Inlägg

Publicerat den

Att vara hackad

Att vara hackad. Det är inte roligt det. Så många vänner på Facebook som drabbas just nu. ”Dom” ber om mobilnumret till mej och andra. Så blir man av med sitt konto.

Om man hade sagt detta till mig när jag var liten hade dom orden haft en helt annan innebörd. Att vara ”hackad” på 70-talet hade inget med internet att göra. För då fanns inte internet. Då betydde ordet hackad just hackad. Att något var delat i mindre bitar – hackad. Att det hade med att ett konto blev kapat av någon fanns inte på kartan.

Det är intressant vad ord byter betydelse med åren. En del ord försvinner liksom ur ordförrådet. Andra kommer till. Men somliga byter eller får en till betydelse. Somliga ord tappar sitt värde också. Somliga ord blir hackade – kapade – kidnappade. Någon lägger liksom beslag på dom och ger dom en annan inrikting, betydelse och värde. Det tycker jag är tråkigt. Hitta på egna ord istället tänker jag.

Det finns ord som aldrig får tappa sitt värde och betydelse. Det är ord som kärlek, omsorg, förlåt, hjälpa, uppmuntran. Det finns säkert fler. Dom får aldrig aldrig tappa sitt värde.

Vilka ord tänker du på? Vilka ord får inte tappa sitt värde och betydelse?

Dessa ord behöver vi värna om. Ta ansvar för. Bevara. Beskydda.

Publicerat den

Halvvägs… och det känns som en evighet

Kvällen är varm. Ca 25 grader. Solen har just gått ner. Jag noterar att semestern har just passerat halvtid. Jag är halvvägs genom min ledighet.

En underbar känsla infinner sig. Det känns som att jag varit ledig hur länge som helst. Så tacksam för det.

Jag har hunnit var hemma, besök i Strömstad, kortis på Öland, Aspö/Karlskrona, Omberg, hälsat på barnbarnet. Packat till flytten och gjort en del städning för dito. Ändå är det bara halvvägs.

Halvvägs kan ibland upplevas som en jobbig vändpunkt. Kan ta på psyket lite. När det gäller semesterns mittpunkt blir jobbig när andra just då går på semester.

Halvvägs kan också vara något uppfriskande. Som tex när man är ute och vandrar. Eller springer. Då är det närmare till målet än den sträcka man gjort. Det kan till och med ge extra energi.

Jag är tacksam för att jag nu har lika mycket kvar dom jag redan haft. Att se det så gör att det är långt kvar. JG kan fortfarande slappna av och njuta. Efter många år av semestrar som mer eller mindre aldrig räckt till för att återhämta sig är jag oerhört tacksam för att redan nu känna mig utvilad. Det är nåd. Det är stort.

Så du kanske kan förstå att mitt ”halvvägs” är så oerhört välsignat detta år.

Publicerat den

Att loopa livet

Igår , min vana trogen, tog jag några bilder på solnedgången. Kameran var inställd på ”live”. Så när jag tryckte på bilden förslog mobilen att jag skulle loopa den

Efter lite trix och mix lyckades jag även spara den. Troligen inte den snabbaste vägen. Sände den till mig själv efter att testat sända den till en vän 🤪😅. Ja jag vet, heltokigt men ändå. Resultatet blev i alla fall bra

På detta viset kan man se denne sekvens åter o åter igen. (!) (😮) (🙄)

Så tänker jag mig att vi ibland behandlar livet. Det vi tyckte om, det som betytt något, kanske det vi älskade just då, vill vi gärna ska loopa om och om igen. Vi vill liksom inte släppa det. Vill uppleva det igen å igen å igen å……

Vi tror att det troligen inte kommer något bättre. Eller så vill vi leva i denna underbara bubbla. Och på ett vis är det ju rätt så trevligt.

Men i detta loppande missar vi massa annat trevligt som är minst lika trevligt. Minst lika gott. Minst lika älskvärt. Kanske till och med något bättre.

Inte gör vi väl så inte …… jo men kanske. Vi människor har en tendens att loopa livet. Vi åker till samma badstrand, samma semestermål, gör samma promenad. Tänk efter. Vi gör mycket om och om igen. Tänk vad mycket vi missar.

Lyssnade på ett reportage på radion i bilen igår. Under pandemin har vi, svenska folket, upptäckt vårt eget land. Förr åkte vi utomlands. I år besöks olika ställen mer än vanligt. Och man bokar inför nästa sommar igen. Kan du tänka dig, precis , samma resmål som i år. Man loopar igen. Vi är rätt märkliga.

