Pedher´s blogg

Har du funderat på den frågan någon gång?

Ibland får man frågan om man är kristen. Vet inte om det är vanligt nu för tiden men förr minns jag att man gärna sa att ”ja, jag bär på en tro, på Jesus”. Men det menade man att man var en Kristen.

Och jag jag kan tänka mig att jag bär på en tro. Något jag valt. Något jag vill. Något jag upplevt. Något jag med glädje bär med mig genom livets alla skeenden. Den är ett med mig. På ett sätt är det min identitet på något sätt. För den är så fullt ut jag, på något sätt.

Samtidigt funderar jag på om det ändå inte är så att det är tron som bär mig. Genom allt jag möter känner jag mig buren på ett förunderligt sätt. Den ger med g mod, tröst, kraft och ledning. Jag vill påstå att jag klarar mig inte utan den.

Så frågan är …….

Vem bär egentligen vem?

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Hebreerbrevet‬ ‭11‬:‭1‬ ‭SFB15‬‬

Det gör att tron är en verklighet som bär även när man inte riktigt ser eller kan ta på det. Så tron drar oss framåt till dit vi ska som vi ännu inte ser.

Hemmet Ruth besökte vi idag. Ett hem för flickor som Kerygma stöder. Här får flickor utbildning

Vi fick se deras klassrum. Dom skapar tyger från tråd och köper också in tyger som syr kläder av.

Vi fick ett intressant samtal om hur den kristna tron kommer muslimerna nära. Det är den som kan göra dom friska vilket blir ett starkt vittnesbörd för muslimen.

Men blir en muslim kristen slänga den ut från familj och skola. Ändå skickar muslimer sina ungdomar till kristna skolar. Det är okej. För kristna skolor har högre kvalitet.

Ett av alla dessa vittnesbörd om helande ledde till att den kristna verksamheten fick en hektar mark. Så vittnesbördets kraft öppnar vägar.

Pastor Ulf köpte in två getter, tjej-getter. Dom ska skänkas till ställe. Man namnger visst getter. Så dessa fick namnen Carolina och Debora. Det finns en get på hemmet som heter Kent (by the way ). Skulle tro att både det kommer getter som får namnen Ulf och Allan.

Vi hade förmånen att överlämna lite gåvor till hemmet. Det mottogs med stor glädje

På området finns det odlingsmark. Dom har också en kvarn. Så kan dom mala olika sorters mjöl till deras mathållning.

Matens lagas mestadels utomhus. Men vid regn har dom kök inomhus

Ett tag tänkte vi köra några getter till ett ställe….

Men dom rymde så det blev ändrade planer.

Några flickor tog ju lite mått och Carolina fick en ny klänning några timmar senare

Idag har det verkligen varit varmt. Men vi fick till några intervjuer av några av flickorna som berättade sin historia. Tänk att bli övergiven av sina föräldrar. Eller riskera att bli bortbytt för att pappan vill ha en fru. Man blir beklämd. Men så komme rätt person i rätt tid. Man räddas till centret och får en ny framtid. Glädjen tillbaka. Utbildning. När man lämnar efter 3 år får man hjälp att hitta bostad. Man får en symaskin eller en vävstol. Så kan dom börja ett nytt liv. Kan det finnas bättre sätt att använda sina pengar på? Så starka berättelser. En sak är säker. Det fungerar. Hjälpen når fram. Det fortsätter efter avslutad tid.

Kvällens sista insats är volleyboll. Varmt? Ja visst men vad kan hindra dessa? Ingenting

När man möter en ny kultur kan det vara svårt att förstå den. Man undrar ibland , i alla fall jag, hur man tänker här. För mig känns det komplicerat. Man har inte bråttom med att lösa saker. Restaurangbesök kan ta tid. Växla pengar tog visst en timme här i stan. Liksom känns att vi har inte samma logik.

I jämförelse med vad? Med mig själv så klart. Och på det sätt jag tänker. Utifrån den kultur jag kommer från.

Och är den det bästa utgångsläget?

Allt jämförs ju med vår egen världsbild. Och folket här tycker nog att vi är lite onormala.

Det lär oss ju att det kan vara bra att lyfta blicken lite grann innan man dömer ut någon annans sätt att tänka och vara. För det kan ju visa sig att vårt eget sätt inte var varken det bästa eller mest smarta.

Så att förstå en annan kultur kanske skulle börja med att försöka inse sin egen kultur först.

Denna dag är en resdag upp till Parakou. Efter ca 3,5 timme så blev det ett stopp för lite lunch och toalettbesök. Platsen heter Dassa.

Här gör vi en avstickare till ett ställe där Kerygma har stöttat ett arbete med en skola, ett kyrktak, brunn. Agua heter den plasten

En ny del håller på att färdigställas. Där ska de äldre barnen gå i skolan. Totalt drygt 350 barn o ungdomar kan då gå i skolan.

Barn är alltid roliga att träffa i detta land. Inte svårt att tycka om dom

Nybygget ser ut så här:

Sen kördes det i ca tre timmar upp till Parakou där vi tog in på ett hotell. Inte som Ibis i Cotonou men stor säng i alla fall. Och AC.

