Bakslag – svåra slag att värja sig emot

Bakslag är inget vi vill vara med om. Vi vill att när något blivit bra så vill vi inte ha ett bakslag tillbaka till det dåliga. Har vi blivit frisk från någon sjukdom så vill vi inte ha tillbaka den tex.

Bakslag gör att vi tappar sugen. En motgång som är svår att bära. Ett intressant ord på ett sätt. Men ändå så sant. För det är som att man får ett slag där bak i ryggen. Som om något låg i bakhåll på oss. Som blir svårt att värja sig emot. För det är väl så det i verkligheten är. Ett bakslag kan man inte värja sig emot. Det kommer liksom slugt bakifrån och överraskar.

Jag var på väg tillbaka tyckte jag i min förkylning. Jag tänkte: ”nu så, nu är det bara att köra.” I dessa tider är man ju inte så välkommen med minsta symtom.

Minns besöket hos rymdmänniskorna i tältet häromkvällen. Vilka hjältar. Astman var inte alls bra. Feber. Hosta mm.

Ett intressant besök som slutade bra. Behövdes inte läggas in. Under kvällen hade dom till och med tid att ringa upp mig igen. Bara för att kolla läget. Det vände och astman kom i ordning igen. Febern släppte.

Så när jag kände att nu så, nu är jag klart på bättringsvägen, kommer förkylningen in i andra andningen. Så blir det hemma några dagar till.

Nu ska jag inte klaga för jag kan stötta mina kollegor med diverse jobb hemifrån. Men ändå. Ett bakslag jag inte ville ha.

Jag vet inte vilka bakslag du möts av idag. Men vill bara uppmuntra dig till att inte ge upp. Det kommer att lösa sig. Det har gjort det förut. Kommer att göra igen. Så håll ut.

Ett bakslag vi inte vill ha är att pandemin tar ny kraft. Därför är det så viktigt att hålla ut i ”mellanrummet ”. I karantän om du så vill beskriva det. Men det är nu vi behöver uppmuntra oss till att just avstå det vanliga. Hur gärna vi än vill att det ska återgå till det normala. Tappar vi taget så kommer bakslag på bakslag och det blir bara längre utdraget. Så nu ger vi inte upp när vi kommit så här långt.

Att vara omsluten

Jag skrev för några dagar sen om oro. Hur vi kan överleva den.

Blev påmind om hur man kan känna sig omsluten mitt i oron. Att trots att livet sätts på prov. Kanske sjukdom som är så svår att hoppet är ute. Och ändå kan man känna sig buren. Det är fantastiskt.

Det finns något speciellt i tron på Gud. Jag menar inte att det sker per automatik. Men det finns en upplevelse av att vara buren av tron mitt i oron.

Det finns en kör som lyder så här:

Du omsluter mig på alla sidor
Och du håller mig i din hand

Tänk att det kan vara så att när någon ber för oss så infinner sig det ett lugn. Att vi just känner oss omsluta av en frid. Mitt i allt. Mitt i all oro.

Det är svårt att förklara varför en del upplever det mer tydligt medan andra inget alls. Jag har inget bra svar på det. Men ändå ger det mig ett hopp om att det fungerar. För när jag blir påmind om hur någon, mitt i hopplöshet, känner sig omsluten och buren, inser jag att det just kan fungera.

Kanske handlar det om att släppa taget. Att inte krampaktigt hålla fast. Utan släppa taget åt Guds håll. Vila i att vad som än händer kommer Gud att vara med och hjälpa. Det är stort.

Vittnesbördet från den som känner sig omsluten och buren av förböner ger dig och mig en varm påminnelse om trons kraft. Till dig som har svårt att vila i detta, idag ber jag för dig att du ska kunna släppa taget. Att du ska få vila i denna torns kraft. 🙏

Min bön blir också denna dag:

🙏 Herre, jag ber att du ska visa din omsorg för den som kämpar idag. Som lever i en tung situation. Du är där. Du vet det hopplösa. Du vet vad som tynger. Jag tackar dig för att du omsluter på alla sidor och håller den i din hand. Tack Herre för att du räcker till. Amen 🙏

Vi avfrostas lite nu

Var ledig igår. Passade på att göra lite sådant man inte göra varje dag. Typ rätt sällan om jag ska vara ärlig. Jag avfrostade min frys i köket. Det var inte katastrof men jag hade lyckats att typ tömma det genom att använda det jag fryst in. (Det är ju rätt ofta det bara fylla på typ…..)

Har du tänkt på att hela vårt samhälle håller på att avfrostas? Jag tänker inte på att det har med våren att göra. Utan mer på att vi blir lite mer vänliga. Lite mer omsorgsfulla.

