För rätt många år sedan skrev jag om att ha överseende. Vill du så kan du läsa det här.
Att ha överseende är inte alltid så lätt. Ibland sätter det oss på prov. Vi vill försvara oss på alla sätt så långt det bara går. Få vår rätt tydligt.
Men det är inte alltid den bästa vägen tänker jag. Det föder ibland en sunkig eftersmak som lätt fastnar. Den blir en bitter doft som skapar en rätt dålig atmosfär. Det är som att offer-känslan blir en blöt yllekofta.
Överseende handlar om att vara förlåtande, förstående, mild, fördragsam och tålmodig. Alltså att man har en lååååång stubin. Har lättare att backa ett steg än att ta två snabba framåt.
Det finns verkliga ’strider’ vi behöver ta. Orättvisan i vår värld. Människor som drabbas av krig och svält. Det ska vi inte ha överseende med.
Kanske kräver en sådan hållning med att lyfta på hatten en viss personlig trygghet. Att man vet vem man är. Att det står inte och faller på vad andra tycker och tänker. Man har en grundtrygghet som bär.
Jag avslutade den bloggen med:
Så när du drabbas, lyft på hatten. Gå vidare. Det är inte värt att ta striden. Du kommer att bli kompenserad på något sätt. Det öppnar sig nya tillfällen.
Det fina med det är att du stannar inte i besvikelse och bitterhet. Du kan gå fri vidare i livet.
Det ligger något i det Jesus så på korset när de hade korsfäst honom. ”Förlåt dem för de vet inte vad de gör”. Många gånger är olika påhopp bara en frukt av att inte förstå bättre. Man vräker urbant något. Skulle man få möjligheten att förklara sig skulle man inte kunna det. Det finns helt enkelt inte substans nog bakom det man säger. Därför har det inget värde att hänga upp sig på det. Det här livet lärt mig. Dom allra flesta vi möter är alltigenom goda. Men så finns det några som gör livet surt för oss. Ja, det gör ont för stunden. Jag vet. Men det är inte värt att låta det ligga kvar att påverka. Så…
Lyft på hatten och gå vidare
Pedher´s blogg 