Inlägg

Publicerat den

Läs med mig – apostlagärningarna kapitel 3

Men vad jag har…. 3:6 Petrus och Johannes hade ingen egen kraft att hela människor. Dom hade heller inte mycket pengar att ge en tiggare. Men vad dom hade gav dom. Jesu kraft och möjlighet. Tänk om vi kunde lämna bort vår egen begränsning för en tid och ge Guds möjligheter fritt tillträde istället. Mannen som var lam kunde gå igen.

Tron som det namnet skänker…. 3:16. …. ”har gett honom full hälsa, så som ni alla ser”. Tron som det namnet skänker. Jesus hade teckning bakom sitt namn. Han representerade en fantastisk kraft till helgande. Det är stort. Namnet Jesus är ett namn att stanna inför. Fundera på vad det namnet står för. Vilken kraft det namnet har. Låt det namnet påverka dig och skänka den tro som det medför. 

Omvändelse….. 3:19. Att vända om är ett genomgående tema i bibeln. Omvändelse. Att gå åt fel håll är dumt. Leder ofrånkomligt fel. Helt fel. En reflektion vi kan göra idag är….. om vi fortsätter på den väg vi gå nu (bildligt talat) var för den oss till då?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.

Publicerat den

Omvägens välsignelse

När jag var liten fick jag gå till skolan. Någon buss var inte aktuellt. Cykla fick vi inte. Så jag gick till skolan i årskurs 1. Fick gå över den stora vägen som gick rakt igenom Skultorp där vi då bodde. Minns att skolvägen vara ganska lång. I alla fall i en 7-årings perspektiv. Dit var det raka spåret för inte komma för sent. Men hem…. Hem var en helt annan sak. Då var det en upptäcksresandes promenad. Det fanns mycket att kolla in. Inte raka vägen hem. Det blev små omvägar hit och dit. Så vägen hem blev rätt mycket längre. Men oj vad jag upptäckte världen. Ja, den del av världen jag hittade. Delar av det lilla samhället Skultorp. Ja ja men du fattar nog själva poängen.

När Israels folk skulle ut ur Egypten väljer Gud att låta dom ta en omväg. Gud tänkte att dom kanske skulle ångra sig om dom tog den närmaste väg och mötte filisteerna. Därför lät han dom ta en omväg mot Röda Havet. Vilket också blev ett tillfälle för Gud att visa sin makt och omsorg. För där fick dom gå genom detta hav på torr mark. Och fienden Farao med här gick ner när vattnet återvände över dom. 2 Mos 13 och 14. Ibland är omvägen viktig.

Det är i omvägen vi får tid för reflektion. Vi stressar inte från punkt A till B. Vi hinner kanske till och med stanna upp för att se vår omgivning. När vi läser vår bibel blir inte bara den enstaka versen viktig. Vi letar andra sk parallellställen. Så fördjupar vi läsandet, förstår mer och får större vishet. Bönen kan vara denna omväg. Ibland vill vi lösa allt på direkten. Men bönen hjälper oss till eftertänksamhet och bearbetning. Vi hinner lyssna in.

Var inte så rädd för omvägarna i livet. Kanske behöver du en förberedelse inför det du ska möta. Du ser den rakare vägen men den är stängd. Du måste ta en annan väg. Den behöver inte alls vara sämre. Kanske är det en omväg du behöver ta för att bli bättre rustad. Så när vägen dit du verkligen ska väl öppnas så är du redo att kliva in i det. Omvägen blir din välsignelse.

En omväg är inte alltid fel. Där gör du dina upptäckter. Det du förr inte såg ser du nu. Du hade missat något om du inte hade gått den omvägen. Något av bibelns uppmaning av att ”Bli stilla och besinna”. ”En liten stund med Jesus o vad den jämnar allt”. Kanske är det rent av omvägen som gör att du hamnar rätt i livet.

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 2

Då kom ….. 2:2.  När Anden kom den första gången kom den med buller och bång. Det var inte bara så att lärjungarnas inre fylldes av Den Helige Ande. Hela rummet fylldes av denna atmosfär. Det blev en reaktion av det. Man började tala ett nytt språk. Jag tänker att Anden fyller oss på olika sätt. Med kraft, glädje och med något gott inom oss som påverkar oss. Ytterst sett verkar det som att tecknet för Andens dop är tungotalet med ett av gud givet språk. Menar inte att det måste vara så. Men det är något speciellt med detta. Det välsignar på ett så påtagligt sätt. När till och med tungan ”drabbas” verkar det ha berört hela kroppen.,

Jag har alltid Herren för ögonen….. 2:25. Fundera lite på den raden. Vad har vi för ögonen? Vad ligger närmast oss. Väl värt att fundera lite på. Vad är viktigt? När vi ser det tror jag att våra prioriteringar förändras lite.

