Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Ett tack är på sin plats

Ett enormt stort tack är på sin plats.

Ett stort tack till all vårdpersonal som slitit och sliter på våra sjukhus mot pandemin. Till alla som blivit tvingade att flytta sin semester för att vården ska funka. Till alla som jobbet mer än man borde för att rädda människor.

Vi tar så mycket för givet att allting ska funka. Att när vi behöver vård så har vi rätt till den. Det är statens skyldighet att ge oss den vård vi kräver.

Bakom alla dessa krav glöms dom bort som blir utsatta. Dom som ska utföra all den vård vi kräver. Som visserligen valt att jobba med det men vill göra det under rimliga förutsättningar.

Vi borde visa all vårdpersonal ännu mer av tacksamhet. Dom som gör allt dom kan för att rädda liv mitt i pandemin. Dom är värda all vår respekt. Dom riskerar mycket i sin insats. Jag förstår hur dom känner när dom mister en patient som tyvärr går ur tiden.

Ni alla är värda vår respekt. Ni gör en heroisk insats.

I ljuset av det är det grymt respektlöst när man inte respekterar avstånd. Handlar som att faran är över. Inte ens tror att pandemin är farlig.

Det bästa vi kan göra,för att respektera och visa vår tacksam till all vårdpersonal, är att hålla avstånd och hålla ut.

Att tillägga också (som en god vän påminde mig om:

”👏 En grupp som oxå slitit hårt fast inte på samma sätt är vi inom förskolan, vi har pusslat o fixat när det fattats folk, om inte vi fanns skulle inte många kunna jobba🤗 Vi är utsatta varje dag med många olika personmöten, både små o stora.☺️” Tack för er insats också.

Publicerat den

När något sammanlänkar oss

Det finns sådant som sammanlänkar oss människor med varandra. Det skapar en djupare gemenskap.

Det finns ju dom som vet att jag gärna ser en solnedgång. Jag har en kompis som också gärna här det. Han heter Urban. Han kom på besök i går. Vi hade en heldag tillsammans. Fika, lunch, promenader , mycket att samtala om, grillkväll och så pricken över iet – solnedgång. Vi är troligen lika nördiga på solnedgångar om vi ska vara ärliga.

Men bakom det finns det något som sammanför – samtalet om livet.

Jag har haft förmånen att resa till några länder. Likaså besök ganska många platser i vårt land. Ofta har den gemensamma nämnaren varit kyrka och tron på Gud. Det intressanta har varit att , trots att vi aldrig mötts tidigare, har jag känt en samhörighet med dom jag mött. Det har gjort att det känns som att man känt varandra hur länge som helst. Trots svårighet med språket så hittar man en vänskap i alla fall.

När man hittar det som sammanlänkar oss med andra händer det något med ett sådant möte. Det kan vara ett intresse. Det kan vara en tro. Det kan vara att man har samma utbildning eller samma jobb fast på annan ort. Helt plötsligt så märker man att man hittat en vän fast man inte känt varandra förut.

Det är jag fascinerad över. Hur det öppnat dörrar mellan människor. Hur det förenar på ett speciellt sätt.

När något sammanlänkar oss människor skapas det band mellan oss. Band som, inte så ovanligt, aldrig går sönder. Man har funnit en vän för livet.

Publicerat den

Herre, hjälp oss att leva i det ’nuet’ vi får

Tänk vad lätt det är att alltid blicka framåt. Att alltid ha något på gång. Det är som att vi aldrig riktigt är nöjda med det vi just nu har. Inte riktigt tillfreds med det vi möter här och nu. För vi tror att det finns något som är bättre. Som vi riskerar att missa eller rent av redan missat.

Inte så att vår Herre missunnar oss att minnas. Inte heller att se framåt. Men nuet är desto viktigare för honom. Bibeln säger ”närma er Gud så ska han närma sig er”.

Alltså inte en hälsning om att jag har varit så mycket med sig så nu räcker det. Eller du får allt vänta så möts vi längre fram. Nej, här och nu vill han vara med oss. I nuet.