Jag tror att det dom som haft svårt att handla redan före Corona-tiden. Men nu upptäcker vi dom. Vi ser varandra mer. Vi, i många stycken, visar varandra mer omsorg.

En annans sak jag tänker på att klimatet ”avfrostas”. Ja, nu tänker jag inte på att isar smälter. Utan ”symboliskt”. Har du sett att smoggen är borta i många städer. Vattnet i Venedig är inte smutsigt utan det är klart. Det ena stället efter det andra visar på en bättre miljö. Wow. Nu behöver vi hitta vägen att försöka behålla det. Omöjligt? Kanske. Möjligt? Ja visst!!

Så mitt i allt elände finns det goda effekter att ta till vara på. Att fortsätta ha och visa omsorg. Att hitta alternativ till transport som sparar vår luft och planet. Vi klarar oss rätt bra att inte resa utomlands två gånger per år.

Kanske är det en tid att även avfrosta dåliga relationer. Ett bra läge att be om förlåtelse. Ge varandra en ny möjlighet. Så där du har en frostig relation – låt den värmas upp. Det är läge för islossning. Det är läge för god värme mellan er. Vänta inte på den andres initiativ. Ta det första steget du!!

För nu avfrostas mycket i vår tid. Låt dig drabbas av den positiva kraften.

Ps Kolla in vad Hanna skriver om att avfrosta. Så bra skrivet Ds

Oron – hur överlever vi den i dagar som dessa?

Att vara orolig i Corona-tider är inte så konstig. Ganska naturlig reaktion. För sina nära och kära.

Jag har mött så många som säger så här:

”Jag är inte orolig för min egen skull. Men för mina nära och kära, dom är jag orolig för”

Men handen på hjärtat….. nog är vi lite oroliga för oss själva också. När vi ser hur människor drabbas. Pandemin kör på för fullt. Företag läggs ner. Arbetslösheten ökar. Tänk om man själv drabbas. Drabbas av att bli svårt sjuk. Eller mista jobbet.

Vi drabbas av oro. Inte så konstigt. Men hur överlever vi den? Låter drastiskt. Men jag menar, hur klarar vi av den? Hur kan vi hantera den?

Om vi enbart ska hänvisa till vår präktighet och ”klara själv”-anda så blir det nog svårt tror jag. Vi behöver stöd utifrån. Från en vän tex. Vi behöver också mata oss med positiva bilder. Att det är så mycket som är bra också. Att tillåta sig själv att tänka positivt. Tillåta sig att vara tacksam.

Men jag tror att man också behöver vända sig till vår Gud.

Matt 11:28

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Joh 14:1

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.

Gud vill ge dig en frid mitt i din oro. Där du får lämna den hos honom. Det förunderliga är att när vi vågar och kan släppa den hos honom fylls vi av en tillit som skapar frid mitt i oron. Så går oron och friden hand i hand. För oron får sitt svar i friden och tilliten.

Om vi förlitar oss på oss själva, yttre betingelser som pengar tex (även om dom är viktiga) så närs oron. Men vänder vi oss till det som kan ändra oron i djupet kan vi hantera oron så den inte tar makten över oss.

Jag tror att det är hos Gud du möter motkraften till den oro du känner. Våga släpp till honom. Våga prata med honom. Därför säger han i sitt ord: -”Kom till mig, jag vill skänka dig vila”

Min bön blir idag:

🙏 Herre , skänk vila till den som känner oro idag. Ge tro. Skapa tillit. Skapa hopp. Tack för att du Herre vill ge extra omsorg till den som idag känner oro. Amen 🙏

Psalms 46
Gud är vår borg
För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót.
Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
HERREN Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
Kom och se HERRENS verk,
häpnadsväckande saker
gör han på jorden.
Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna i eld.
”Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden.”
HERREN Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela

Vad tröstar dig?

Ser rubriken för samtalet på TV4 Nyhetsmorgon. Hoffsten samtalar om hur musiken ger tröst.

Musiken som tröst

Vad tröstar dig? Vi har ju våra olika vägar till tröst. En del tröstäter – kanske inte det bästa sättet med tanke på vikten. Men jag brukar ta lite glass och jordgubbar och benämna det som tröst. Men samtidigt är det ju en uppmuntran.

För kanske är det tröstens viktigaste uppgift – att uppmuntra.

För om trösten stannar just i bara att trösta finns det för stor risk att man inte tar sig ur det man behöver tröst för.

En god tröstare är en god lyssnare. Kanske också en som har möjlighet att med sina väl valda ord kunna lyfta sinnet. Och uppmuntra. Men också att bara finnas när orden inte räcker till. Hur svårt är inte detta??

