Gåta och liknelse … Att Gud talade i liknelser är väl rätt känt. Men att han gav sitt budskap i gåtor är kanske inte lika känt. Hans mål är att vi skall förstå och då kan alla sinnen vi har behövas ibland.
Jag ska själv ta … Gud är inte en Gud som bara tittar på. Han engagerar sig i full kraft. Är en del i det som händer. Så förlita dig på att Gud är handlingskraftig.
Gud skall plantera … Vi läser om en plantering som Gud gör. Där det skall skjuta nya skott, grenar skall börja blomstra och det skall bli en god frukt. O att Gud skulle gör sådana planteringar där jag bor.
Min församlings pastor – Malin – påminde om en viktig sak i kakan i söndags. Hon predikade om församlingen som Guds familj. Hur viktigt det är att vi samspelar mellan varandra och över generationsgränserna. Tyckte om hennes bild av stafetten i löpning. Hon påminde om hur viktigt och kritiskt själva överlämnandet av pinnen är. Kan förstöra hela loppet för ett lag. En stark bild hur det kan gå om vi inte lyckas med överlämnandet.
Visst är det en viktig tanke?!! Hur överlämnar vi till andra? Det är inte så att den ena är mer viktig än den andre. För båda behövs. Finns en sträcka där löparna springer intill varandra. Det finns en sträcka där den ena löparen måste komma upp i fart. Inna den får pinnen. Varför? För att den skall kunna fortsätta i samma fart. Betänk en stafett och låt den bilden tala till dig.
Hon berättade också om David som ville bygga ett tempel till Gud. Men han hade för många krig på sina fingrar så hans son Salomo skulle få bygga templet. Gud hade utsett honom för han skulle vara en fridens man. Han skulle inte vara en krigsherre. Han skulle ge Israel frid. Lägger sig David platt ner? Inte då
I 1 Krönb 22:5; 29:2,5 så ser man hans beslut:
”Han tänkte nämligen: ”Min son Salomo är ung och vek, och huset som ska byggas åt Herren måste göras mycket stort så att det blir berömt och prisat i alla länder. Därför ska jag göra förberedelser för det.” Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
Han gjorde allt för att Salomo skulle kunna lyckas i uppdraget. Han skaffade material. Han skaffade Guld. Han byggde upp ekonomin och allt som nbehöbdes för att Salomo kunde fokusera på uppdraget. Så kommer några ord längre fram som grep tag i mig i 1 Krönb 29:5:
Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?
Alltså, vem vill idag förbereda för den nya generationen som växer fram? Vem vill skapa förutsättningar? Vem vill springa intill i överlämnandet? Jag såg offerlivet framför mig. Vi har fullt sjå att få ihop den dagliga verksamheten. Vi behöver investera så att vi kan överlämna en rik kassa. En kyrka i bra skick. En kyrka som har resurser. Jag inser hur svårt det är. Men kanske är det lättare än tror. eller?
För i grunden handlar det om att bygga för nästa generation. Hela tiden. Man gjorde det före mig. Före dig. Före oss alla andra. Så ska vi göra. Sen skall dom göra för sin nästa generation. Min inre känsla säger – Jag vill vara med i detta.
Betyder det att den som lämnat över pinnen inte behövs?Inte alls. Först springer man en bit ihop. Sen följer man nästa löpare och ser hur det går. Bistår om det behövs. Peppar för att den skall orka. Alla i laget behövs. Inte bara den som springer just då.För kollar du klassiska bilder från en sändning i ett skidlopp kan du hur andra Kare som just där och då inte åker ett lopp är ute i skogen och hejar. Det är så vackert och stort. Man bara inte satte sig i värmestugan och såg på loppet via TV. Nej, man var ut och hejade fram den som nu var i verksamhet.
En sak till …. I en stafett inser man att sin sträcka är avklarad när man genomfört den. Nu går man över i en annan fas. I ett annat uppdrag. Man är med i samma lag men man intar en annan uppgift som också är viktig. Man lägger alltså inte av. Under tiden man inte tävlar tränar man ihop. Du, det finns så många bra liknelser i detta. För att lyckas som team tränar man ihop. Man lägger upp strategin. Man bestämmer sig för vilken del av loppet var och en ska ta. Alla ska med.