Det är så gott att det ’nu’ vi fått så finns det en välsignelse i. Där och då, här och nu, är det ett unikt moment givet av Gud. Har aldrig funnits kommer heller inte tillbaka. Så speciellt men så flyktigt om man inte tar till vara det. Att fånga det så att det blir till något beständigt som kommer berika, inte bara i nuet , in i kommande tider, kommande ’nu’.

Se ditt ’nu’. Låt inte ditt tunga historiska bagage förblinda sig. Låt inte din oro för morgondagen hindra dig att njuta av hans närhet i ’nuet’.

”Gårdagen är förbi, morgondagen vet vi ingenting om. Men idag hjälper herren ”

Var tacksam för segrar som du gjort idag. Låt dom inte solkas ner av misslyckande och oro.

Ett talessätt säger: ”man gapar efter mycket men mister hela stycket”. Något åt det hållet är det när vi spanar efter det ”stora” men missar det vi har precis här och nu.

Jag tror att Gud vill påminna oss att upptäcka storheten i nuet och inte bara leva i visionen ”där borta”. Jag möter så ofta frågan om hur jag ser på framtiden och vad vi behöver göra för att möta den på bästa sätt. Mycket mer än hur nuet är – hur det är och fungerar just nu.

Så – upptäck ditt ’nu’. Fånga det. För kanske innehåller det just det du behöver för just det du möter. Du behöver inte hoppa över ån eller hoppa över gärdsgården för att få det bättre. Du har det där du är. I ditt ”nu”.

Publicerat den

Nagelbitarnas räddning

Jag vill inte på något sätt raljera över denna pandemis effekter. Inte på något sätt förminska nöden över människor som gått bort i sviterna. Inte heller ringakta dom som kämpar och kämpar med covid-19.

Men denna pandemi är räddningen för oss nagelbitare. Det är ju inte värst lämpligt att sitta och bita på naglarna i dessa tider. Det gör att naglarna växer ut. Blir vad som är tänkta för.

Hade en volontär i butiken i Örebro som tog som sin uppgift (hoppas att du förstår det med glimten i ögat) att stoppa mig när jag råkade bita på naglarna. En bra och god uppgift. Men inte speciell lyckosam får jag nog erkänna. Pandemin har däremot fått mig på andra tankar. Så numera kan jag ställa mig till gruppen som inte biter på naglarna.

Mitt i allt får vi ändå erkänna att denna tid fört med sig goda sidor. Vi ser varandra mer. Tar mer omsorg. Ser ut också att miljön mår bättre. Earth Overshoot Day kommer senare i år än andra år. Fram tills i år har den kommit tidigare och tidigare. 2017 var det 2/8. I år är det den 13/8. Bensinpriset är lägre än vanligt. Vilket innebär att vi troligen kör mindre. Och det påverkar vår miljö på ett bättre sätt. Likaså flyger vi mindre.

Slutsats: vi kan alltså genom att avstå saker, vilket vi uppenbarligen klarar av att göra , hindra miljöförstöringen att fördärva vår jord.

Det finns alltså en möjlighet att rädda vår jord. Rädda våra relationer. Rädda våra naglar 😉. Det som såg så hopplöst ut ser mer hoppfullt ut nu.

Det bästa vi kan göra när pandemin är över är att hålla fast vid detta positiva. Se varandra. Resa mindre. Flyga mindre. Leva på ett mer miljösäkert sätt. Alltså lite mer återhållsamt. Tror ingen behöver flyga flera gånger om året bara för att komma på semester. Vi måste fatta att hemsemester faktiskt fungera även i framtiden. För vad hjälper det om vi sent om sider inser att jorden är förstörd så att vi ändå inte kan resa runt som yra höns. Lika bra att vi erkänner det här och nu. Börjar leva mer miljöriktigt. För nu inser vi att det fungerar så.

Jag hoppas att jag aldrig faller tillbaka i nagelbitning. Kanske har du din sak som blivit bättre. Låt oss hålla fast vid dom goda sakerna denna pandemi har gett oss.

Publicerat den

Även blommor behöver vatten

Även blommor behöver vatten. En törstig blomma är inte mycket att beskåda. En slokande blomma ser verkligen vissen ut. Blommans behov är inte bara solljuset och värmen. Dess behov är också vattnet. När alla dessa behov fylls växer blomman. Den blommar och dess blad blir vackert gröna.

