Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Har du varit med om att ….

Har du varit med om att du bestämmer dig för en sak men det blir inte riktigt så?

Till exempel…..

Du bestämmer dig för att dagen ska bli så lugn så. Det ska bli en dag av återhämtning. En dag av stilla soffhäng. Du ska liksom vila. Så upptäckter du helt plötsligt att hela lägenheten helt plötsligt har blivit städad. Och när du summerar dagen är du ändå utvilad på något förunderligt sätt …..

Visst är det rätt märkligt. Man bestämmer sig för något men så blir det ändå något helt annat.

Mitt i denna ”förvirring” inser man att det ändå blev så bra som det just blev. Kanske till och med bättre än väntat. För kanske var det just så som det just blev som var det man just då behövde som allra mest.

Det är ju inte så ovanligt att när man väl tar den välbehövliga pausen ser man det man behöver , eller kanske rättare sagt, vill göra. Så rinner energin till. Så är man igång. Och man blir så nöjd.

För när man slappnar av så rinner energin till. Det är då man släpper taget för en tid och det ger ny möjlighet till ny energi.

Skulle tro att vi, mitt i alla ansträngningar, går på spänn så hårt att vi får svårt att släppa in ny energi. Inser hur svårt det kan vara.

Så det är inte så farligt att vila i ett ”görande”. I sig kan det ge oss ett ombyte som gör gott inom oss.

Publicerat den

Till dig som tycker vi kan återgå till det normala nu….

Jag möter många som vill att vi återgår till det normala nu. Som tycker att det räcker nu. Som vill att vi öppnar upp fullt ut nu.

Till dig har jag några ord på vägen idag.

Igår mötte jag den volontär som var så nära att mista livet i covid-19. Som efter flera försök med mediciner under respirator-behandlingen kom tillbaka till livet. Personalen hade försökt med olika mediciner men inte lyckats. Till slut hittade dom rätt medicin och hon blev sakta friskare. Men det var nära att det slutade illa. Igår fick jag höra hennes berättelse. Den tog tag i mig.

Igår lyssnade jag på en ”Sommar i P1” som legat på väntelistan. Det var med Eveline Jacobson. Hon är intensivsjuksköterska. Hon har behandlat personer med covid-19. Hon beskriver hur det var. Jag grät när jag lyssnade på det. Jag tror inte vi fattar vad detta egentligen handlar om. Ibland tror jag till och med somliga som förr ha jobbat med sjukvård tappat förmågan att inse det fruktansvärda i detta. Hennes berättelse behöver alla, ja faktiskt alla, lyssna till. Du hittar den här: Sommar i P1 med Eveline Jacobsson. Om vi bara vill lyssna till ett uns av hennes budskap så kommer det att skaka om tänker jag. Utan hennes och många andras heroiska insats hade många många och åter många mist livet.

Trots att vi har ”låga siffror” med sjuka i covid-19 just nu är det för tidigt att ropa faran över. För tänk om vi snubblar på målsnöret. Vi har hållit ut i över 6 månader. Vi kanske behöver 1,5 månad till. Så blir vi ivriga. Eller snarare trötta på allt. Vi tänker bara på oss själva och vill ut i friheten. Så gör vi det för tidigt. Så är det kört. Så drar vi igång en ny våg. Det är inte värt det.

Jag bara ber dig om en enda liten sak innan du drar iväg ut i friheten. Bara en sak. Den tar ca 50 minuter av ditt liv. I perspektivet 6 månader och frihet är det nog inte för mycket begärt. Bara ca 50 minuter. Lyssna till Eveline. Snälla.

Och har du någon i din bekantskapskrets som mist livet i covid-19 , snälla, lyssna till dess anhörig. Och kanske mest av allt, lyssna till en som har klarat sig igenom och nu börjar återhämta sig. Snälla.

Sen kan vi börja fundera på när det är dags att återgå till friheten igen.

Publicerat den

Vad är egentligen fredagsmys?

Vad är egentligen fredagsmys? Är det godis? Tacos ? Pizza? Soffhäng? Vänskap? Finmiddag? Kärlek? Alltså vad är egentligen fredagsmys? Är det mest något skapat utav Ica-handlaren? Eller någon annan handlare? Är det ärvt från det stora landet i väster? Ja, vad är egentligen fredagsmys?

Men vem orkar det när man är helt slut efter en arbetsvecka? Ja, kanske inte är så illa. Men när ögonen känns tunga redan kl 18 så får man vara ute tidigt med detta mys. 🤪

Nu kan ju fredagsmys av misstag anses bara vara tacos eller en trerätters. Fredagsmys kan ju vara något helt annat. Allt från en bra film, en hockeymatch, en bra bok, stilla musik, en utekväll på restaurang eller varför inte bara lite tystnad.

Jag kan ibland känna att fredagsmys mest handlar om att sätta sig i soffan. Upp med fötterna. Och bara vara.

Att bara vara kan vara svårt. Allt för ofta måste vi göra massa saker. Kanske känner vi en press att vara nyttig. Att använda tiden till något bra.

