Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Avstånd – vad gör den med relationer egentligen?

Vi påminns , och med all rätt, att vi ska hålla avstånd. Och kanske är det verkligen hög tid att påminna om det. Och ta ny ansats till avstånd. Allt för hälsans skull. Allt för den som är i riskzonen.

Men vad gör avstånd med relationer?

På ett sätt är det förödande. Ett hot mot kärleken. Hot mot innerliga möten. Kan skada en redan god relation. Nya relationer har svårt att komma till. Det finns stor risk att missförstånd sker. Vi missar ansiktsuttryckets finlir. Vi har inte nyanserna.

Samhället är beroende av närhet. Att se varandra. Det ligger också i vår natur. Vi behöver närhet. Vi brukar säga på jobbet att vi saknar den uppmuntrande kramen. Likaså den tröstande. Ett inslag som stärker gemenskapen men också ger kraft när det är tufft. Inte så att vi springer runt och kramas i tid och otid. Men vi saknar det när vi behöver ge en extra energi. Det går inte att kramas på riktigt på avstånd.

Avstånd bygger på ensamheten i ett redan mycket ensamt Sverige. Därför behöver vi vara kreativa med olika lösningar.

Avstånd skapar utanförskap. Man känner att man inte tillhör något.

Avstånd skadar också oss själva. För tristessen riskerar att göra oss illa.

O vad jag längtar till när vi kan avskaffa ”avstånd”. Gör inte du det med. Frågan är bara hur länge vi måste hålla ut. …. …… …

Och hur roligt är det när man måste stanna hemma och inte få träffa någon…..

Publicerat den

När man inte räcker till….

Tror du känt precis som jag. Mött samma känsla. Upplevt precis som jag. Insett, smärtsamt, att man inte räcker till.

Hur man än försöker. Hur man än tar i, så räcker man bara inte till. Viljan finns. Ambitionen finns. Intentionen och ambitionen är det inget fel på. Ändå räcker man inte till.

För hur man än tar i så finns det mer som väntar. Mer som ska göras. Mer som måste göras.

Man inser att mitt i allt så missar man något. Någon blir ledsen. Något tycker något. Någon anser att man borde allt … osv. Kanske missar man hela bilden. Att det finns två sidor på allt. Kanske till och med tre.

Hur viktigt är det då inte att landa en stund. Se sig tillbaka något. Ställa sig några frågor. Har jag gjort vad jag kunnat? Har jag försökt så gott jag kan just där och då? Att man kunnat gjort ännu lite till är säkert sant. Men var det tillräckligt bra nu? Fick vi gjort något ? (Även om det fanns ännu mer att göra?). Att man helt enkelt summerar läget. Utifrån förutsättningarna – har vi gjort så mycket vi kan?

Vi behöver verkligen landa i att det har varit gott nog. Vi bodde kanske inte ända fram. Men tillräckligt långt och tillräckligt bra.

Tänk vad lätt vi har att bara titta på det vi ser först. Och glömmer att se den större bilden. Kanske spände vi bågen lite för hårt. Kanske hade det faktiskt inte gjort så mycket till om ansträngde oss lite mer och jobbade lite mer över. Utan mer ser till att det faktiskt räckte till det man åstadkom.

Det är då jag tror att vi kommer att klara det på sikt. Vi kommer att hålla ihop det. Vi kommer att hålla ihop oss själva.

Så hjälp dig att slappna av. Hjälp dig att tro att du faktiskt räcker till. Även om du inte når upp till alla andras krav och förhoppningar.

För kanske är det allt för ofta är just en känsla. En känsla att man inte räcker till. Sina egna krav ställer till det. Vi behöver landa i att vi gör det faktiskt ganska bra. Att våga vara nöjd. För det var nog så att det du gjorde inte var så dumt faktiskt. Rätt okej om man tänker efter. Så vila i det när du har en känsla av att inte räcka till.

För om inget sagt det till dig på länge så säger jag det, till dig,…….

Du är bra du!! Du gör det så bra. Tack för att du finns. För det du gjorde gjorde ingen annan. Så tack. Stort tack. Tack för att du satsade så bra. Tack för att du engagerad dig så mycket. Tack för din uthållighet. Jag uppskattar att du gör det du gör. Så återigen STORT tack. 🙏🙏🙏🙏

Publicerat den

Mormors drömmar – re -post från förr

När jag var liten minns jag speciellt min mormors drömmar. Kakorna alltså. Dom smälte i munnen. Det fanns ingen annan som kunde göra drömmar som hon.

