Kan man behöva Gud mer?

Ja, kan man behöva Gud mer? Mer än något annat? Mer än tidigare? Sitter och kollar på mina noter. En låt som jag sjöng för rätt länge sedan nu har rubriken ”I need You more,

Svaret är väl egentligen ett tydligt nej på den frågan. För vi behöver honom egentligen lika mycket hela tiden. Ingen skillnad nu, då eller framtid. vi har alltid behövt honom.

Samtidigt tänker jag att svaret är Ja. För vi det är så vi ofta upplever det. Tiden som vi lever i skapar det behovet och längtan. Omvärldens oroligheter skapar det också. Vi behöver mer av Gud på alla fronter som det är nu. I varje kvarter. På varje gata. I varje hushåll. I varje liv. Jag behöver det. Skulle tro att du också behöver mer av Gud.

Livet är behov av Gud. När vi tänker något annat tappar vi centrum av livet. Det utgår från det behovet. Inte att vi skall vara passiva och bara följa något. Utan att det är det som ger livet dess ryggrad. Kraften till att leva det. Vad som än sker i livets olika svängar.

Du får den svenska texten. Men den är lika bra på engelska. Du kan lyssna på den här.

Jag behöver Dig mer än någonting
Behöver Dig, mer än någonsin
Jag behöver Dig mer än jag förstår
Behöver Dig, jag behöver Dig

Mer än mitt hjärtas slag. Mer än mitt andetag
Mer än min morgondag. Jag behöver Dig
För varje dag som går, jag följer i Dina spår
Och jag vill aldrig nånsin vända om igen

Vi ger Dig vårt lov och pris
Vi ger Dig vårt lov och pris
Vi ger Dig vårt lov och pris

Mer än mitt hjärtas slag. Mer än mitt andetag
Mer än min morgondag. Jag behöver Dig…

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 16

I hänsyn till… 16:3. Kan det vara så att ibland behöver man ta seden dit man kommer för att få en öppen dörr för evangeliet? Om det är så, hur långt skall man då gå? Jag tänker att här behöver man vara vis. Det handlar inte om att handla så att man får en egen favör, kan göra sådant som inte ger en bra frukt för sitt kristna liv. Det är ingen täckmantel för att göra vad man vill liksom. 

Under Andens ledning… 16:6-10 Detta avsnitt inbjuder verkligen till en förståelse för att följa Andens ledning. Att inse och förstå när Anden hindrar eller när den säger ”Gå”. Man kan börja gå men inse att det inte blir bra. Att då backa och vända tillbaka är stort. Att söka Guds ledning är A och O. 

Böneställe… 16:13. Det finns platser att söka sig till som är mer av andlig karaktär än andra. Här fanns det tydligen inte tillräckligt många judar för att att ha en egen synagoga. Reglerna sa minst 10. Var man färre hade man en böneplats, ”proseucha”. Den låg ofta utanför staden i närheten av vatten så att man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. Att söka sig till böneställen, till andlig gemenskap har betydelse för oss. Kanske behöver vi uppgradera bönen i våra kyrkor. Vilja ta tid för bönen. Inte i en tvingande pålaga. Utan därför att vi ser betydelsen för det. 

Sjöng lovsång i fängelset… 16:25-26. Mitt i bedrövelsen sjöng man lovsång. Denna händelse väcker oss till förståelse för vad lovsången kan få betyda. Här rent fysiskt. Men bilden är klar. Vi kan få känna frihet i lovsången. Fastna inte i att den måste hela tiden sjungas. Den går lika bra att läsas. Ta mod till dig när du upplever att du r i ett ”fängelse” att lovprisa Gud. Kanske räcker orden bara till en bönesuck. Men sucka. Säg namnet Jesus. Du kommer att föras ut i frihet. 

Vad skall jag göra för att bli frälst?… 16:30. Svaret på den frågan är så grundläggande stor. Har alla djup som behövs. Tar upp det som är viktigaste och är vägen. Svaret är: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! Krångla inte till det. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Att låta sig bli buren

Det finns en berättelse i bibeln om en lam man som blev buren på en bår till Jesus. Han var rätt tacksam att bli buren till honom som helade honom.