Bestäm dig för att upptäcka minst två nya platser du aldrig varit på innan sommaren tar slut. Du kommer inte bli besviken. Finns mer att upptäcka än allt loopande. 😃

Publicerat den

”Någon som bad för mig”

Du vet dom där tillfällena som bara finns där. Ett ögonblick av nåd. Eller det speciella tillfället som man bara inser att det var något speciellt över det…. Det hände igen för någon dag sedan

Jag lyssnade på en sändning från Löttorp. Där sjunger Lotta Bornö en sång vars text jag bara kände att den måste vidare. Sången heter ”Någon som bad för mig”. (Du kan lyssna till den av Marina Bratterud på Youtube)

Det var någon som bad inför himlatronen, någon som lyfte mitt namn. Någon som förde mig in i hans närhet, någon som bad i Jesu namn. ..//.. någon som vädjade till den högste , någon som bad för mig.

Det finns en som ber för dig. Någon som kommer inför Guds tron. Någon som kan ditt namn. Någon som känner dig. Någon som bad i Jesus namn, som ville liksom påminna Gud om tyngden i sin bön. Denne någon vädjade för dig. Denne någon ber för dig

Bibeln talar om att Anden vädjar för oss inför Gud med suckar utan ord. Det finns någon som gör detta åter och åter igen. Som känner oss inifrån och ut.

Tänk att någons bön kan föra oss in i Guds närhet. Sett det så många gånger. Man möts i förbönen. Där och då inser man att man kommit extra lite närmare Gud. Som att komma tätt intill. Somliga kallar det en helig plats. Mmm kan klart upplevas så. Själv fått förmånen att uppleva det när jag fått förbön. Nåden också att få se hur någon kommer in i Guds närhet lite extra när jag bett för dom.

Någon bad för mig när jag inte hittar orden, eller när jag inte kan orden. Det är nästan värre. När orden inte finns där. Då ber någon för mig. Då ber någon för dig. Det är stort. Så välsignat stort.

Publicerat den

Under attack!

Under temat mindre roliga händelser….

Alltså sommarkvällar. Vilka ljuvliga kvällar. En promenad är ju aldrig fel sådana kvällar. Eller hur…? Kvällen hör att allt börjar stilla sig. Folket blir , oftast, lugnare. Det mesta är stängt. Man kan njuta av den underbara kvällen.

Tills……

Mmmmm precis , tills man blir under attack

Japp , det var vad som hände igår. Just där, jag gick och njöt av kvällen. Så helt plötsligt ….

Helt plötsligt kommer en fiskmås och svepte över huvudet och skränade rakt i örat. Jag inser vad som är å färde. Snabbt under ett ett träd. Spanar efter vart fiskmåsungen är. Ser ingen. Den blev nog minst lika rädd för mig. Att fiskmåsar försvarar sina ungar kan bli rätt närgånget. Rätt otäckt och otrevligt.

Jag kom hem utan att fått fler attacker emot nig. Det var rätt skönt att det var nära hem då m

Vad jag tycker om dessa fåglar kanske du kan ana. Som borde hålla sig till havs. Jag skulle verkligen önska att dom var klart färre. P4 Jönköping hade reportage om det för några dagar sedan. Det är fler som drabbas av dom.

Ibland får vi ta skydd från attacker som kommer mot oss. Det är inte alltid lönt att fäktas mot dom. Dom är som måsar som kretsar runt huvudena på oss. Och skränar massa. Det verkar som att dom försvarar något. Men ofta är det något annat som ligger bakom. Ta skydd. Låt dom flaxa och skräna. Det går tids nog över. Oftast är det inget att ens bemöda sig att bemöta. Utan se till att det du möter inte får bygga bo inom dig. Släppt det. Låt det rinna av. Håll dig istället på platser i livet där man möts på samma plan och nivå. Det är mer givande. Var rädd om dig !!

Publicerat den

Att vara avslappnad

Jag har ju hunnit med rätt många semestrar vid det här laget. Så jag har rätt mycket kunskap om hur som ska vara eller inte vara. Har rätt god statistik om hur dom brukar vara och bli.

En sak som är tydligt är att det brukar vara rätt svårt att ladda av. Man liksom kör hårt i kaklet. Det tar en eller två veckor innan man kan koppla av. Då har halva semestern gott. Efter tredje veckan börjar man komma på att det snart är dags

I år är nog den första gången på många många år jag känner mig avslappnad redan när semestern startade. I skrivandets stund har jag tre veckor kvar av semestern och det känns som en evighet. 1,5 veckas ledighet är nästan som en hel semester. Jag känner mig lycklig lottad detta år.

När man känner att kroppen och tanken har kunnat koppla av då är man verkligen avslappnad. Fri från spänningar. Lite chill på något sätt

Man bara känner att det är lugnt. Det är en välsignad känsla.

Det kan vara ett val. Att välja stänga av. Att koppla ner från det vanliga. Detta år fick det bra. Jag är så tacksam för det.

