Dagens Andakt – Dubbel glädje och halv sorg?  

28 juli 2026

 

Paulus verkar vara lite tvehågsen. Ena stunden skall vi bära varandras bördor. Men strax därpå skall vi bära vår egen börda. Det verkar vara motsägelsefullt.

  Jag vill citera från en bok jag nyligen läste. ”Att resa sig och gå vidare” av min vän Urban. Han beskriver det som så att då vi skall bära varandras börda handlar det om att det är stora tunga bördor. Som vi inte klarar av att bära själva. Den första bördan syftar på tung last. En övervikt. Det kan vara livskriser, sjukdom. Sorg, förluster. Han skriver: ”Det är då vi är kallade att kliva in i varandras liv vid varandras sida och hjälpa till att bära. ”

  Den andra delen syftar till sin personliga börda. Något som är mitt eget ansvar. Det jag själv måste ta ansvar och bära genom livet. . Han skrev: ”Den innehåller mina val, mina reaktioner, mitt ansvar för mina handlingar. Ingen annan kan bära den åt mig.” Så bra skrivet tänker jag. 

  Så skriver han något jag fastnade för lite exar: ”Det sägs att delad glädje är dubbel glädje, och kanske är det också så att delad sorg blir till halv sorg. Vi bär varandra, och i den handlingen förvandlas både smärtan och närheten till något som helar. Kanske är det därför Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi Lag.”

  Jag tänker att detta borde ligga som en inre drivkraft inom oss. Det mest naturliga. Så det vore väl helt onödigt att han la till ”så uppfyller ni Kristi lag”. Men tydligen lägger han en sådan tyngd på detta att det stryks under med ’Kristi lag’. 

  Dubbel glädje och halv sorg. Låt den landa lite hos dig idag. Tänk att vi kan få glädjas med varandra. Men när vi delar sorgen, lägger axel mot axel, finns för en annan, så blir sorgen lättare att bära. Den blir som halv. Tänk vad en medvandrare kan få betyda för en annan person. 

🙏

Herre, hjälp mig att bära min egen börda. Visa mig när jag skall hjälpa någon annan att bära dens börda för en stund. 

Amen