– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Tysta profeter … Gud ger sina framtidsplaner via profeter. När dom är tysta får vi inte den ledning Gud ger på det sättet. Så tysta profeter är inte bra för församlingen.
Falska syner … Att lyssna till det profetiska har sin utgångspunkt att pröva. Belysa det utifrån skriften. Men också skall det säga ja och amen inom oss när det riktar sig direkt till oss. De ska bekräfta mer än styra.
Har du några tankar om detta avsnitt?
”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.” Klagovisorna 3:22-23
Just nu läser jag Klagovisorna. En bok man kanske tänker är bara tråkig. Massa klagan. Men det finns några rader som är välciterade genom tiderna. Man kan knappt tro att dom kommer från just den boken.
Det börjar med att göra en slutsats …
Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss
Ibland kan man verkligen ha en känsla av att det är ute med en. Att det är kört liksom. Ingen återvände. Men dessa rader är verkligen uppmuntrad. Det är inte ute med oss. Hur än det kan kännas så. Varför?
Det är Herrens nåd att det inte är slut på Guds barmhärtighet.
Hans barmhärtighet är likadan hela tiden. Den är som ny varje morgon. Den går liksom inte att göra mindre. Även om man använder och utnyttjar den. Som att den skulle liksom bli mindre och mindre allt eftersom Gud ger ut av sin barmhärtighet.
Den är ny varje morgon
Jag vill ju lägga till ett ord – ”som” – för den är , som sagt, alltid lika dan och har samma kraft.
Trofasthet
Pålitlig. Uthållig. Trohet. Vänfast. Säker. Det är att vara trofast. Det är stort. Hade vi inte Guds nåd, trofasthet, barmhärtighet då vore det ute med oss. Men nu är Gud full av nåd och barmhärtighet.
Jag skulle tro att ibland behöver vi onda lite extra i dessa verser. Vi behöver bli påminda. Och vi behöver doppa oss i hans nåd då och då.
Det ger oss hopp. Stämmer oss i ödmjukhet så att vi fylls av fridens ackord. För det ger ett hopp om att det finns upprättelse. Det finns räddning. När vi söker hjälp. När vi ödmjukar oss finns hans nåd och barmhärtighet där.
Det är som att det är vi själva som utlöser denna nåd. När vi ber Gud om förlåtelse sätts nåden fri över våra liv och handlande. De drabbas av hans nåd. Vill vi omvändelse vill han nåd. Det är stort.
Läs kärnbibelns sätt att skriva dessa verser.
”Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är det att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade), att det inte är slut med hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim). [Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.] Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon, stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).” Klagovisorna 3:22-23 SKB
Det bara stryker under hur stort detta är. Hans nåd är inte bara ny. Den är överflödande och numerärt överlägsen. Så stor är den.
Tack goda Gud
Inledning … Källa Kärnbibeln
Klagovisorna består av fem poem och är en bok som tillskrivs profeten Jeremia, som också kallas för den gråtande profeten. Boken skrevs strax efter det första templets förstörelse 586 f.Kr. och sätter ord på den djupa sorg som denna fruktansvärda katastrof förorsakade det judiska folket. Men boken undervisar oss också om Guds nåd, barmhärtighet och stora kärlek till oss. I Klagovisorna beskrivs en kollektiv sorg, men det blir också till en individuell sorg när personliga planer och drömmar slås omkull.
På hebreiska heter Klagovisorna Eicha som ungefär betyder ”ack”. Både kapitel 1, 2 och 4 inleds med detta ord och den titeln är en träffande beskrivning. Klagan är lidandets språk. Att klaga är inte att gnata eller gnälla. Det handlar inte heller om att i största allmänhet beklaga sig över något eller någon. Klagan har alltså ingenting med knot att göra. Klagan sker utifrån sorg. Den ger uttryck för inre smärta. Klagan sätter ord på våra känslor som frustration, ilska, själslig smärta och fruktan. Klagan är en förtvivlan som många gånger saknar relevanta ord men som ändå måste få komma ut. Våra mest basala känslobehov av smärta och lidande tar sig uttryck i gråt och klagan. Tårar omnämns i Klagovisorna åtskilliga gånger, se Klag 1:2, 16; 2:11, 18; 3:48, 49, 51. Att gråta är för själen vad en dusch är för kroppen. Tårar förlöser sorgen, bördan och ångesten. Sorg och smärta är något som måste få finnas och bearbetas när vi drabbas av olycka och död. Det är här klagan tillsammans med gråt har sin plats som en del i processen att ta sig igenom och bearbeta sorgen och den själsliga smärtan.
