Dagens Andakt – Vad har Gud gjort med dig?

2 augusti 2026

När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ”Låt mig först få kyssa min far och min mor, så ska jag sedan följa dig.” Han sade till honom: ”Gå du tillbaka. Du vet ju vad jag har gjort med dig.”

— Första Kungaboken —
— 19:19-20 —

 

  När det är dags för Elia att lämna över sitt uppdrag behövde han utse någon i sitt ställa. Han vet om en ung man som heter Elisa. Han säker upp honom och lägger sin mantel på Elisas axlar. Elisa inser vad det innebär. Han ber om att få gå och ta avsked till sina föräldrar. Elia tillåter det med orden ”Du vet ju vad jag har gjort med dig”.

  Tänk att han visste det. Det var inte bara att han fick en ny mantel. Skulle kunna vara nog med det. Att ha en extra mantel vid kyliga kvällar var gott nog.

 Nej; Elisa uppfattade tydligt att nu las det inte bara en ny mantel på hans axlar. Han fick ett nytt uppdrag. Och det var så tydligt att han var beredd att lämna allt för det. Han måste ha upplevt det djupt inom sig. 

  Kallelsen över sitt liv är ibland svår att förklara. Å ena sidan vet man den tydligt. Men att å andra sidan förklara fullt ut vad kallelsen är, innebär och gjort med oss är inte alltid så lätt för oss. 

  Vi är också rätt respektfullt ödmjuka inför något sådant. Alltså att vi pratar inte vitt och brett om det. Lite av Moses ”vem är jag” att kunna få denna ynnest? Vi vågar inte berätta för vi vet nye hur det tas emot. Vi är också sårbara. Tänk om någon ifrågasätter det eller gör sig lustig på vår bekostnad.

  Men uppdraget sätts inte i kraft förrän Elisa gör det han gör. Han avslutade sitt ordinarie jobb. Kysste Mor och Far adjö. Så skrider han in i tjänsten. Det är då han kommer igång. 

  Vad har Gud gjort med dig? Vilken mantel har Han lagt på dig? Vilken gåva har du fått? Vad har Han kallat dig till? Vad har Han viskat i ditt öra om ditt liv och uppdraget du fått? Vad har Han gjort med dig? Kanske är det så att du är lika säker på det som Elisa var. Elia säger ”Du vet ju vad jag har gjort med dig”. Och kanske viskas de orden just nu i ditt inre. Jag skulle vilja uppmana och uppmuntra dig till att göra dig klar för uppdraget. Det är du som sätter det i stånd. Det är du som går i tro. Ditt självande ’ja’ är det som förlöser kraften i ditt liv. 

🙏

Herre, tack för att du lägger din mantel på mig. Ge mig mod att gå.

Amen

Livets olika skeenden

Har du tänkt på att livet har verkligen många skiftningar. Möjligen är en sådan reflektion ett tecken på ålder. Inte reflekterade jag på livets olika skiften i någon större utsträckning när jag var 15 år. Men nu när jag passerat 60 kanske det ligger mer nära till hands. Kanske inte bara för ålderns längd. Utan för att livet har hunnit rätt mycket.

När jag var lite så var livet så mycket enklare. Inget större ansvar. Inte mer än att städa rummet mm. Utan det var mer lek än annat. Inte behövde jag bekymra mig över familjens ekonomi tex.

Sen kom skolåren. Med allt det innebär av studier. Men också av utmaning i reaktion med klasskompisar. Kompisar som inte alltid var så mycket kompisar direkt. Cirklarna runt hemmet och familjen bli större och större med tiden. Intressen börja växa fram. Jag minns mitt första sommarjobb. Helt plötsligt skulle jag ta ansvar. Jag visste vad jag skulle göra men jag fick göra det när jag fann det bäst. En bra lärdom.

Utbildningen blev klar och det ”riktiga” jobbet tog vid. Så småningom bildade jag familj och barnen växte upp. Jag minns hur dessa år ändrade sig med tiden. Först bara omsorg och lek men sen samtalen som blev djupare och djupare.

Livet har också haft svårare passager. Tuffa perioder på arbetet. Skilsmässa. År som också lärt mig mycket. Inte minst om mig själv. Snårigt sårbart men också glädje och tacksamhet.

