Besegras eller besegra?

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. Romarbrevet 12:21

Det vi upplever i vår stad just nu är sorgligt. Man skulle önska att någon hade lösningen på problemen. Varför måste så många ha en håg till att skjuta med vapen. Skulle tro att ni i Norrköping eller Uppsala eller Stockholm tänker så med. Det är bara för mycket nu.

Daniel Steen predikade i vår kyrka i helgen. Ett av de bibelord han läste var det jag nyss citerade. Det är så lätt att ge upp. Att oron tar över. Men tack och lov. Vi har en Gud som är större.

Men det kan också vara tungt i livet. Vi kanske inte beskriver det som ondskan vi möter i tex vår stad Eskilstuna. Men det finns kanske en annan ”ondska” är nog så jobbigt för den enskilde. Som gör livet mer tungt är annars. Samma bibelord ger oss vägen.

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. Romarbrevet 12:21

Vad ligger det i att vi ska besegra det onda med det goda? Kärnbibeln uttrycker det så här:

”…/ besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.”

Övervinn eller erövra det som är det ”onda” med det goda. Alltså gör något som är gott så erövrar du läget till att bli bra/gott.

Ibland tänker jag att det är att fylla något med så mycket gott att det onda inte får plats. Som när tankelivet spelar oss ett spratt. Att då försöka tänka mer på det goda. Så får inte det jobbiga plats. Lättare sagt en gjort. Men det ligger ändå något i det.

Tänk om vi kunde fylla vår stad med massa gott så får inte det onda plats helt enkelt. Lyssna gärna på Daniel. Han har en hel del bra att säga i detta. Det finns ett motvärn mot negativa tankar. Likaså dåliga handlingar. Det är att göra gott. Det är som att det uppslukar det onda på något sätt.

Vi behöver be för vår stad och vårt land. Men bönen behöver få sällskap av goda handlingar. Då blir det en välsignad kombination.


Idag ber vi för riksdagsman Helena Storckenfeldt (M)

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 3

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 3

Hade kommit Israel att synda … Tänk att bli beskriven som den som fått andra att synda. Man vill ju vara precis tvärtom tänker jag ….

Att fråga en profet … Det är tydligt att man på denna tid hade en vana att fråga en profet – en Herrens profet. Ibland undrar jag hur det är i vårt land. Finns det en vana att fråga om vägledning hos en präst. Pastor, profet eller någon annan andlig person?

Hos honom är Herrens ord … Elisa hade ryktet om sig att vara en Herrens tjänare. Herrens ord är hos honom – sa man. Det är stort. 

Harpospelare … Elisa kom i hänryckning när man spelade harpa. Kan det vara så att lovsången och musiken i kyrkan också kan ”locka fram” det profetiska? 

Att gräva en grop … Talesättet är ju som bekant ”Den som gräver en grop för andra faller själv däri” Men inte om dessa gropar. De skulle fyllas med vatten enligt Elisa. 

Inte nog med det … Tänk att Herren kan ha mer att säga oss än det vi frågar honom om. Vi behöver lyssna hela vägen ut i samtalet med Herren.

Han tog av sig sina skor 👞

👞 Det berättas att i Filadelfia Stockholm tidiga historia så tog man av sig sina skor när man gick till kyrkan. Man ville inte slita på dom. Det sägs att man gjorde det för att spara pengar för församlingens arbete. Man ville göra så mycket för staden.

👞 Det känns rätt avlägset idag men det vittnar om en stark överlåtelse för församlingen och Guds sak för staden. Man ville inte bara vara en kyrka. Man ville göra något för sitt sammanhang och sin stad.

👞 Det finns en annan berättelse om skor som vi läser om i bibeln. Det handlar om Mose. Han upptäcker en brinnande buske och säker sig fram till den. Den var märklig. Den brann inte ner. Den stod där och ”bara” brann. När Mose kommer närmare hör han Guds röst….

”Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.”” 2 Moseboken‬ ‭3‬:‭5‬

👞 Mose hade kommit in på en markyta som var mer än alla andra markområden. Den var helig. På den fick man inte gå med skor. Tänker mig att det handlar mer om att visa ödmjukhet och respekt.

Heliga stunder sätter spår i livet. Vad har du för heliga stunder och platser som du påminns om? Som du på olika sätt relaterar till?

Tänker på Jesu mor Maria. Hon var med om så mycket stort och heligt. Hon gömde och begrundade. Vad har du med dig av sådana upplevelser som du gömt och begrundar efter hand i livet?

Jag tror det är bra att bildligt talat ”dra av sig sina skor” i ödmjukhet och respekt och landa tillbaka till sina heliga platser och heliga stunder. Dom som gjorde något med oss. Som fick oss att kanske ändra bana i livet. Kanske fatta heliga beslut. Vad gör dessa stunder med oss idag? Har vi tappat bort dom? Längtar vi efter att dom ska få fullborda sin kraft och påverkan på oss idag? Vilka heliga beslut manas du att ta upp igen?

Jag tänker att heliga platser är inte bara brinnande buskar eller kyrkolokaler. Jag har funnit dom i skogen. Men också upplevt i min lägenhet. Stunder av gudomlig närhet som satt spår i mitt liv. Så dina heliga platser har sin geografiska enskilda plats.

Igår i kyrkan upplevde vi en sådan plats i förbönsrummet. Många fick ett särkilt möte med Gud där. Andra gjorde säkert den upplevelsen där dom var.

Så var är din heliga plats ?

👞👞👞👞👞👞👞👞👞👞

Idag ber vi för riksdagsman Maria Stockhaus (M)

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 2

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 2

Jag vet … Elisa visste vad som var på gång. Men han ville följa hela vägen. Sista vägen för Elia lämnade inte Elisa honom. Han följde sin läromästare. Var rädd om den som är din läromästare. Det finns något djupt gott i att vara en följare av en som är visare än dig själv. 

Ett sista under … Med sin mantel delade Elia vattnet så att det gick på torr mark över Jordan. Man kan undra varför de inte kunde ha stannat på den sidan av Jordan de var på. 

Vad skall jag göra för dig? … Elisa visste. Han insåg storheten i den gåva Elia hade. Såg sin egen brist. Han ber om något som borde vara omöjligt. ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig”. Med facit i hand kan vi se att Elisa lär ha gjort dubbel upp av underverk än Elia. 

Löftet Elisa får … Denna önskan skulle bli av om han såg Elias himmelsfärd. Elisa fick det. Detta är en fantastisk händelse. Skulle kunna vara en förebild på Jesu himmelsfärd. Då lärjungarna fick se Jesus lyftas upp i skyn. 

Samtalet … Vad gick Elia och Elisa och samtalade om? Det får vi aldrig veta. Men Elia hade kanske något han ville tala med Elisa om en sista gång. Kanske uppmuntran. Ingjuta mod. 

Tog upp Elias mantel … En fin bild på att nu antog Elisa utmaningen. Han tog upp Elias mantel. Vilken mantel är det som du skall ta upp? Vad manar Gud dig?

Elias ande vilar på Elisa … Profetlärjungarna såg att Elias ande vilade på Elisa. Så dom insåg att nu är det Elisa som är profeten. Omgivningen behövde också se att nu fanns det en efterträdare. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Det smala spåret

Igår var jag i Mariefred. Förutom årets tema för mig och besöka sörmländsk slott så blev det en tur på museijärnvägen. Spåret är inte brett. 60 cm. Skulle dock tro att det var rätt revolutionerande när man tid den järnvägen i bruk.

Stinsen, konduktören, lokföraren, biljettförsäljaren gjorde ett fint jobb för att vi skulle få komma iväg på en tur

Det var rätt många gånger man var tvungen att springa ut och se till att växeln hamnade i rätt läge.

Att åka på en smalspårig järnväg är väl inte det smidigaste alltid. Det kan kränga rätt så bra. Men vi kom både till Läggesta och tillbaka till Mariefred utan intermezzo. Man växlade in oss på rätt spår hela tiden.

