Inlägg

Publicerat den

Dagens mellanrum – 8 januari 2025.

’På frukten skall trädet kännas’

Luk 6:43-45
”Av frukten känner man trädet
Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.”

Man förväntar sig inte plommon på ett äppleträd. Och om man vill veta vilket träd det är kan man se det på frukten. Ganska enkel metodik. På frukten känner man helt enkelt igen trädet.

Kärnbibeln förtydligade detta. ”Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar”

Vad Jesus vill säga med detta är att vi lever ett liv som skapar en frukt efter oss. Och den frukten kommer att känneteckna oss. Tankeväckande och rannsakande. Kan uppfattas kravfyllt men är egentligen är frukt som växer fram. Vilket innebär att om vi lever nära Jesus och följer hans exempel så blir det en god frukt i våra liv. 

Mer Jesus i våra liv ger en god fruktsättning som kommer ge en god frukt. Trädet står i jorden och suger upp vatten. Som ger liv åt trädet. Trädet sträcker sina löv mot solen och ger det som trädet behöver. Trädet finns liksom. 

Det är en bra bild på vårt förhållande till Jesus. Jag tänker att det är när vi lämnar den positionen det blir svårt att bära god frukt. Vi kan liksom inte skapa den själv. Den växer fram i rätt förhållande. 

Att se den frukt som blir av våra liv kan vara en bra värdemätare hur läget är. Ingen frukt? Sämre frukt? Lite frukt? Fundera lite på vilken frukt som du ser i ditt liv. 

Herre, hjälpa mig att vara nära dig så att jag kan böra god frukt. En frukt som består.   Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Den kollegiala vänskapen

För många år sedan var jag år efter år på något som hette predikantveckan. Då träffades man som pastorer i Filadelfia Stockholm. Vi var många som under några dagar träffades till inspiration.

Under flera år har dessa dagar bytts ut till Pingst Pastor och varit på annan plats. Men denna gång är Pingst Pastor tillbaka till Filadelfia in Stockholm.

En av de viktiga inslagen i dessa dagar är den kollegiala vänskapen. Då man får möta någon som är samma tjänst som jag själv. Dela erfarenheter, jobbiga saker , få råd. Bara att mötas ger styrka och mod.

Tror att du upplever något liknande når du möter andra som jobbar med tå samma sak men i ett annat sammanhang. Sådan gemenskap berikar varandra.

En sak jag tror företag får välsignelse utav är när man får dela erfarenhet av någon i samma bransch som sig själv.

I grunden tror jag det handlar om att u dessa möten händer det något särskilt. Man får dela livet med någon som gör samma sak. Det gör gott. Man får ett samtal som genomförs i samförstånd. Man vet vad den andre talar om.

Så nu ska jag få möjligheten till kollegial gemenskap. Det ser jag fram emot. Kanske kommer det några glimtar från dessa dagar.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 7 januari 2025.

’Bjälken och Flisan’

Luk 6:41
”Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga.”

Det är allt för lätt att se bjälken hos sin vän men missa sin egen bjälke. Allt för ofta ser vi andras brister men missar våra egna. Undrar ibland varför det är så. Kanske för att vi inte vill se våra egna brister. 

Jag tänker att det naturliga vore att vi innan vi vill påpeka den andres brister borde se oss själva i spegeln. 

När vi ser våra egna brister bör det stämma oss till ödmjukhet. Jag tänker på Jesu ord när man ville stena kvinnan… ”Den som är fri från synd kastar första stenen”. Det borde göra oss mer fyllda av nåd.

Men det frånsäger oss inte ansvaret att gå fri och mena att det inte behövs någon förändring hos oss själva (om nu det blev en slutsats av detta resonemang). Nej, vi behöver se över vårt eget sätt att vara och handla. 

Vad är vår ”bjälke”? Vad behöver vi rensa bort så att vi ser mer klart? Så att vi handlar bättre?

Herre, hjälpa mig att inte vara för snabb till att döma och fördöma. Hjälp mig att se min egen ”bjälke” innan jag börjar söka efter den andres flisa.  Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Komma tillbaka till det normala

Efter att ha levt i en annan tidszon ett tag är jag nu tillbaka i den normala. Ja, alltså mitt normala. Den tidszon jag brukar leva i. Det kan bli en utmaning att komma in i den svenska rytmen igen. När jag landade i Amsterdam idag ”förlorade” jag 7 timmar. När min inre klocka var 23 så var den helt plötsligt kl 06 där jag landade. Får se hur det går

Ibland funderar jag på vad ”det normal” är. För det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för någon annan. En intressant tanke blir ju då att ingenting är normalt. Eller? Eller är allting normalt?

Nu kan man ju troligen inte svara på det viset på den funderingen. För mig finns det sådant som verkligen är normalt för alla. Och sådant om inte är normalt likaså.