Då skall ni….. 2:38. När vi blir frälsta och döpte skall vi få Anden som gåva. Någon gång ser vi att den gåvan kom direkt efter frälsningen också. Men dom hör ihop. Är du frälst och döpt sök då Andens gåva om du inte fått den. Den kommer berika ditt liv på ett fantastiskt sätt. 

De höll troget fast vid… 2:42. Återigen stryks det under om uthållighet. Trohet. Att vara delaktig. Det är som att apostlagärningarna vill påminna oss om vikten om den andliga gemenskapen. När vi gått igenom en Pandemi som åren 2020-22 gav oss inser vi ännu mer vad detta kan göra med oss.  

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.

Publicerat den

Tänk vad en bok kan göra…

Tänk vad en bok kan göra med oss. Den kan föra oss på nolltid till en helt annan värld. Till en helt annan tid. Till en verklighet för länge sedan eller till en drömvärld i framtiden.

Jag tillhör nog inte dom som läser massor. Men har alltid någon bok igång. Somliga böcker har jag läst flera gånger. Andra läser jag inte klart. Men jag kan säga att det finns böcker som påverkat mig mycket.

Vi kan lära oss saker. Vi kan få kunskap som gör att vi tex börjar leva på ett mer sunt sätt. Boken kan helt enkelt ge oss ett bättre liv.

Beundrar författare som kan med sin idé, sitt sätt att skriva, föra mig in i en värld bara genom att låta mitt tänk och fantasi bli drabbad.

Visst handlar det om att jag tillåter mig dras med och vilja bli berörd på olika sätt.

Idag börjar jag en läsning i Bibeln. En bok som verkligen kan göra gott med oss. Jag ska läsa Apostlagärningarna. 28 kapitel. Februari har 28 dagar i år. Alltså ett kapitel om dagen. Om du vill kan du vara med mig på den resan. ”Läs med mig” kallar jag den resan. Du får några reflektioner av mig. Vill du kan du reflektera med mig via kommentatorplatsen på bloggen. Varje morgon kommer ett kapitel. Välj vilken översättning du vill läsa. Jag följer Folkbibeln2015.

Så låter vi den bibelboken föra oss tillbaka till den tiden för att öppna om möjligt vägen in i vår framtid. Låt texten tala. Låt den beröra. Kanske bara en vers eller ett helt sammanhang. Lyssna till viskningen till dig.

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 1

Men när den Helige Ande kommer…. 1:8. Det finns ett så stort löfte i detta. Vi vill så gärna veta allt. Få allt förklarat. Gärna igår. Men helst inte vänta för länge. I denna vers ges ett löfte om att få kraft och bli Guds vittnen. Alltså hans representant. Vi är inte dom bäst utbildade på det. Men han kommer att utrusta och hjälpa. Det ser vi så ofta i bibelns blad. Gud överger inte. Den han utser utrustar han.

Skall komma tillbaka…. 1:11. Detta är ett ju så bra. Såsom han lämnade skall han komma tillbaka. Försök att sätta dig in i det. Är det möjligt att det kommer att ske så? Ja, allt tyder på det. Vi får förbereda oss på det. Vi vet inte när. Men vi är redo. Du behöver inte bli stressad omkring det. Har du lagt ditt liv i Jesu händer och stannar där är du redo. 

Höll endräktigt ut….. 1:14. En översättning säger ”höll enigt ut i bön”. Kärnbibeln säger ”i ett ackord” eller ”i samma sinne”. En dräktigt är ett gammalt ord vilket betyder eniga. Tänker på ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20). Tänk att få be i en gemenskap som är i samma ackord, i samma sinne, i enighet. Det finns en välsignelse i det. Löftet om att Jesus hör en sådan bön är fantastik.

När Anden föll på Pingstdagen blev det en stor förändring för lärjungarna. Vad har du för erfarenheter? Vad lockas du av i denna händelse? Vad viskar i ditt inre?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.

Publicerat den

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Trofén blev nog inte som man tänkt sig …

Har du hängt med på handbolls-EM? Svenska laget som kanske inte imponerade i början och man misströstade lite. Men sen går dom hela vägen….. Inte illa. Gottfridsson blir den mest värdefulla spelare i hela turneringen. Så väl värd det priset. Men den som gjorde trofén – den personen hade nog inte den bästa dagen. Den kan inte ha blivit som det var tänkt.

Om du kollar in trofén så ser du att bollen på trofén är vänd upp och ner. Det kan knappast vara tanken.

Undrar hur minnet från den triumfen påverkas av den lilla fadäsen…. Troligen inte alls men ändå. Kanske…..