Bibeln har ju en bild av den smala vägen. Alltså den väg som inte är som autobahn. Utan mer en väg som kräver en annan teknik i framfarten.

Inser att det finns ett tema just nu när jag skriver. Du kanske ser det. Livet behöver växla in på rätt spår. Det är inte stambanan som är den aktuelle linjen. Det är den smalare. På den kan man inte ta ut svängarna så mycket. Den håller ihop våra liv på ett bra sätt. Det fina med denna smala väg är att den har det bästa målet i sikte. Himlen.

Behöver du växla in på ett annat spår i livet? Ibland behöver man stanna upp. Få lite distans och perspektiv. Liksom lokföraren gjorde , gå ”ut” och växla spår för att sen kunna köra vidare.

Att var på rätt spår – det är att göra det på rätt sätt.

Att vara något på spåret – att vara på rätt väg att upptäcka något. Hitta rätt.

Spåralternativen är visst många. Får ta det försiktigt så att jag inte spårar ur (😉🤷‍♂️). Men skämt åt sido ……

Jag tror vi alltid behöver se till att vi är på rätt spår. Att vi inte förvillar oss iväg på stickspår som leder fel. Så var rädd om dina vägval.


Idag ber vi för riksdagsman Robert Stenkvist (SD)

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 1

Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 1

Vem rådgör du med? … Vem rådgör du med? Gud? Här läser vi att man inte gick till JHVH – Jahve – den levande Gud. Man valde att gå och rådgöra med en avgud. Elia blir sänd av Gud att konfrontera dom. 

Gudsman … Elia hade det namnet om sig. Ändå rådgjorde man inte med honom direkt. Intressant. 

Vem är vår Gud? … Ibland kan det vara bra att stanna upp och reflektera över vem denna Gud är vi tror på. Vad kan Han? Hur är Han? Beskriv Gud för dig. Låt den bild du får av Honom stanna hos dig. Det kan komma dagar du behöver påminna dig om det. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Den ofrivillige

Jag var till Åbergs Museum. Har man vuxit upp med Trazan o Banarne och filmerna med Lasse så är ju ett besök där nästan ett måste. Om man nu har en möjlighet till det.

Där fick bland annat se maskinen som den ofrivillige golfaren fick använda för att träna på svingen. Han ville ju inte detta men det verkade vara den ende att anta utmaningen. Och det visade sig att all träning och uppbackning gjorde det. Han vann golftävlingen. Hur omöjligt det än såg ut.

Mina tankar gick till en annan ofrivillig. Mose. Gud kallar honom men han är svårövertalad. Många ursäkter. Kanske låg det faktiskt något i dom också. Men Gud står på sig. Vi läser:

”Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.” Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”” 2 Moseboken‬ ‭3‬:‭10‬-‭12‬ ‬‬

Mose gick med på Guds kallelse. Även om det var lite motsträvigt. Men jag tror att innerst inne visste han att det var Guds kallelse över hans liv. Han visste att han på något sätt inte kunde komma undan den. Han går och vi ser hur han får vara med om att rädda Israels folk. Ut ur Egypten. In i Kanaans land. Löftet visade sig hålla. Gud var med honom hela vägen. Ja, det var inte den enklaste resan han gjort men Israels folk kom hem till sitt land igen.

Kanske är vi i vår tid också lite av dom ”ofrivilliga”. Vet inte hur du relaterar till det. Känner bara att jag vill uppmuntra dig som känner dig ”ofrivillig” just nu. Våga gå. Våga pröva. Det finns en kallelse över ditt liv. Det finns en Gud som går med dig.

Gäller det bara ”stora” uppdrag? O nej. Det gäller alla uppdrag. ”Små” som ”stora”. (man kan egentligen undra vad som är smått och stort i detta).