Man skulle kunna säga också att man kan skapa ett normalt hos sig själv. Alltså sådant man förr inte gjorde blir något mycket vanligt och återkommande i ens liv. Då blir ju det normalt.

Kanske finns det också sådant som är normalt för oss som nog borde vara onormalt att göra. För det är helt enkelt inte bra för oss. Det kan vara dåliga vanor helt enkelt. Det vi behöver förändra. Kan vara rätt knepigt att få till det. Särskilt när det man själv uppfattar som normalt inte uppfattas normalt hos åskådaren.

Vad säger att ditt normala är normalt för alla andra? Får man då inte göra så?

När vi ställer om tiden vår och höst så kallar vi det ibland för vintertid och sommartid. När det egentligen är normaltid och sommartid. Ändå är min normaltid 7 timmar fel mot normaltiden i Tennessee. Ja ja, nog om normalt eller onormalt.

Det viktigaste måste väl ändå att vara i nuet. Att inte leva i en annan tidszon i sin riktiga liksom.

Jag skulle tro att vi skulle behöva ägna mer tid att leva i nuet än någon annanstans. Eller?

Publicerat den

Dagens mellanrum – 6 januari 2025.

’Be för din fiende’

Luk 6:27-31
”Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln , så låt honom ta tunikan också. Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem.”

Denna uppmaning är inte enkel att ta emot. Hela världen säger mer att ge igen och hata sin fiende är vägen att gå. Men Jesus visar på en helt innan väg. Kärlek övervinner allt hat. 

Utmaningen är att be den bönen. Be för di fiende. Be för den som vill dig illa. Den som du har svårt för – be för den. Att där till göra gott mot den har sin utmaning. 

Men märker du det goda i detta? Det kommer att göra gott inom oss att göra så här. Det kommer också att förändra dom personerna. Men kanske framför allt oss själva. Att älska någon smälter. Det blir varmt. Man kan inte till slut stå emot denna kärlekens värme. 

Hur vill du själv bli behandlad. Hur vill du sjöälv bli bemött? Det är en bra utgångspunkt. Så kan ske skulle vi börja detta år med den tresen i våra liv. Skulle tro att detta år skulle se lite mer annorlunda ut då. Innehålla lite mer barmhärtighet. Visa ännu lite mer kärlek. Troligen skulle de sammanhang du befinner dig i bli en varmare gemenskap. Med mer kärlek och uppmuntran. 

Herre, hjälpa mig att var på det sätt mot andra som jag vill att de skall vara mot mig. Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

På väg

Att vara på väg har olika känslor.  Att till en plats kan innehålla pirriga känslor och längtan att möta någon. Känslor av att kanske upptäcka något nytt. 

Att åka hem ja ha en helt annan känsla. Av sorgligt avsked. Eller den känslan av att ju är tex ledigheten över. Känsla av trygghet att komma hem igen. Kanske inte en pirrig känsla som att åka iväg liksom. 

Att vara på väg är också en känsla. Att vara på väg kan vara att resa från en plats till en annan. Eller så handlar det om en livsresa med allt det innebär. 

Att vara på väg kan innebära att vägen ligger öppen rakt framför  eller så innebär den ett antal vägval. Ibland är det inte enkelt att veta. Ibland är det bara att köra på. 

Att vara på väg är en spännande känsla. Man anar en bit av vägen men ser oftast inte hela sträckan. Det kan ju vara skrämmande om man är behov av kontroll. Det kan vara en fridsam resa om man vila tryggt i Guds ledning. Ibland kan man behöva stanna upp för att söka nästa del av resan eller bekräfta för sig själv vart man är på väg. Så resans känsla kan variera under tiden. 

En sak är jag dock säker på. När vi lägger våra resor i Guds händer är vi i gott förvar. Vi är i den bästa omsorg som finns. Där vill jag vara när jag är på väg. Jag vet en del av mina begränsningar. Så jag inser mitt behov av Guds hjälp och omsorg.   

Publicerat den

Dagens mellanrum – 5 januari 2025.

’Bära någon till Jesus’

Luk 5:17-18
”En dag när Jesus undervisade satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus.”

Vi har en berättelse i biblen om hur fyra män bär en lam person till Jesus. Han kunde inte ta sig själv till Jesus. Utan han behövde verkligen hjälp. Så de lägger honom på en bår. Bär honom till Jesus. När man kommer dit så är det trångt. Man får bära ho9nom upp på raket. Göra ett hål i det och sänka honom ner framför Jesus.

Jag tror det finns människor i vår närhet som behöver hjälp fram till Jesus. Dom hittar inte vägen själva. Eller dom vill men har inte förmågan att ta sig dit. Jag tänker att vi har liknanden uppdrag idag.Vem finns i vår närhet som behöver hjälp fram till Jesus.