Låt oss inte bli åskådare. Låt oss hängivet vara med och ge allt. Även om vi inte just där och då är löparen som fått pinnen.
Vad är det du skall tillföra Guds församling för att bygga upp den för nästa generation? Det är att investera rätt!!
Vad förlitar du dig på? … Gud ser till hjärtat mer än det yttre. Men vad förlitar du dig på? Det inre rena livet eller yttre ytliga ting?
En stads möjlighet … Jerusalem får en vacker start och beskrivning. Så vänder den sig bort från Gud. Betänk vad ett kollektiv, en stads ledandes beslut kan vara avgörande för en stads välgång.
Efter våra gärningar … Tänker på strofen: Vad hjälper att du säger du tror när ditt liv slår ihjäl dina ord. Gärningarna och livet talar högre hur högt vi en säger att vi tror och lever efter Guds tanke. Efter dom får vi skörda.
Guds nåd … Gud visar på brist och felsteg. Ger oss den skörd de ger. Men han visar också en väg tillbaka in i hans välsignelse. En viktig dimension vi behöver ha med i budskapet vi ger vår omvärld.
Stjärnan är uppe. Adventsstaken är skapad. Ja jag vet, väl tidigt för det är ju inte förrän till nästa helg. Till mitt ”försvar” har flera grannar gjort det före mig och det är ju en så kort tid med advent detta år.
Adventstiden är ju en väntans tid på att Jesus skulle födas till vår värld. En speciell tid tycker jag.
Ibland undrar jag om inte uttrycket ”Den som väntar något gott väntar aldrig för länge” kommer från denna händelse. För många hade läst profeternas ord om Jesu ankomst och dom hade fått vänta länge. Men han kom. Med besked. Man väntade inte förgäves.
Adventstid pekar också mot en ankomst. Jesu andra tillkomst. Vi har väntat länge. Men vi kommer inte vänta förgäves. Han kommer. Som världsläget är nu kan man ana att det kommer nog inte vara långt borta.
När jag läser min bibel ser jag så många händelser där väntan tenderade till att bli för lång. Men när rätt tid var inne så kom Jesus och förändrade allt. Man väntade inte förgäves.
Jag har flera sådana händelser i mitt liv för jag misströstat. Tänkt att det det kommer nog inget svar till det jag bett om. Så händer det. Gud griper in och förändrar. Jag har inte väntat förgäves.
Berättelser jag får berättat för mig senaste tiden har varit på samma tema. Man hade inte väntat förgäves.
Du kommer inte vänta förgäves. Jesus kommer. Var så säker.
Så när du börjar tända din adventsstake detta år, låt det påminna sig om att din väntan inte kommer vara förgäves. Han kommer.
Vinstocken … är en bild på Jesus i Nya Testamentet och vi är grenarna. Johannes 15. Den är också en symbol för gemenskap. Med Jesus och varandra i kyrkan. Vinstocken eller vinträdet är en gammal biblisk symbol. I Gamla testamentet används bilden av ett vinträd som Gud har planterat om Guds folk Israel.
Stark bild … Att var en del av vinstocken men inte duga någonting till. Det berodde på hur de hade levt sina liv. Relationen till Gud hade brutits och det gör att vinstocken torkar ner.
Bli kvar i mig … Läs Johannes 15. Om den sanna vinstocken och vår relation till honom. Förbli i honom så förblir han, Jesus, i dig. Vilket underbart löfte.
Igår var det begravning efter min faster Kerstin. Jag skulle ha varit med men blev sjuk. Begravningar är verkligen något speciellt.
Det blir så definitivt. Men så viktigt att få ha den stunden. Jag tror det är ett viktigt moment i sorgeprocessen.
Vi som har en kristen tro har ett hopp som bär oss genom sorgen. Vi tror inte att detta är slutet på vår resa. Vit tror på något efter detta.
Livet vandrar vidare
Vi tror att den dagen vi lämnar detta jordeliv vandrar livet vidare till den himmelska världen – hem till Gud.
Sorg kommer alltid vara just sorg. Det kan vi inte ta ifrån någon. Men det är skillnad på att sörja med ett hopp som bär sorgen än att sakna hoppet helt.