Att uppleva sig ”ofrivillig” kan mycket väl handla om osäkerheten i uppdraget. Kanske respekt för uppdraget. Kanske känns helt enkelt för stort. Skall man klara det? Det goda med Guds kallelse är att den han kallar utrustar han. Helt enkelt gör skicklig för uppdraget.

Idag ber jag om nåd och frimodighet till alla som känner sig ”ofrivillig”. Ber att kallelsen blir tydlig. Närgången. Ber att man ska få se möjligheten i uppdraget.


Idag ber vi för riksdagsman Märta Stenevi (MP)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 22

Fråga dock Herren först … Man kan tycka att vägen man vill ta är bra. Man kan tycka likadant att vale av olika sak är gott för oss. Men en god väga att utgå från är: ”Fråga dock Herren först”. 

Skillnad på profeter … Det verkar som att det finns olika typer av profeter runt kungen. Dom 400 var samstämmiga. Men Josafat var ändå inte riktigt nöjd. Borde han inte förlita sig på 400 samstämmiga röster? Han frågar efter en ”Herrens profet”. Det väcker oss att lyssna till rätt profet – en Herrens profet skall vi lyssna till. 

Men jag hatar honom … Vad lätt det är att bara vilja höra det som kittlar i öronen. Israels kung hatade Mika för att han bara profeterade fel enligt honom. Det föll inte i hans tanke att det var han själv som borde ändra sig. När du möter ett mindre gynnsam hälsning från Gud- hur bemöter du den då?

Att försöka lägga orden i munnen så att de stämmer bättre … Man försökte få Mika att tala vad man ville höra. Det skulle kunna vara en enkel väg. Om man vill vinna fördel i det korta perspektivet. Men Mika visste bättre än så. Han kunde bara tala vad Herren ville ha sagt genom honom. Inget annat fanns i hans tanke. ”Det Herren tala till mig skall jag säga honom”.

Lögnens ande … Det kan vara svårt att genomskåda en lögnens ande. Den kan vara så snarlik det sanna att det är lätt att ta fel. 

Det kan kosta att vara ärlig … Mika insåg att han skulle hans fängelsetid skulle bli lång. Han visste att det Gud talat skulle slå in. Aha skulle inte återkomma levande.

Han gjorde nämligen … Nästan ite överraskande i tonen noteras att han gjorde ’nämligen’ det som var rätt i Herrens ögon. Det var tydligen inte det vanliga på denna tid. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

”Du vet vad jag har gjort med dig”

När tiden för Elia är på väg att ändas så får han ett särskilt uppdrag av Gud. det sker samtidigt när han skall smörja en ny kung. Han får i uppdrag att också smörja Elisa till profet i hans eget ställe.

Det kan vara rätt märkligt att inse att sitt uppdrag är nu snart över och någon annan ska ta över. Allt för många blir bittra då. Men inte Elia. Han är villig att smörja sin efträdare till tjänst.

Det kan vara rätt märkligt att inse att ens uppdrag är nu snart över och någon annan ska ta över. Allt för många blir bittra då. Men inte Elia. Han är villig att smörja sin efträdare till tjänst.

När Elia ser Elisa går han fram till honom. Drar av sig si mantel och lägger den på Elisa. Det verkar som att Elisa är beredd. Kände han på sig det? Eller var det så att Gud redan förberett honom på uppdraget? Jag tror mer på det sistnämnda. Han vill ta farväl av sina föräldrar. Elia ger honom möjlighet till det med orden:

”Du vet vad jag har gjort med dig”

Elisa tar avsked av sina föräldrar. Slaktade sina oxar och bjöd folket på middag.Därefter följde han Elia. Sen gick Elisa en tid tillsammans med Elia. Lärotid? Förstå uppdraget? Ja, vi vet inte riktigt men det var säkert en viktig tid för Elisa. Han insåg at uppdraget var viktigt.Det visar sig särkilt inan Elia skall ryckas ifrån honom. Då ber han om något som han insåg skulle behövas: en dubbel arvslott av Elias ande över honom.

Från denna händelse har vi tagit upp detta med manteln. Att vi undrar vem som skall ta upp manteln efter den som gått ur tiden.

