Förebilder har vi nog alla på något sätt. Man ser upp till någon som ”stuckit ut” på något sätt. Men kanske också för att man tycker att dom gör det bra och man skulle vilja bli något av det som som dom har.
Man tycker att deras egenskaper och det som dom bär upp är något man gärna skulle vilja göra själv. Bibeln säger…
”Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.” Tredje Johannesbrevet 1:11 SFB15
Rätt uppenbart att man inte vill följa dåliga exempel? Eller? Jag är rädd för att vi ibland blir lite förblindade. Att vi inte ser upp med vad vi följer. Om du ser att du följer goda exempel så är ju allting bra. Men upptäcker du att du följer dåliga exempel bör du se upp. Kan låta enkelt. Men risken är att det är svårt att slita följa dåliga exempel. Vore det enkelt skulle vi inte ha någon gängkultur som är destruktiv.
Bönen väcks att få vara ett gott exempel. Att kunna vara någon som någon vill följa. Inte för att bli en på höga hästar. Utan mer att få vara ett gott exempel.
Allt som Herren har sagt vill vi göra … En hög bekännelse och en viktig inriktning i livet.
De fick se Gud … Här kan man läs att det fanns 74 personer som fick se Gud. Det vara bara Mose som fick gå fram till Gud. Men övriga såg Gud, och de åt och drack tillsammans. Måltid var en synlig bild på gemenskap. Man åt inte ihop med vem som helst. Gud ville via på sann gemenskap med honom.
Herrens härlighet … Den visade sig som en förtärande eld. Vi kan förnimma den härligheten i atmosfären i tex en gudstjänst.
40 dagar … Du känner nog igen detta ta. 40 dagar frestades Jesus tex. Regnade 40 dagar på Noas tid. Salomo regerade i 40 år. Israels vandring varade 40 år mm. 40 betyder många i ’bibeln’.
Idag firar vi nationaldagen. Man kan väl säga att den dagen är en stilla susning i jämförelse med Norges motsvarighet till dag. Den fest som dom visar över sitt land är unikt. Man kan lugnt säga att det är olika hur all världens länder firar sina nationaldagar. Kanske vore ett projekt att besöka dom som jag besökte massa slott förra sommaren. Om det blir verklighet ligger nog Norge och USA högt upp på listan.
Kan du sjunga vår nationalsång? Tittar man på tex hockeyVM så får man en god träning på den. I alla fall var det så i årets VM-upplaga.
Lewi Pethrus har skriv inte en ”nationaldagssång”. Den sången visar på att vi behöver tacka för vårt land. Vi kan ha våra åsikter om vår välfärd, sjukvård och politik. Vi kan ändå konstatera att vi har oändligt mycket att vara tacksamma för. När vi klagar kanske det mer är ett tecken av att vi tar allt detta för givet. Har man rest i några fattiga länder har man fått sett med egna ögon hur illa det kan vara.
Men bristerna vi ser borde väcka vår iver att be för vårt land. Be för dom som ska hantera besluten för vår morgondag.
Så årets upplaga av nationaldagen fylls mitt inre av tacksamhet – för vårt goda och välsignade land, och förbön – att Gud ska se till vårt land och beskydda och välsigna det. Kanske du kan fyllas av samma sak.
Lewis sång, även om språkbruket är gammalt, så har det ett djupt budskap till oss. Vårt land är en gåva från Gud. Vi borde vara tacksamma för den gåvan. (Men min undran är ibland om vi verkligen tackar nog för den….).
Tack gode Gud för vårt land
🎶🎶🎶🎶🎶
🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Vers 1 Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav, detta land, som såg oss födas, där en gång vi får vår grav. Där föräldrarhemmet trygga givit oss en barndom skön, där en älskad mor oss lärde bedja trosfrisk barnabön.
Vers 2 Han med fulla händer givit riklig bärgning av vårt land: bröd från slätter, malm från bergen, allt är gåvor av hans hand. Mörkgrön skog och blomsterängar, sommarsol på evig snö är ju smycken som han strödde rikligt över land och sjö.
Vers 3 Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt, som i ofärdstider kunde skydda det från svärdets makt. Huru eljest fick det njuta sekellånga fredens dag, medan hela världen blödde under krigets hårda dag?
Vers 4 Svenska folk, du borde tacka, tacka Gud av all din själ, för det land som han dig givit, att han vårdat det så väl. Bed att han det ville hägna med sin nåd från strand till strand. Tacka så din Gud för gåvan, för ett älskat fosterland!