Men jag tror att den tid vår sysselsättning är ”bara vara” gör mer nytta än mycket annat. För vi behöver en sådan återhämtning. Det som att ladda vår mobil. Det är som att kroppen restaureras på något sätt under den vilan. En väl investerad tid alltså.

Så kanske skulle vi satsa lite mer på att bara vara. Vi behöver inte alltid prestera massor. Det är okej att bara vara också

Publicerat den

Vårt inre öga

Våra ögon är ett av dom viktigaste organen. Kan man säga så? Troligen inte. För alla våra organ är viktiga och fyller sin funktion. Möjligen är väl blindtarmen den minst viktiga, eller? Jag blev av med min när jag var typ 9 år och överlevt det.

Är det något jag absolut vill ha kvar i funktion så är det ögonen. Möjligen kan jag bli döv och halt. Men min syn vill jag behålla.

👁 Men jag tänker också att vi har ett inre öga också. Ett öga som har ett annat fokus.

Ef 1:18
Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga

Ef 1:18
Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,

När jag drabbades av näthinneavlossning så blev mitt öga grumligt. Hade svårt att se klart. Fortfarande kan det ibland lägga sig som en hinna för ögat. Vårt inre öga kan ha typ en hinna för sig så att vi har svårt att navigera i livet.

Vårt inre öga kan också var hindrat av något som gör det svårare för oss att se klart i livet. Livets djup och tron framåt inför det eviga, efter det vi kallar död, behöver få en klarhet över sig. Det inte ögat handlar mer om det andliga liv vi människor har. Som har helt andra värderingar än livet i övrigt. Det är det som denna bibelvers vill ge oss insyn i.

Vi är kallade till ett liv med Gud. Ett evigt liv som sträcker sig bortom graven. Vi har något så underbart vackert att se fram emot. Ett liv i total harmoni såsom det var tänkt från början. Livet i himlen. Ett liv som blir vårt när vi fattat själva poängen. Förstått vägen dit. Det vill han att vi ska få se i vår inre bild.

Detta inre öga har ett annat fokus. Ett andligt fokus för att vi skall kunna upptäcka livet med Gud. Vi kan tala med Gud om att han skall ge vårt inre öga ljus, så att vi kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss. En enkel men fantastisk bön. Den kan förvandla vårt sätt att se på våra liv.

I går skrev jag om ”Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan”

Publicerat den

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Ibland är det så lätt att vara trosfrisk. Man tycker det bara att tro. Det är så klart att Gud kan mycket mer än det jag kan.

Men så kommer dom stunderna där tron inte riktigt räcker till. Kanske lite av tvivel smyger sig in

Jag tänker att ….

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Förtröstan är så vackert och inrymmer något av en tillit bortom en stark tro. Ändå verkar den bära genom det man möter.

Det är då tron får mer av hopp i sin natur. Med en ton av hoppfullhet och tillförsikt. Man kan inte säga att det är en stark tro på att det ska lösa sig. Men man är hoppfull att så ändå ska ske.

Så jag känner att när tron inte räcker till är det ändå inte ute med oss. På det viset att det bara är att ge upp. Nej, det är då förtröstan får träda fram. En förlitan på att även om inte min tro räcker till, förtröstar jag ändå på att det ska lösa sig ändå. För den Gud som vanligtvis min starka tro vilar på bör nog kunna lösa det ändå. Det säger min förtröstan mig.

Så bli inte uppgiven om din tro gungar lite. Låt förtröstan ta vid. Så ska du se att det finns en väg fram.

Publicerat den

Minnen som gör oss glada …

För ett år sedan var jag, tillsammans med en grupp, i Tanzania. Vi åkte dit för att se vår församlings mission. När jag börjat plocka fram den resan i minnet väcks det mycket glädje. Bild för bild, händelse för händelse, väcker så mycket glädje.

Du kan se många bilder genom att titta under menyn i min blogg. Tex på barnen. Eller när vi var i safarieparken . Resan var 2019 så kolla gärna in den.

Visst är det så att vissa minnen bara gör ont. Men vi lämnar dom för ett tag. Det finns så många goda och härliga minnen.

Att få tag på alla dessa minnen gör gott inom oss. Kanske kan korten från minnet hjälpa dig. Men tänk när man bara kan koppla på dom inom oss. Så får man en känsla av att nästan vara där igen. Dofter påminner sig. Skratten. Så börjar det göra massa gott inom oss. Låt dom goda minnena verkligen påverka dig. En så bra motkraft mot allt det jobbiga vi möter.

Det är som att dom goda minnena frigör goda ”hormon” hos oss. Som påverkar oss till ett ljusare inre och fridsammare sinne. Detta tror jag att vi behöver mycket av.

Minnet från vår resa till Tanzania är så härligt. Vi hade så roligt. Upplevde så mycket tillsammans. Händelser som fört oss samman. Vi har fått band mellan oss som grupp som nog aldrig kommer att gå sönder. Det är nog beviset på att goda minnen gör gott med oss över tid.

Publicerat den

Ditt värde ligger inte i det tillknycklade ….