Hur kopplar du ner och av? Hur bestämmer du dig för att nu är det ledigt och du kopplar från?

En sak som hjälpt mig denna gång tror jag ligger i det jag skrev om igår. Om vänskap. Det hjälpte mig. Tror också mitt förändrade liv gjort sitt. Jobbskifte. Hamnat i ett sammanhang där nya vänner verkligen välkomnat mig. Det har nog gjort sitt.

Om du har många somrar bakom sig där semestern inte blir vila bör du fundera på förändring. Det kan vara dags för det då.

Avslappnad talar om att vara avspänd, avstressad, lugn, obekymrad, sorglös, lättsam, relaxad, avkopplad. Det är ett tillstånd vi behöver vara i då och då. Annars bränner vi ut oss. Så var rädd om dig. Gör val som håller dig ifrån utbrändhet.

Publicerat den

Vänskap – troligen det mest värdefulla i livet

Det är svårt att värdera saker. För vad är något värt? Mycket handlar det om hur vi förhåller oss till det. Hur mycket vi själva vill ha den. Hur efterfrågan är på det. Hur det står sig i längden.

Jag skulle tro att vänskap är något dom värderas högt. Kanske allra högst av den som inte har någon vänskap. Men säkert också av den som lever i en vänskap.

Det handlar mycket om hur vi värderar den, hur gärna vi vill ha den, hur mycket vi efterfrågar den, om vi tror att den håller i längden.

Det kan vara svårt att vårda en vänskap. Så att den håller i längden. Det är så mycket som påverkar den.

Jag har några vänner som jag verkligen ser som vänner. Men dom jag inte träffar så ofta. Men när jag väl gör det känns det som det inte var länge sedan vi träffats. En av dom brukar jag till och med kalla ”min bror”. På något sätt beskriver det för mig hur verklig vänskap är. Vänner som verkligen känns som vänner. Oberoende av hur ofta man möts.

Men vänskap behövs också oftare än sällan. För somliga är det en bristvara. Andra har det i överflöd.

Vänskap handlar mer om att ge än att få. Jag blir orolig för vänskap som handlar mer om att få och egen vinning.

Vänskap är en tillgivenhet. Som handlar om trofasthet.

Jag tror att vi ibland kan vara rädda för vänskap. Rädda för att missta den. Rädda för att den kan gå fel. Rädda för att den kan bli missförstådd. Då kan det vara skönare att inte ha en vänskap. För då varken sårar men någon eller blir sårad själv.

Så för att vänskapen inte ska gå fel bör vi fundera på dess syfte. Så att vi inte missförstår den. För en missförstådd vänskap kan vara svår att hitta djupet igen. För man vågar sig inte ut på dess djupa vatten igen. Vill inte bli missförstådd igen.

Vänskap är nog det vackraste som finns också. Den kan dofta gott. Den kan upplevas som något oersättligt. Så jag tror att vänskap är troligen det mest värdefulla vi har i livet. Vänskap behöver vi verkligen odla och vårda.

Publicerat den

Fyrbåkar

Fyrbåk kallas en hög konstruktion eller byggnad som är avsedd att bära upp en belysning typ som en fyr, i äldre tider var det en eld, som vägledde sjöfarande.

Elden kunde var placerad på något ”torn” eller pinne som liknade en båk, dvs ett fast sjömärke, uppfört i trä eller sten.

Denna eld kunde vägleda sjöfarare när mörkret lade sig. Då visste man vart landstigning kunde göras. Intressant är hur eld eller någon lampa kan tränga igenom mörkret från mycket långt håll.

Fyren har varit en viktig del genom alla tider inom sjöfarten. Den har gett styrmannen på en båt viktig information så att båten inte skulle gå på grund. Fyrbåken var lika viktig innan fyren med dess ljus kom till.

Det finns en psalm i svenska psalmboken som har en textrad som lyder:

Mitt i nattens mörker lyser
som en fyrbåk Jesu namn.

Jag tycker det är en vacker bild på Jesus. Han är som en fyrbåk. Han är som en fyr. Han visar på hamnen i himlen så att våra liv inte missar målet. Följer vi hans ljus kan vi få hjälp att inte gå på grund.

När jag tog förarbevis på båt fick jag lära mig att ta ut kursen med hjälp av sjökortet. Till min hjälp hade jag fyrar, farleder utmärkta där grund och grynnor var utmärkta. Jag kunde förstå om farleden hade rätt djup för den båt jag styrde.

Jesus är vår lots som kan den farled jag är på i livet. Han vet dess förutsättningar och eventuella hinder. Han vet hur vi navigerar oss igenom det på bästa sätt.

