Alltså vad hände under eken som Gustav Vasa lär ha planterat?
När jag bodde i Julita i huset som heter Gustafsdal så hade vi en stor ek på tomten. Den var många hundra år. När jag besökte slottet Örbyhus finns det en stor ek där med.
Dessa ekar är långt ifrån ensamma i vårt land. Det finns massor. Minst lika gamla. Gustav Vasa ville säkra tillgången på ek till sin flotta. Så han planterade över 300 000 ekar på Visingsö (!!!!!)
Alla dessa ekar har stått under många hundra år. Folk har gått under trädens krona och tittat upp. Och varje gång jag tänker på eken i Julita och nu även denna, vad har hänt under dessa ekar?
Har du hört ”Det ligger en hund begraven”? Under eken i Gustafsdal lär det ligga flera hundar begravna. Även en katt faktiskt. Men det är väl lite makabert att berätta det. Men så är det.
Men betänk….. vad har hänt under dessa ekar? Kanske har en ryttare ridit där. Kanske har ett förälskat par lutat sig mot trädet där de satt och funderade på framtiden tillsammans. Kanske en varg sprungit fram. En kung suttit och funderat på sitt lands bästa. Kanske någon har suttit och skrivit med fjäderpenna. Någon med bläckpenna. Någon med skrivmaskin. Någon med dator. Någon kan ha ringt. Någon kan ha sänt ett SMS. Någon kan ha haft kontakt via internet med någon på andra sidan jordklotet.
Alltså under en ek kan mycket hänt genom åren.
Tänk att en gång tillhörde alla ekar kungen. Även den som stod på vår gård. Det hade jag ingen aning. Tänk om jag hade fält den utan att kolla upp det? Jag hade ju kunnat fått böter eller hamnat i fängelse…..
Betänk om kungen ville bygga ett nytt skepp. Jag kan tycka att det verkar vara rätt lång leveranstid på flygplan som SAAB ska bygga. Typ 5-6 år kanske mer. Men kungen som ville bygga skepp, han skulle ha stora kraftiga ekar. Hur länge fick inte han vänta på leverans???
Under ett par dagar är jag ute på slottsturne. Kollar in gamla slott. Betänk alla människor som passerat eller bott på slotten som är tex 1300-talet. Det är rätt mäktigt att försöka tänka tillbaka till det också.
Tänk vad mycket det hänt före vår tid vi levt. Vi är i en lång historia. Man känner sig rätt liten i det perspektivet. Ändå är vi med och skapar historia. Så om kanske hundra år sitter man och funderar vad vi höll på med. På Nynäs slott var min morfar trädgårdslärling för 100 år sedan. Så perspektivet är rätt greppbart.
Ibland kan det vara bra att sätta sitt eget liv i ett större perspektiv. Det kan kanske skapa en ödmjukhet som är nyttig. Allt kretsar ju inte omkring oss bara. Det finns en större bild som är bra att se och inse.


