Pedher´s blogg

28 april, 2018

När himmel och jord möts

Det finns tillfällen då himmel och jord möts.

Det är där horisontens linje är. Då blir det rätt tydligt att jord o himmel möts. Det är nästan så att man kan ta på dess möte.

Det är också, som idag, när jag är på begravning efter min farbror. Vid sådana tillfällen så möts himmel och jord på ett särskilt sätt. Någon har lämnat denna jord för att gå in i himlens värld. Jag menar inte att en begravning är rummet mitt emellan död och liv. Men kanske är det på något sätt ett tillfälle där himmel och jord möts i ett tidsrum som speglar båda världar. Som om man nästan fanns i båda rummen samtligt.

Ett annat tillfälle då himlen möter jorden är då Gud rör vid oss på ett särskilt sätt.

Det är då, just då som man inser att båda världar finns. För en stund är dom båda lika verkliga. Det är allt för lätt att glömma bort och tappa den känslan. Unika tillfällen som man ska vara rädd om.

Man brukar skoja om att vid regnbågens fot finns det en skatt. Typ så skulle man kunna beskriva detta möte mellan himlen och jord. Värdet på ett sådant möte oändligt stort. Värd all respekt.

Så var rädd om dessa möten. Dom är unika och värdefull. Värda att vårda och respektera.

27 april, 2018

När priset inte längre har med det verkliga värdet att göra.

Ska ut och resa.

När jag skulle köpa min biljett inser jag att samma resa kostar olika mycket. Det beror helt på vart jag köper den. Och när jag köper den

Priset verkar inte ha något med att göra hur mycket det i verkligheten kostar att åka från punkt A till B. Utan hur mycket eller lite man vill att det ska kosta.

Priset kan ändras snabbt. Är det tillräckligt många som efterfrågar resan höjs priset. Men dom som tittar på resan kanske inte ens köper den kan jag tro.

I min ungdom kunde man resa på ”hundralappen”. Fanns det en plats över kunde man få följa med för just en hundralapp. Jag tittade på en resa till Skellefteå från Jönköping. Ca 8900kr skulle den kosta. Från Landvetter kostar det ca 1800 kr. Vilken skillnad. En gång flög jag ner till Belgien. För 20kr plus skatt. Man kan undra vart logiken finns.

Man brukar säga att man får vad man betalar för. I detta fall kanske det känns mindre roligt att fundera över det talesättet.

Ja ja. Tiden är nog över då priset stämmer med värdet på varan. Det handlar nog mer om jag tycker att satt pris är okej för mig.

26 april, 2018

Det finns mycket som är obegripligt

Den här bilden från Herregud och Co säger nog allt.

Det nog så som det är sagt. Det är så mycket som är obegripligt. Man kan grubbla och grubbla. Till och med så att sömnen kan vara svår att hitta genom tankarnas vindlande banor.

Detta obegripliga kan sätta krokben eller helt enkelt ställa sig i vägen. Det är rätt frustrerande om jag får säga som jag tycker.

Men en sak kan man göra. Helt enkelt lämna det obegripliga till sitt eget öde. Och gå vidare. Inte låta det ta makten över sig.

Obegripligt är just var det låter. Tgilpirgebo!! Ingen ide att låta det få för mycket utrymme i livet. Bättre att ge tid åt det begripliga.

25 april, 201824 april, 2018

Hemland

Hemland – jag möter många människor som har olika hemländer. Likaså så möter jag dom som till synes verkar ha ett annat hemland än jag. Men ganska snart visar det sig att vi har samma hemland. Deras föräldrar är från ett annat land men själva är dom födda här i Sverige.

Dessa dagar är det mer ett annat hemland mina tankar kretsar runt. Det beror på att dels har min farbror fått sluta sina dagar. Sen fick mina barns gammalmormor flytta hem. Just det, flytta hem. Både Rune och Märta var troende människor. För dom var inte döden ett slut utan en fortsättning. Eller om man så vill, början på något nytt. Tron talar om ett hemland.