Jag vet inte om jag hade några restriktioner från mamma eller om det var fritt fram. Om det kom an på mormor var det nog fritt fram. 

Alltså, dessa drömmar, dom var något alldeles speciellt. Jag tror inte man kan beskriva dom på ett rättvist sätt. 

Mormor fick dom så där höga och fluffiga. Det var mycket luft i dom. Man kunde inte äta dom i två tuggor. Man var liksom tvungen att ta hela kakan i munnen på en gång. Inte konstigt att det gick åt både en och två och kanske tre om jag minns rätt.

Med tiden som mormor blev gammal så blev dessa drömmar inte riktigt lika bra längre. Dom blev inte lika fluffiga. Dom smälte inte lika dant i munnen. Men jag tror nog att smaken var den samme. Men nu kunde man ta dom i två tuggor. Dagen kom då mormor inte kunde göra dom alls längre. Hennes ork räckte inte till att göra drömmar. Åh vad jag saknade dom när man kom och hälsade på min mormor. 

Drömmar kan gå fel men ändå smakar drömmar så gott. Det är som att uppleva något som ännu inte har hänt. Dom liksom smälter i munnen och man tar gärna en dröm till. Trots att drömmarna inte blev lika bra fortsatte mormor länge att göra drömmar. Sluta aldrig att drömma. Det ligger något magiskt och mäktigt över drömmar. Dom verkar locka oss till saker som vi kanske aldrig skulle göra annars. 

Kanske är det just medan vi drömmer som vi skapar vår framtid. Kanske är det i drömmen som vi får visionen för nästa steg i livet. Jag tror att det är just då, då vi är avslappnade med garden nere, som vi är mottagliga för nya intryck. Då börjar vi inte att argumentera emot eller lägga oss i skeendet. Drömmen för oss dit den vill och vi har bara att följa med. 

Det är drömbilden som fört många byggnadsverk framåt till en vacker byggnad. Det är drömbilden av en värld som lett oss till att skapa den världen. 

Vad drömmer du? Vad har du för drömbild? Kanske är det dags att lätta ankare till den nya värld? Kanske är det din morgondag du såg i natt.

Sluta aldrig att drömma. Det gör dig kreativ. Den skapar tro för morgondagen.

(Jag publicerade denna blogg 4/8 2014. Ville dela den igen. Blev påmind om den när jag skrev om doften i gårdagens blogg. )

Publicerat den

Att förmedla en doft…

🌹 Att förmedla en doft är inte enkelt. Jag satt på i en biosalong på Walt Disney i Florida en gång. Kalle Anka bakade tex. Då kom det dofter från bakning. Filmen stänkte vatten. Så också på oss. Osv osv. Men tänk om Malmlund förmedla en doft via en bild i en blogg

🌹 Denna ros doftar så oerhört vackert. Mjuk doft som gör att man gärna stannar kvar en stund. När dess doft fyller liksom Rosariet blir man så förundrad. Den heter Camelot. Du som känner till rosen vet precis dess doft. Men du som missat den får det klart svårare.

🌹 Andra dofter som vi säkert kan relatera till är doften efter regn. Du vet, den heta sommardagen som är torr och på tok för varm. Så kommer regnet. Den friska doft som förskjuter den kvalmiga är så speciell.

🌹 Goda dofter gör något med minnet. Den doften stannar kvar. Vill minns satt jag skrev om min mormors doft för länge sedan. När jag tänker på henne kan jag framkalla den på nytt. En charmig go doft som hon hade. Dom finns där, dom goda dofterna, och väcker goda minnen till liv.

🌹 Med risk att bli missförstådd och raljerad så tänker jag ändå att vi behöver dofta gott. En välbehaglig doft som stannar kvar i minnet. Att våra liv som vi lever har en god doft som följer oss. En doft som ger mersmak på något sätt. Som gör att folk vill stanna hos oss typ.

🌹 Visst kan man dölja en svettig kropp som luktar mer eller mindre inget bra med kraftig deodorant eller parfym. Men förr eller senare slår odören igenom. En god doft kommer från djupet. Den skapa genom vårt liv som vi lever.