När vi läser hela texten så hjälper Jesus mannen. Trots att han inte kommer på ”egna ben”. Att han själv gör liksom hela jobbet. Jesus ser honom och hjälper honom. 

Jesus ger honom först förlåtelse för sina synder.  Det absolut viktigaste. Sen gör han honom frisk. Så han kan själv bära hem sin bår. Vilken glädje.

Tänk att du och jag kan  vara den som visare vägen fram till Jesus. Vi kan inte frälsa. Vi kan inte hela. Men Jesus kan.

Så tänk om vi detta år kunde ha denna livsinriktning att försöka hjälpa någon eller många fram till Jesus. Vår bön skulle kunna vara att ”hjälp oss att vara lyhörda och följsamma till dig Jesus när du ser någon som behöver hjälp för att komma fram till dig”. 

Jag är övertygad om att då kan vi få vara med om det.

Herre, jag vill hjälpa någon till dig om det behövs. Led mig då till den personen. Tack att du vill ta emot den när jag får hjälpa den till dig. 

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Herre, om du vill ..

Idag vill jag anknyta till det jag skriver i ”Dagens Mellanrum”. Rubriken är ”Herre, om du vill”

En fråga jag ofta återkommer till är ”Vad vill du Gud?” Den frågan bli viktigare och viktigare. Kanske överdriver vi den något genom att fråga om sådant som vi faktiskt själva kan och ska bära ansvaret för. Men det finns klart sådant som vi behöver Guds ledning i. Hans support i. Så frågan finns där..

Herre, vad vill du .. ?

Det är inte alltid så lätt att veta det. Inte alltid så att det framkommer tydlighet i svaret liksom. Man trevar sig fram. Med det menar jag inte att vi inte kan få ett svar från Gud. Vi kan få ett svar från honom. Absolut. Och han vill ge ett svar.

En annan problematik är att vi alla kan lyssna och uppfatta olika saker om samma idé. Det ställer till det något. Att då stanna upp en stund och lyssna en gång till. Lägga örat emot Guds tilltal mer fokuserat hjälper oss att hitta rätt. För det andra tror jag att ingen av oss kan säga att vi är bäst på att lyssna rätt. Därför tror jag det finns en god tanke att lyssna tillsammans. För tillsammans har vi möjlighet att höra nyanserna bättre.

Kanske är sådana tillfällen en gemensam bönestund. Där vi stannar upp ett tag i bön och tillbedjan till Gud. Får tid att tillsammans söka Gud i ett ”Herre vad vill du?”

Sen behöver vi ta steget …

”Herre, om du vill detta så följer jag det”

För till sist är det ändå så att Gud kan säga hur mycket som helst. Men följer vi det inte så blir inget av det. I all fall inte med oss. Då tar han andra vägar.

Så inför 2025 tänker jag att vi in inta en position av att vilja följa det han säger till oss.

Dan Ådahl har en sång som jag gillar. Den heter ”Att lämna allt”. Slutstrofen är en stark avslutning. Den ger ett hopp. Den ger också en uppmuntran. När vi följer Guds tilltal lämnas vi inte vind för våg. Vi har Gud med oss. Sången säger:

För jag står på din sida

Det är gott att veta att Gud står på vår sida. Vi lämnas inte. Han går med. Du blir inte övergiven.

Här kommer sångtexten :

Jag hörde inga röster
Allt blev lugnt och tyst
När han såg på mig och sa
Jag är ljus och glädje
Jag är kamp och strid
Tänk på vad jag säger dig

Att lämna allt och följa mig
Kan kosta dig ditt liv
Men jag ger dig mycket mera
Att gå min väg och lyda mig
Är ändå värt sitt pris
För jag står på din sida

Jag såg inga syner
Men allt blev ljust och tyst
När han visade min väg
Du får livets mening
Men ditt kors kan bli tungt
Tänk på vad jag säger till dig

Att lämna allt och följa mig
Kan kosta dig ditt liv
Men jag ger dig mycket mera
Att gå min väg och lyda mig
Är ändå värt sitt pris
För jag står på din sida

Publicerat den

Dagens mellanrum – 4 januari 2025.

’Herre, om du vill …’

Luk 5:12-13
”När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska . Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan från honom.”

Den här texten brukar jag komma till då och då. Den berör mig på något sätt lite extra. Mannen är lite trevande. Kräver ingenting egentligen men längtar efter att Jesus skall hela honom. Mannen är inte kaxig alls. Snarare vädjande. 

”Herre, om du vill…”

Dessa ord ger mig hopp och mod. Jag kanske inte är den kaxige som kräver av Gud men jag vill med mer försiktig röst fråga samma fråga. ”Herre, skulle du vilja…?” Kanske känner du igen dig i det. Det finns ett barmhärtigt djup i denna bön. Jag tror den har en hälsning till oss idag att våga komma nära Gud i vår enkla bön om hjälp.