Under en period har jag fått hälsningar från några olika människor med egentligen samma budskap….

”Jag har bett för dig”

Man säger att man kom att tänka på mig av olika skäl. Det gjorde att man tagit det som en uppmuntran att be för mig. Så har man gjort det. Tror du jag blev tacksam? Då tror du helt rätt. Så tacksam.

Fick en bild som en god vän sett och kom att tänka på mig…. tog det som en tanke att be för mig.

Det här är orsaken till varför vi ber för varandra.

Jag är väl medveten om att vi har ytterst sett ansvar för vårt eget liv. Men du gör bland behöver vi tillåta att bli buren.

Att be för varandra är att man ibland bär vi någon. Ibland blir vi själva burna. Det är det stora.

Tänk att någon kan få en känsla att be för dig. Kanske inte har den blekaste aning varför. Men ber ändå. När du får den känslan, ta den till dig. Be för den som du tänker på. Det är säkert så att den behöver din förbön just där och då.

Tänker på en sång – ”Be en bön för mig”. Tro att jag skrev en gång om den. Den är så bra. Jag tänker att det finns tider då man verkligen har den längtan att någon behöver be för sig. Så gott när någon tex kommer med den önskan i kyrkan när man möts. Men det finns också tider då man gärna ber för andra.

Tacksam för att någon får en känsla av att bära mig i förbön. Så händer säkert dig med. Och vill du bära någon i förbön så går det. Och du, det är inte farligt att bli buren i förbön. Det är en välsignelse.

Låten har en textrad så här:

Be en bön för mig för jag litar på att nåden som Gud har gäller mig.

Det är något välsignat gott i den texten. Så sann. Så bra. Så viktig. Den gäller både dig och mig.

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 15

Och Gud som känner hjärtat … 15:8. Är det någon som känner oss väl så är det Gud. The Messages skriver ang Apg 1:24 ”Gud som känner oss bättre än oss själva”. När vi då närmar oss Gud behöver vi inte känna oss som en främling för honom. Han känner oss. Betänk att han älskar oss (ändå).  

Gud gjorde ingen skillnad… 15:9. I NT ser vi gång efter annan hur Gud visar oss på att inte göra skillnad. När budskapet om tron spreds så var det inte bara ett enskilt folk som Gud berörde. Judar så väl som hedningar. Den var tillgänglig för alla. Ingen skillnad. Vi har så lätt att begränsa Gud. 

Frälst genom Herren Jesu Nåd … 15:11 Tron ges genom nåd. Tas emot genom nåd. Inget man kan köpa eller förtjäna. Inte blidka sig till. Ingen präktighet kan förvärva den. Det på grund av Jesu nåd. Glöm aldrig det.  

Inte göra svårt … 15:19 Det har genom historien lagts på olika påbud för att lyckas. Varför gör det svårt att vara kristen? Samtidigt finns det en väg att bli bevarad på. Alltså inte leva på ett sätt som för mig bort från tron. Den svåra balansgången är vad det innebär. Vad får man? Vad får man inte? Är dom gamla reglerna förlegade? Låg det något i dom? Men vad gör att jag blir bevarad i tron? Det måste vara den viktigaste frågan. Och ärligt söka det svaret. Och vilja följa det. Sök Gud och fråga. Låt Anden leda dig till ett liv som du välsignas av. Jag menar då inte rent ekonomiskt. Så kan det bli. Men det viktigaste är livet med Jesus. Tron som bär hela vägen. Så att du kan fullborda loppet ända till himlen. 

Att vara utsänd … 15:24. Att påta sig något man inte fått mandat till. Här möter vi några som ansåg sig vara utsända. Med en lära som inte låg i linje med den tron som vuxit fram. Man ville lägga på regler som dom personligen trodde var vägen. Att vara utsänd är en större sak än att gå själv. Det är att fått ett förtroende. Vad är motivet? Syftet? Vad leder det? Vad är målet? Va skapar det? Vad blir frukten? På frukten skall trädet kännas, heter det. Du kan bedöma genom din iakttagelse. Vem följer du? Hur hanterar du dig själv? Viktiga men svåra frågor.

