Retrotisdag – kreativitet

image              image

Förra veckan hade vi kreativt tema i Erikshjälpen i Örebro. Vi hade då visade vi på vad mycket man kunde hitta på av saker man kunde köpa i en secondhand. Klart vi inser vår begränsning. Vår ambition var inte att uttömma detta ämna. Snarare väcka lusten att skapa.

När jag stod i kassan mötte jag flera kunder som fått massa ideer. Det var inte riktigt meningen att handla. Men när dom såg bordet med alla saker och vad man just då höll på att göra rann fantasin till.

Varför använda en sked eller gaffel till att äta med när det kan bli något annat. En gammal lampskärm kan bli som ny. Ett ”silverfat” kan få ny lyster med lite guldfärg på. Slipsar kan bli ett fint mönster på en kudde

Bara att låta sig bli inspirerad och låta fantasin ta ännu större svängar än vad vi gjorde

Söndagstankar – ”Han låter mig vila på gröna ängar”

20140518-221123-79883834.jpg

Ett får lägger sig gärna inte ner och vilar om inte fyra särskilda behov är tillfredsställda.
Dom är rädda av naturen så känner dom sig inte fullständigt trygga lägger dom sig inte ner.
Känner dom inte sig avslappnade med varandra i flocken kan dom inte vila.
Om flugor och parasiter plågar dom lägger dom sig inte heller ner.
Är dom hungriga kan dom inte sova.

Det är bara fårens herde som kan uppfylla dessa behov. Det är i själva verket han som gör det möjligt för fåret att ha rätt förhållande. En hjord som är rastlös, missnöjd och orolig klarar sig aldrig bra. Detsamma gäller människor.

Det sägs att det är få saker som lugna får som att dom ser sin herde ute på fälten. Tänk, bara herdens närvaro…. Så är det också i vår relation till Jesus. Han tar bort rädsla och fruktan för det okända.

Liksom för fåret är det för många en rädsla för det oväntade och okända. Grips vi då av fruktan får vi det besvärligt. Tänk, då kan han han föra oss till gröna ängar. Och kanske är det så att likt fåret vill vi springa iväg. Mitt i denna situation kan vi få erfara att vår herde hjälper oss. Han kastar ett helt annat ljus över läget vilket lugnar oss. Vi får åter känna frid inom oss.

I en fårhjord kan det vara mycket av rivalitet och kämpande om positioner. Men när herden går in i flocken slutar fåren med det. Mycket av vår rivalitet och kamp bleknar när vi tillsammans är med Herden. Det är mycket som läger sig tillrätta i den gemenskapen.

Liksom det finns mycket som kan irritera ett får så är det samma för oss. Mycket som kan störa oss i livet och i vår tro. Den Helige Ande finns till vår hjälp då. När vi behöver hans hjälp och ber honom om det tar han över och läker sår, tar sig an mina svårigheter på ett sätt som jag inge räknat med.

På många ställen där man föder upp får är det torrt. Att det då står att han låter oss vila på gröna ängar är rätt gott. För det är ibland ganska torrt där vi går fram. Han vill leda oss till gröna sköna ängar där bi kan vila oss från det torra. Men det står också för andlig föda. Han för oss till,platser där vi kan vila och få andlig näring.

Jesus som vår herde bryr sig om dig mer än du anar. Hans omsorg är om hela dig. Vad du och jag kan göra är att helt enkelt glädja oss i det och låta oss ledas av honom till gröna ängar.

Hyllning till alla mammor

Jag skulle vilja ropa ut ett stort grattis till alla mödrar.

Tack till min egen mor. Tack för att du tagit hand om mig när jag växte upp. Du kan inte haft det så lätt med mig som nog var ett yrväder. Tack för att du inte gav upp och sa upp bekantskapen med mig.

Tack till min fru som är mina barns mor. Tack för att allt du fått betyda för dom och mig. Tack för det gjort för dom där jag inte räckt till. Utan dig hade det aldrig fungerat. Du är bäst!!

Ni mammor är värda all vår respekt.

Julitas största tårtkalas?

I söndags firade våran lilla församling 70 år. Det är en ålder med respekt. Tänk att en gemenskap kan hålla ihop en så lång tid. Och firande var inte tänkt som ett avslut. Snarare lever vår lilla församling i framtidsdrömmar.

Det är rätt vanligt att man bjuder in grannförsamlingarna och gamla medlemmar till en sådan fest. Så har man möten, ibland hela helgen.

Vi tänkte lite annorlunda denna gång. Vi ville bjuda in hela samhället till tårtkalas. Sagt och gjort. Vi bjöd in alla. Vi ordnade klättervägg och hoppborgar. Att ordna fest för byn är riktigt skoj. Hemmagjorda och köpta tårtor i massor.