Här skall vi tillbringa morgondagen och möta dom på Hemmet Ruth.

Så är kvällsmaten äten. Det är varmt. Det är tur att rummet har AC. För här är det ca 40 gr varmt.

Det är en lite märklig känsla att se alla bilder från Sverige. Somliga åker slalom. Andra har fått snö nyligen. Här är jag i Benin nästan 40gr varmt. Så långt från vinter man kan komma typ. Man anpassar sig ganska fort.

I slutet av min predikan i söndags tog jag upp sången Halleluja a capella. Sången där vi bara sjunger det ordet.

Ordet som betyder ära vare gud , att prisa gud. Ordet som är gångbart på flera språk.

Att höra alla dessa människor stilla sjunga denna sång i kyrkan var så gott. Där , med ett enda ord, få lovprisa Jesus.

Det är i den närheten hos Jesus det händer något inom oss. Som att vi stämmer vårt inre med Guds inre. Vi får en samklang.

Jag tror vi behöver mer halleluja i våra liv. Inte bara att vi ropar ut det. Utan att vi meditativt får sjunga eller be ut detta ord. Ordet som har ett större djup än bara 9 bokstäver. Ordet som lovprisar Gud. I det momentet kan det bara bli något gott. Där Gud rör på djupet. En stund värd varje sekund.

När vi stillar oss inför gud får han både tid och möjlighet att vidröra oss

Kanske ändå ligger något i den gamla psalmen ”en liten stund med Jesus”. En psalm som understryker vad denna stund gör med oss. Nr 207 i psalmboken om jag inte minns helt fel.

Vi behöver mer av ett halleluja över våra läppar. Går att säga även när det är tungt. För det skapar något inom oss.

Halleluja

Pröva att sjung denna enkla halleluja-kör. Låt den lite tyst börja fylla rummet där du är. Jag tror det kommer att göra dig så gott.

Efter en bra natt var vi redo för en ny dag. Vi är nog inte helt återställda men men nu är vi snart helt på banan.

Denna dag är avslutningen på konferensen. Jag hade förmånen att predika. Det där med att vara dagens predikant har sina ”viktigheter”

Man ”får” sitta i den stora fåtöljen som är lite mindre än presidentens. 😃

Man har ett speciellt sätt att hedra predikanten

Tolkning till franska och det lokala språket.

Ett uppskattat inslag i konferensen var när Carolina tog fram fiolen och spelade någon känd sång. Fiol verkar inte spelas så mycket i Benin. Se det blev succé. Så sjöng vi några verser på svenska i samma sång. Något kort finns inte från detta då vi alla vara engagerade. Men Carolina har blivit erbjuden att start någon form av kurs. Så vi får se om hon följer med hem.

I gudstjänsten delade man ut några motorcyklar till pastorer.

Ett av det bästa sättet för dom att komma till sina medlemmar. För ca 4500 Svkr kan man hjälpa en pastor med en motorcykel. Så fyller du jämnt så kanske det kan vara en bra tanke istället för massa presenter.

Sen hade man en ceremoni där pastorer blev föreståndare. Efter 10 år som pastor blev dom ”riktiga” föreståndare

Efter lunch hade vi planerat en lugn efm

Innan avfärd till Parakou i morgon bitti. Lär bli en varm resdag

Efter en låååång gudstjänst åkte tillbaka med vår chaufför Annu (tror hans namn stavas så). Idag fick vi bjuda honom på lunch. Fantastisk kille som gör allt för oss.

Presidenten i pingströrelsen i Benin har två bilar och två chaufförer. Vilken en ställdes till vårt förfogande.

Efter denna något sena lunch behovet vi några timmar av stillhet. Sova siesta en söndag är väl helt okej. Sen blev det en timmes pool-häng med en vacker solnedgång

Denna kväll avslutade vi med en säker restaurang. Man kan väl säga att betala lite mer och få bättre säkrare mat är ett gångbart koncept här. Ändå hamnar man under hundralappen för mat och dryck.

Nu ska vi sova på saken och ladda för dag 7. Då blir det resa med ett intressant stopp vid ett ställe där man satsat pengar från Sverige i.

Det blev fel text i dagens blogg men det kommer här

Inledning (Källa Kärnbiblen)

Krönikeböckerna var från början en bok, men på grund av sin längd delades den in i två bokrullar omkring 300 f.Kr. Den var också placerad sist i den judiska kanon, och är en sammanfattning av Israels historia. Första ordet är Adam och sista stycket beskriver hur Israel återvänder från exil.

Skrivet: senare än 536 f.kr., troligtvis 450-400 f.Kr.

Berör tidsperioden: tiden efter folket återvände från exilen i Babylon

Författare: Esra, eller någon samtida med honom.

Eftersom första kapitlen mest är namn läser vi dom första 4 direkt. Ett tips: Vill du ha en intressant läsning skall du slå upp vad namnen betyder.

Utvidga mitt område … Kanske vill du be med James. Att Gud skulle utvidga ditt område.

Har du några tankar om detta avsnitt?