Den framgång Gottis gjort under turneringen kan aldrig tas ifrån honom på grund av en trofé som blir fel. Men tänk vad många gånger vi luras att tro det. Vi gör framsteg. Vi lyckas. Så blir det något som vill lägga skugga över allt det. Sista ackordet blir falskt. Sista sträckan blir mindre lyckad.

Låt inte en enskild händelse lägga skuggan på det du gjort. Det du varit med om. Låt inte det du lyckats med hamna i skuggan av någon som gjorde dig något mindre bra. För den större bilden är viktigare en någon enskild liten ruta av filmen. Låt det du gjorde bra, det goda du varit med om, vara det du tar med dig. Låt inte en händelse eller något som gick snett förstöra allt det andra.

Dina framgångar kan ingen ta ifrån dig. Dina goda upplevelser kan inte heller förstöras. Kanske något/någon vill försöka lura dig till att så är fallet. Gå inte på det. Du är bättre än så.

Jag tänker att vi behöver hitta tryggheten i livet. Det är där jag tror tron på Gud blir en så fantastiskt tillgång. Den hjälper oss att ha rätt fokus. Att kunna förlåta. Ger kraft att gå vidare. När andra vill skugga och förstöra lyfter tron oss över det.

Ps. I morgon börjar en serie ”Läs med mig…” Under februari läser jag Apostlagärningarna. Ett kapitel om dagen. Skriver några tankar jag får. Läs gärna med mig. Start i morgon och 28 dagar framåt Ds

Publicerat den

Att ha något ogjort

Det här var bra sagt. Sagt av Anne Frank

Det som är gjort kan inte göras ogjort, men du kan se till att det inte händer igen!

Visdomsord på många sätt. Historisk – absolut. Inte minst när vi just passerat minnesdagen för förintelsen. Vi får inte glömma bort den.

Men tänk vad vi kan kämpa med det som vi önskar skulle vara ogjort. Hur förhåller vi oss till det? Hur hanterar vi minnet av det?

En grund till en möjlig väg framåt är en sann ånger. Att vi ångrar det som är gjort. Sen behöver vi lägga det under förlåtelsen. Nåden täcker väldigt mycket. När vi kommit så långt är det en förändring i vår handling avgörande.

För Anne Frank har en poäng. Vi kan se till att det inte händer igen. Välja bort. Välja rätt. Tänka sig för. Helt enkelt försöka göra dom goda valen här efter.

Vi kan lära av misstagen. Då vänder vi dom till något bra. Man blir vis av erfarenheten. Även den erfarenhet som man kanske skulle vilja ha ogjort. Visst heter det ”inget ont som inte har ett något gott med sig”. Det passar väl väldigt bra in här. Nu behöver man inte söka det dåliga för att nå dit. Men jag tror du hänger med i tänket.

Min vän, det man gjort kan man inte ha ogjort. Men det är viktigt att kunna och vilja lägga det under nåden om det behövs. Och förlåta sig själv. Sann ånger förlåter Gud. Vila i det. Och se framåt. Det finns en väg vidare.

Publicerat den

Ta kontrollen …

Kanske har du sett reklamen ….. den, kanske mer korrekt, dom som proklamerar att vi ska ta kontrollen. Kontrollen över vår vikt. Kontrollen över vår ekonomi. Listan kan göras längre. Budskapet är tydligt och klart. Vi ska själva ta kontrollen. Kontrollen över allt, typ.

På ett sätt inget fel alls. Det är nog typiskt mänskligt att vi själva ska ta kontrollen på allt. Det jag kan fundera på är att det proklamerar ett ”jag kan själv”. Eller kanske ett ”jag ska klara det själv utan någons hjälp”.

Det som skrämmer mig lite är när det också snirklar in sig i vår tro. Och vi inte behöver så mycket hjälp och support från Gud. Att man även beordrar Gud som om man har kontrollen på honom.

Vet du vad jag tänker? Jag tror vi inte alls behöver ha kontrollen på allt. Jag har en stor respekt för att Gud, med sitt fantastiska perspektiv, har en klart bättre koll på läget än mig. Med allt det han står för, med all den makt, kraft och möjlighet tror jag att jag kan klart vila i att han har kontrollen som behövs.

Innebär det att jag inte behöver ta något ansvar? Inte alls. Klart jag ska ta det.

Men ibland tror jag att vi behöver släppa kontrollbehovet. Och överlåta det till Gud. Vila i att han har omsorg. Betänk vem det är du tror på. Han har teckning bakom orden.

Vi behöver inte be bönen hjälp och göra lösningen själv. Vi kan vila i vår bön och vänta in Guds svar.

I grunden tror jag det handlar om tillit. Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro och hopp. Däri ligger tryggheten i att släppa kontrollen till Gud. Tillit till denna världs skapare.

