Dessa gjorde min dag

    

Igår hade jag nog den stressigaste dagen på hela vår byggtid med nya butiken. Den gick för min del i rätt högt tempo och det var många bollar i luften. Hit och dit. Många olika saker. 

Det börjar ju dra ihop sig till invigning. Så det är många saker som måste börja bli färdiga nu. Så dagen blev inte riktig som jag tänkte ifrån början. 

Så kom klockslaget 18. Då var det dags att hälsa alla välkomna till vår fest för att vi nu får en ny butik. När jag då entrar scenen och ser ut över drygt 80 gäster så blir jag bara så  glad och tacksam. All stress och ”mycket-att-göra”-känsla bara rinner av mig. Alla som sitter framför mig har gjort det möjligt att vi kan få en sådan här butik. 

Man kan lugnt säga att dom gjorde min dag. När jag summerar en syft 14-timmarsdag så känns det som den var så mycket kortare efter att fått ha fest ihop med dom. Så underbart att ha fått dela denna kväll med dom. 

Hoppas att denna dag blir mindre stressad. Kanske blir svårt. 

 

 

En knäcke och ett glas juice

Landat hemma efter ytterligare en lång dag med butiksbygge. På vägen hem tittar jag i till musikklassernas konsert i renströmmen. Tänk att få sätta sig tillbaka en stund efter en stressig dag och njuta massor av ungdomar som sjunger så bra. Det blir verkligen ett enerigpåslag. Bara att tacka och bocka för en mycket bra konsert. I alla fall den delen jag var med på. 

 

När räkningarna var betalade och en tvätt i tvättmaskinen surrade för fullt så kom knäckepaketet fram. Att ta en liten knäckemacka innan sänggående är inte fel. Alltså i den bemärkelsen att det är gott tänker ju jag. 

När mina barn var små hade jag en speciell uppgift. Det var att göra bilder av kaviaren på deras mackor. Det är märkligt vilka konstverk det kan bli av en smörgås. Bilden var ju inte speceillt långvarig. Gick inte till historien som det största konstverk precis. Men det gav en speciell känsla vid tex frukosten.  

En knäcke med ost och kaviar, med eller utan konstverk, är så gott. Får man ett glas juice  till det blir det ju så perfekt. Så avslutningen på den intensiva gårdagen med konsert och en knäcke var inte alls så dumt. 

”Om bara…” inte fanns…..

”Om bara….” inte fanns så vore livet vara mycket enklare på ett sätt. 

”Om bara inte….” så hade mycket varit betydligt lättare. 

”Om bara det…” slår in så skulle livet förändras betydligt.  

Jag tror säkert du redan har fyllt i alla tänkbara varianter på ”Om bara…” Visst är det ett litet jobbigt uttryck? 

Det kan ju vara ett sätt att bortförklara händelser och situationer man ville inte skulle hända. Det kan vara ett sätt att drömma sig bort. Önska sig en bättre situation. Oftast tänker jag dock att det handlar om missräkningar som sätter käppar i hjulet liksom. 

Kanske är dessa ”om bara…” en lärdom i livet. Ett sätt att lära oss tålamod. Men jag tycker ändå att ”om bara…” är så jobbigt. 

Så jag håller fast vid att om ”om bara…. ” försvann så skulle livet vara betydligt lättare. 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge 

Detta är nog det tuffaste uttrycket för oss människor att möta. Undrar jag hur man tänkte när det ordspråket formades och växte fram. 

Betänk hur det var med julaftonen när man var liten. Hur svårt var det inte att vänta på juklappsutdelningen. Då var det inte kul att höra ”den som….”  Vilken tur att man lättade på trycket och man fick en julklapp på morgonen. 

Hur jobbigt var det inte dagarna innan man skulle fylla år. Det smögs lite runt omkring och förväntningen på att önskningen skulle slå in stegrades. Att då höra ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” var inget roligt. 

Visst finns det sådana tillfällen även som vuxen. Fast det är lite svårare att erkänna det. Man liksom längtar och väntar. Räknar ner. Och jag vill påstå att det kan vara minst lika jobbig väntan som när jag var liten. 