🌹 Jag tror vi alla skulle vilja dofta gott i det hänseendet. Jag tänker mig en doft från himlen, från en ren orörd natur, från ett regn efter en het sommardag, från en ros.

🙏 Min bön denna dag är att vi ska få dofta gott. Att den som möter vår doft inte vänder utan gärna stannar kvar en stund. att om vi fått en mindre god doft omkring oss att Gud ska få rena oss. Att han låter som Kristusdoft bli vår doft. Amen 🌹

Publicerat den

5 bröd och 2 fiskar – vad har du? 🍞 🐠

Det finns en berättelse i bibeln om en pojk. Han hade 5 bröd och 2 fiskar. Det var hans matsäck. Det var den som skulle göra att han klarade sig över dagen på sin utflykt.

När allt folket som lyssnade blev hungriga och dagen var sen ville Jesus att lärjungarna skulle skaffa mat till dom. Men det var lättare sagt en gjort. Det dom kunde hitta var just denna pojk med sin matsäck. Jesus tog emot matsäcken. Bad över den. Undret var ett faktum. Den räckte till alla. Och blev över. Det pojken hade räckte. Blev välsignat.

Petrus möte den lame mannen som tiggde. Det var hans sätt att försörja sig. Han kunde inte jobba. Så för att han skulle överleva tiggde han. Petrus hade inga pengar som han kunde ge honom men säger ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!” Apg‬ ‭3:6‬ ‭NUB‬‬
Så blev mannen frisk.

Vad har du att dela med dig av? Vad är din gåva? Vad är din talang? Vad har du som ligger överst hos dig, vad brinner du för?

Ibland tror jag att vi nedvärderar oss själva. Att det vi har inte räcker till. Att vi inte duger. Att det andra har är bättre än det jag har. ”Inte ska väl jag…” är väl så typiskt.

Det du har har du inte fått av någon slump. Det är en gåva till dig. Med en tanke att det ska få välsigna dig men också din omgivning. Så se inte ner på dig själv. Se inte ner på dom gåvor du fått. Demontera ner på din talang. Dom finns där för ett högre syfte. Våga tro det. Våga lita på det.

Så….

Kanske vill du stämma in i Petrus ord…. ”(Silver och guld har jag inte men) vad jag har det ger jag ….” Så kanske vill du dela denna bön med mig idag:

🙏Herre, tack för dom gåvor och talanger du gett mig i mitt liv. Jag ber dig att du ska använda dom i mitt liv. Låt dom komma i funktion. För vad jag har fått vill ge ge vidare, välsigna andra med. Tack för att du då välsignar mitt liv. Herre, använd mig. Amen 🙏

Ps Tänk om pojken inte delat med sig av det han hade…… mmm då hade detta indränkande aldrig ha skett. Många hade varit hungriga. Tänk vilken skillnad det blir när man delar med sig av sin gåva …. Ds

Publicerat den

Att inte låta tillfället springa ifrån oss

Tillfällen är ju precis vad det låter. Ett tillfälle. Inte många tillfällen kommer igen. Det är där och då. Unikt , oftast i alla fall.

Så tvekar vi och tillfället rinner oss ur händerna. Vi kan bara tro oss veta vad vi missade eller klarade oss ifrån.

Både du och jag har säkert tillfällen som vi grämer oss för. Vi borde ha slagit till men tvekat för länge. Säkert något som vi så här i efterhand är glada och tacksamma för att vi avstod.

Men det finns tillfällen som är oss givna. Just för oss. Ämnade för vår skull. Dom tillfällena får vi inte missa. Det är dom som kommer att berika oss som allra mest. Kanske kan benämnas som gudagivna. SAOL skriver om det så här: guda|­given adjektiv ‑givet ‑givna • till synes given av en gud; underbar. Ja, kanske det verkligen är så. Något underbart givet av Gud.

Synonymen för tillfället är möjlighet och chans. Det är vår möjlighet och vår chans. Vårt ögonblick. Helt enkelt vårt läge.

Kanske är ett sådant tillfälle bekräftat med magkänslan. Känslan långt djupt inom oss att det ligger något bra i detta tillfälle.

Vad är ditt tillfälle just nu? Vad håller på att rinna dig ur händerna om du inte snarast agerar på något sätt?

En dimension till i detta är när vi hamnar i ett sammanhang och inser att vi inte gjort mycket för att hamna där. Vi har helt enkelt bara följt vad tillfället gett. Det är rätt spännande. Tror mig varit med om det några gånger. Så spännande. Något av att vara på rätt plats i rätt tid.