Även om det skiljer tusentals år mellan oss och tiden då Klagovisorna skrevs, är sorgen den samma och den är universell – sorgen är gemensam och tidlös. De första fyra kapitlen i Klagovisorna följer ett alfabetiskt mönster. Det visar att det finns någon form av struktur i sorgen, även om känslorna och texten spretar åt många olika håll, finns det en ordning och sorgen har olika faser. Det är intressant att när man inom psykologin på 1900-talet började formulera modeller över sorgens olika faser, kom man fram till något som funnits i Bibeln hela tiden!
Det finns olika modeller och teorier och alla människor reagerar olika, men det går ändå att se vissa mönster. I kapitel 1 finns chockfasen då de svåra känslorna uttrycks på olika sätt, ofta med förnekelse. I kapitel 2 finns reaktionsfasen då man tar in mer och mer av vad som har hänt. Här är inte ovanligt med ilska. I kapitel 3 och 4 bearbetas sorgen. Här används ibland ord som att köpslå men även depression. Kapitel 3 har intressant nog 66 verser, istället för 22 som i övriga kapitel – bearbetning tar tid, men här finns också bokens höjdpunkt som ger hopp, se Klag 3:22-27. Nyorienteringsfasen finns i kapitel 5 då man accepterar det som skett och börjar gå vidare. Detta kapitel är inte bundet av det alfabetiska mönstret utan texten blir prosa. Ett nytt kapitel kan skrivas. Såren är läkta, men ärren finns kvar och vittnar om det som hänt.
En del menar att Klagovisorna är en svårtillgänglig bok men om man vågar ta sig an den så kan den vara till stor hjälp när man själv drabbas av sorg och djup smärta. Bland judarna läser man klagovisorna varje år den 9 Av som infaller i juli/augusti i vår kalender. Det är det datum då både det första och andra templet förstördes. Just denna dag har många andra olyckor också drabbat det judiska folket genom historien. För judarna är detta en fastedag då man sörjer dessa katastrofer. Denna dag ber man också om att templet ska byggas upp på nytt.
Struktur:
Versstrukturen i hebreisk poesi består ofta av två balanserade rader med lika många ord. Ett exempel är Ps 19:2 och Ps 19:3 som båda har 4 + 4 (fyra ord i varje rad). Ett undantag till detta är klagan (hebr. qinah) som har ett qinah-mönster. Här är den andra raden ofta kortare än den första. och följer ett 3 + 2 mönster i antal ord (istället för det vanligare 3 + 3 eller 4 + 4), se Klag 3:4. På detta sätt blir texten ”avhuggen”, avslutas abrupt och dör ut. Denna makrostruktur återfinns även i hela bokens struktur, där de 3 första kapitlen är längre, följt av de två avslutande kapitlen som är kortare.
Boken är skriven som fyra alfabetiska sånger, kapitel 1-4, och en avslutande bön, kapitel 5. De första fyra kapitlen i Klagovisorna har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår en eller flera rader från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Liknande akrostiska mönster finns även i Psaltaren, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145 liksom Ords 31:10-31. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och beskriver inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
Det finns även ett kiastiskt mönster där kapitel 3 står centralt. Det är tre gånger så långt och står ut som det centrala kapitlet. I första och sista kapitlet återfinns Ain och Pe i den ordningen (Klag 1:16-17; 5:18), medan i kapitel 2, 3 och 4 är ordningen omvänd (Klag 2:16-17; 3:46-51; 4:16-17). Även i subjektet finns ett kiastiskt mönster där de två första kapitlen har perspektivet Jerusalem (hon sitter ensam, se Klag 1:1). Kapitel 3 är maskulin (jag är mannen, se Klag 3:1) och de två sista är kollektiv (vi/oss).