Jag tänker mig livet att det vandrar ut från evighetens himmel. Där vi kommer ur Guds tanke och skapelse. Vandrar ut i livet. En dag vandrar vi hem igen. Det är som att vi fick en lånad tid här på jorden. Men inställa verket hör vi i himlen. Därför kommer vi känna oss hemma hos Gud. Vi hör honom till. Det är verkligen borta bra men hemma bäst när vi vandrar vidare tillbaka till evigheten.
En dag vandrar vi efter. Då möts vi igen. Dom som gått före får möta oss. Vi finner vår plats som är förberedd för oss. Det är barmhärtigt vackert.
Kerstins liv var inte en vandring ensam. Hon hade sin man Gunnar, sina barn, barnbarn och många vänner. Och så vandrade hon livet med Gud. Det var hennes naturliga livsvandring. Ett hjärta som brann för att göra gott för andra. Ett föredömligt liv.
Vi kan välja hur vi vill vandra vårt liv. Vi är skapta för en gemenskap med Gud. Det är det mest naturliga. Lika naturligt som det är tänkt att vi vandrar vidare hem till honom. Men vi kan välja bort det. om du frågar mig är det ett mindre lyckat val.
Foto av Elin Gårdestig
Det är en dubbel känsla när man finns där i en begravningsakt. Ett definitivt slut ändå har en ny början ägt rum. Det gör det hela så overkligt verkligt. Jag älskar skogskapellet i Katrineholm. För altarfönstret är som en vacker påminnelse om att livet vandrat vidare. Ut genom Guds natur och hem. Hem till skaparen. Gud själv.
Insteg i hjärtat … Här ser vi hur äldste fått insteg i sina hjärtan av avgudar. Dom har låtit det ske till och med. Dom har tagit fram sådant som förledde dom. Medvetna val som vår ödesdigra resultat i livet. Vad får påverka oss? Vad ger vi möjligheten till att få insteg i våra hjärtan?
Vänd om … Omvändelse är ett centralt budskap i bibeln. Vända om och lämna det bakom sig. Har du något du behöver vända om från?
Man kan bara rädda sig själv … Ingen kan bli frälst på någon annans frälsning. Bara du som kan rädda dig själv till Gud. Därför blir det så viktigt hur du själv har det i din relation till Gud.
Att vara föredöme … Genom sitt liv kan vi via på ett bättre alternativ – välsignat liv. När man ser det och följer det välsignar det dom.
De skall vara er till tröst … Kanske har du upplevt hur någon i din närhet ger dig tröst och uppmuntran. Kanske bara genom att den är – alltså den gör inte så mycket men finns där. Det är barmhärtigt vackert.
Nåd är ju något fantastiskt. Nåd fria och förlåter. Upprättar oförtjänt. Jag tänker mig nåd som alltid något fulländat omöjlig att beräkna eller värdera. Den är alltid fullt ut. Finns inget som heter ”du fick i alla fall lite nåd. Hoppas satt du får lite mer senare” Nej , kommer nåden kommer den 100%.
Men när jag läser i Rom 5:20 beskriver bibeln nåden som överflödande. Som om om det skulle behövas. Läs får du se…
”….. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.” Romarbrevet 5:20 SFB15
Överflödade nåden ännu mer
Helt fantastiskt. Kärnbibeln vill förtydliga det :
”Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större. [Den uppenbarar synd.] Men där synden blev större, där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).” Romarbrevet 5:20 SKB
Lagen gjorde synden tydligare. Vilket säkert också gör den större. För vi ser den i sin fullhet. Men hur stor synden än blir och man omvänder sig kommer nåden att överflöda ännu mer. Ännu mer!!
Äskar uttrycket ”Guds oförtjänta favör och kraft”. Gud är en så förstående Gud. Hans barmhärtighet är stor. När man som människa inser sin synd eller sin belägenhet och inser vikten av omvändelse är hans nåd överflödande. Fritt tolkat skulle man kunna tänka att han öser över oss mer nåd än vi behöver. Men han gör det ändå.
Guds nåd är ännu större. Alltså den täcker synden. Är synden stor är nåden ändå större. Så stor är Gud.
