Skurar från höjden

Jag är på Nyhemsveckan. En konferens i Pingströrelsen. Man går på många möten. Somliga tältar. Andra har husvagn. Mellan samlingarna så umgås man ute.

Så det är rätt beroende av ett bra väder. I förrgår var det mycket regn. Alltså var hela området rätt ”dött” – alltså folktomt förutom i möteshallen och bok- och mässhallen.

Igår var vädret så mycket bättre. Men helt plötsligt öppnar sig himlens reservoar för vatten i rejäla skurar.

Vi har har en gammal sång i en sångbok på det temat

————

1.
“Skurar av nåd skola falla”,
Så lyder siarens ord.
Härliga, saliga tider
Stunda ännu för vår jord.

Kör:
“Skurar från höjden”,
Ymniga, sänd oss, o Gud!
Droppar ej endast, men skurar,
Herre, att falla nu bjud!

2.
“Skurar av nåd skola falla”,
Fröjda vårt hjärta igen!
Törstande ängarna vänta
Skurar från himmelen än.

Kör

3.
“Skurar av nåd skola falla”,
Sänd dem du ned till vår jord!
Sänd oss välsignelsens tider,
Som du har sagt i ditt ord!

Kör

4.
“Skurar av nåd skola falla”,
O, att de fölle just nu!
Gud, medan här vi dig bedja,
Sänd oss välsignelse du!

———-

Den handlar om en önskan om Guds välsignelse. Över oss personligen men också över alla. Gammalmodig text men jag gillar den.

Det är andra skurar en störtregn som gör oss genomblöta