Skrivet: Troligtvis strax efter 586 f.Kr.
Om skriftrullen i Jer 36:2 refererar till Klagovisorna kan kanske delar varit skrivna 17 år innan Jerusalems fall. Enlig judisk tradition dikterade Jeremia de första delarna av boken för sin lärjunge Baruch ben Neria i omgångar. Det sista kapitlet lades sedan till efter fallet.
Författare: Jeremia
Relaterade böcker: Jeremia
Ingen kommer till högtiderna … Högtider – hur firar vi dom? Är det för matens skull eller ser vi mer till den djupa innebörden i högtiden? Möjligen behöver våra högtider få en renässans.
Han som ger liv åt min själ … Påminner om när man är grymt hungrig eller törstig och får något till sig. Ändå motsvarar det ingenting mot det liv han, Gud, ger vår själ.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Vi lämnar en helg bakom om oss som på ett sätt kan summeras att tända ljus.
Läste om att man kan tända ett ljus på en grav på distans. Alltså man köper den tjänsten. Helt nytt för mig.
Jag visste att man kunde skriva till någon vid klagomuren i Jerusalem som skrev sin hälsning och stoppade in den i muren.
Vem tänder du ljus för?
Jag har ett särskilt ljus som jag tänder för att påminna mig om min tro. Måste man göra det för att tron ska gälla? Inte alls. Men det påminner mig om att Jesus är mitt ljus i livet.
Men jag tänder också ljuset för min egen skull. För det värmer mitt inre på något förunderligt sätt. Det gör mig gott. Men det är väl bara mysigt? Jo visst men inom mig händer det något gott.
Ibland tänker jag att det beror på att Jesus säger att han är livets ljus. Kanske kan ligga något i det.
Ljuset har ett gott inflytande på oss. Ljuset avslöjar sådant som behöver komma i ljuset. Men ljuset påverkar oss att leva rätt för det syns annars.
Jag upplever det som att Gud håller på att pocka på vårt intresse. Han söker sig till oss och visar sig i en varm atmosfär.
Under helgen har jag funnits med i två kyrkor. Båda tillfällena kändes det som att ”gör vad ni vill men avsluta inte mötet”.
Och så har det varit några helger då jag varit i olika kyrkor. Det har alltså inte med att det är samma kyrka. Utan i olika kyrkor har det uppfattats likadant.
Skulle bara vilja uppmuntra dig till att lägga örat upp mot himmelens Gud under en tid. Kanske är det så att Gud håller på att tala och beröra människor lite extra just nu. Om man nu kan säga det om Gud. För jag tror ju i grunden att han är alltid närvarande med samma han liksom. Men jag tror du anar hur jag tänker.
Rikta din uppmärksamhet uppåt. Eller som Tomas Sjödin skrev ”att luta sig mot Gud”. Gillar det uttrycket. Tänk att vi kan få luta oss mot Gud. Det är så fridfullt varmt på något sätt.
Kanske är det så att Gud pockar på vår uppmärksamhet i denna tid. Så lyssna in lite extra noga. Vad har han för hälsning till dig? Vad är det på gång? Lyssna…..
Rättfärdighetens soluppgång … Jag älskar solnedgångar men detta är något så mycket bättre. Påminner om att vi skall bli unga på nytt som en örn (Ps 103:5)
Lagen … Kom ihåg den. I vår språkdräkt kan vi säga ”kom ihåg bibelns ord till oss”.
