Inlägg

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 37

Förtorkade benen … En av de starka passagerna i Hesekiel bok.Hur det förtorkade får liv genom Guds Ande. Kan ett visst hopp beskrivas mer dramatiskt än just genom dessa förtrollade ben? 

”Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. [Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]” (Kärnbiblen)

Vårt hopp är ute … Skulle tro att man någon gång tangerar denna känsla. Kanske till och med dricker djupt i dess bägare. Detta kapitel visar hur fel vi kan ha när vi mer att vårt hopp är ute. Vi kan tycka att vi är torra i anden. Men om vi känner så finns det verkligen hopp. Om inte vi kände så vore det verkligen ute med oss. 

Kan de här benen få liv igen? … Guds fråga till ”människobarn”. Tänk att han ställer den frågan. Han kunde ju svara direkt på den frågan själv. Men kanske är det för att vi skall stanna upp och låta vår tro växa. Att vår tillit till honom som har svaret och makten att göra undret växer. 

Ben får liv … Vilken mäktig syn. Från att ha varit en osmaklig syn med massa Bren efter ett krigsslag (vilket va en skam på denna tid) till att höra rasslet. Ben förs samman. Senor och kött växer på benen. Att sen se hur dessa får liv. Vilen förunderlig process. Och kanske är de en fin bild på hur du och jag kan få nytt liv i vårt andliga liv. 

Skapelsen … Påminner om när Gud blåser sin livsande i människan. 

Att få liv genom anden … Tänker att detta kan få vara en bön för oss själva. ”Gud, blås ständigt din livande i oss så att vi förbli levande i vår tro”. 

Så att de blir ett i min hand … Olika folk, olika stammar men det skulle bli ett i Guds hand. Alla kristna blir ett i Hans hand?!

Föra dem in i deras land … Inte konstigt att Israel är en nagel i ögat på så många. Man kan stödja en terrororganisation som Hamas istället för att stödja Guds egendomsfolk. 

En och samme herde … En Gud! Ett folk! 

Fridsförbund … Det är väl något man önskar över alla länder och över alla folk.

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Rösten som ropar …..

Det finns en text i bibeln som vi läser speciellt i adventstid. Den handlar om Johannes Döparen men är skriven många hundra år innan. Vi läser:

”En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.” ‭‭Jesaja‬ ‭40‬:‭3‬ ‭SFB15‬‬

Johannes Döparen hade nog ett ganska kort och enkelt budskap. Men det kostade honom livet trots allt. Men han var den som visade på Jesus. När Jesus kommer säger han ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd”. Det blev startskottet för Jesus. Johannes fortsätter sin mission men Jesus vinner fler lärjungar. Jesus tar helt enkelt över arenan. Folket omkring Johannes misströstar och tycker att han borde väl reagera på något sätt. Men Johannes svar är enkelt. ”Det är som sig bör. Han (Jesus) blir större och jag mindre”. Han var väl medveten att han skulle bana väg för Jesus. Sen var hans yttersta uppdrag slutfört. I tid varade hans mission inte så länge. Han förberedde sig i öknen och ödemarken klart mycket längre.

Den troendes viktigaste uppdrag är att visa på Jesus. Att bana väg för honom. Öppna vägen för honom till människorna på jorden. Så denna söndagen kan frågan ställas …

”Är vi denna röst?”

Jag tänker att vi behöver göra vägen till Jesus enkel. Inte genom att vi skapar en annan väg än den som Gud har lagt fast. Men vi behöver inte göra den mer komplicerad än så. Ibland undrar jag om vi handlar som att man först måste bli en mogen kristen för att sen bli det. Hallå, kanske du tänker så funkar det ju inte…. men kanske handlar vi så ibland.

Gå för den skull ut och gör alla till lärjungar. Det är en process. Det är Jesus som frälser och förlåter. Det kan vi inte göra mycket åt. Låt han göra det.

Hur kan vi göra vägen rak för Gud till människor. Hur kan vi öppna den vägen? Advent och jul är en så bra tid att visa på detta.

Jag tänker att den som inte har hittat Gud har missat något väsentligt i livet. Något rätt avgörande minst sagt. Advent och jul vill på något sätt påminna varje människa om detta viktiga. Gud vill liksom leta sig fram till var och en. Ibland blir den vägen rätt krokig. Men Gud är rätt uthållig och kanske rätt envis också. Och det är kanske inte så konstigt när han menar att han har världens bästa budskap och erbjudande.

Lyssna – kanske är det så att Gud försöker säga något till dig. Något som gäller just dig. Lyssna uppåt mot himlen. Lyssna inåt i ditt inre. Lyssna genom att läsa bibeln. Kanske till och med någon människa har en hälsning från Gud till just dig.