Jag tror vi behöver mer av Jesus som lots idag. För att hitta rätt väg.

Tänker på en liten barnvisa:

1. Min båt är så liten och havet så stort,
men Jesus har gripit min hand.
//: När Jesus styr båten, då går det så bra
på resan till himmelens land ://

2. Nog möter mej motvind och dimma och storm,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus…
3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus…

Hittade också en norsk version:

  1. Min båt er så liten og havet så stort
    men Jesus har grepet min hånd.
    Når han styrer båten så går det så bra
    på veien til himmelens land.
  2. Så liten og ringe på jorden jeg er,
    men Jesus meg hjelper hver dag.
    Hver morgen meg bønnen til himmelen bær,
    jeg sovner hos Jesus hver kveld.

Jag tänker att vår bön till gud om stöd, hjälp och ledning skapar en blick för att följa Jesus som en fyrbåk i livet.

När Jesus fattar vår hand genom livet blir han vår lots. Det gör oss gott att låta våra liv följa Jesus som vår fyr. Liksom styrman på en båt väljer att styra efter sjökortet får du och jag bestämma oss att följa Jesus.

Publicerat den

Som en bro över mörka vatten …..

Jag har åkt över en del broar i sommar under min ledighet. En bro är en välsignad företeelse. Tänk vad bra att dom finns. Gör ju överfarten lite enklare kan man lugnt säga. Fortare än med båt tex. En bro gör att ett oroligt vatten inte blir så otäckt. Ett djupt vatten blir inte omöjligt. Det ger en säker överfart även om det kan blåsa rätt friskt.

Jag tänker mig att Tron på Gud är en sådan bro. Den bär över vatten som är oroliga. Djup i livet som ger oro och ångest.

Kanske överfarten inte alltid är lugn på en bro man kör över. Men bron håller. Bron gör att man kommer över.

Betänker man att det är en bra bild på livet och tron kan man nog inse att tron är något förunderligt som bär oss över det svåra.

Ibland använder man denna bild också vid livets slutskede. Tron är bron in i himlen. En bro som för oss dit. En väg vi inte själva kan skapa.

Som en bro…..

Ja, tron i livet är inte exakt en bro gjuten i betong. Men den är som en bro. Det stora i detta blir att mitt i allt vi möter finns det något som håller oss uppe. När vi är ute på djupt vatten finns det en bro som vill hjälpa oss över. När vågor i livet gör vår livsseglats svår finns det en bro som står pall mot vågorna.

Jag tänker mig livets frågor, livets törnar, livets svåra passager behöver denna bro, trons bro.

Min erfarenhet av tron på Gud har verkligen visat sig vara som en bro. Tills idag kan jag säga att den hållit mig uppe. Jag tror att en tro på Gud kan också för dig vara som en bro. En bro som bär dig över mörka vatten , över djupa vatten och oroliga vatten. När omgivningens och omständighetens sätter dig på prov kommer trons bro hålla för dig.

🙏 Min bön är idag att du ska få uppleva att det finns en tro som är som en bro. Att dina omständigheter inte ska bli dig övermäktiga. Ber att du bildligt talat ska komma över dina mörka vatten den dag som dom kommer. Ber om vila och tillit i tron på Gud.

Publicerat den

”Jag tar inget för givet”

Jag såg dom sista poängen i en tennismatch där DJOKOVIC spelade mot FUCSOVICS och vann med 3-0 i set. Vid intervjun räknade man upp alla hans segrar och undrade hur han värderade dom och vilken som var störst. Då kom en del svaret som fastnade hos mig – ”Jag tar inget för givet!”

Han inser sin styrka och möjligheter. Men levde inte på gamla meriter. Inte heller tog för givet att det bara vara att gå ut och vinna. En inställning som visar på vishet och ödmjukhet.

Och kanske är det en viktig nyckel till det mesta man skulle kunna kalla för ”framgång”. Jag tycker just det ordet är svårt att förhålla sig till. För i vissa stycken är det lätt att peka på framgång. Andra gånger när det går bra är det svårt att uttrycka det med ett ord som ’framgång’. Men inställning och attityd behöver ha en stort portion av just detta:

”Jag tar inget för givet”

Med den inställning möter vi utmaningen med respekt. Vi tänker en extra sväng. Vi vill göra det på riktigt. Inte slarva över det. Får gärna ta lite längre tid och göra det mer på djupet.

Det är så lätt att ta mycket för givet. Framgångar ekonomiskt och på jobbet. Vänskap inte minst. Jag tror det är en viktig förhållning till livet. Och i livet. Att inte ta något för givet.

Denna förhållning innebär inte att vara passiv. Inte våga alls. Inte vilja utmana. Det handlar helt enkelt om att vårda och ta om hand. Att gå in i något med stor respekt.