Jesusförtroende

Jesusförtroende – jag mötte det ordet från en predikan pastor Niklas höll för någon söndag sedan. Han sa ungefär detta…

Jesusförtroende – titta på Jesus och lita på honom. Det kommer att bära. Det är ett sunt självförtroende. Ger grunden till trygghet och identitet. Idag tror vi att självförtroendet kommer ut ur allt man kan. Vår erfarenhet. Lägger du all din identitet i det du kan och förmår och din kunskap så är du illa ute. För det finns ett ”bäst-före-datum” i allt det Bibeln säger istället titta på Jesus. Var Ödmjuk. Vi är Lärjungar. Vi är fortfarande i skola. Jag är barn till Gud. Mitt värde ligger i att jag är barn till Gud. Ställ dig så nära Jesus du kan.

Han ville visa på att bibeln talar mer om Jesusförtroende istället för självförtroende. Det är så mycket bättre. För har vi det kan vi slappna av. Lite på honom. Det ger dig trygghet. Och du kan vara dig själv. Han räcker till i allt du möter. Vad du än möter. Du behöver inte vara orolig. Det finns alltid en väg ut ur allt du möter.

Jesusförtroende – att ha förtroende för Jesus. Det gör att vi kan vila i vår tro. Vila i vår självbild. Vila i vårt hopp. Jesusförtroende – ett vackert och starkt ord. Det ger dig mod att leva.

Mina tankar går till en gammal psalm (som det ofta gör). ’Lita på din Gud’ heter den. Här får du en del av den:

Över mörka djup, invid branta stup, går din väg till himlens land. Faror lurar där och du gripen är av förtvivlans hårda hand.

Lita på din Gud, han är nära. Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker, ljuvliga säkra tro.

Men för hoppfull själ bliver allt så väl, fast den mörka natt syns lång. Morgonstjärnan klar uppgår underbar och din klagan byts i sång.

Lita på din Gud, han är nära. Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker, ljuvliga säkra tro.

En gång till

”Jag kan inte komma en gång till till Gud ….”

Livet kan ha många bakslag. Vara fyllt av många misslyckanden. Många löften som gått upp i intet.

I relationen till Gud kan det vara på samma sätt. Våra löften till honom har varit många. Men kanske är det så att många av dom, kanske alla, brutits. Bakslag som känns hårt. ”Jag kan inte kom till Gud en gång till. Jag har svikit för många gånger ”

För några söndagar sedan predikade Malin i vår kyrka om bön. Att Gud , trots att han redan vet, kanske hört bönen många gånger, lyssnar han ändå.

Precis så är det i detta också. Vi får komma gång efter gång, gång efter gång till honom. Han är glad att du vill ta nya tag. Försöka en gång till. Det är viktigare än alla bakslag. Han kan säkert känna sorg över att vi inte lyckas. Men han känner, med all säkerhet, större glädje i att du vill försöka en gång till.

Vi människor kan nog ha sämre tålamod och överseende. Vi kan säga att det räcker nu. Nu är det nog. Sista chansen är körd.

Du kan komma till Gud en gång till. Tro inget annat. Om någon, även du själv, säger att det är kört – tro det inte. För vill vi försöka en gång till vill Gud det också. För han tror att du kan. Även denna gång. Han vill tro på dig.

Det kallas för Nåd. Det kallas för förlåtelse. Jesus kom för oss alla som behövde och behöver förlåtelse. Så stor är Gud. Så ödmjuk är han. Han vill att du ska lyckas. Vill hjälpa dig att just göra det. Så ett ärligt försök är värt att satsa på tänker han.

En gång till

Medborgarskap – vart hör du hemma?

Jag är en svensk medborgare. Av födsel och ohejdad vana. Höll jag på att säga. Det går av bara farten liksom. Det slår mig att jag behöver bara åberopa det synligt då jag reser till andra länder. Då behöver jag visa upp mitt pass.

Somliga har dubbelt medborgarskap. Det är ju rätt intressant. Tänk att höra hemma i två länder. Det är stort för den som är född i ett land men flyttat till ett annat på grund av arbetet tex.

Jag har två medborgarskap jag med. Mitt svenska som jag nämnde tidigare om. Och så har jag ett till.

”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
‭‭Filipperbrevet‬ ‭3:20‬ ‭SFB15‬‬. Kärnbibeln Förtydligar det ännu mer med att beskriva det ”Men vårt medborgarskap har alltid varit och är nu fast förankrat i himlen.”

För mig är det stort. Något jag ser fram emot. Något som också ger trygghet i livet här och nu. Bibeln ger en vacker beskrivning av att vi har vårt ankarfäste innanför förlåten i himlen. En bild av att fartyget på livets resa är förankrat stadigt i målet man ska till. Hur det än blåser håller den kättingen. Vi kommer välbärgade hem. Vi kommer inte förlisa.

Vårt medborgarskap här på jorden har en brist. Det gäller bara i detta livet. Upphör när vi dör. Medborgarskapet i himlen är vårt pass till himlen den dag vi lämnar jordelivet. Då är det bra att ha sitt medborgarskap i himlen i ordning. Lika viktigt som det är att ha sitt svenska pass i ordning när man far till ett annat land.