En skrynklig sedel har samma höga värde. Om en sedel används så att den blir tillknyckla och skrynklig är den lika värdefull. Den har samma värde om den så används på ett lagligt sätt eller används i svarta affärer. En sedels värde har det värde som riksbanken bestämt.

Ditt värde har inte ändrat för att du blivit tillknycklad. Vad du än gått igenom, vad du än har gjort för dumheter så är du lika värdefull.

Det är så lätt att vi nedvärderar oss som människor. Ger upp oss själva på något sätt. Att det är ute med oss. Så dömer vi ut oss som hopplösa fall. Att det vi gjort, men ångrar djupt, gör det omöjligt för oss att få upprättelse. Det liksom inte finns någon förlåtelse på något vis.

Men det är ju precis tvärtom. I vår ånger fina det en underbar förlåtelse. Där vi människor har så svårt att förlåta varandra har Gud mycket enklare. För där ånger finns – finns förlåtelse.

Publicerat den

I Guds närhet finns inga begränsningar i antal

I dessa tider är det många begränsningar. Var på gudstjänst där man endast fick vara 50 personer. Man fick anmäla sig. Så hade vi flera sådana gudstjänster på rad.

I Guds närhet finns ingen 50-gräns. Alla får plats. Till honom behöver vi inte anmäla oss på någon webbplats. Hos Gud finns ingen riskgrupp som inte har något tillträde. Hos Gud är ingen för gammal. Inte heller för ung.

Hos Gud finns ingen som är ”för mycket” av något. Inte för rik. Inte för fattig. Inte för kort eller lång. Inte heller för dåligt klädd. Hos Gud finns ingen som inte är tillräcklig helig eller tillräckligt värdig. Eller allt för ohelig eller ovärdig. Alla har tillträde till honom.

Idag kan vi klaga på att vi inte får eller kan vara med. Undrar ibland om vi tänker så i relationen till Gud. Att vi varken vill eller kan. Men en sak är säker. Vägen till Gud står öppen.

I dessa tider då vi söker oss till sådana ställen vi är begränsade att delta i finns det en annan plats. Varför inte söka sig till den plats som är obegränsad. Platsen nära intill Gud.

Publicerat den

Vem är Jesus ?

Jag håller på att förbereda en insats i en av våra Alpha-grupper. Ämnet är ”Vem är Jesus?”

För somliga är han en fotbollsspelare, andra en granne. För andra är han ingen. Aldrig hört talas om honom. Men för många många, räknas i miljoner , vet om honom. Att han är Guds son.

Vem säger du att han är ?

För mig är han den centrala gestalten i min tro. Upplever honom som den jag formar min bön till. Helt enkelt lever mitt liv med. Genom honom. Utifrån honom.

Själv säger Jesus om sig själv att han är Vägen, sanningen och livet. Så lägger han till: ingen kommer till Gud utan att gå genom Jesus. Du läser det i Johannes kap 14. Det är rätt avgörande tanke.

Somliga menar att Gud allena är viktig. Jesus är mer oviktig. Ett sådant tankesätt gör Jesus själv om intet.

Så varför inte ta några minuter och fundera på hur du förhåller dig till Jesus. Om det verkligen är sant att Jesus är vägen till livet, om det är tron på honom som är förutsättningen för att komma till himlen, blir det oerhört viktigt hur vi förhåller oss till honom. Han gör anspråk på det så vi kan inte ändra på det.

För massor av år sedan predikade jag över ämnet ”Mer Jesus”. Jag tänker att det är mer aktuellt än någonsin (om man nu kan säga så om honom som alltid varit viktig). Det behöver bli mer Jesus över allt. För han har det vi behöver idag. Om han får bli större i våra liv kommer det att göra oss så mycket gott. Det är jag övertygad om.

Publicerat den

Att ge en ny chans….

Läste följande citat ….

Det är bra att ge människor en ny chans . Man kan börja träna på sig själv

Allt för ofta upplever jag att det är för lätta att döma ut människor. Ibland undrar jag varför det blir så. Om det är för att vi själva sätter osann fokuset. Avundsjuka. Eller om det bara är illvilja. Knepigt är det i all fall.

Känner att det handlar om att ”som man själv vill bli behandlad skall man behandla andra”. Vi glömmer det lite för lätt.

När vi sen har svårt att ge oss själva en ny chans blir det lite extra jobbigt tänker jag. När man dömer ut sig själv, vem ska då kunna lyfta oss över det. Ganska svårt läge.

Men varför inte träna på sig själv. Träna sig att ge sig själv en ny chans. Våga en gång till. Ta mod till sig att göra det igen.

Jag är rädd för att vi ger upp. Vi tror inte det är möjligt. Allt för många hinder tycker vi reser sig framför oss. Människors tyckande och tänkande. Jag skulle bara vilja uppmuntra dig till att ge dig en ny chans. Våga en gång till även om misslyckandet påminner sig. Även om det känns som en uppförsbacke. Även om det finns sådant som vill hålla sig tillbaka. Våga. Gör det. Missa inte möjligheten och tillfället.