Den Heliga Ande och vi … 15:28. Detta var ett uttryck man hör de mer förr. Men jag vill påstå att det sker även idag. Dock kanske är vi mer försiktiga med att säga det. Du kan vara trygg. Det kommer att visa sig. Det som är från Gud stannar. Det andra är flyktigt och förgås. Men det är en viktig hållning. Hur fattar vi våra beslut? Vart grundar vi vi dom?

Följa upp … 15:36. Hur viktigt är det inte att vi följer upp?! Nu blev det en schism som särade på Paulus och Barnabas. Men motivet var gott. Man ville s hur det gått. Det goda i detta var att fler blev involverade. Kanske inte så dumt trots allt.  

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Så olika världar….

Kanske har du inte missat att det är vinter-OS just nu i Peking. Dom tävlar i ”OS-bubblan”. Mitt i en pandemi försöker man skapa en smittfri zon. Allt för att, om möjligt, ingen ska bli smittat av Corona. Som att man försöker leva som vanligt i en ovanlig tid.

”Som att man försöker leva som vanligt i en ovanlig tid”

Samtidigt finns ett folk som lever i en rädsla och oro över ifall den ryska invasionen blir snart eller aldrig. Detta folk lever då verkligen inte i en bubbla av en zon av frihet. Snarare i en oros-bubbla. Livet utanför den känns långt borta. Näst intill overklig kanske.

Om du vänder dig omkring och ser ut över världen så är det många som inte vet om att OS är igång. Andra har fullt upp att klara dagen. Åter andra lever i ett land där demokratin är typ lika med noll. Med sitt liv som insats försöker dom leva dag för dag. I ett och samma land kan man leva i olika bubblor som i helt olika världar. Men samma land likväl.

Den ene får kämpa för brödfödan medan den andre har ett överflöd. Och man kan lugnt säga att det är orättvist.

Att leva i en bubbla – ett sätt att leva på under pandemin. Karantän. Hålla sig i den lilla gemenskapen. Ja, du har hört om detta i två år nu. Men det blottlägger ett sätt att leva som vi egentligen levt allt för mycket av genom långa tider.

Vi har lätt att leva i vår egen bubbla. Inte se sin omgivning. Inte se vad som händer. Behov som finns där men det är som en annan värld. När man för beskrev ett möjligt liv på mars minns jag bilder för man levde som i bubblor. Där fanns det liv. Möjligt att leva. Utanför var det som ett månlandskap där inget liv var möjligt. Så hade dessa bubblor gångar mellan sig.

Så kan jag ibland uppfatta hur vi människor lever. Ser det utsatta som en annan värld utanför vår säkra livsbubbla. Betänker man tex våra utsatta områden i våra städer blir ju varje stadsdel nästan som sin bubbla. När jag bodde i Stockholm så var jag inte i alla olika förorter till Stockholm. Skulle tro att rätt många i norra Stockholm aldrig varit i södra delen. Som en skåning aldrig varit i Norrland , osv.

”Kanske är det dags att komma ur din bubbla”

Kanske är det dags att komma ur din bubbla. Vare sig den är i en liten del i en två-rummare eller kvarteret. Eller kanske helt enkelt sin egen livsbubbla. Det finns ett liv utanför den där du är efterlängtad. Där du behövs. Nu är det en ny tid.

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 14

Som bekräftade… 14:3. Detta är något jag längtar mer och mer till. Att Gud bekräftar med under och tecken. Att det händer nu – helt klart. Men jag längtar efter mer. Hur gör du?

Hade tro för… 14:9. Stanna inför det en stund. Hade tro så att han kunde bli frisk. Idag behöver vi mer av detta. Men beror det på storleken av tro. Nej. Det beror mer på åt vilket håll tron riktar sig. Tilliten till Gud. Tänker på att vi behöver ett klimat i vår gudstjänst där tro och tillit växer fram. Det öppnar dörren till under och tecken. Guds vidrörelse bland folket.