Hemland är något som man känner är sitt ursprung. Det är där man känner att man i grunden känner sig hemma i.

I tron är detta hemland det som ger oss trygghet i livet. Det ger oss trygghet inför det vi kallar död.

Rune och Märta hade denna tillit i livet. Trygg inför det osäkra som sjukdom innebär. Ett hopp som bär. Rune blev inte så gammal kan man tänka. Inte fyllda 80. Märta hade passerat precis 102 år. En ålder som inger respekt. Men ändå lika trygga.

En sång jag påmints om dessa dagar har varit ”Hemland där sol ej dalar”.

Idag delar jag med mig av den:

Hemland, där sol ej dalar

Hemland för tröttad själ.

Stilla när Herren talar,

Han gör ju allting väl.

Hemland , hemland, saliga ljuva hemland

Eviga vår, dit ej döden når. Saliga ljuva hemland

Hemland, där ingen gråter

Glädjen blir evig där

Vänner får mötas åter

Skiljas ej mer som här.

Hemland, där portar klara

Stängt alla bördor ut

Där blir oss gott att vara

Allt blir oss väl till slut.

24 april, 201822 april, 2018

Där nåden vill ta vid

För en tid sedan fick jag en sångtext sänd till mig. Vi skulle sjunga den i kyrkan. En svår text att smälta men som har ett djup att förmedla till oss.

Den vill inte på något sätt förhärliga det jobbiga och tunga. Att det bra finns en väg att nå Gud och känna honom bättre och bättre och det är genom nöd. Så är det inte. Men sången öppnar en förståelse för vad som sker.

En undran jag ställdes inför var en fråga: när är det lättast att glida ifrån Gud? Är det när allt är på topp eller när det är som tyngst? Skulle tro att du kommer fram till samma svar som jag. När det är som mest lätt att leva är det större risk att glida ifrån Gud.

Låt denna sångtext beröra dig. Sången heter ”Där nåden vill ta vid”

Vi ber om trygghet, vi ber om frid.
Tröst i familjeliv, beskydd i nattetid.
Vi ber om välgång, en helande famn.
Vi ber Dig att lindra smärta,
med Din varma hand.

Varje stund, Du ser var själs behov.
Din kärlek ger oss mer än vad vi kunde tro.

För tänk om du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn
Tänk om tusen vakna nätter
för mig nära Dig igen.
Tänk om motgångens tid
är där nåden vill ta vid.

Vi ber om vishet, att höra Dig.
Vi brister ut i ilska när inget ordnar sig.
Tvivlar på godhet, tvivlar på nåd.
Som om alla löften från Ditt ord inte är nog.

Och varje stund, Du hör vart hjärtas rop,
Din längtan är att vi ska våga tro.

När vänner sviker,
när mörker råder, allt gör ont.
Då blir jag påmind om,
att livet här inte är vårt hem,
inte vårt hem.

För tänk om Du helar genom tårar,
om Du välsignar genom regn.
Tänk om tusen vakna nätter,
för mig nära Dig igen.
Tänk om besvikelsen och smärtan
som ger törsten inuti,
är en aning om att bara Du
kan ge mig inre frid.
Tänk om motgångens tid, i regn och storm
i nattlig strid, är där nåden vill ta vid.

23 april, 201822 april, 2018

Landet med tre årstider

Landet med tre årstider. Det är Sverige det. Igår fick Stockholm meteorologisk sommar. Samtidigt snöade det i norr och övriga landet hade vår.

Så kunde det ju upplevas i Ulricehamn när vi bodde där. Kunder vara snö på höjden och kom man ner till sjön kunde det kännas som sommar under en vårdag.

Vilket land vi har. Blir ju lite knepigt när man ska åka mellan dessa olika årstider. Hur ska man klä sig?

