Författare: pedherskoog

Ordet ’karg’ är väl egentligen inte så upplyftande. Ofruktbar, njugg, sträv. Har nog egentligen ingenting med rikedom att göra. Det är en plats det inte finns mycket att hämta ur. Ingen lägger nog särskilt mycket intresse i en sådan plats om man vill tjäna pengar tex.

Men det finns karga platser med en fantastik rikedom i.

När man går i en karg plats som en myr eller mosse ser man hur tiden stått still. I en tid där tiden går sanslöst fort är dessa platser så annorlunda. Det är som om dom inte hänger med i verkligheten. Som om den levde i en tidsbubbla. Där klockans sekundvisare stannat. Medan omvärlden utvecklar sig verkar det inte hända något här. Medan byggnad efter byggnad byggs, vägar kommer till, fler människor bosätter sig, händer här ingenting. Man exploaterar inte en karg plats som en mosse eller myr idag. Finns säkert undantag som du vet om men i det stora hela sker det i princip ingenting.

Men ändå, mitt i denna fattiga miljö, finns en fantastik rikedom. Det är som den har sparat sin energi för att ge till åskådaren. Det är som om den inte behöver kraften själv. Det går inte åt någon kraft att vara en mosse. Utan den kan spilla av sig på den som är där.

Den behöver bara vara. Den kräver inga insatser. Men är ändå lika härlig. För det är just därför den har blivit som den blivit.

På något sätt berättar den att våra liv kan uppfattas och upplevas karga. Som om tiden stod still. Ändå har den en vacker kraft inom sig. Tiden måste inte springa fram. Tiden måste inte fyllas med massa projekt och utvecklingsprocesser för att utge energi och kraft. I all sin enkelhet kan livet få utstråla något fantastiskt ändå. Som uppmuntrar och ger energi till någon.

En karg plats, som Dumme Mosse är, har betytt mycket för många. En plats, som ingen satsar så stora pengarna i. Men ändå har många många kommit därifrån med ny energi och är välsignade av att bara ha varit där.

Tror inte denna plats noterat att den haft besök. Eftersom den bara är ett geografiskt område så för den troligen ingen dagbok över alla som uttryckt sin tacksam över platsen. Ibland kan vi nog känna igen oss i det. Vi tror inte att vi blivit till glädje för någon. Vi har inget att tillföra. Så är det precis tvärt om. När man lämnat gemenskapen med dig så har man gått med ny kraft och inspiration.

I helgen var jag och predikade i pingstkyrkan Ulricehamn. Tro inte att jag gör det för bekräftelsen och ryggdunkningarna. Långt därifrån. Men det är så uppmuntrande när någon kommer och tackar efteråt. Kanske med orden ”det var precis vad jag behövde”. Allt för ofta känner man sig som en karg plats efter en predikan. Att då fått veta att det fanns en rikedom i det karga blir man ödmjukt tacksam.

Därför tror jag att vi behöver bli bättre på uppmuntran. När vi möter någon som fått betyda något för oss behöver vi säga det till vederbörande. Det kan vara avgörande för den som just då upplever sig mer karg än livfull. Du kanske till och med har någon särskild att tacka för att det gått bra för dig. Utan dess stöd och uppmuntran kanske funnits har varit den du är idag.

Det finns karga platser som har en så ofantlig rikedom i sig. Tack gode Gud för det.