🎶 Visst ligger det något i att musik är en väg till tröst. Kanske har du och jag låtar som passar för olika stämningslägen. Som kan ge tröst och uppmuntran. 🎶

All trösts Gud
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 2 Kor 1:3-5

Vi har en Gud som prövats genom allt. Allt som vi mött har han mött. Där vi människor lite slarvigt säger att ”vi förstår” (frågan är om vi gör det fullt ut) kan han verkligen säga att han förstår.

Jag tror att tröst blir så mycket mer om den inte bara är att ge en medkännande klapp. När den har uppmuntran som frukt blir den mer bestående. Har mer kraft att lyfta ur det läge man befinner sig i.

Den tröst vi finner hos Gud och tron har en djupare beröring som gör något gott med oss. På djupet. Den har en verksam påverkan på oss. Den är mer än en klapp på axeln. Den helar såren som skaver. Gud – all trösts Gud. Vilket innebär att han blir inte uppgiven när du kommer med ditt behov. Vi kan bli skrämda och känna oss fattiga inför behov. Han känner sig aldrig obekväm inför dina känslor. Vad än det gäller så kan han ge tröst.

En stadig grund att stå på

Det gungar rätt bra i vårt land och värld just nu. Kämpande företag. Föreningar har svårt.

Det visar hur viktigt det är att ha en god grund att stå på. Att ha en ekonomisk buffert. Likviditet i förtaget.

Rent krasst handlar det ju om att bygga för sämre tider när det går bra. Att se till att man som enskild och företag har en buffert när inkomster sviktar.

Men livet behöver också sin stadiga grund. För när det gungar omkring oss sätts vi på prov. Vi påverkas när det blåser omkring oss. Det är då vi kan känna hur det rör ihop sig inom oss. Oron tilltar. Brist på pengar men med samma ansvar för familj kan ställa till det för oss.

Så smyger sig en oro som äter upp oss inifrån. Jag vill påstå att den oron är klart mer kännbar än att mista själva jobbet tex. För jobb kan man man söka och hoppas på. Men den inre gnagande oron kan göra oss så illa.

Därför behöver vi ha en stark grund att stå på innan vi hamnar i krisen. Den ställer vinnas på i tider då det är lugnare omkring oss.

Han drog mig upp
ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter
på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
och de skall förtrösta
på HERREN. Psalm 40:3-4

”…./… han satte mina fötter på en klippa och ställde mig på fast mark.”
‭‭Psaltaren‬ ‭40:3‬ ‭NUB‬‬

En sådan grund är Gud. Att få stå på den. Sätta sin tillit till honom. Det gör att trots att det gungar omkring oss kan vi känna en viss trygghet. Inte så ovanligt att mitt i alla bekymmer så växer en trygghet fram där man känner frid mitt i ofriden på något sätt.

Så där , mitt i livet, får vi bygga upp en buffert av ekonomin så att vi kan klara det basala när vi tappar inkomst för en tid. Vi får också bygga en starkt relation till Gud. Då blir vägen till honom naturlig när motgång kommer.

Så är vi som mannen som byggde sitt hus på en stadig grund. När stormen kom stod huset kvar. Vi drabbas inte som mannen som byggde sitt hus på lös sand. När stormen kom så rasade huset. (Matteus 7:24-27)

Vi behöver en stadig grund i livet. På många sätt. Märker du att din grund liknar mer sand än klippa är det inte kört. Du kan börja bygga till från och med nu. Spara lite pengar varje månad. Till slut har du din buffert. Du kan påbörja och fördjupa din relation till Gud. Så blir han din klippa.

Bolivia Sydamerika Sudamérica

Idag skriver jag en särskild hälsning till er i Bolivia. Jag har aldrig varit i ert land. Många av er har nog inte varit i mitt land Sverige.

Jag kan inte skriva på spanska men i slutet av bloggen får Google translate översätta till er på spanska.

Varför skriver jag till er så här? Jo för ingen i Bolivia har läst min blogg. Jag vill testa om det är möjligt att nå någon på detta sätt.

I mitt land är det vår. Löven på träden börjar växa fram. Det är en tid jag älskar allra mest. Jag har mest hört om ert land genom en missionär som berättat för mig. Det bilder som han tagit. Ni har ett vackert land.

Har du lust får du gärna skriva en hälsning till mig via denna sida.