Samtidigt ligger det något bra med att vänta och invänta. Det ligger något av ett ”inte ta för givet men ser fram emot” över det. Det inte bara serveras snabbt och enkelt utan man får stilla vänta. Idag är det dom snabba klippen. Snabba uppfyllandet av en önskan. Är jag hungrig kan jag snabbt lösa det genom att svänga in till Max drive in och på någon minut har jag maten serverad och kan åka vidare. Inget långkok här inte. Inget bord som det tog dit att duka. Ingen lång väntan på att alla ska komma och någon skall ge klartecken med sitt ”var så god”. På några minuter är man mätt, så var det överstökat. 

Detta väntande har något med växande att göra. Något som börjar gro och snart kommer att växa upp och blomma. I detta växande blir det något mer än bara en lite växt som snabbt torkar ur dör. Som om rötterna blir starkare och djupare av det. 

Motsatsen till detta växande är väl ”Lätt fånget, lätt förgånget.”  Snabba segrar och snabba fångster ger sällan något djupare stående värde. 

Men mitt i detta väntande är det inte så enkelt. 

Kanske får vi då, i vår drömbild, söka oss fram till själva uppfyllelsens ögonblick. Då tiden av väntan är över. En inre bild som hjälper oss att överleva ”….väntar aldrig för länge”-känslans baksida. För visst är det så att många gånger är det just den bilden som drar oss framåt. En längtan som faktiskt gör att vi styr in vårt liv åt ett håll. 

Jag är den förste att erkänna att det är inget enkelt att vänta. Men det är möjligt att klara av det. Det blir så mycket bättre längre fram. Den kraften kan bära långt och ge livet ett bättre perspektiv än det jobbiga ”nuets” tunga väntan som upplevs som en evighet. Men men …. det är lättare sagt en gjort. Jag tror ändå att det är möjligt. 

Men då……

Varför beskylls alltid mannen för strulet, misstagen och det som går fel?

Jag tycker det är på gränsen till särbehandling , diskriminering och påhopp. Borde upp på regeringens bord. Jämställdhetsministern borde förbjuda sådan särbehandling. 

Tänk efter. Hur låter det inte när någon strular till det lite, det går lite emot och man kanske häller ut något av misstag. Hörs det då inte ett ”men då….”?

I detta ljus tycker jag att vi män får allt för mycket och ofta klä skott för andras misstag. 

Ska det behöva vara på det viset?

Söndagstankar – Se genom Jesu ögon 

Låg och funderade på en sångstrof som är: ”Fäst dina ögon på Jesus”. Ett utryck som inte alls är så självklart enkelt att förstå. Använder man hammare och spik till det? 

I min värld handlar det om att genom allt, hur livet än svänger, så väljer jag att fokusera på Jesus. Att försöka införliva honom så mycket som möjligt. Ibland lyckas det mindre bra och ibland riktigt bra. 

Vi möter så mycket av konstigheter idag. Människor som gör oss illa. Situationer som sårar. Händelser som man skulle vilja ha missat. 

Jag tänker att alla dessa situationer skulle vi behöva se genom Jesu ögon. Det är ju ingen enkel ekvation precis. Vem kan se genom någon annans ögon? Ingen. Men tänk det som att han var dina glasögon. Om vi kunde det, vilket jag tror är fullt möjligt, skulle vi få en nyanserad bild på det vi ser och möter. Kanske tom en förändrad bild. En bild med en större förståelse för situationen. 

Jesus har en så mycket större ‘filter’ av nåd och barmhärtighet. Mycket mer av förståelse och väg vidare i sin blick än vi. Han kanske inte önskar alla våra handlingar men han ser vägen vidare ut ur det. Hans blick har ett möjlighetstänk inbyggt. Men framför allt en stor portion av kärlek och omsorg om den han tittar på likaså händelser han möter. 

Tänk om vi kunde på det sättet se genom hans ögon.  Tror du inte att det skulle förändra mycket av vår syn på mycket? På händelser och människor vi möter? 

Genom att fästa vår blick på Jesus gör det denna ekvation mera möjlig. Vi lär oss att kunna se genom hans ögon när vi delar gemenskapen med honom. Det sparar oss massa onödiga reaktioner. Onödiga omdömen. Onödiga fördömande. Det leder till kärlek och omtanke till vår omgivning. Mycket större förlåtelse och barmhärtighet. 

Det tror i alla fall jag. 

Många steg blir det

Denna vecka har det varit många steg gångna. När jag tittade på stegräknare i lördags då vi hade utförsäljning på allt visade den på över 30000 steg. När jag sen summerar dagarna har det blivit massor av steg. 

