Kategori: förlåt

6 juli 2026

Att förlåta någon är något så underbart. Det är som att frias luft kommer in i relationen igen. Det är som att relationen får en nystart. Nästan som att både den som blir förlåten och den som förlåter får ny mark eder fötterna. Frimodigheten återvänder och man kan se varandra i ögonen igen. Förlåtelse gör underverk.

  Förlåtelse har ju två grundmoment. Att själv bli förlåten är en. Kanske är vi mer villig att driva det skeendet. Varför? För att vi är i så stort behov av förlåtelsen själv. Kopplingarna Herrens bön gör i nästa steg är intressant.

  ”Såsom vi förlåter dem som står i skuld till oss”.  Det är som att dessa två olika dimensioner går hand i hand. Det ena är beridens av det andra. Ska vi bli förlåtna behöver vi förlåta. Jesus gick före med att förlåta oss. Så vi behöver följa upp det i stor tacksamhet och förlåta i vår tur.

  Att förlåta innebär att ’sända bort’ skriver kärnbibeln.. Att släppa iväg, avstå ifrån och efterskänka. Så skriver den: ”Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor.” 

  Att kräva att bli förlåten men inte själv vilja förlåta går alltså inte ihop. Och försök att komma ihåg hur mycket du själv har blivit förlåten. Bara den stora tacksamhet det skapar så borde vi ha lätta att förlåta.

  En nyckel i att förlåta är att vara beredd att förlåta i någon annans ställe. Alltså förlåta å dens vägnar. För ofta är det så att den som borde säga förlåt till dig inte inser det. För att du ska kunna vara fri kan du säga som Jesus på korset. ”Förlåt dem, de vet inte vad det gör”. För när väl den person som sen kommer på att förlåta kan du säga att du redan har gjort det. På detta viset kan du leva i frihet. Oförrätten kväver inte ditt liv. 

🙏

Herre, hjälp mig att förlåta där det är svårt att förlåta. Hjälp mig att förlåta den som har svårt att komma och säga förlåt.  

Amen