Hörde den kommentaren på radion. Och visst ligger det något i detta.
Kan det bero på jantelagen? Kan det bero på den svenska avundsjukan? Kan det bero på att vi gärna inte ser att någon är bättre än oss?
Man uppmuntras genom livet att bli något. Men när man väl blir något får man allt för ofta höra ”du ska inte tro att du är något”.
Jag kan bli lite bekymrad över sådant. Det är som att vi inte kan glädjas åt andras framgångar. Att vi har svårt att förlika oss med att andra kan lyckas bättre. Som att vår egen identitet får en törn och hamnar i sämre dager.
Istället borde vi uppmuntra och lyfta fram varandra istället . Att ge vår uppmuntran som gör att andra växer.
Vad vill du bli? Får man ställa den frågan? Ibland gör vi oss lite lustiga och undrar vad vi vill bli när vi blir vuxna. Kanske för att vi har för mycket jante i oss.
Vad är det som Gud har lagt ner speciellt i dig? Vilken gåva har du fått? Vem är du då? Gud älskar när du blommar ut i den kallelse du har över livet. För det vilar något speciellt över dig. Något som är ämnat att blomma ut. Så våga släpp fram det. Hamna inte i bakvattnet av ”du ska inte tro att du är något”. Våga dig fram i en ödmjuk känsla och bli något i det som du redan har nedlagt i dig. Det är du tänkt för.
Idag ber vi för riksdagsman Katarina Luhr (MP)