Även blomman behöver vatten.

Även……

Får nog erkänna att jag känner mig ibland som en blomma som saknar vattnet. Känslan av vissenhet och törst. Helt enkelt rätt torr. Jag tänker att det är inte bara blomman som behöver vatten. Så även jag. Ett livgivande vatten som gör att man känner livet pulsera.

Tror att jag inte är ensam om det. Tider av mycket utgivande gör att man blir uttorkade i själen. Bekymmer man möter gör behovet av livgivande vatten så mycket större.

Det är då man behöver ställa sig åt sidan ett tag för att få duscha i nåden en stund. Bibeln talar om ett inre källsprång. ”Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet.”” Johannes‬ ‭7:38‬ ‭Något av det kan jag känna att jag behöver då och då. Då det torra tar över.

Kanske kan du känna igen dig i denna känsla. En sak har jag lärt mig under livet. När denna torrhet infinner sig, då utgivandet dränerat kraften, orken tryter och huvudet känns som det vill stanna en stund, då finns det ett källsprång att närma sig. Ibland behövs det bara en kort stund i ”nådens dusch”. Andra gånger behöver man stå där en stund. Men en sak är säker, det finns vederkvickelse att få.

Jag ska nu ha några dagar av vila. Kallas semester. Man skulle kunna beskriva det istället ”en stund av nåd”. Att få möjlighet att ställa sig i nådens dusch och få ny kraft.

Jag vill påstå att även blommor behöver vatten. Så även jag. Livets innerliga vatten som ger ny växtkraft för morgondagen. ‬‬

Publicerat den

Det gäller att passa på….

Det finns tillfällen som inte kommer så ofta. Det finns tillfällen man längtar efter. Så när dom väl kommer gäller det att ta tillfället.

Ibland handlar det om ett inköp man länge velat göra. Men det har varit för dyrt. Så kommer tillfället. Rabatten finns där. Då gäller det att passa på.

Eller ett unikt tillfälle man inser att det kommer dröja innan det kommer tillbaka. Total solförmörkelse kan vara ett exempel av många. Det sker inte allt för ofta. Så när det väl är dags så gäller det att passa på.

På jobbet händer det att kunder säger att dom ska tänka på köpet. Allt för många gånger innebär det att någon annan hr köpt varan innan dom har tänkt färdigt. Det gäller att passa på. Vi har ju oftast bara en av varje sort.

Denna sommar har verkligen solchanserna varit av den kalibern. När dom väl fanns där så gällde det att passa på. Jag går ju gärna efter stranden här i Jönköping. Dom senaste gånger har det varit rätt ensamt. Inte många där. Rätt kallt och trist. Men i går var det lite annorlunda. Då var många där.

Vad är det som du håller på att missa om du inte passar på? Vad håller på att gå dig ur händerna?

Ibland funderar jag själv på det. Allt måste man inte ha eller göra. Det är helt okej att missa. Kommer inte att påverka oss negativt. Men sen fins det sådant man kan gräma sig länge för att man missade tillfället. Men det man verkligen inte vill missa…… det behöver man vara vaken över när tillfället ges.

Så….. det gäller att passa på när tillfället kommer som man längtat efter. Då kanske annat får vänta eller gå åt sidan. För tillfället är just ett tillfälle som kan vinnas eller gå förlorat.

Detta var ett tillfälle jag inte sett tidigare. Solen speglar sig i ett fönster/byggnad på andra sidan. Man ser speglingen i vattnet till vänster. Som att det blir två solnedgångar samtidigt ….. Rätt häftigt tycker jag
Publicerat den

Slutet = tomhet

Har du också upplevt vad ett avslut gör med oss? Finns naturligtvis både positiva och negativa avslut. Men många har samma känsla med sig. En stor tomhet. Även om det var ett lyckat sådant.

När jag läst färdigt en bok, likaså så lyssnat till slut på ljudboken, infinner sig en viss form av tomhet. Den känslan kan ibland vara rätt påträngande. Boken kan ha varit bra. Troligen väldigt bra. Blivit en del av livet. Så avslutas den. Så känns det bara tomt i form av saknad.