 När jag kom hem igår var jag rätt trött i kroppen. Men efter en stund började det dra i löpartänket. Det kämpade mot sofftänket. Efter ett tag vann löpartänket. 

Det var nog den segaste löptur jag upplevt. Så tungt. Kanske inte så konstigt efter denna veckas gående i den nya butiken. 

Egentligen var detta ett ganska dumt beslut. Man kan undra varför man ska ut och springa när man ändå gått så mycket dom senaste dagarna. Men det är så skön trötthet som infinner sig efter ett löppass. Så glad att knäna håller för detta denna säsongen så här långt. 

Men många steg blir det. Och bra är väl det. Inte så illa med att röra på sig. 

Nu blev ju avslutningen på dagen en god stund i soffan. Sofftänket fick visst sista ordet i alla fall.  

Ps Trots att det kändes så segt var det den näst bästa tiden jag gjort på denna distans. Så så illa var det inte trots allt Ds

Vilken förändring

Som du kanske har läst på min blogg är det ny butik på gång på mitt jobb. En spännande resa.

Vilken förändring det är som är på gång. Jag kom upp i den gamla butiken igår. Flera personer hade gjort ett fantastiskt jobb.   

Men det känns lite konstigt att gå in i en butik som är under nedmontering. Finns en sorg över det på något sätt. Samtidigt en tacksamhet vad den har fått betyda för så många människor i Norrköping. Samtidigt har den gjort skillnad för många många människor runt omkring på vår jord. 

Mitt i denna process skapas det en ny butik som gör att avslutet blir så mycket bättre. 

  

När man ser den nya butiken växa fram skapas det något särskilt inom en. Det liksom skapas en förväntan och längtan. 

Jag får väl erkänna att det är mycket och det sliter på många sätt på kraften. Men i djupet är det så roligt. Drömmar växer. Hur många skall denna butik kunna hjälpa? Hur många skall få ett förbättrat liv? Hur många kunder ska hitta till oss? För mitt i allt detta finns det större värden än att bygga en butik.

Ytterst är det för att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Då är det värt att under några veckor slita lite extra. Hoppas mina kollegor och medarbetare känner det samma.

Men vilken förändring det blir. En fantastisk förändring på alla sätt. För alla. Riktigt kul. 

Bonus har varit att min gamle vän från tiden på västra regionen inom Erikshjälpen, Björn, har varit hos oss och hjälpt till. För mig stor glädje men också till stor hjälp. 

Drop-in-service på ett VVS-företag. Hur funkar det?

Jag får rätt mycket reklam i jobbmailen   Det är ju lite jobbigt ibland. 

  Flera gånger har jag fått ett erbjudande som låter ungefär så här: ”Dropp-in-inbjudan. Droppar din kran? Vi fixar det” 

Jag bara undrar…….. Dropp in? Borde det inte heta ‘Dropp ut’? Hur kan man ha ‘dropp in’ när det allt för ofta händer att man får vänta på en hantverkare? 

Kanske är det en kul grej att göra reklam för sitt företag på det sättet. Jag tycker väl att företaget känns mindre trovärdigt. Men är det någon som gläds åt så gärna för mig. Det verkar i alla fall som att det inte är något extraerbjudande med billigare pris. 

Men hur som helst, borde det inte heta ‘Dropp ut’?

Får nog bjuda hem Rut

Alltså ska det vara på detta viset får jag nog bjuda hem Rut till mig. Det är ju inte länge sedan jag klippte min gräsmatta. Den växer som ogräs. Troligen har någon granne smugit sig in och gödslat gräsmattan. Hur kan den annars växa så mycket och så fort.

Min gräsmatta tar nog upp 1/5 av min tomt. Typ så. En ansenlig yta. Jag får nog bjuda hem Rut att göra jobbet. 

Skämt åtsido.  Bra att gräsmattan inte är stor. Där jag bodde tidigare så var tomten typ 10000 kvadratmeter. Större delen var gräsmatta. Allt arbete med den tog lång tid. Nu blir delen kort sväng medgrästeimmern. 

Regeringen vill ju ta bort Rutavdraget vilket torde vara ett mindre bra beslut. Det skull vara bättre att dom satsade mer på Rut o rot.