Vända hjärtan rätt … Hjärtats inställning är viktigt. Åt vilket håll är ditt hjärta vänt? Dra det åt något annat håll? Våra hjärtans inställning påverkar vårt sammanhang.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Det var Malaki, sista boken i Gamla Testamentet. Vi har några böcker kvar att läs dock eftersom vi inte gjort det i ordning. Nu tar vi oss an klagovisorna. Inte så hemsk som det låter. Någon har sagt att det klagas för lite – ja vem vet… .
Bereda väg för mig … Jag tänker att en av våra viktiga uppgifter i livet är at bana väg för Herren. Att vara ett redskap för det. Men också att bereda väg för andra att hitta fram till Gud.
Gud förändras inte … Han är likadan idag. Han var inte bättre förr. Han har inte passerat bästa-före-datum. Han är likadan i kraft fortfarande.
Tionde … Utmanande text. För fullt tionde till mitt förrådshus (församlingen) och pröva mig sen …. ” Han har ett löfte om välsignelser i detta offrande. Så säger han ”Pröva ig nu i detta …/ …om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.”
Minnesbok … ”Bokrulle till hågkomst”. Kanske skulle vi skriva en minnesbok över vad Gud gör i våra liv. Där vi kan påminna oss om allt det goda han gör.
Har du några tankar om detta avsnitt?
En god vän meddelade att hon hade bokat rum på slottet. Alltså visst låter det lite väl bra? Tänk att bo på ett slott. Det måste väl vara det bästa rummet man kan ha. Tänk att bo på slottet.
Vår kungafamilj gör ju det typ hela tiden. Alltså, bor på ett slott. Och som har många slott att välja på till och med. Rätt häftigt.
Jag är rätt nöjd med att komma hem till min säng när jag varit borta ett tag. Borta bra men hemma bäst, tänker jag.
Johannes skriver i kapitel 14:1-6
”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Tänk att Gud berett rum för oss. Bättre än hotellrummet. Bättre än ett rum på slottet. Och han vill gärna att du och jag ska vara där.
Men frågan är ….
Har du bokat rum?
Det finns en himmel som väntar på dig. Denna helg påminner oss om det. Vi brukar säga att den som dött har gått före oss. Då tänker vi troligen att den gått före oss till himlen. Det gör att döden aldrig blir ett avsked utan mer ett ”på återseende”. Men det hoppet ligger bara öppet om vi bokar rum före. Alltså öppnat en relation med Jesus redan i detta liv. Har vi gjort det är det som att vi bokat rum på slottet. Alltså att vi tackat jag till den himmel Jesus förberett oss för. Genom att tro på Jesus är den bokningen löst.
Hur bokar man då? Genom den väg Rom 10:9 visar oss på:
”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.” Romarbrevet 10:9 SFB15
Kanske har du sett reklam om att ett par bokat rum på samma hotell. Den ena blir lite missnöjd då den andre har fått ”samma” rum för mindre pengar.
Himlens rum är redan betalt. Jesus gjorde det på korset. Inte så dumt va? Så denna bokning är ju en gåva. Vem får ett rum på slottet gratis ? Inte många.
Så allahelgona påminner om att boka rum i himlen. Vi har många som gått före oss dit. Dom vill vi gärna återse. Men framför allt… det är detta livets djup tar sikte på. Det som slår an en ton inom oss av igenkänning och att komma hem. Himlen – det är att komma hem.
….. men om den är ett luftslott – hur blir det då?
Det finns en förkärlek till att skapa sin egen tro och religion. Det är som att man kan ta vad som helst till sin Gud. Fanns redan på bibelns tid. Man göt en guldkalv och tillbad den. Så tänkte man att den skulle kunna agera på något vis. En förunderlig tanke.
Ska en Gud kunna göra något så måste den ju vara verklig. Helt enkelt finnas. Inte en figur som är av plast eller guld. Hur fin den än är skapad blir den overksam.
Möter det lite för ofta där man vill skapa sin egen religion och sin egen tro. Och jag förundras över det
Somliga menar att detta uttryck betyder ”var och en blir lycklig på sitt eget sätt”. Och visst är det en möjlig tanke. om man nu söker lycka.