Hur något som kändes som ett misslyckande ledde till att få se och uppleva annat som berikat mitt liv. Somliga tänker att när en pastor lämnar sin tjänst och arbetar civilt är det lite konstigt. Alla åren inom secondhand har jag mer upplevt mig som pastor än innan på något sätt.

Att sen efter 17 år få återkommer och börja om som pastor gör mig verkligen ödmjukt tacksam.

Jag vet inte hur ditt livs olika skiften har sett ut. Det jag beskriver är ju bara att ”raspa” lite på ytan. Ligger ju klart mycket mer där inunder som inte en blogg kan greppa lättvindigt. Men skiftena har alla sin historia. Hur är din historia? Hur har dina skiften sett ut. Naturligtvis inte som mina. Men kanske finns det anknytningar.

De olika skiftningarna kan vi inte ha ogjorda. Men förhoppningsvis har de lärt oss något. Livet innehåller olika skiftningar. Och jag tror inte att jag skulle vilja leva om mitt liv. Snarare göra något bra av det som återstår.

Jag delade för några år sedan några tankar om ”När man var liten ….” HÄR kan du läsa om den du vill. Några av raderna var så här: ”När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten. Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket …/… Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Jag skulle tro att vi skulle må bra av om vi inte komplicerade livet så mycket. Att vi tog det lite enklare. Gjorde det lite enklare. Satte inte så högra krav på det. Jag tänker att det skulle underlätta så mycket. För vem skapar kraven om inte vi själva. Vi kan känna behov av att vi måste ha villa, bil, båt, husvagn och sommarstuga. Åka till utlandet på semestern varje år. Och allt detta ställer höga krav på en vanlig familj. Frågan är bara om vi inte blir lyckligare med det enklare. Jag skulle tro det.

Dagens Andakt – Moses kände sig inte kvalificerad

1 augusti 2026

Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?”

— Andra Moseboken —
— 3:11 —

  Vem är kvalificerad att gå Guds ärende? Vem är kvalificerad att bli kallad av Gud? Mose kände sig definitivt inte kvalificerad. Igår läste vi om Moses ursäkter att gå Guds ärende. Gud var verkligen tålmodig med Mose. Han gick långt för att få iväg Mose på uppdraget.

  Varför var Gud envis för att kalla Mose? Inte vara det för Moses alla fördelar. Det var för Gud ville bruka honom för den han var. 

  Tänker man tillbaka på Jesus och Hans lärjungar väcker det en del funderingar. En förrådde Honom, några ville kalla ner åska, en slirade i sitt uppdrag som skatteindrivare, en förnekade honom, några ville ha främsta platsen, en tvivlade osv. Det var helt klart en brokig skara. Ändå kallade Han dem. 

  Nog har vi känt oss diskvalificerade att följa Gud. Att vi inte räckt till. Inte passat in. Inte haft förmågan. Helt enkelt inte vara tillräcklig. Att vi är lite för mycket mänskliga med allt det för med sig.

  Och det är dessa människor Gud kallar. Visst är det tröstefullt. För när vi ser tillbaka på dessa personligheter ser vi att Gud kunde använda dem. De var inte körda. 

  Det betydde inte att de fortsatte med sina gamla liv. Att de bara ytligt sätt ”vände om”. Nej, det förändrades. De utrustades. De blev till välsignelse. Mose fick dock inte komma in i löfteslandet men folket kom ditt. Uppdraget slutfördes. Petrus, han som förnekade, byggde Gud sin församling på. Tomas, som tvivlade, lär ha blivit en missionär och rest till Indien för att berätta om Jesus. När vi ser på andra bibliska gestalter så använde Gud den bristfällig. Varför? Finns ingen perfekt människa att tillgå. Gud ser möjligheter hos en person som ger sig själv åt Gud. 

  Så känslan av att inte vara kvalificerad är ingen ovanlig känsla. Den kommer med digniteten i uppdraget. I respekten för det vi kallas till. För vi vet att det är på riktigt. Att det är något Gud tänker för oss och då leker Han inte. Det är på allvar liksom. Inte konstigt att vi då känner oss otillräckliga. Men Gud vet det. Ändå kallar Han. Därför att är uppdragsgivaren med resurserna.

🙏

Herre, jag vill vara din budbärare. Sänd mig.

Amen