På samma gång … 2:1. Vi kan helt enkelt inte göra skillnad på människor när vi är troende. På ett sätt funkar det i den större bilden. Men min fundering är …. Hur funkar det under ytan hos oss? Har inga belägg… men kanske är det svårare när det kommer närmare oss själva.
Fattig men rik … 2:5. Visste pengar viktigt i en tid som denna. Men fattig på det lekamliga kan man samtidigt vara oändligt rik. En rikedom som sträcker sig mycket längre än vad pengar kan föra oss.
Älska sin nästa … 2:8. Som sig själv. Det borde ge en fingervisning.
Tänker också på hur detta krockar för den som inte kan älska sig själv. Som har en självbild som inte är sund. Det väcker en bön inom att Gud behöver hjälpa oss att se på oss själva genom hans ögon. Han som älskade oss så högt att han var beredd att till och med dö för oss.
Synd … 2:9ff. Jakob går ganska långt. Gör vi skillnad på människor begår vi en synd. Bryter vi någon av lagen så är vi skyldiga till allt. Skarpt. Det är verkligen skarpt.
Barmhärtighet triumferar … 2:13. Verkligen nåd.
Tro och gärning hör ihop … 2:17ff. Gärning låter rätt kravfyllt. Men jag tänker att trons frukt är att det flödar ut en aktivitet som vi gärna gör. Risken är att kyrka och tro blir massa måsten. Servicegrupper tex. Tänker att detta är något som gör för att man både kan och vill. Men det är inte det som är avgörande för att vara med i kyrkan. Tider i livet kan man mer. Andra tider mindre.
Kanske borde vår bön vara att Gud skulle hjälpa oss att vara till glädje för någon eller något. Och att han ger oss kraft för det. Så får vi bli ledda in i det som vi kan göra.
Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.