Minns läger jag varit ledare på. Så kommer sista dagen. Alla farväl. Sen är hela lägerområdet öde. Den tomheten kan verkligen vara tärande.

Som den sista dagen på jobbet. (Skrev om det en gång. Den bloggen är nog den mest lästa… man kanske känner igen sig i den) Visst, man har tagit sikte på något nytt. Ändå känns det så tomt när man lämnar sitt kontor, sitt klädskåp, tomheten smyger sig på och blir nästan tungandad.

Kanske mest påtagligt är nog avslutande av en relation. Tror mig förstå att då kan det för ett tag vara avgrundsdjupt.

Hur överlever man en tomhet efter ett slut? Ja, tänk om det fanns enkla svar på det. En checklista som bara var att checka av. När man var igenom listan var man igenom den separationsprocess som behövdes. Så är man glad och har framtidstro direkt.

Men så enkelt är det ju inte. Inte alls. Det tar sin tid. Kräver sin process. Läkande behövs. Skapa tro igen tar sin tid.

Men en sak är säker. Det kommer en tid då man upptäcker att man faktiskt är redo för något nytt. Mogen för nästa steg. Beredd att helt enkelt gå vidare. Det är en erfarenhet jag gjort genom livet. Olika uppbrott har jag överlevt. Smärtsamt då, ja visst. Men inser att jag klarade dom. Jobbiga erfarenheter men som på något sätt det kommit något gott ur ändå.

Så ……

Tro på att det finns en väg. Tro på att det finns något för dig. Tro på att livet tog inte slut utan det finns en fortsättning.

Fanns en pappa en bibeln vars son var sjuk. Du läser om det i Markus 9. Jesus hade försökt säga till honom att allt är möjligt för den som tror. Pojken hade först inte blivit frisk. Men då ropar pappan ut :

”Jag tror , hjälp min otro!”

Pojken blir frisk . Och kanske är det vi just får be när omständigheter gör att det är bara en stor tomhet. Vi har svårt att tro samtidigt som vi gärna vill tro. Då kan denna bön bli vår hjälp till ett hopp igen. Och vi får uppleva att tomheten försvinner. Vägen öppnas för oss.

🙏 Gud , jag vill tro, hjälp min otro. Hjälp min oro. Hjälp mig med mitt tvivel. Jag vill ändå, trots allt, tro på dig. Tro på den väg du verkar visa mig. Amen 🙏

Så får man börja skriva på sitt tomma ”papper” och skapa en ny tid. Typ som någon sa – vända ett blad och gå vidare. Skapa en ny historia. En ny välsignad tid.

Publicerat den

Hemma är inte en plats utan en känsla

Bild från facebook. – man följer ju Nalle Puh

’Borta bra men hemma bäst’ är väl uttryck vi alla någon gång sagt eller tänkt. Att komma hem till sin egen säng slår alltid högt efter en längre resa.

Hemma är ju plasten där man har sitt normala boende. Att det känns som hemma är naturligt. Men…..

Hemma är inte en plats utan en känsla

Det ligger något i det. För verkligen är ju den att man kan känna sig hemma på många platser. Har med välkomnandet till exempel. Troligen med att relationen är djupare än vanligt. Kan ha med kärlek att göra. Men också med att vänskapen har blivit mer än ytlig.

Jag minns med stor tacksamhet när jag bodde i Odensbacken. Jag hade och har en familj som betytt mycket för mig. Maths och Maggan Winberg. Dit kunde jag gå när som helst. Kände mig så mycket hemma i deras gemenskap. Maths skulle jag kunna kalla min bror. (Vilket jag också gör). Bara så synd att vi bor så långt ifrån varandra idag. Men det har betytt så mycket för mig.

Så kan du nog också berätta samma typ av historia. Där du har platser som är som hemma. En känsla av hemma.

En sådan känsla kan man inte ta för givet. Jag tänker att det är en förunderlig nåd att få möta det.

En sådan känsla ska man vara rädd om. Den är inte given.