Publicerat den

Att lyfta sina händer i bön

Vår pastor tog oss med i en predikan i onsdags på bönen om att lyfta händerna i bön. Finns på vår youtube-kanal om du skulle vilja lyssna. Det fick mig att fundera vidare lite ……

För mig har det varit ganska naturligt att lyfta händerna i bön och tillbedjan (när inte axlarna värkt för mycket ). Har nog aldrig gjort det i någon större utsträckning för att någon liksom beordrat mig. Det har varit något av det naturliga. Funderat något över varför det blivit så.

Dels tror jag det är för att jag känner det som att jag öppnar mig för Gud på något sätt. Fick en bild av att jag blir som en parabol som pejlar in mig mot Gud. Gör mig tillgänglig. Söker in ”Guds signal” till mig på något sätt.

Tänker också att jag inte bara säger mitt behov. Jag visar det med att jag sträcker mig emot Gud som är mitt svar. Det har gett mig en extra dimension i bönen.

Det blir en tydlig bild som barnet som sträcker sig mot sin förälder om att få krypa upp i dess famn. Så kan jag uppleva mig själv när jag sträcker mina armar uppåt mot Gud. Att bara få känna och uppleva hans omsorg om mig och mitt liv. Så många gånger jag upplevt Guds gensvar när jag stått där men lyfta händer. Orden tar slut. Jag möter Guds omsorg och värme.

Visst finns det spännande inslag av hur upplyfta händer gav auktoritet. Inte minst när Mose drog ut mot fienden. Man hade seger så länge han höll upp sina händer. Sjönk dom vände lyckan. Därför hjälpte man honom att hålla uppe sina händer. Så det finns inslag av seger i att lyfta sina händer. Helt klart. Den segern behöver vi ibland få tag på. För egen del. Men också för sammanhanget jag är en del av.

Men för mig har det haft en annan impact på mitt liv i den större bilden. Den största orsaken att lyfta mina händer i bön är att jag vill visa att jag älskar min Gud som jag tror på. För mig är det ett av dom tydligaste sätten att visa det på. Och jag kan uppleva att jag i det möter Guds kärlek till mig. Den kontakten oss emellan betyder så mycket för mig.

Varför lyfter du dina händer till Gud när du ber? Eller varför gör du det inte? Jag tror att det finns en välsignelse i att göra det. Sök i bibeln efter alla gånger det står om att lyfta sina händer till Gud. En intressant iakttagelse är att det är rätt vanligt i bibelns blad att beskriva det. Kanske ligger det något i det. Pröva så får du se.

Se det som en möjlighet före att det är ett måste. Se det som en välsignelse mer än ett krav. Det händer något i det. Pröva och se. Utmana dig själv att testa hur det kan påverka ditt liv.

Publicerat den

Att filtrera rätt….

I ett ventilationssystem finns det filter. Filtret vill rena luften från föroreningar. Det gör att vi behöver inte riskera att andas in dom och på så vis skada våra lungor.

I en dator finns det ett virusskydd som vill skydda dem mot skadliga filer. Filer som kan förstöra allt på hårddisken om det vill sig riktigt illa. Har man drabbats någon gång av virus på datorn är man tacksam för att få ett virusskydd.

Vår lever, våra njurar och lungor renar vår kropp från slaggprodukter. Om dessa inte lämnar kropp kommer vi inte att överleva.

Detta hjälper på olika sätt att filtrera bort det som är skadligt för oss

Jag tänker att vårt inre liv också behöver ett filter. Vårt tankeliv behöver ett filter. Vår tro behöver det likaså. Vi är så utsatta ibland av sådant som vill förgöra vår tro.

Å ena sidan kan vi själva vara ett sådant filter. Att inte utsätta oss för sådant som påverkar oss negativt. Inte vara på sådana platser och situationer som kan påverka oss fel.

Å andra sidan tänker jag mig att Den Helige Ande är ett sådant filter. Brukar likna DHA vid ett samvete. Ett samvete som signalerar att vara försiktig.

Tänker mig att bönen är ett sådant filter. Genom mina bönesuckar, samtal med Gud, så tror jag att det hjälper oss att filtrera bort det som vill förstöra.

Jag tänker också att läsa bibeln hjälper oss att filtrera bort villoläror, förkunnelser som inte går i takt med Guds ord. Ger oss ryggrad i vår tro och förståelse för vad Gud tänker.

Så det finns hjälp att filtrera rätt.

Vilket sätt tänker du är det bästa filtret för dig? Hur använder du det? Hur kan du utveckla det? I en tid av många tyckare, många som vill förmedla dom andliga tankarna, behöver du ha ett uppdaterat filter. Det gör du dagligen tillsammans med Gud själv.

Var rädd om dig och din tro. Använd rätt filter för att bevara din sundhet i tron.