Varma hälsningar från Sverige. Nu får Google göra jobbet (jag hoppas att det blir en bra översättning)

Hoy te escribo un saludo especial en Bolivia. Nunca he estado en tu país. Muchos de ustedes probablemente no han estado en mi país, Suecia.
No puedo escribir en español, pero al final del blog, Google translate te traducirá a ti en español.
¿Por qué te escribo así? Pues nadie en Bolivia ha leído mi blog. Quiero probar si es posible contactar a alguien de esta manera.
En mi país es nuestro. Las hojas de los árboles comienzan a crecer. Es el momento que más amo. He escuchado más sobre su país a través de un misionero que me contó. Las fotos que tomó. Tienes un pais hermoso.
Si lo desea, puede escribirme un saludo a través de esta página.
Saludos cordiales desde Suecia. Ahora Google hace el trabajo (espero que obtenga una buena traducción)

Ps Guyana 🇬🇾 , Suriname 🇸🇷 och Franska Guyana 🇫🇷 är inte heller representerade på min blogg. Ds

Han som håller hela världen i sin hand 🗺

🗺 Han som håller hela världen i sin hand…..

….. Han har ändå tid att tänka på dig!!

Textraderna är från en liten visa. Jag minns den från min barndom. För någon dag sedan blev jag påmind om den när min kollega bad.

Jag tänker att du behöver bli påmind om det i dessa tider. Jag vet inte om tänker som jag ibland. Men Gud måste nog ha rätt mycket att göra just nu. Om man tänker rent mänskligt. Vi kan uppfatta det så att vi blir bortglömda. Men så är inte fallet.

….. Han har ändå tid att tänka på dig!!

Du är i hans intresse. Man kan läsa om att Guds ögon överfar hela jorden för att leta upp dig. Han älskar att se på dig.

Så även om du tycker andra behöver honom bättre än du så har han tid för dig.

Så låt texten landa hos dig. Läs den.

Han som håller hela världen i sin hand Han har ändå tid att tänka på mig!!

Det där med att jobba hemifrån …

Det där med att jobba hemifrån…… undrar om sniglar gör det också ??

Det är ett mycket förekommande sätt att jobba på nu för tiden. Fick tanken när jag läste ett inlägg från en vän på facebook.

Tänk vad smidigt det vore att alltid kunna jobba hemifrån. 😂🙈 Vart man än var och vad man än gjorde gjorde man det hemifrån. För man hade med sig hemmet jämnt.

Jag tänker att just nu är detta bra men på sikt tror jag inte det är sunt. Vi behöver lämna jobbet kvar på jobbet. Jag vet.

Under många år har jag haft hemmakontor. Jag vet vad det innebär. Man blir sällan hel fri. Telefonen ringer med en röst ”jag vet att du är ledig men jag vill bara kort fråga en sak…”. Så blir det inget kort samtal utan rätt långt med mycket energi som går åt. Inte så ovanligt med många funderingar som gör det svårt att koppla av.

Ett sunt förhållande till livet och jobbet är att man just har ett mellanrum mellan den ena jobbdagen och den andra. Vi tränar ju på avstånd i pandemitider. Så det är bara att lära och leva det livet.

Men man behöver mellanrum i mycket. Kalla det paus. Kalla det vad du vill men andrum behövs. Att då ha med sig ”allting” hela tiden gör mindre gott hos oss.

Men visst har tanken funnits där. Tänk att ha en husbil. Man kan sova nära jobbet. Snabbt ta sig till ett viloställe. Men fråga är om det blir bra på sikt. Nej. Ingen bra ide.

Vi behöver gå tillbaka till det normala efter Corona-tider. Där vi har en skillnad mellan jobb och fritid.

Det finns en dag jag ser fram emot

Det finns en dag som jag ser fram emot. Har du en sådan dag?

Den dag jag ser speciellt fram emot är då jag kan gå på gudstjänst igen i vår kyrka. Du vet den där känslan att möts alla igen. Få vara på gudstjänst live.

Jag verkligen saknar det.

I bland filosoferar jag över hur det kommer vara den första gudstjänsten som vi kan fira igen. Glädjen. Se alla. Få lyssna till predikan. Den dagen vill jag verkligen inte missa. Jag tror det kommer vara en av dom bästa dagarna på länge.

I denna pandemi tror jag alla att vi har något särskilt vinster fram emot. Det kan vara att träffa barnbarnet. Gamla föräldrarna. Få umgås med sina vuxna barn. Resa. Kramas. Ja det finns troligen mycket vi ser fram emot.

Kanske kan dessa dagar vi ser fram emot motivera oss att ta det försiktigt. Hålla mellanrum. Avstå att dra ihop samlingar.

Det är dagarna vi ser fram emot som gör oss glada. Målmedvetna. Uthålliga. Motiverade. Dom kan få oss att både avstå och göra något extra för att nå dit.