”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Kolosserbrevet 3:2 SFB15
Att tänka på det som är ovan är att tänka på det himmelska. Alltså att tänka på himlen och det som finns där. Vi kan läsa i Hebreerbrevet att vi skall ha vårt ankarfäste i himlen. Alltså att vara förankrad i himlen.
Jag funderar om det kan vara så att vi allt för lätt glömmer bort himlen?
Är vi för jordnära? Där sin skatt är där är ditt hjärta säger bibeln. Vi har mycket rikedom som håller oss fast hör på jorden. Ändå är det så att vi kan ingenting ta med oss den dag vi lämnar jordelivet. Ändå är dessa ägodelar oss väldigt kära. Kan det jordnära livet förflytta vårt fokus så att vi tappers bort det himmelska perspektivet ? Att vi tappar bort djupet i tron?
Bibeln säger att den som är kristen har sitt medborgarskap i himlen. Man kan ha tex två medborgarskap på jorden. Man kan ha tex två pass , ett i usa o ett i Sverige samtidigt. Man är alltså medborgare i två länder. Man kan ta del av båda länders förmåner men också skyldigheter. Himlen och jordens medborgarskap är det samma.
Kolosserbrevet går rätt långt i sin uppmaning. Att vi ska tänkte mer på himlen än på jorden. Och typ längre än ett bara ”mer”. Att tänka bara på himlen. Ytterst sätt är det det viktigaste. För det har med evigheten att göra. Livet på jorden är oerhört kort i jämförelse med livet i himlens evighet.
Vad händer med oss om vi skulle tänka mer på himlen? Skulle det hjälpa oss att leva bättre på jorden? Jag måste dra den slutsatsen när bibeln uppmuntrar oss till det. Kanske skulle vi pröva det och se vad som händer.
Det finns en gammal sång som visar på förhållandet jord och himmel. Citerat den tidigare och gör det igen. Kanske kan den ge oss en längtan att tänka på det som är ovan som Kolosserbrevet uppmuntrar oss till.
Nu ser jag himlen Vilken härlig syn Himlen snart så brister skyn Och det ger mig lust att komma dit Himlen den är härlig Himlen den är evig Snart en dag så är jag där
1. I barnaåren har jag ofta hört om himlen Jag undrade om det var verklighet. Man sagt mig att den platsen den är härlig. Att den finns och är till för dig och mig
2. Jag undrade och tänkte kan jag nå dit tillsammans med de vänner som jag har. Jag fick i anden skåda in i himlen Jag jublar nu ett härligt hem jag har
3. En dag ska pärleportarna stå öppna Korset och svärdet då lägga ner Och jubel skall från alla tona O Jesus ja Jesus vi då ser.
(Med reservation att jag minns lite fel om texten)
Förra året skrev jag under rubriken ”Himlen har ett perspektiv vi behöver återerövra ” Känner att jag vill påminna om det. Himlen är inte bara något som finns där ovan. Den har med hela trons världsbild. Det är där vi möter Jesus en gång. Då är det viktigt att vi inte tappar på den och vägen dit.
Falskt rykte … Vad för rykten sprider du? Är det falskheter du låter din handling för vidare? Jag tror det är av högsta betydelse att vi ser upp med vad vi för vidare till någon annan. Ska det föras vidare? Varför ska det föras vidare? Vad blir frukten av det vi för vidare? Tänk efter före! Du kan göra stor skada som inte går att reparera – någonsin.
Falskt vittne … Kan du inte vittna sant skall du vara tyst. Håll dig långt från orätt sak.
Sabbatsår … Åkern i träda vart 7:e år. Var 7:e dag ska du vila. Kanske skulle vi ta upp sabbatsår igen i våra liv.
Sänder en ängel före dig … Han skall bevar på vägen och leda till rätt plats. Vi inse här att vi kan ha en dialog med denna ängel.
Snara för dig … Att leka med synden är inte bra. Den blir en snara för dig. Vi kan reflektera över vad som blivit en snara för oss. Det bör vi överge.
Ibland blir frågorna till en labyrint som är svår att hitta ut ur. Det kan göra att frågorna stöter runt på oss. Frågorna gör att dom upplevs som att dom skapar nya, och nya, osv. Nästan som att frågan egentligen inte är en fråga men upplevs som just en fråga. Som att vi lurar oss själva på något föränderligt sätt.
Ibland kan jag uppleva det som att vi medvetet stannar kvar i denna labyrint. Och så blir alla frågorna hela vårt fokus.