Om det kom några? Visst, det kom massor av folk. Så roligt. Så vi gör nog om det en annan gång.

Nu blickar vi fram emot flera intressanta år. Vi har köpt sen flera år en fastighet där vi startat ett föreningshus. Det har mer eller mindre blivit centralplatsen i byn. Fler och fler av byns föreningar och kyrkor är i huset idag. Så roligt. Det bästa är att vi möts. Det näst bästa är att det blir ju så mycket billigare för alla när man delar på det.

Fantastiskt roligt att få bjuda in till tårtkalas. Kanske var det det största tårtkalas Julita upplevt på länge.

Ps Du saknar bilder på tårtorna? Jag med. Jag var så upptagen av klätterväggen att jag missade helt att ta kort på tårtorna. Dom lär du nog se i Katrineholmskuriren som var på plats för att skriva om dagen. Ds

20140518-204437-74677102.jpg

20140518-204513-74713701.jpg

Att sporra varandra

Förra veckan var jag ute på en springrunda. Det har varit segt att komma igång i år. Men det har dock blivit några om än få. I fredags sprang jag lite. Fick rejält med träningsverk och ont i knäna. I måndags tänkte jag att jag skulle ta en lugn återhämtningsrunda.

Och vad händer? Äldste sonen aviserar att han gärna springer med farsgubben. Kul för mig men jag gjorde klart för honom att det skulle bli en lugn ÅTERHÄMTNINGSRUNDA. Tydligt och klart.

Men vad händer? Precis, inte blev det så. Det blev nytt rekord (inget att skryta över alls) och sista kilometern gick fortare än dom övriga. Återhämtning? Jo just det jaaaaa. Typ ingenting av det.

Det är något spännande som händer när två eller flera kommer samman. Man kan sporra varandra till stordåd. I alla situationer och händelser kan det slutliga resultatet bli så mycket bättre för att man just är två eller flera.

Varför har man hare i en löpartävling? För att få upp tempot och orka hålla det. Så är det i övrigt också. Ibland behöver man någon som drar när man själv tappar takten.

Vi kan helt enkelt sporra varandra till ett riktigt bra resultat. Kan man säga det mer tydligt än att vi behöver varandra? Det innebär ju att du, just du, behövs. Kanske kan du inte klara hela sträckan själv men tillsammans med någon annan så går det. På samma sätt hjälper du en annan.

Ibland blir det stafett. Var och en kör sin egen sträcka. Men likväl så sporrar man varandra. Medan en ”springer” hejar dom andra. Man vill ju inte att sin sträcka skall försämra resultat. Man sträcker på sig och tar i lite till. Så tillsammans ”tar man guld”.

På detta sätt hittar man resurser och krafter man kanske inte trodde att man hade. Visst är det härligt. Tänk att just nu finns det resurser inom dig som du inte använder och kanske inte ens vet att du har. Så nästa gång det bär emot, sökt dig till någon som kan locka fram dina dolda resurser så dom frigörs.

Antag att…..

Det är många gånger i livet vi får tänket ”Antag att…..” Troligen ligger det i vår räddhågsna natur. I denna rädsla ligger väl antagligen ett försök att säkra möjligheten att rädda läget så långt som möjligt.

Puh lär ha sagt till Nasse: ”Antag att månen faller ner…”. Efter en stund lär Nasse ha svarat: ”Antag att den inte gör det….” Kan det vara så att dom flesta antagande i detta hänseende kunde mötas med Nasse svar? Troligen är det så.

Kanske ligger det en oro som vi egentligen inte behöver ha. Jag tror vi behöver hjälp med att komma loss från detta. Kanske genom att samtala med någon om det. Jag tror också att den Gud jag tror på kan ge en trygghet i livet som hjälper oss bort från dessa jobbiga ”antag om….”.

Det finns ju rätt ”antag att…”. Där vi verkligen behöver fundera ut en lösning. Tex antag att den globala uppvärmningen verkligen är ett hot mot vår jord och vår framtid”
Men allt för många ”antag att….” inte är värda att noteras.

Antag om dessa ”antag om…” bara är en tankefnurra? En tanke som spelar dig ett spratt. Då kan det vara skönt att intala sig själv ”antag om det inte händer…..”. Släpp dom! Dom är inte värda din uppmärksamhet.

Vad är okej att protestera mot?