Vart hör du hemma? Jag hör hemma i Sverige och i himlen.

Vad är det som förändrar oss?

Visst är det så att det mesta förändrar oss på något sätt. En god vän, vardagliga händelser som gör oss goda eller ledsna. En speciell gåva. En upplevelse som får betyda mycket. Så vi lever nog i en föränderlig process hela tiden.

Men somligt förändrar oss radikalt. Denna helg är det 20 år sedan som flygplanen åkte in i tvillingtornen i New York. En fruktansvärd händelse som, vill jag påstå, ändrade det mesta. På ett sätt säkrare på grund av mer kontroller inför en flygresa. Men också att vi är kanske mer misstänksamma numera. På gått och ont.

Andra händelser som påverkat oss mycket är ju Estonia-katastrofen. Andra världskriget. Murens fall. Morden på Palme och Anna Lindh. För dom som var med är det oerhört tydligt. Men även för oss som åskådare eller läsare av historien.

Våra beslut förändrar oss och vår tillvaro. Det kan gälla nytt jobb. Flytt. Kanske så enkelt som en ny vana som kommer välsigna livet markant.

En sjukdom kan förändra livet. Till ett mer begränsat liv. Som på många sätt kan ge en sorg över livet.

Listan kan nog göras rätt lång på saker och händelser som förändrat våra liv.

ÅR 2021 efter Kristus

Det finns ett före och ett efter. Som vår tideräkning. Före och efter Kristus. Jag tror att Jesu är den som verkligen kan förvandla våra liv. Med ett tydligt före och ett efter. Jesu intåg i historien har verkligen förändrat allt. Förutsättningarna. Nuet. Framtiden.

I våra liv finns det ofta ett före och efter. Före vi fick barn. Efter vi fick barn. Före giftemål. Efter skilsmässa. Före studier. Efter studier. Mm mm. Livet påverkades radikalt av dessa händelser. Vi får lära oss att förhålla oss till det. Ta med oss glädjen. Det positiva. Välja att låta det mindre roliga får läggas längst bak i minnesbanken.

Bara den som vandrar nära marken….

Det finns en liten barnkör (liten ? 🙄) som har denna text:

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.

Låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små, 🐛 larven som kryper och 🐜 myran som stretar och 👶 barn som lär sig gå___nej!

Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.

Ibland blir vi lite uppblåsta. Ibland blir det lite brösttoner. Ibland kanske det överdrivs lite.

Jag tänker att texten uppmuntrar oss att stå stadigt på marken. Men också ödmjukt se vad som verkligen händer från Guds sida.

Tänk om vi blir så stora att vi missar Guds under i vår närhet.

Låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små. Vi behöver inte söka längre bort än i vår närhet för att upptäcka Guds under. Tänk om vi tappar perspektivet att vi missar det enkla stora. Som myran som stretar, larven som kryper och barnet som lär sig att gå.

Låt oss aldrig bli så stora….

Gud hjälpe oss att vara så ödmjuka att vi ser vad Gud gör oss andra och gläds i det. Att vi aldrig blir så stora att vi bara tar allt för givet. Att tror mer om oss själva än om Gud.

Börja se dig omkring. Du kommer upptäcka det Gud gör i din omgivningen. Lyssna på naturens berättelse om Guds skapelse. Gud är så mycket mer än du tror och anar.

Spana genom skuggorna så anar du ljuset av hopp.

Det är ibland lite för mycket orosmoln omkring oss som människor. Det kan vara händelser vi inte styr över. Motgångar som smyger sig på och lägger sig som en skugga över livet.

Kan tänka mig att många upplever den långa tid av pandemi som en våt filt över livet. Näst intill ångest.

När jag gå mina kvällspromenader i skogen intill där jag bor kan jag se hur solen lyser mellan träden långt bort. Det mesta av skogen ligger i skugga. Men så händer det. Solen bryter igenom. Solstrålarna tränger undan dom mörkare skuggorna. Ljusstrimmorna ger en behaglig värme men också en ljusare skog.

Jag tänker att när vi möter dom mörkare perioderna i livet, då skuggorna blir fler en ljuspunkterna då behöver vi spana efter ljusets hopp.

Spana genom skuggorna så anar du ljuset av hopp.

Jag lägger märke till att det verkar som att Gud vill ge oss en strimma av hopp som gör att vi får ett annat fokus. För ljuset vinner alltid över mörkret. Att ljuset drar vår uppmärksamhet och vi hittar vägen genom det vi möter.

Vi kan läsa om att när prövningen kommer så hjälper oss Gud att hitta en väg genom den och ut ur den. Det är den strimma av ljus jag tänker att Gud låter komma genom skuggorna. Jag skulle gärna se att Gud tog borta alla skuggor direkt. Varför han inte gör det vet jag inte. Men jag är så tacksam att hans ljus, strimma av hopp finns där. Som gör vi att vi får hoppet som bär igenom

Jag blir så ledsen

Återigen händer det.