Jag tänker att vi behöver hjälp att få rätt förhållning till labyrintens frågor. Vi behöver ta oss ur den. Att få rätt förhållning till alla frågor vi hamnar i. Att frågor som inte är frågor får rätt hållning. Vi låter helt enkelt dom inte påverka oss som en fråga.
Vad för frågor kämpar du med? Får dom för stort fokus?
Jag tänker och tror att Gud är den bästa på att förstå sig på frågor och hitta rätt förhållning till dom. Och det är ju det vi behöver. Så när du får för många frågor som du förvillar bort dig i – gå till Gud med dom.
Jag har lagt märke till på jobbet att Gud har hjälpt mig och oss så många gånger. Nyligen hade jag ett bekymmer som jag behövde lösa. Kändes lite hopplöst. Jag behövde kontakt med rätt person för att kunna lösa det. Så helt plötsligt kliver det in en person som bara skulle titta förbi. Visade sig vara rätt person och i rätt tid. Detta möte gjorde att mitt bekymmer blev ett väldigt litet bekymmer helt plötsligt. Jag fick förståelse för hur jag skulle gå tillväga. Det som helt nyligen var en labyrint av frågor kändes nu helt möjligt.
Att lägga sina frågor hos Gud menar jag är den bästa vägen. Pröva så får du se.
Slaveri … Tack och lov är det inte aktuellt idag. Inte i vårt land alltså. Men slaveriet finns tyvärr kvar i vissa länder.
Änkor och faderslösa … Gud markerar tydligt för barnet som inga fäder har och änkor. Tydligt är att deras rop kommer inför Guds ansikte. Den fattige likaså.
Två kapitel som väcker tankar … Tänk om alla människor handlade rätt så hade dessa kapitel kunnat utelämnas. Tänk om vi alla kunde leva rätt och riktigt så skulle inga fängelser finnas, inga domstolar behövas.
Orden hör jag från en predikan Tomas Sjödin höll i Smyrna i Göteborg. Tror mig hört dom tidigare men är fortfarande så bra och tänkvärda.
Den som följer någon behöver inte uppfinna vägen själv
Du har säkert hört uttrycket att ’uppfinna hjulet en gång till’. vi använder det när vi verkar inte lära oss att det är redan någon som löst problemet. Eller hittar rätt i sökandet efter en lösning. När någon måste lösa det på eget sätt även om det redan finns en bra lösning.
Man måste inte lösa allt själv. Man måste inte hitta vägen själv om någon redan upptäckt den.
Det finns något tryggt i att följa någon som kört vägen tidigare. Eller gått stigen i skogen förut. Tänk vad onödigt där är att gå vilse kör det finns dom som hittar vägen och gärna visar på den.
Jag tänker att vi inte behöver vara så envisa. Det går att ta hjälp. Vi behöver heller inte vara rädda. En slingrande Stig genom skogen kan vara skrämmande. Men om vi följer någon som gått där tidigare bli känslan något helt annat.
Jesus säger:
Kom och följ mig
Det finns något barmhärtigt omsorgsfullt i detta ”Följ mig”. Han har redan gått vägen. Den är redan upptäckt. Hannover var din väg leder. Så följ honom. Du kommer rätt. Hur det än känns idag. Hur oroligt det än är. Han hjälper dig att hitta rätt.
En gång skulle jag ta en promenad med en hund. Jag sa att jag hittar ju inte här. Svaret kom direkt…. ”Ingen fara. Det gör hunden”. Och jag tänkte att säger dom så så går jag. Och mycket riktigt. Jag låt hunden gå före mig. Jag följde. Och visst hittade den. För efter en stund visade det sig att vi svängde in på samma gata där jag började promenaden. Jag hittade hem.
En enkel bild på hur det fungerar. Man kanske inte direkt jämför Jesus med en hund så ofta men denna gång blir det perfekt.
Ingen fara. Det gör hunden
Ingen fara på din livsvandring. Jesus hjälper dig att hitta din väg fram. Han har redan upptäckt den. Han har redan gått den. Så slå följe med honom så hittar du rätt.
Tio bud … Rätt begränsat antal. Men sträcker sig över hela livet.
Ut ur träldomshuset … Att lämna detta för att komma ut i frihet. Vilket ”Egypten” lever du i? Vad behöver du räddas från?
Vilka Gudar har du jämte Gud? … Detta kapitel som talar om tio Guds bud sätter mycket under lupp. Har du någon ”gud” som stör din relation med Gud?