Men det ger ju verkligen möjligheter. Den som älskar vinter och snö. Då finns det en stor del av året möjligheter för det. Den som älskar våren och sommaren har ju södra landet att tillgå.

Vårt land har bergen, dalgångarna, sjöarna, vidderna, skogarna, skärgården, midnattssolen. Allt detta i ett ganska litet land. Inte konstigt att man kan vara stolt för sitt hemland.

Just nu kan vi få uppleva tre årstider. Bara att njuta.

Glömde det, ja, vi har ju jordgubbar också. Det får vi inte glömma.

Länge leve Sverige.

22 april, 201821 april, 2018

Söndagstankar – Gud talar hela tiden – men vad är det han säger ?

Gud talar hela tiden – men vad är det han säger ?

När man läser sin bibel kan man läsa att Gud talar även om vi inte lyssnar. Och det är väl så det funkat genom alla tider. Alltså att någon har försökt säga något men andra lyssnar inte. Inte minst inom familjen. Ena gången försöker föräldrarna säga något till sina barn men dom lyssnar inte. Händer säkert åt andra hållet. Även om vi föräldrar har svårt att erkänna det. Så att Gud talar och vi inte lyssnar är nog inget märkligt. Tyvärr nog lika sant som i övriga livet.

Men vad är det han säger? Egentligen? Är det värt att stanna upp och försöka lyssna? Är det något viktigt? Missar jag något väsentligt? Kan det vara något avgörande han vill få fram?

Jag tänker att Gud egentligen inte bara sitter och döpratar. Han sitter inte och skvallrar. Han gör inte ner någon med sina ord. Nej, när han pratar med oss uppmuntrar han, vägleder, kanske korrigerar oss. Hans ord har alltid något värdefullt att ge oss. Även då han säger nej till något. För han vill alltid vårt bästa.

Skumma igenom hans ord i bibeln till oss. Dom andas så gott.

”Kom till mig alla ni som bär på bördor så ska jag skänka er vila”

Ord av värme och omsorg. Är det ett ord till dig idag?

”Jag har kommit för att du ska ha frid”

När vi känner ofrid i vårt inre mår vi inte bra. Han vill ge oss frid. Ta bort det som skaver och ger denna oro. Behöver du frid idag?

”Jag är livets bröd”

I vårt inre finns en hunger. Inte i första hand efter mat som också är en sanning. Nej, en hunger i vårt innersta. Som ger oss ett inre välbefinnande som kan beskrivas som att komma hem. Den hunger ger Jesus sin mättnad. Därför säger han att han är livets bröd. Är du hungrig idag?

”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Gud utom genom mig”.

Om vi vill ha kontakt med Gud sker det genom Jesus. Vill vi till himlen så sker det genom tron på Jesus. Han säger att försök inte skapa någon egen väg. Den går fel. Följ min väg. Om det nu finns en fantastisk guide till himlen varför inte gå med den? Vill du komme hem? Jesus är vägen.

”Jag är väldens ljus”

Ibland har vi svårt att hitta vägen. Ibland är livet så mörkt. Jesus säger att han är världens ljus. Ditt ljus. Behöver han lysa upp ditt ”rum” idag?

Så skulle vi kunna fylla sida upp och sida ner med ord från Jesus. Men sanningen är den att han talar direkt till dig också. I nutid. Inte bara genom bibeln. Precis in i din situation. Vad är det han behöver och vill säga till dig idag? Kanske har du hört honom förr. Kanske har han varit tydlig i vissa hänseenden. Men så finns dom där gånger han till synes verkar tyst. Ha modet att vänta. Förr eller senare kommer du att höra hans röst, hans ord, till tröst och hjälp.

Jesus ser dig. Jesus älskar dig. Jesus vet om dig. Ibland känns det tvärt om. Men det är inte sant. Vila i att Jesus vet och har omsorg om dig.