Ger den oss möjlighet att synda på nåden ? O nej. Det är en villfarelse att vi medvetet kan synda och tro att nåden täcker det. Nej , nåd samspelar med ödmjuk omvändelse.
Om inte Guds nåd hade denna magnifika storhet hade det varit ute med oss. Men nu finns det hopp. Ett tillförlitligt hopp. Det är vår framtids säkra grund. Halleluja.
Att höra Guds ord … Det fanns tydligen de som profeterade efter sitt eget hjärta. Vad dom själva ville höra. De får en särskild hälsning ”Hör Herren ord!” Ve över de som följer sin egen ande när dom menar sig profetera herrns ord.
Utan att ha sett något … På denna tid profeterade man utan att ha sett något att profeter över. Var vaken så att du inte går på sådant i vår tid.
Allt ät väl … sa dom men det var definitivt inte så. Betänk vilket ansvar någon tar på sig när man handlar så.
Vad lyssnar du gärna till? … Om folket säger man att de gärna ville lyssna till lögner. Det är verkligen märkligt.
Ingjuta mod … Här läser vi om att man gjorde folket modlöst. Det är förrädiskt.
Gud skulle befria folket ur deras hand … Gud hade sett. Nu skulle dom erfara att Gud är Gud. Fantastiskt att Gud ser ett folk som hamnat i klorna på falska profeter. Han vill befria dessa.
Tomas Sjödin berättar om en händelse (i en av sina böcker med krönikor) med en toalett på hans jobb. När man renoverande den så byttes lysets knapp ut till en med sensor. Problemet var att den dröjde med att tända lampan. Det gjorde att man var osäker för en stund. Man hittade ingen knapp och tvekade av förklarliga skäl. Han såg denna toalett från sitt kontor. Såg de tveksamma besökarna. Vilket föranledde honom då och då att ropa: ”Gå in bara, det tänds med tiden”.
Kan tänka mig att du, liksom Tomas och jag, dar iväg i tänket omkring en sådan händelse. Och kanske är det en bild som behöver prata med oss i en tid som denna. Han citerar Tranströmer som har skrivit följande: ”Som när ljuset slocknar i i trappan och handen följer – med förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret”.
Ibland kan det vara svårt att vara trygg i mörkret. Även om vi vet att den minsta ljusstrimma kommer skingra detta mörker som skrämmer. Gud kan vara denna ledstång Tranströmer beskriver. Han kan a den som leder oss fram fast sikten är dålig.
Tomas skriver. Det enda vi har att ge varandra är vår erfarenhet. Med den kan vi bli varandras ledstänger, ett vikarierande hopp för den som just då ingen ljusning ser. Det är då vi får viska till varandra: Vi får lita på att det kommer ljusna”.
För det kan vi behöva höra och påminnas om när det är som mörkast där vi befinner oss i livet. Att få landa i tilliten. Tomas hörde sig själv säga en gång till en tvekande själ: ”Man måste bara gå in i mörkret och lita på att det ljusnar”.
För mitt i det mörka vi kan uppleva kommer det att ljusna. Förr eller senare. Precis som morgonrodnaden som spräcker natten när den är som mörkast.
Lita på att det ljusnar
Genom tiderna har vi mötta detta.Vi behöver vila i och lita på att det kommer att ljusna. det har gjort det förr. Kommer att göra denna gång också.
Vi är i slutet av november. Det mörknar mer och mer. Snart kommer vi upptäcka att solen inte hinner upp förrän vi har varit på jobbet ett tag. Men liksom alla åren som gått vet vi att runt Jul vänder det. Mitten på Januari börjar vi se solen tydligt bara mer och mer. Vi vet – det kommer att ljusna igen. Så kommer vi se hur snödropparna kommer väcka våra varmare känslor inom oss. Så är snart vintersolens varma strålar tillbaka och våren är på gång. Så…
Lita på att det ljusnar
I naturen. I den del av livet som just nu är mer till det mörka. Motgångar. Det kommer att ljusna. Gud är ljus. Han kommer att lysa upp ditt mörker. Så stor är Gud. Varför det dröjer vet jag inte. Men jag väljer att tro och lite på att Guds ljus över våra liv kommer vinna över mörkrets intrång på vår vandring. Så stor är Gud.