När regeringens representanter, inkl kulturministern, ska berätta om pandemi och restriktioner så räknas mycket upp. Sport. Kultur. Restaurang. Teater. Men ingen nämner kyrka. Återigen nämner ingen kyrka.

Utan att veta det rent statistiskt så vill jag påstå följande : Det är mer vanligt att en svensk går regelbundet varje söndag i kyrkan än den går till hockey, fotboll, teater, museum varje vecka. Hur det än är med det så väljer ändå man att utelämna konsekvent ”kyrka”. Fast det är många som längtar dit. Inte kunnat gått.

Säger inte att kyrkan skulle vara förmer än något annat. Men det är i samma härad som övrig kultur i den mening att den samlar många människor varje vecka. Men man har genom pandemin i stort sett utelämnat kyrkan. Som om den inte fanns. Det den har gjort under pandemin är kvalificerad för respekt. Liksom många andra. Så det gör mig ledsen att regeringen inte ser det och nämner det.

Jag är inte så överraskad men ledsen. Verkligen ledsen.

Så snälla regering, det kyrkan gör borde uppskattas mer öppet än bara, möjligen, i slutna rum.

Frihet under ansvar

Så kom det underbara beskedet vi väntat länge på. Den 29/9 kan man släppa restriktionerna. Vilken frihet.

Lite cyniskt kan man säga att nu är vi så många vaccinerade att övriga som inte vill får väl bli sjuka då. Det klarar nog vården nu. Men så får man nog inte säga högt. Men nu ligger mycket av ansvaret på den enskilde som inte har vaccinerat sig.

Men denna frihet är under ansvar. Vi behöver vara rädda om varandra även efter den 29/9. Helt klart. Men tänk vad skönt.

Hela livet är just detta. Frihet under ansvar. Finns nog inget område i livet som inte berörs på något sätt av det förhållningssättet.

Miljön – inte minst miljön. Vi har en fantastisk möjlighet att leva på jord med massa möjligheter att röra oss fritt. Men så oerhört viktigt att man tar ansvar för att kunna fortsätta så

Andligt – kan läsa i min bibel att vi människor har en stor frihet men i en atmosfär av ansvar. I relation till andra. Men ändå mest för sin egen skull. Vad utsätter vi oss för?

Kroppsligt – vad utsätter vi vår kropp för? Vilken frihet kan jag ta mig utan att kroppen tar skada. Likaså till vilket pris? För sjukvården och samhällets ekonomi baserat på våra skattepengar kan det bli en hög prislapp.

Så …..

Frihet under ansvar

Det är nog något vi bör ha med oss i livet. För det är livets förutsättningar.

Vinklat liv….

Skulle skicka en bild på att nu var skrivbordet monterat. Själva bilden visade just skrivbordet. Men. Rummet för övrigt syntes inte.

Och tur är väl det. Den röra som var i det övriga rummet är inget man visar upp.

Det är väl så vi speglar våra liv utåt sett. En god fasad med lagom mycket insida som vi visar upp.

För kanske är det så att vi tänker oss att alla andra lyckas bättre med ordning. Bara vi själva som inte får till det. Men med det tänket, som vi alla kanske tänker, så sitter vi i samma båt. Alltså alla har vi det lite rörigt på olika sätt. Men vi försöker dölja det.

Kanske borde vi vara oss själva mer. För det är så det är. Vi vinklar annars livet för att passa in i det svåra och otillgängliga liv.

Vi behöver inte skämmas för lite stökighet. Det är nog rätt så normalt.

Vad man får hoppas är att vi inte gör det på alla plan i livet. Att vi försöker hålla upp fasaden. Det kommer uppenbarligen påverka oss negativt. Så tänk mer ärligt på ditt liv. Andligt – jag tänker på relationen till Gud. Kroppsligt – inte så farligt att bli lite rultig. Själ – mår du inte riktigt bra i själen, ta hjälp

Vi behöver inte vara fantomen. Var dig själv. Det är du värd. Du är lika värdefull ändå.

Ändå lyssnar han

Tänk att Gud lyssnar ändå på våra böner.

Bibeln säger att förrän ett ord är på vår tunga vet han det. Ändå lyssnar han.

Vi människor är bristfällig och kommer ofta till korta. Ändå lyssnar på våra böner.

Vi har inte alltid så lätt att fullfölja våra löften till Gud. Ändå lyssnar han till våra böner.

Gud har rätt så fullt upp med dom stora frågorna. Ändå lyssnar han även till din och min bön.

Trots att vi är rätt tjatiga på honom lyssnar ändå till våra böner.

Fast vi är många miljarder människor kan han urskilja just din röst att lyssna till.

Gud har ett fantastiskt tålamod med oss människor. Varför då? För att Han älskar oss. Så glöm aldrig det.

Han kan lyssna när som helst. Han sover aldrig. Inte ens slumrar. Han har ingen tinnitus som stör. Finns inga störningar i hela världen som kan hindra att din bön når fram till honom.

Kan det bli bättre än så? Nej. Så stor är Gud