Vad rädd om ditt tillfälle. Det är ämnat för dig. Låt det inte rinna dig ur händerna. Det är ditt ögonblick. Din möjlighet. Din chans. Låt det inte springa ifrån dig.

Ditt tillfälle är som att någon rullar ut den röda mattan för dig. Bara för dig att gå…. så gå. Ta ditt tillfälle!!

Igår* skrev jag bland annat så här :

Låt inte en ouppfylld dröm hindra dig att drömma en ny. Låt inte en dröm som blev krossad hindra dig att välkomna en ny dröm.

* Sommarkväll utan solnedgång Den kan du läsa via denna länk

Publicerat den

Sommarkväll utan solnedgång 😢

Vad gör man med en sommarkväll, som är så igenmulen att en synlig solnedgång är omöjlig? För somliga är det ingen fråga alls. För andra är det en ren förlust 🤪

Igår fick jag hälsningen: ”Det är helt igenmulet här i xxx, så nu hoppas jag på bilder från dig” 😂😂

Du vet , det var inte roligt. Det var ju helt mulet hos mig. Så jag skickade en gammal bild 🙈😃

Så vad gör man en kväll utan synlig solnedgång ?

Det blir inte alltid som man vill. Så är det. Det kan göra oss ganska besvikna. Vi hade så stora förväntningar. Räknade med mer. Hade redan intecknat själva glädjen. Typ redan gått igenom allt det roliga i förväg. Så blir det inte något med det. Att vi tagit ut den goa känslan i förskott gör inte saken lättare.

Men tänk så bra. Livet rasar inte ihop. Det går vidare. Livets värde har inget med drömmar som uppfylls eller inte. Man brukar säga, ibland lite för klämkäckt, hurtfriskt och slarvigt, det bästa ligger framför.

Kanske ligger det ändå något i det. Det bästa ligger framför. Drömmar som inte gått i uppfyllelse förstör inte framtiden. Det kommer andra bra tillfällen. Tyvärr lägger vi nog för stor vikt vid ouppfyllda drömmar. Med all säkerhet kommer det något som kommer att uppmuntra dig, glädja dig och göra livet fyllt av goda saker.

Så visst, en kväll utan solnedgång är inte hela världen (tror jag 😉) . Det bästa ligger framför oss. Låt inte en ouppfylld dröm hindra dig att drömma en ny. Låt inte en dröm som blev krossad hindra dig att välkomna en ny dröm.

Publicerat den

Strandsatt

En sak jag saknar just nu är en varm sommarkväll. Då man efter jobbet kan ta med dig sin strandstol till sandstranden. För njuta av solen, vattnet och kanske lite på grillen. I den bemärkelsen är jag gärna strandsatt. 😉

Strandsatt är ju annars något helt annat. Det kan vara att bli lämnad i sticket. Utlämnad. Hjälplös. För resenären vars flyg inte går som det ska kan bli strandsatta. Utlämnade. Så blir man kvar någonstans man egentligen inte vill vara.

Jag kan tänka mig att många känner sig strandsatta idag. Man får inte leva som man vill. Man kanske blivit av med jobbet. Situationer för att man blivit ”låst”. Man kan inte gå vidare på något sätt. Man vill helt enkelt något annat med sitt liv än det just nu är. Och verkar vara så för evigt.

Jag kan tänka mig att man lätt blir besviken då. På gränsen till bitter. Att finnas där man inte vill vara men inte har makten att ändra det. Ser inget väg vidare. Man känner sig fast. Jag kan förstå frustrationen.

Det behövs mod att förändra detta. Kraft till att våga förändring. På något sätt ta makten över läget. Göra något åt det helt enkelt. Vill man ha förändring får man själv vara den förändringen.

Lättare sagt än gjort. Men jag tänker mig att denna förändring kommer inifrån oss själva. Att inte vänta på att någon annan ska göra det.

Min bön denna dag blir denna:

🙏 Herre, skapa vägen vidare för den dom upplever sig strandsatt på något sätt. Ge den mod att förändra. Skapa Herre den förändring som måste till.