Missförstå avsändaren … 14:11-12 Gud gör under och tecken. Gud griper in i det verkliga livet. Tydligt och klart. Då tror man att det är ”gudarna som stigit ner” Paulsu kallas Hermes och Barnabas Zeus. Man vill offra till dom. Missar helt poängen. 

Fullgjort… 14:26. Det ligger en svårighet i att fullborda. Att fullfölja sin uppgift. Att gå hela vägen. Det är en sak att Ge visionen men utmaningen är att fullborda den. Det kräver nog målmedvetenhet. Ser man på deras resa fanns det många tillfällen att ge upp. Motstånd. Problem. Gick inte alltid av bara farten. Men dom fullgjorde uppdraget. Det är utmaningen idag. Visioner kommer, ibland väldigt ofta och många. Till och med känner somliga att deras uppgift är att ge visioner men inte vara med dom själv. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Gammalt moderniserat

Genom alla tider har det varit en utveckling på det mesta. Ja, troligen på allt. Språket, musiken, sporten, tekniken. Listan kan göras hur lång som helst. Man skulle kunna säga att vi blivit bättre på nästan allt

Jag satt och tittade igenom noterna jag har. Man samlar på sig rätt mycket under åren. När jag såg på en del av dom gamla sångerna inser jag att innehållet är så bra, men språkbruket gör att det blir svårt att sjunga dom idag. Orden liksom inte finns på samma sätt idag.

Tänker på vår bibel som blivit förnyad i språket. Den äldsta bibel jag har är rätt svår att både läsa och förstå. Den gammelsvenska som den skrivs på har passerat bästa-föredatum för länge sedan. Så jag är rätt tacksam för att språket förnyats så att man kan förstå det i den mer moderna tiden vi nu lever i. Inte förvrängd. Men med ord som fungerar idag. När man varsamt reviderar en text så att gammelsvenskan försvinner är det nog som bäst.

Så tänker jag att man skulle behöva göra med dessa gamla andliga sånger. Revidera texterna. Kanske göra dom lite mer tillgängliga idag. Kanske förnya melodin lite. Så har man en vacker sång.

Om vi inte gör det kommer dessa gamla fina sånger glömmas för evigt. Men visst, priset är att dom kommer inte kännas igen. Inte sjungas på samma sätt som förr. Det kommer nog möta motstånd. Men vad är bättre? Att låta dom dö helt eller få återuppstå lite förändrade? Ja, jag vet vad jag tycker. Klart dom ska revideras.

Det finns så mycket gammalt som är bra men inte funkar i nutid om dom inte revideras och transformeras till vår tid.

Somligt ska bara lämnas men mycket skulle kunna bli till glädje igen.

Jag efterlyser den som kan revidera gamla låtar till ett nytt språkbruk. Du behövs.

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 13

Nu kommer vi in i Saulus missionsresor. En spännande läsning …

När dom tjänade och fastade… 13:2. Intressant formulerat. Man gjorde det samtidigt. Arbetade/tjänade och fastade. Under tiden upplevde man Andens tilltal. Det gick hand i hand.

Utsänd av Anden… 13:4. Att vara utsänd. Inte gå i egen kraft. Att gå på uppmaning av Guds Ande. Det sker inte bara till andra städer och länder. Det kan ske där du bor och bygger. Att vara följsam Guds maning. Telefonsamtalet. Besöket. Den utsträckta handen. Samtalet. Förbönen. Du kan bli utsänd. Ibland väldigt nära. Ibland lite längre bort.

Förvränga Herrens raka vägar… 13:10 O att vi inte förvränger Herrens vägar. Varken i bra liv, i församlingen eller staden. Att vi inte försöker ”göra dom bättre”. Jag tänker att jag inte är bäst på att höra Herren tala. Inte du heller faktiskt. Men tillsammans kan vi lyssna. Ett bra sätt att förstå Guds vägar.

En man efter mitt hjärta… 13:22. Vad gör en sådan tanke med dig? En man/kvinna efter Guds hjärta?

Förlåtelse… 13:37-39. Det Saulus och Barnabas predikar var förlåtelsen i Jesus Kristus. Apg 13:38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. Fullständig förlåtelse. Kan vara värt att notera det. Inte förlåtelse till en del. Nej 100%. Gud gör inget hafsverk. 