Svaret blir så barmhärtigt gott. Jesus avvisar honom inte. Trots att mannen verkar lite trevande i son fråga till Jesus. Svaret är enkelt och rakt. Jag uppfattar det med en sto portion kärlek.

”Jag vill”

Jesus vill verkligen. Kan verkligen. Han vänder inte ryggen till. Han lägger till själva responsen i sitt svar. -”Bli ren”. Så helas mannen från sin sjukdom. Inget någon annan kunde göra i egen kraft. Det sker bara i Jesu kraft. Jesus var villig att hela. 

Jesu villighet är vårt hopp. Jesu möjlighet är vårt löfte att vila på. Jesus är så underbar att han inte bedömer sin insats efter våra känslor. Inte heller efter storleken på undret. En gången blir näten fulla av fisk. Anna gång släpper febern från en person. En annan gång väcker han en död till liv. Så kan vi räkna upp olika situationer där Jesus griper in. Därför att ”han vill”. 

Så vaar frimodig i ditt trevande. Ställ ditt ”Herre, om du vill så …” Så vill han svara med sitt ”Jag vill”

Herre, jag vill tacka dig för att du vill höra min bön. Tack för att du kan förändra situationer. Tack för att du kan gripa in i mitt liv.

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Ge utrymme …

I min bibelapp får jag ett bibelord varje dag. När jag slår upp den sidan finns det möjlighet till reflektion och bön. Där kan jag trycka och föras genom en stund av bön och eftertanke. Några minuter av stillhet helt enkelt. Uppmaningen är vacker tycker jag:

Ge utrymme åt Gud att tala med dig

Utrymme – den tid av fritt spelrum under dagen där vårt fokus får vara en öppen plats för Gud. Så tänker jag mig det.

För mig kan det vara vid olika tillfällen under dagen. Alltså inte alltid på morgonen. Utan vid ett bra tillfälle då jag verkligen kan vara närvarande

Men min största utmaning är att vara där för min egen skull och inte bar för någon annans skull. Alltså att det är för en förberedelse eller bön för en annan person. Vilket givet är också viktigt. Men stunden för sin personliga stund med Gud är också, kanske ännu mera, viktig.

En gång fick jag en liten välkomsthälsning på min talrik vid en bröllopsfest. Den löd:

Prioritera dig själv. Du kan knappast glädja någon annan om du själv inte är i harmoni.

Den ligger i min bibel som en påminnelse sen dess. 2025 har en uppmaning i sig tror jag. För min egen del men också för oss alla. Som en uppmuntran till dig som redan finns i en sådan livsrytm. Att ge utrymme för Gud att tala rakt in i våra liv. 2025 är ett år som Gud kallar lite extra på oss.

Jag trodde nog inte att vi skulle vara i 2025 då vi passerade år 2000. Tänkte mig att Gud borde ha kommit rätt snart efter det. Men nu är vi i 2025 och tiden för hans återkomst är ännu närmare. Det behöver man inte vara profet för att tro. Men läget i vår värld säger något om att det borde vara snart. Så vi är i behov av detta utrymme. Igår skrev jag om ”vad får Gud göra med oss?” Ska han få göra något med oss behöver vi ge honom utrymme för det.

Det kan innebära att vår almanacka behöver redigeras. Rensas från sådant som vi uppfattar ska prioriteras bort. Sen göra rum för annat som är viktigare.

En kollega gav mig ett gott råd en gång. ”Stryk en stund i almanackan bara för återhämtning”. Jag körde på i ett rätt högt tempo då. Det var ett nyttigt och gott råd. Kanske något att följa efter i detta år.

Det är ju du till sist som har makten över din egen tid. Ingen annan. Tacka ja till det du uppfattar är ”din sak”. Tacka nej till det som du uppfattar inte vara rätt tid för i ditt liv.

En sång får avsluta idag:

En liten stund med Jesus
O, vad den jämnar allt
Och ger åt hela livet
En ny och ljus gestalt
När jag är trött av vägen
Och allt som möter mig
En liten stund med Jesus
Och allt förändrar sig

En liten stund med Jesus
Och hjärtats oro flyr
Och blicken vändes åter
Från jordens små bestyr
Till livets verkligheter
De ting som ej förgås
När himlarna och jorden
Av sin förvandling nås

En liten stund med Jesus
Vad kraft den har med sig
Vad lust den ger att vandra
På Herrens viljas stig
Vad mod den ger att leva
Och lida för hans namn
En ljuvlig försmak redan
Av vilan i hans famn

Så ge mig, käre Herre
Ja, ge mig ofta då
En liten stund med Jesus
I hemmets tysta vrå
Mitt hjärtas djupa längtan
Det är denna enda blott
En evighet med Jesus
Och allt, ja allt är gott