Bli rösten som banar väg för Jesus

Ta tillfället när det ges och visa på Jesus. Visst är han det bästa som kan hända oss människor.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 36

Israels upprättelse … I förra kapitlet kunde vi se hur man förhöll sig mot Israel. Ni ser vi dess upprättelse. Tänk att profeten talar till det fysiska landet. Profeterar över det att det  snart ska åter få bebos av Guds egendomsfolk. 

För mitt namn skull … Gud hänvisar till sitt namn. Den han är. Därför upprättar han sitt folk. 

Guds renhet … Gud renar sitt folk. Upprättar det med försoningens vatten. Inte bara förlåtelse. Tvättas rena från det som de har orenat sig med. Alltså själva orsaken tvättas bort från dem. Gud ska frälsa dem från  A L L  orenhet. 

Nytt hjärta … Ett av många vackra passager i bibeln. Ge ett nytt hjärta och en ny ande. Stenhjärtat byts ut till ett hjärta av kött. Detta är en förnyelse inifrån och ut. Från djupet i människan. Gud vill skapa förutsättningar för oss att leva efter Guds tanke. 

Av nåd … Det är som att Gud vill säga att deras upprättelse och renhet beror inte på deras präktighet. Utan enbart på Guds nåd. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Liknelserna – Talenterna

Liknelsen om talenterna (Matt 25)

”Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort. Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.

”Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort. Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar. En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.”

Denna liknelse har två ansikten. Den ena är att använda sin gåva. Den andra att inte använda sin gåva. I min värld handlar inte denna liknelse om att investera sina pengar på rätt institut eller bank. Vilken ränta man kan få. Kanske kan den ge oss några bra tankar om det också.

Du och jag har fått en eller flera gåvor nedlagda i våra liv. Läsning – det som vi är bra på. Det fick vi som gåva vid livets start. Vi köpte inte den gåvan eller talangen. Vi fick den. Jag tror att det var Gud som gav oss den.

Vår tacksamhet till Gud kan få visa sig i att vi använder den . Att Han får visa oss i livet vart den gör sig bäst. Använd din gåva. Bra den. Låt Gud välsigna den så att den utvecklar sig.

Men denna liknelse har ett allvar också. Den talar om den person som valde att gräva ner sin talang och gåva. Utgången i liknelsen var inte så kul. Men den väcker något som har en positiv kraft. Att gräva upp den gåva vi fått och börja använda den. Så till dig som inte är i den tjänst som du är kallad till – gräv upp din gåva. Låt den komma i bruk. Du är efterlängtad i Guds rike i den tjänst som du har.

Jag har mött under åren personer som kräver sin plats. Som menar sig ha en gåva som församlingen måste ha. Så kräver man utrymme och en plattform. Jag för min del tror att det är en mindre god väg att gå. I guds rike blir vi upptäcka genom våra liv. Och egentligen börjar allt med att man bara fungerar och bygger upp förtroende. Sen blir man bekräftad och insatt i tjänst.Det är inget mandat man kan ta sig. Det får man. Så länge, även om det kan upplevas orättvist, så får man vänta in sin tid. Guds timing är den bästa i alla lägen.

Till ledarskapet i församlingen är hälsningen tydlig. Ett ledarskap skall se och upptäcka de gåvor Gud planterar ut. Bygger man sitt eget imperium är man snart ute själv. Skall en församling utvecklas och leva över tid måste man se andra so Gud utrustar. För en dag skall man själv lämna. Jag vet vad det innebär att få vänta. Men i backspegeln ser jag att det var en viktig tid att vänta. Lita till att Gud vet vad han gör.

I väntans tider – förbered dig – gör dig redo för att kunna säga ja när vägen öppnar sig. Under tiden…. låt inte din gåva ligga nedgrävd. Du behöver inte vara rädd för din uppdragsgivare Gud. Han har skapat dig med den gåva du har. Vila i att en dag kommer din stund.

Jag tänker på Johannes Döparen. Han drog sig ut i öknen länge. Men så kom hans tillfälle. Han skulle bana väg för Jesus. När sen han gjort det hade han en tjänst en tid. Men Jesus ministri tog över. Man undrade hur han tänkte då. Då säger han: ”Det är som sig bör, att han blir större och jag mindre”. Det är en god självinsikt.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 35

Israel … Detta land har alltid varit aktuellt på något sätt. Inte minst i alla de krig det har genomlidit. När detta skrivs är det 2023 och kriget rasar i Gasa. ”Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagt…” Det fins de som vill utplåna Israel även dessa dagar. En fråga att fundera på är hur vi förhåller oss till Israel och Gud egendomsfolk. Vi kan ha åsikter om vad som händer där. Men hur förhåller vi oss till att detta land är Guds utvalda land? Kan vår brist på stöd ge återverkan på vårt eget land?