Förbli i Guds nåd… 13:43 En fantastisk uppmaning. Förbli. Stanna kvar. Gå inte ut ur Guds nåd. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Comfort-zon

Vad har du för komfort-zon? Hur villig är du att lämna den?

Konstaterar att vi utmanas väldigt ofta och mycket att lämna vår komfort-zon. Vi ska utmana och våga massa nytt.

Du har säkert sätt reklamen där killen utmanas till att göra massa omöjliga utmaningar. Men väljer att finnas kvar där han känner sig trygg.

Och jag tänker att det är ju inte så dumt. Visst, att utveckla sig genom utmaningar är väl en sak. Men jag tänker att livet måste inte bara vara det

Det är okej att leva på ett sätt som gör dig trygg. Du måste inte leva på gränserna hela tiden. Du behöver inte leva på ett sätt så att det kan gå över styr hela tiden. Din dröm behöver inte vara att flyga till mars. Det är helt okej att bara ta en promenad runt kvarteret.

Min komfort-zon har ett annat inslag som inte har att göra med farliga utmaningar. Min zon handlar om tilliten till Gud. Jag tillhör dom som gärna och ofta hellre ber honom om hjälp än att envist hävda att jag kan bäst själv.

Jag tänker att det är den bästa komfort-zon man kan leva i. Den ger tillförsikt, hopp, tillit, omsorg, älskad, trodd, buren, aldrig ensam, sedd, ledd, framtidshopp. Och mycket mer av vad ett tryggt liv kan efterfråga.

Så välj din komfort-zon. Synligt kan det vara att gå i en kyrka. Men också ha bibeln och bönen nära intill sig. Så din morgonandakt är en bra komfort-zon. Ett rum i din tid som du avskilt för något bra. En bra paus i tiden som rusar fram.

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 12

Petrus fängslas…. 12:5 Herodes uppfattade det som ”medvind” att döda Jakob. Likaså gripa och misshandla människor ur den kristna församlingen. Det gav honom ”mod” att fängsla Petrus. Genom bibeln kan vi se hur folk fått lida för evangeliet. Genom historien ser vi det också i vår historia. Vi har sett att det Petrus var med om har hänt i nutid. Där man förts ut ur fängelse. 

Församlingens förbön…. 12:5. Hur viktig är inte den?! Tänk vilken skillnad din och min bön kan göra. Inte bara omsorgen om någon att orka igenom. Den kan förvandla situationer som verka helt låsta och omöjliga. Förringa inte bönen. Förringa inte den gemensamma bönen. Det finns en bönelogik i att tillsammans komma överens om att be för något. Som att det lyfter bönen ”högre” på något sätt.

Ängel som för Petrus ut ur fängelset… 12:7-11. Det finns många bilder som växer fram i denna berättelse. Vi kan vara fjättrade vid olika bojor. Sådant som gör att vi sitter som i ett fängelse. Men Gud, Tack och lov, kan föra oss ut ur dessa fängelser likt han gjorde med Petrus. När Petrus går där längs gatan och ängeln lämnar honom inser han att detta verkligen händer. Den låsta dörren efter den andre hade öppnat sig för honom. Till och med den största och starkaste järnporten, ingången till fängelset öppnade sig. Detta är starkt. 

Ibland kan det vara svårt att förstå svaret och ta emot bönesvaret… 12:13-15. Tänk så det kan gå. Man ber för fullt för Petrus. När han väl står där förstår man först inte svaret. Ingen skugga över Rode. Vem skulle inte bli förvånad och inte handla rationellt när en som borde vara väl inlåst i stadens säkra fängelse helt plötsligt står och bultar på deras dörr. Det verkade först vara lättare att ta sig ur ett låst fängelse än in som ett bönesvar. Men det påminner om att vara öppen för att svaret kommer. Att inte redan i början av bönen tänka att det går nog inte.

Att inte ta åt sig äran som tillhör Gud… 12:23. Ge den som äran skall ha. Ta inte på dig äran där någon annan gjort det möjligt. Värt en reflektion…..

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.