Det fina med denna känsla är att den är inte rumsbunden. Den är mer situationsbunden. Det gör att vi kan känna denna känsla av trygghet på fler platser än just i hemmets vrå.

Tänk vad vi kan, med vårt bemötande, skapa en sådan känsla. Det är stort.

Publicerat den

”Hon såg det vi inte såg”

Lyssnar till en ljudbok. ”Min historia” av Michelle Obama. Dom skulle fira sin dotters tio-årsdag mitt under valkampanjen. Dom kände sig misslyckade som föräldrar. Presenter var köpta av personalen. Man firade i ett konferensrum på ett hotell med säkerhetsfolk och folk ur staben. Kanske inte den bästa kombon för en tio-åring. Så säger dottern: ”Detta var den bästa födelsedagen hon haft” Så säger Michelle:

”Hon såg det vi inte såg”

Obamas såg det som ett misslyckande. Dottern kunde räkna upp allt det roliga hon fått vara med om denna dag. Den hade slagit hennes vildaste önskningar.

”Hon såg det vi inte såg”

Tänk vad mycket vi missar för att vi på olika sätt gjort oss blinda utav förutfattade meningar. Vi tror oss se saker men missar det viktigaste.

I vår önskan om att se något bra så missar vi det bästa i vår närhet. I längtan efter att skaffa oss saker missar vi det goda vi redan köpt. Vi sträcker oss efter sådant vi inte har och missar det som är mitt framför ögonen. Vi tänker att det alltid finns något bättre när vi redan har det bästa.

Har det inte hänt att när vi står och letar efter någon i en folksamling så har vi missat att den står mycket närmare än vi först trodde. Vi ser till och med förbi den.

Vi behöver nog ibland upptäcka det vi redan har. Uppskatta det vi har nära oss. Tacksamma för allt vi redan har.

Möjligen kan allt nytt vara det bästa. Men det måste ju inte vara så. Uttrycket ”gå över ån för att hämta vatten” eller ”gräset är grönare på andra sidan staketet” påminner tydligt om hur dumt vi tänker ibland.

Det lilla kan just vara det stora i livet.

Påminns om några verser i bibeln.

”och det som för världen var obetydligt …/…, det utvalde Gud …”
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭1:28‬ ‭SFB15‬‬

”…….Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat.””
‭‭1 Samuelsboken‬ ‭16:7‬ ‭NUB‬‬

Gud ser det vi inte ser. Hjälp oss Herre att få syn på det.

Publicerat den

När man inser ….

När man inser att solen går ner tidigare och tidigare för varje kväll är det liiiiiiite tungt .

Nu är det ju ännu ingen panik så men ändå. Det är nog den jobbigaste delen av sommaren. När man inser att nu börjar solen gå ner lite väl tidigt. Så det gäller att man passar på att njuta av varje tillfälle som ges.

Jag har vissa delar på året som gör lite ont. Det är när jag ser att nu är solens nedgång så tidigt att den verkligen säger att hösten står för dörren. Höstens mörker har väl bara en fördel. Levande ljus blir ett väldigt trevligt inslag. Men främst är det att jag inte gillar den mörka delen fram till jul. Jag har verkligen blivit en sommarmänniska.

Det är något tungt över hösten. Därför behöver man nu tanka ljusets härlighet så mycket det bara går.

Förutom att man kan ta fram sina bilder på sommaren så finns det mer att önska. Tänk om man kunde stänga in sommaren i ett rum. Så kunde man gå in där med jämna mellanrum och tanka lite positiv energi. Njuta av solens värme. För att sen gå ut i höst och vinter igen. Full med god känsla.

Jag har ju vänner som jublar när första snön kommer. Ser fram emot en lång vinter med Vasaloppet som kronan på verket. Gläds över att snön ligger kvar till slutet av april när den så gör. Jag får försöka glädjas med dom men skulle gärna ha sommar klart mycket längre än vi har.

Men nu ska jag inte deppa ihop. Finns så mycket kvar att njuta av. Och när väl hösten gjort sin intåg inser jag att färgerna på träden ger mig nytt hopp. Och sen kommer julen och det hela vänder. Fantastiskt. Tänk vilket underbart land vi ändå har.