19 april, 2018

Med solen kommer vi fram

Med solen kommer vi fram. Under vintern så blir vi mer inne än ute. Men i takt med att solen är uppe mer och mer så kommer vi ut ur vårt ide.

Inte minst ser man det på strandpromenaden. Den fylls av fler och fler. Folk går, springer och cyklar. Det blir lite trångt. Men ”alla” verkar längta ut. Ut till friheten. Lättare klädd. Man lapar sol. Kroppen längtar efter rörelse.

I sitt djup kanske det är en längtan till frihet. Komma ur vinterkläderna. Kylan har stängt in oss.

Frihet. Jag tror vi längtar efter just frihet. Somliga blandar ihop det med oberoende. Men det tror jag är en helt annan sak. Frihet är inte i första hand att inte behöva någon annan. Jag tror att vi är skapta för gemenskap.

Frihet är att leva i frihet. Att ands frisk luft. Tänka fritt. Få ha sina egna åsikter. Att kunna gå ut när man vill.

Känslor kan ”låsa in” friheten. Likaså omständigheter man inte kan rå över. Situationer man behöver ta makten över. Men det är ju lättare sagt än gjort. Att ”ta sig i kragen” är inte det lättaste greppet att ta men ack så viktigt.

När man slår upp synonymer för frihet hittar man ord som otvungenhet, frigjordhet, obundenhet, befrielse. Dom orden beskriver rätt bra vad frihet är.

Frihet är också att vara den man är. Att få vara det. Ingen annan ska bestämma över det. Tyvärr är det allt för vanligt att vi sätter etiketter på varandra. Vi uttalar saker över varandra som inte stämmer med verkligheten. Risken är att man till slut tror att man är så. I uppväxten kan det vara förödande. Vi behöver vara försiktiga med vilka stämplar vi sätter på varandra. Ge istället friheten.

Vi behöver få blomma ut liksom blomma öppnar sig för solens strålar. ”Lås inte in” någon i ett fack. Ge frihet istället.

18 april, 201817 april, 2018

Varför räcker ”man” aldrig till?

Nu tänker jag inte på jobbet. Visst är det så att jag aldrig riktigt räcker till. Det finns alltid något kvar att göra. Man blir aldrig färdig.

Nej, jag tänker på bistånd och att hjälpa andra.

Jag har förmånen att också arbeta med frågor som har med mission att göra. Olika sociala projekten. Jag tänker att det finns rätt mycket pengar som man satsar i olika projekt på olika sätt. Tycker att det kan räcka till rätt mycket bra saker. Så inser man att när man väl har insett behoven så inser man till slut… hur stor peng man än uppfattade att man hade ….. så inser man det räcker inte till.

Behoven är så stora. Och trots att så många ställer upp helt ideellt, betalar sina flygresor, tar av semester och komptid, så räcker inte pengarna som finns till förfogande till allt man vill.

Det är så frustrerande. Så frustrerande.

Tänk om man kände en miljardär. Tänk om man kände en företagare vars affärer fick galet bra. Tänk om man hade dom där byxorna som pojken hade i barnprogrammet jag såg på när jag var liten. Han kunde plocka pengar ur sina fickor. Den lär visst ha gjorts i en ny tappning ser jag när jag googlar lite

Jag kan bara känna och undra: Varför räcker man aldrig till? Varför räcker aldrig pengarna som finns till förfogande till?

Kanske svaret är närmare än man tror. När man engagerar sig i behov börjar man se andra behov. Som i sin tur leder till kunskap om fler behov. Svaret blir då att sluta engagera sig. Men vilken värld leder det till? En kall och kärlekslös värld.

Jag tror att man behöver se det man har. Vara tacksam för det. Sen vara glad över att man med det kan göra nytta. Kanske man rent av kan rädda någon. Sen behöver man vara tacksam över att man räckt till till just det. Inte i första hand se till allt man inte kunnat göra. Utan verkligen se allt man åstadkommit. Då kan man känna att man faktiskt räckt till till ganska mycket.