Hoppas jag.

Till sist….. Måste bara säga att jag blev så tacksam när jag upptäcker ännu en gång att man är så välsignad med vänner. Både rent fysiskt men också virtuellt. Skall bli spännande att möta nya bekantskaper. Igår kom det ett barn av annan härkomst och hälsade mig välkommen. Det kändes bra. Vi bor på samma gata. Hon troligtvis ‘mindre’ nyanländ än jag.

Lämnar huset idag

Idag är det den stora dagen. Då lämnar vi huset. Hmmmmmmmmm

En dag för länge sedan hittade min fru ett hus på nätet som var till salu. Det låg i skogen. Jag kan väl säga att jag var inte så pigg på det huset. På tok för långt bort. Men när jag smält intrycken och sett möjligheterna kändes det rätt ok. Så ok att vi köpte det.

Jag vill påstå att vi har bott i vårt sommarhus.Tänk vilken förmån. Här har vi kunnat stänga av under veckorna för att ladda batterierna till nästa dag. Vi har egentligen inte behövt åka bort på semestern.

När man har ett arbete där man möter mycket människor behöver man, i alla fall jag, en tid av tystnad och ensamhet för att kunna ladda om. Det är vad detta hus har betytt för mig. Ja, jag får väl erkänna att ibland lite väl ödsligt men annars helt ok.

Här har man kunnat få grannkontakt om man velat det. Här har man hittat möjligheten hos bonden när veden skulle köpas. Livet med grannar på landet är något speciellt. Man vakar över varandra på ett så skönt sätt. Är någon borta håller man lite extra koll så att inga tjuvar kommer. Man hjälper varandra med det som behövs när man åker bort. Samkör barn till skolan. Man liksom är tvungen till att ta hjälp. Man vill ge hjälp. För man inser att nästa gång är det jag som behöver hjälp.

Här har fågelliv sjungit för oss. Älgar har varit fram på gården. För att inte tala om kronhjort, dovhjort och råddjur. Grävlingar och rävar och smugit runt hörnen. I närområdet har jag fått se lodjur. Örnar har flygit över mitt huvud. Fångat snok i vardagsrummet. Haft en hund boende hos mig samt två katter (jag som inte skulle ha någon katt har nu ägt tre stycken). Höns och tupp har gett oss ett gott kacklande och många goda ägg. Promenader i skogen har gett härliga överraskningar med olika djur som kommit rätt nära. Grannen har haft hästar som jag fått jaga efter på cykel.

Att bo på landet är något speciellt. Politiker vill att vi ska ha en levande landsbygd. Deras ord är fina men dom gör inte mycket för att det skall fungera. Lösningarna får vi klara av själva. Drar in stöd för vägen vi blir tvungna att sköta själva. Servicen med god kommunikation som tex bussar får man slåss för. Bredband, glöm det. Visst, man drar ut det till knytpunkter men sen kostar det skjortan att ansluta sig. Telia vill ta ner telefonledningen fast det mobila inte fungerar ännu. Men vad gör allt detta? Ingenting. Det har varit så skönt att bo på landet. Kommunalrådet Dalström i den stora staden Katrineholm skulle bara behöva bo en tid i vårt hus och förstå hur det fungera. Men det skulle han nog aldrig ställa upp på. Lova är han bra på men där tar det stopp.

Hur som helst…….

Tack Conny, Brigitta, Folket i Holkedalen, gamla paret i haga, sommargästerna efter vägen, Kenneth, Lillagammeråds-gänget, kommer att sakna er.

Det är lite vemodigt idag. Men tänk, dom som flyttar in får ju nu njuta av allt detta. Hur bra är inte det. Bara att önska dom lycka till!!!

Varför kan vi inte vara glada åt ett silver?

Har ju varit hemma några dagar. Då har jag följt simEM. Vilka fantastiska simmare vi har i Sverige. Sara Sjöström är ju fantastiskt bra. Dom övriga är ju inte så mycket sämre dom.

Nu tar Sara flera Guld. Och några silver. När man följer hennes lopp, 100 m fjäril och hon blir slagen med en (1) hundradel. Visst, hon borde ha vunnit och ”gjorde flera misstag” i loppet. Men snälla ……..

När intervjun är känns det som en sorgeintervju. Det är som hela världen rasat samman. Sara är rätt uppåt trots allt i början men det ser inte roligt ut på slutet. Inte konstigt att Sara ser att tappa leendet med dom frågorna som kom. Visst kan man vilja veta vad som kunde ha gjorts bättre men inte så länge……

Varför kan man inte glädjas åt ett silver istället för att analysera ett lopps ev misstag? Är detta typiskt svenskt?

Vad handlar en hundradel om? Möjligen en för kort nagel, en lite för bra motståndare, en start som blev lite för sen mot motståndaren eller bara en liten otur.

I framtiden kommer man minnas detta EM som ett bra EM. Saras silver kommer att heta ”en silvermedalj men nästa guld” eller ”silver med guldsmak”. Det kommer att minnas som ett EM där våra svenska simmare gjorde ett bra resultat.

Tänk om vi redan nu kunde hantera det så?

I min värld är Sara och hennes kompisar hjältar. Hur många kan bli etta, två och trea i ett lopp? Hur många är det som kan titulera sig som nummer två i Europa?

Så min hälsning till alla sportjournalister och hela svenska folket. Låt oss glädjas åt ett silver, även om det bara är en hundradel till guldet!