Lyssnade på vänsterpartiets toppolitiker i EU. Man pratade med henne om hennes protest att utvisa en man genom att uppmana alla att vägra ta på sig bältet i flygplanet. En sådan protest var helt okej. Torts att V hade varit med om att bilda utlänningslagen. Att ena gången stifta lagen men sen gå emot den själv var helt okej.
Men om någon skulle vilja protestera mot abort genom att hindra läkaren att utföra den, det var inte okej. Pappan skulle inte skiljas från sina barn men att rädda livet på ett ofött barn hade inte samma dignitet och rättighet. För mig blev det rätt märkligt.

Mannens ärende hade prövats många gånger med samma utslag men det räckte inte.

Min poäng är inte att värdera dessa två händelser egentligen. Inte heller att ställa dom emot varandra. Jag menar dock att vi skall värna om allt liv.

Problemet här blir dock att vad är okej att protestera mot? SD’s politik genom att bua ut dom? Hur rimmar det i vårt land med åsiktsfrihet? Får man protestera mot att vi inte får ha skolavslutningar på samma sätt som förr i kyrkan? Får man protestera mot abort när man värnar om livet fast det ibland inte går att vara så svart och vit?

Så skulle listan kunna göras ganska lång.

När jag lyssnande till denna EU-kandidat så måste jag erkänna att jag fick en knepig känsla. Att det var okej att protestera om det föll henne i smaken.

Jag tror att alla har rätt till en åsikt. Att alla haft rätt att uttrycka den. Är den bara saklig och genomtänkt behöver vi aldrig höja rösten. Då kan vi sakligt resonera om den. Det blir dock rätt knepigt när en politiker skall diktera om vad som är okej att protestera mot eller inte.

När det gäller politik kan vi neutralisera det vi inte vill se genom att gå och rösta på det vi vill se. Därför blir detta EU val mer viktigt än någonsin. När det gäller mjuka frågor behöver vi visa på exempelvis möjliga lösningar. Det räcker inte med att bua ut Åkesson, vägra bälte i flygplanet eller stå utanför en abortklinik om man vill förändra något. Visst det kan vara en liten del på vägen. Men det behövs djupare förändringar. Det ändrar vi genom påverkan på attityder på längre sikt.

Humanisterna tycker att det är okej så länge deras åsikt och protest hörs. Går någon annan emot det höjer dom rösten rejält. Om en kristen bygger sin åsikt utifrån en övertygelse som dess tro ger och vad Bibeln ger blir det ramaskri. För det är inte politiskt korrekt.

Vad är jag ute efter? Man måste kunna få ha en annan åsikt som inte alltid är politiskt korrekt utan att för den skulle bli hånad och fördömd.

Jag påstår att den som är kristen idag och bygger sin åsikt på bibelns grund och vill följa det blir man mer eller mindre omyndigförklarad. En sådan åsikt får man inte ha. Men troligen får man inte säga så, men ändå .

Retro-tisdag – konkurrens ?

Det finns rätt många olika organisationer som bedriver second hand. Ibland hör jag i vår butik att man benämner ”NN – är ju eran konkurrent”

Jag har funderat på om man inom biståndet kan se varandra som konkurrenter. Visst behöver vi alla kunder. Så på ett sätt vill vi ju locka kunden till just vår butik. Allt för att vi skall kunna hjälpa där vi satsar vårt överskott. Så man skulle kunna möjligen säga att vi är just konkurrenter.

Men jag säger hellre att vi är medarbetare. Vi alla vill hjälpa människor genom att sälja massa saker. Att på så vis generera ett överskott som man kan förvandla till hjälp. Så enligt mitt tänk kan man inte vara konkurrenter i denna bransch. För hur kan man konkurrera med att hjälpa människor?

För vi skall inte blanda ihop våra olika uttrycksätt, våra olika sätt att forma våra butiker. Jag tror att vi alla drivs av göra det trevligt för dig som kund. Att skapa en miljö som du kan trivas i. På Erikshjälpen vill ge dig en god upplevelse. Visst kan vi ibland misslyckas när vi är lite trötta och slitna. Men vår målsättning är att du skall få en god upplevelse och göra trevliga fynd.

Jag tror att det är så här. Du väljer vart du vill skänka dina prylar. Därför att du vill att dina sakers värde skall gå just till den butikens ändamål. Den butik du funnit förtroende för. Handlar gör du dock där du hittar den pryl du söker efter.

Jag kan bara tala för där jag jobbar. Vi vill att varje sak vi får hanteras med respekt. Det är ju en sak du vill skall ge hjälp till någon person som behöver just hjälp.

Så jag kan inte tänka mig att vi egentlig mening är konkurrenter när vi alla vill arbeta med bistånd på olika sätt.

Men vi vill ju gärna att du handlar hos oss. Är du osäker på vart pengarna går när du handlar i en second hand? Fråga då personalen. För det är ju en självklarhet att du skall veta vart pengarna går till. Vi på Erikshjälpen berättar gärna det.