Elisa var väl medveten vilken tyngd av mantel/uppdrag som nu vilade på honom. Vet du vad Gud har gjort med dig? Vilken mantel har han lagt på dig? Eller … vilken mantel känner du på dig håller på att läggas på dig? Vad uppfattar du som nästa steg och utmaning i ditt liv? Kanske anar du som Elisa gjorde att det var något på gång. Att Gud höll på att lägga en kallelse över hans liv. Vad uppfattar du är på gång? Vad kallar Gud dig till?

Du som läser detta och inte är troende tycker kanske detta är lite konstigt. Men det intressanta är att det finns berättelser om hur Gud kallat människor innan dom ens har kommit till tro. Det är rätt spännande.

När jag kämpade med min kallelse i livet minns jag att jag inte riktigt vill se den. Eller kanske erkänna den. Det kom något av detta vid ett viktigt tillfälle där någon sa det avgörande ”du vet vad jag gjort med dig” fast i andra ord. Så visste jag, jag bara visste, att nu var det dags och jag var beredd. Sen gick det mesta från klarhet till klarhet. Det var viktigt för mig för jag hade så många frågor, orsaker till varför inte, bortförklaringar mm. Men där och då så visste jag. Nu kunde jag inte stå emot längre.

Kanske är det så för dig också. Att det vilar något särskilt över ditt liv. Något som dar i dig. Vem vet. Nu snart kommer det kanske dit ”du vet vad jag gjort media”-känslan.

Det fina med Gud att han lovar att gå med. Bibeln säger att den Gud kallar utrustar han. Han ger det du behöver. Han inte bara lägger manteln på dig och springer därifrån. Du får, liksom Elisa gick tillsammans med Elia, gå tillsammans med Gud. Den stora skillnaden är bara att Gud lämnar dig inte som Elia lämnade Elisa.

Det Gud gör med dig håller. Det fungerar. Lev med det i stor respekt och med stort ansvar. Då finns det goda förutsättningar att ditt uppdrag, din Kalles, får bli till välsignelse.

Idag ber jag om att du skall få mod att våga. Mod att gå. Ber om att ditt uppdrag och kallade skall bli till välsignelse.


Idag ber för riksdagsman Fredrik Sternberg (S)

Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 21

Är det du dom som regerar … Man kan tycka att man skall få allt bara för att man är kung. Me att tjura sig till något är rätt lågt det också. Man bör se upp med sin position. Inte för att försvara den till varje pris. Utan mer att ha respekt över den. Att inte utnyttja sin position till andras nackdel. Du som har en postion som ledare eller makthavare – se upp med hur du lever ut den. Ha respekt över den som om det var en gåva av nåd till dig. Man kan flora den snabbt. 

Att otillbörligt tillförskansat sig något … Hur får vi våra saker och postioner? Sker det ärligt eller lurar vi oss till dom? Se upp hur du gör. Tänk på dina motiv. Förr eller senare kommer det tillbaka….

Sälja sig till att göra ont … Ahab får rätt etiket på sitt handlande. Ibland tänker jag att man inte går så långt så att man säljer sig till att göra ont. Men man lånar sig till det. Alltså för stunden ingivelse till något man inte borde. Mer fel? Möjligen inte men lättare att bortförklara. Jag tänker att man i ett kortsiktigt perspektiv tror sig göra en vinst. Man glömmer att man borde stanna upp och värdera det man ämnar göra. Så går det fel. 

Att bli eggad till något … Tänk att andras påverkan kan få oss att göra fel. Det är som att ”deras påverkan” rättfärdigar det fel man är på väg att göra. Helt plötsligt känns det rätt det som borde kännas fel. Vem påverkar dig? Hur lätt följer du? 

Ödmjuka sig … Räddningen för Ahab var att han ödmjukade sig. När vi inser vårt fel finns det bara en väg att gå för att finna räddning och upprättelse. Förlåtelsen ligger i att ödmjuka sig. 

Har du några tankar om detta avsnitt?