Tillbed du någon avbild/gudabild? … Har du något som du mer tillber än Gud? Idolskap? Kanske vi tittar lite snävt på detta. Det finns kanske sådant som vi ”tillber” fast vi inte böjer knä inför det. Vad kan det vara?
Missbruka inte Guds namn … Minns när jag växte upp. Då var det inte okej att säga ”herre gud” över allting som stack ut eller var knepigt. Kanske bör vi se upp med hur vi använde Guds namn. Upptäcker du att du använder andliga ord på felaktigt sätt? Vad lägger du i uttryck som ”himla bra”? Kanske var dum jämförelse men ändå värt en reflektion.
Tänk på sabbatsdagen … Vilodagen var instiftad av Gud. Han själv vilade på sjunde dagen. Hur respekterar vi vilodagen?
Hedra våra föräldrar … Hur gör vi det på bästa sätt?
Kanske det enklaste budet att respektera kan jag tycka, att inte mörda … Mord är att gå väldigt mycket för långt. Tänk att det budet finns.
Äktenskapsbrott … att vara trogen är ett högt satt mål. Ett viktigt mål.
Inte stjäla … Tänk vad viktigt att veta vad som är mitt och ditt.
Falskt vittnesbörd … Borde vara långt ifrån vår mun. Ändå riskerar vi att göra det för snabb vinning.
Begär … Vi ska inte ha begär till någon annan sak eller någon annans man/fru. Begär är inget bra.
Låt inte Gud tala till oss … Allt dunder och eld skrämde, eller rättare sagt skapade stor respekt, folket. Man insåg hans helighet.
Särskilda platser … Gud bor i oss. Men han avdelar också särskilda platser där han kommer låta oss höra honom. Vart finns din sådan plats?
Vad gör dig glad? Jag tycker det är intressant att se på människor ibland. Ta tex på tåget. Man ser att dom pratar med någon i mobilen. Så helt plötsligt spricker hela ansiktet upp i ett leende. Någon i andra ”änden” säger något som gör att vederbörande ler eller skrattar.
Jag har sett en film på youtube där en person i tunnelbanetåget börjar skratta. Till slut skrattar typ alla.
Ibland kan man tänka på något som gör oss glada. Vi ler nästan i lite smyg. Men bara tanken gör att vi blir glada.
Jag kan bli glad bara jag tänker på någon. Ibland blir jag glad över att det jag gjort lyckats. Det finns vanliga dagar på jobbet som är fyllda med massa leenden för att Mona kollegor gör mig glad.
Det är något speciellt med den glädjen som väcks av någon annan. Det gör något med oss, i alla fall mig. Det liksom känns i hela kroppen ibland. För glädje och leenden påverkar hela oss på något förunderligt sätt.
Vad gör dig glad?
Vad gör att du ler lite extra?
Tänk vad olika vi kan uppleva detta. Vi blir säkert inte glad för samma sak. Men vi vet hur det känns. Det blir varmt inombords. Och vi behöver dessa stunder. Det ger oss hopp. Framtidstro. Glädje på djupet.
Vi kan vända på det också. Det finns ju en annan sida av det.
Vem ska du göra glad idag?
Den här vårterminen har jag mött flera nya bekantskaper som gjort mig glad. En glädje som gett mig mer än på länge. Du vet, en sådan glädje som ger en mersmak. Som gjort att jag känner mig ännu lite mer tillfredsställd i livet.
Testa en sak under denna vecka. Försök att le åt/till någon. Kolla in vad som sker. Vad händer hos personer du ler till?
Ibland kan jag förnimma hur Gud ler. Det är som att han är lite extra tillfredsställd med det som sker. Har jag sett hans leende? Nej, det känns som att det finns där.
Låt ditt leende smitta av sig. Försök le så mycket du kan. För ett leende gör gott. Försök att hitta alla ansikten runt omkring dig som ler. Jag tror du kommer märka hur du själv börjar att le. Är du inne i en lite mer ledsam period….. försöka att se på leenden människor. Det brukar ju snitt av sig. I alla fall är det värt ett försök om du vill känna ett leende på dina läppar igen.
Tack till alla er som gjort min vår till en extra bra vår. Tack för era leenden jag mött. Nu ska veta vad det har betytt mycket för mig. Ditt leende sitter kvar inom mig. Leenden är vackra tycker jag. Så fortsätt att le. Det gör så gott.