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Liknelserna – Skatten och pärlan

Liknelsen om skatten och pärlan

 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern. 

Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den. (Matt 13:44-46)

Undrar jag hur man skulle reagera om man hittade en kista full med en värdefull skatt. Antar att man skulle ha svårt att hålla sig. Man skulle nog vilja berätta det för alla. Drömmarna om framtiden skulle nog ta fart. Likaså om man hittade pärlan i sin trädgård. Tror man skulle vilja värdera den direkt.

Tänk, där hade skatten funnits hela tide. Pärlan legat där och man hade inte upptäckt den. Tror man skulle fundera på hur man kunnat missa allt detta. Och hur länge hade skatten och pärlan varit där utan att man upptäckt den?

Berättelserna här visar på en man och en köpman som hittar dessa skatter. För att kunna få tillgång säljer man allt man har för att få råd och köpa marken. Och på så vis bli ägare till något mycket mera värdefullt än det man redan hade.

Så är det med himlen – tron på Gud. Det är något så värdefullt som en skatt som är värd att göra allt för att få tag på. allt vi äger är ingenting värt i jämförelse med det. Att upptäcka tron på Gud är verkligen en skatt. Tron innehåller så mycket värdefullt för våra liv.

Ändå verkar det som att ibland verkar vi hålla hårdare i det vi har, som i jämförelse är rätt ”fattigt” istället för denna tro och himmelens rike. Hur kom det sig?

Jag tror att det kan vara bra att ibland stanna upp och värdera det vi har. Även hur vi värderar det. Ibland blir vårt fokus så mycket mer på det materiella. Vi tycker att vi inte har tillräckligt. Vi är liksom inte nöjda. Men egentligen är vi ju ofantligt rika när vi har tron på Jesus. När vi har ett medborgarskap i himmelens värld som är det mest värdefulla som finns.

Så varför inte stana upp e stund. Hur värderar du din tro? Kanske har du missat ”skatten i åkern” och ännu inte upptäckt den…. Det finns något fantastiskt att upptäcka.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 34

Herdeskap … För vem är man herde? Uppgiften är tydlig: Svaga ska stärkas, sjuka skall botas, sårade skall förbindas, de som gått vilse skall föras åter, florerade skall letas efter. Herdeskap är att fråga efter fåren, att tänka på dem. 

Jag skall själv … När Gud ser att herdarna i Israel inte gör det dem ska så väljer han att göra jobbet själv. 

Israels folk tillbaka till sit land … Det är något som sker och kommer att ske. 

Regnskurar av välsignelse … Underbar vers nr 26. Att bli till välsignelse. Att stå i Guds regn av välsignelse. 

Bo  trygghet … I vårt land är det många som inte bor i trygghet med tanke på det våld som finns. Ser man ut över världen är det ännu fler som bor i otrygghet. 

Bryta sönder oket … Oket kan stå för mycket. Slaveri. Hot. Det kan stå också för sådant som binder oss som människor. 

Hjorden är folket … Gud använder ofta bilden av får och hjord för oss människor. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Liknelserna – Fikonträdet

Det finns en liknelse om ett träd som inte bar frukt. Ägaren till den trädgård där trädet stod var inte glad. Han ville att trädgårdsmätaren skulle hugga ner det. För varför ha ett träd som skulle ge en inkomst men inte bar frukt? Det var ingen bra affär. Bättre att hugga ner det och låta ett nytt växa upp. så kanske det trädet skulle ge frukt och inkomst.

Vi kan känna oss som detta träd. Vi vill så gärna bära frukt. Vi vill att vårt liv skall få ge något mer än bara att vara. Så blir det lite svårt för oss. Vi ”lyckas” inte riktigt. Men denna liknelse har ett budskap till oss som vill säga – ge inte upp, det finns någon som vill bistå oss.

För trädgårdsmästaren kliver fram. Tar trädet i försvar på något sätt. Han vill gräva runt det. Skapa förutsättningar för att trädet skulle kunna ge frukt. Det fina är att ägaren går med på det. 

Trädgårdsmästaren är Jesus. Denne Jesus manar gott för oss inför Fadern. Alltså inför Gud själv. Det gör han genom hela sin vandring här på jorden. Det gör han nu med genom Anden. Det är så det fungerar. Han gräver omkring oss hela tiden för att använda bilden.

Det finns tider i vårt kristna liv som det torkar. Det kan vara tungt. Men kom ihåg, det finns en som värnar om dig. En som vill gräva, tillföra närig. Komma med det livgivande vatten. Så att du kan skjuta nya skott med ny frukt som följd.