Det är ett gammalt ordspråk som betyder ungefär: ”Vad man än tror på så blir man lycklig”. Det blir ju lite konstigt. För det man tror på måste ju verkligen finnas och kunna påverka på något sätt.
Somliga menar att vi ska låta var och en bli salig på sin egen tro. Det är ju lite att köra huvudet i sanden. Det kommer att bli rätt fel i sin förlängning.
Om nu den tro man försöker hitta på är ett luftslott – vad händer då? Ja, det går ju helt fel. Man kommer att upptäcka för sent att det var ett luftslott.
Din tro behöver alltid relatera till Bibelns Gud. Om du förvanskar Guds ord för att det skall passa dig bättre blir det ett luftslott. Den kommer att missa målet.
Hur skall vi veta att det är ett luftslott? Kolla vart den leder. För den till Jesus? Då når du ända fram. Följer den Bibelns väg? Då når du fram.
Man kan bara bli lycklig och hitta fram om tron vilar på en verklig Gud. Fungerar inte i längden att ha en hitta-på-gud. Hur bra den än verkar leder den obönhörligt fel.
Så var varsam över din tro. Den måste fäste i en verklig Gud.
Levi … Det är en fin berättelse och beskrivning om Levi. Levi är ett föredöme i detta för oss.
Vilken undervisning har vi? … Här var det många spm kom på fall på grund av den undervisning man hade. Inte på grund av deras eget fall. Rannsakande. Rätt motiv för undervisningen är viktigt. Inte partisk. Inte att lägga tillrätta för att den skall passa bättre.
Vem hör du till? … Vem relaterar du till? Jag tänker att vi behöver bli tydligare med vem vi hör till. Hör vi till Gud? ”Så ta hand om er ande” – En intressant tanke. Hur vårdar man sin ande? ”Var på er vakt i er ande” – Hur är man det? Värt att fundera på.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Parsmos penna hade en kul bild häromdagen..
Återvändande-centrum
”Det var bättre förr”-andan
Tänk vad lätt att vilja återvända till förr. För vi har verkligen lätt att tänka att det var bättre förr. Men var det verkligen det? Det var säkert bra i många stycken. Men det är det nu med. Jag ränker att jag är nöjd med det som var men vill inte göra om det. Varje tid har sin fördel.
Men jag tänker att det finns ett ”återvändande-centrum” jag skulle tro att vi skulle må bra av.
Det är att göra ”minnesbok” över våra upplevelser med Gud. Bönesvar vi fått. Vad som hänt. Så kan vi blicka tillbaka och uppmuntras. Jag tror det också skapar tro inför kommande behov. Att Gud kunde då så kan han idag också. För Gud är likadan idag som han var förr. Gud förändras inte. Han är likadan idag. Han var inte bättre förr. Han har inte passerat bästa-före-datum. Han är likadan i kraft fortfarande.
Det gör att vi påminner oss om det goda han gjort. Och han kan göra det igen. Tron och tilliten växer.
Samtidigt är väl bibeln också ett återvändande-centrum. Läsa och begrunda Guds historia genom generationer. Nya testamentets djupaste berättelse om Jesus. Första församlingens resa. Med alla under. Det slår högre än att önska vintrarna vi hade förr och mjölkpriset förr. Så här skriver psalmisten om vårt förhållande till bibeln i Psalm 1:
1 Salig är den som inte följer de gudlösas råd
som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare,
2 utan har sin glädje i Herrens undervisning
och begrundar hans ord både dag och natt.
3 Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
Till ett sådant återvändande-centrum är det helt klart värt att besöka gång efter gång. Vad är din erfarenhet av det? Vad har det gjort med dig? Jag tror att det skapar välsignelse och tro för våra liv. En sådan minnesbok skapar helt enkelt tro och tillit.
Att återvända till goda upplevelser muntrar upp och ger glädje. Dom sämre upplevelserna skall vi lämna bakom oss. Dom fyller ingen funktion längre. Dom snarare förstör mer än dom gör nytta. Låt hellre det goda minnet ge dig energi.
