Jag lyssnade på en bra definition på hopp. Ibland så tänker vi oss att hopp är något som ligger bortom det vi nu vet och tänker att det som kommer räddar oss. Typ åt det hållet. Men så lyssnade jag in denna tanke:
Hopp – det är att fokusera på det som finns och inte på det som fattas.
Kanske en annan vinkel men så gott att tänka till så. Kanske är det på ett sätt samma sak men sagt på ett annat sätt.
Ibland söker vi det som ännu inte finns så mycket att vi tappar det vi redan har. Det är ju som att gå över ån efter vatten. Eller gapa efter mycket men mista hela stycket.
Kanske är det att inse att man har mer än man tror. Att när hoppet sviktar finns svaret mycket närmare än man tror.
Allt för ofta ser vi det som fattas. Det gör oss missmodiga. Vi känner oss misslyckade kanske. Vi tror kanske till och med att det är kört. Otillräcklighet blir frukten av det när vi inte ser det som redan finns.
För mig blir detta en påminnelse om den tro jag bär på. Vara riktning är till en levande Gud. Då behöver jag inte se det som fattas mig. Jag kan ta sikte på det som redan finns. Den Gud jag tror på. Han, med all den kraft och möjlighet, kan hjälpa mig att se det hopp Han ger.
Så för mig blir detta ”finns” den Gud jag tror på. Detta ”fattas” – det som jag inte har i livet – det blir inte så viktigt och dominerande för mig. Det som jag förr tänkte skulle kunna betyda så mycket för mister nu sitt värde.
Vårt hopp blir att se det vi redan har – Jesus Kristus