Publicerat den

Stranden

Jag sitter vid stranden en kväll. Vågskvalpet slår mot strandkanten. Solen är på väg ner. Stranden som vanligtvis är full av liv är ganska öde. Inte konstigt. Det är visserligen en sommarkväll i juli men ack så kylig. Vinden ligger lite för mycket på. Molnen ligger rätt så lågt. Men solen tittar fram under dom.

Mina tankar går till en annan strand. Lärjungarna är ute på sjön. Olyckliga. Jesus hade korsfästs. Dom kände sig lite övergivna. Ja ganska mycket. Dom gjorde det som dom gjorde förr. Dom fiskade.

Så tittar dom in mot stranden. Dom ser en eld brinna. Vid elden står det en man. Dom inser att det är Jesus. Han lever ju Jesus. Petrus hoppade i vattnet. Tog sig in mot land. Där hade Jesus gjort i ordning en måltid för dom.

Måltiden som i bibelns värld vill visa på sann gemenskap. Att man på något sätt tillhör varandra.

Där visar Jesus att lärjungarna och Jesus hör ihop. Han visar inför denna och den osynliga värden att dom och Jesus hör ihop. En fantastisk förebild på nattvarden.

Så äter dom tillsammans. Delar gemenskapen.

Det är här Petrus får sin upprättelse. Han får bekänna sig till Jesus igen. Jesus får visa Petrus att han inte övergivit honom.

Kanske känner du dig övergiven på något sätt. Kanske har det gått snett i relationen med Jesus. Förnekat, liksom Petrus förnekade. Du kanske tror att den sanna gemenskapen är körd.

Denna bild är till dig. Du har en eld väntande på stranden. En gemenskapsmåltid med Jesus. Där han bevisar sin gemenskap med dig. Nästa gång du tar nattvarden är det hans hälsning till dig. Du tillhör honom. Han tillhör dig.

Skulle det dröja en tid innan du kan gå till nattvarden så gör den för dig själv. Ta fram ett bröd och lite saft. Tänk på Jesus och stranden. Ät brödet. Drick saften. Gör det till minne av Jesus. Hälsningen är den samme till dig. Du är hans. Han är din.

Om det känns konstigt , titta då på denna gudstjänst från vår församling. Där kan du dela nattvard med oss. Det är vår gudstjänst Tid för stillhet. Den sändes under Corona-tider.

Det viktigaste är att du tar emot hälsningen från ”stranden”. Du är inte bortglömd. Du är inte förvisad. Du, om du vill, tillhör Jesus.

Publicerat den

”Det är ju en dag imorgon också”

Man brukar ju ofta säga att vänta inte tills imorgon med det du kan göra idag.

Jag skulle vilja vända på det. Tänka lite tvärs om.

”Det är ju en dag imorgon också”

Allt för ofta stressar vi så oerhört. Allt måste ske nu på direkten. Och visst. Varför vänta. Men det finns något gott med att vänta ibland. Det händer något i ”väntan”.

Det handlar något om att bida tiden. Att bida sin tid. Alltså att vänta tills läget är bra för just mig. Det är inte alltid rätt att skynda på och stressa in något. Ibland kan det behöva få verka fram. Alltså att tiden får jobba för ett bättre tillfälle. Att hitta det rätta läget.

Jag tror också att det är en bra hållning är man inte riktigt är säker. Man får en lite längre startsträcka. Så mognat det fram något ännu bättre.

Ibland måste inte svaret komma idag. Det är ju en dag imorgon också. Jag har försökt att leva efter en tanke. Har jag inget bra svar får jag be om att återkomma. Låta tiden verka och när svaret kommer så vill jag ge det. Alltså inte bara dra till med något svar som kanske kommer vida sig felaktigt och rent ut sagt dumt.

Det är ju en dag imorgon också. Allt måste inte ske just nu på direkten. Men det samhälle vi lever i idag kräver nästan det. Till och med Mail ska man nästan ha svart på innan det kom.

Det är ju en dag imorgon också. Det leder till en större eftertänksamhet. Och jag tror det blir ett större djup i svaret då. Som kommer att hålla längre.

Och när morgondagen kommer, och det skulle visa

sig att frågan inte är så aktuell, var det ju tur att man inte drog till med något svar i onödan.

Så…..

”Det är ju en dag imorgon också”

Allt måste inte ske idag. Alla svar måste inte komma idag. Alla beslut måste inte ske idag. Tiden arbetar för ett bättre och genomtänkt svar på saken.