Texten säger ett kanske – kanske bär det då frukt. Det kan ske alltså. Jesus gör vad han kan för att trädet skall stå kvar. Det här motivet. Det är målet. Det är vad som ska ske. I den vården får vi vara.

Det finns ett annat djup i denna text också: Jesus berättar nu en liknelse för dem som kommit med nyheten om massakern som skett i Jerusalem, se vers 1-6. I stället för att spekulera i varför de fick lida och dö borde de frågat: ”Varför lever fortfarande jag?” Jesus uppmanar dem se på sina egna liv och omvända sig. Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt.  (Källa Kärnbibeln)

Här kommer texten som är hämtad från Lukas kapitel 13:

Fikonträdet som inte bar frukt

6   Sedan berättade han denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom och letade efter frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till trädgårdsmästaren: I tre år har jag nu kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet, men jag hittar ingen. Hugg bort det! Varför ska det få suga ut jorden? 

8   Men trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år? Om inte, kan du hugga bort det.”

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 33

Inte låta sig varnas … Detta är väl en typisk reaktion när man inte vill ändra på ett mindre lyckat beteende. Vi kan ha lite för lätt att försvara vårt sätt att vara och leva. Även om ma hör varningen …

Att se men inte varna … I denna text ser vi att om en väktare ser faran men inte varnar faller olyckan över honom själv. Detta är något att landa i. Vad ser vi? Vad varnar vi för? Vad underlåter vi oss att varna för? Vad blir frukten av det?

Väktare … Jag har satt dig till väktare. Jag har sett sådan som utsett sig själva till väktare. Det är inget mandat man kan ta sig själv. 

Vända om … Ett återkommande tema i bibeln. Det är det viktigaste stycket. Vända om och vända sig till Gud. Bibeln visar på omvändelsens upprättelse. 

Rättfärdig … En rättfärdig som syndar räddas inte av sin tidigare rättfärdighet. Den räddas bara genom sin omvändelse.

Hjärtat … Vi läser: ”De talar kärleksord med munne, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst.” Det inre livet talar alltid högre än det yttre. ”Vad hjälper det att du säger du tror när ditt liv slår ihjäl dina ord” som sången säger. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Liknelserna – Den förlorade sonen

Denna liknelse har jag funderat på om den inte har fel titel. Borde väl vara den återvändande sonen. Det är en fin berättelse om man läser hela.

Jag tror att man kan känna igen sig på något sätt i sonen som ville ta ut sitt arv. Han ville pröva sina vingar. Han hade en känsla av att få testa sina vingar. Borta verkade bättre än den hemma vanliga. Känner du igen uttrycker ”det är grönare på andra sidan staketet”? Lite av detta drabbades nog sonen av.

Kanske känner vi igen något av det som sonen upplever där pop ”andra sodan staketet”. Han insåg att det var nog inte bättre där. Visst, i början så. Men inte sen. Han ångrade sig. Kanske finns något vi ångrar också….

När han vänder hem visar det sig att pappa stått och spanat efter honom länge. Han längtade efter sin son. Här tror jag Gud känner igen sig ang oss. När vi vänt honom ryggen längtar han efter oss. Sådan är Gud.

När sonen kommer hem till pappa är han ett vrak. Trasiga kläder. Urfattig. Men vad pappa ser är sin son. Inte det yttre utan hans inre. En son som längtade hem. Stukad men så längtande efter Far och det han förr kallade ”hem”. Det är det som pappa tar emot honom i. Möjligen kan vi känna igen oss något i det också. Gud är densamme som i denna liknelse. Så ställer pappa till en fest när sonen kommer hem igen.

Den son som hela tiden varit hemma blir avundsjuk. När brorsan kommer hem och får full förlåtelse och upprättelse blir han sur och vresig. Kanske till och med lite avundsjuk. Kan det verkligen vara möjligt att pappa skulle vara så god? När han slarvat bort sitt arv och allt? Men sådan var denna pappa. Sådan är Gud. Kanske finns det något av en igenkänningsfaktor i detta med. Den etablerade kyrkvane människans reaktion . Men vi borde inte reagera så.

Det kan finnas en tanke bakom att Jesus berättar denna liknelse. Vad säger den dig? Kanske är du en ”förlorad” som längtar hem. Gud står och spanar efter dig. För att välkomna dig hem till honom igen. Det finns en öppen förlåtande famn som väntar på dig. Kanske har den också något att säga till alla som är där ”hemma” – alltså i tron och kyrkan. Att ta emot med öppen famn för den som gick vilse.

Här kommer texten som är hämtad från Lukas kapitel 15:

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Vidare sade han: ”En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. 

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. 

17 Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18   Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. 

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24   för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. 

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”