’Kom inför hans ansikte’
Psalm 100:1-5
”Ropa till Herren , hela jorden! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop! Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva , till sitt folk och får i sin hjord. Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovsång. Tacka honom, lova hans namn, för Herren är god. Evig är hans nåd, från släkte till släkte varar hans trofasthet.”
Kärnbibeln skriver: Psalmen uppmanar att komma inför Gud och prisa honom för hans storhet, men påminner också om att Gud är helig. Denna psalm inleder en serie kröningspsalmer som uppmanar till lovprisning, Psalm 95-100. Gud är allsmäktig. Han kommer uppenbara sig och komma till jorden. Psalmen beskriver denna händelse och jordens respons. Temat om Gud som rättvis domare finns med i vers 8 och hela sista stycket, se vers 10-12. Gud är världens skapare och kungen som är värd att lovprisas. En kröningspsalm. Psalm 98 är snarlik Psalm 96 och beskriver hur himmel, jord och hela skapelsen prisar Gud som är kung, skapare, frälsare och domare. Psalm 99 En kröningspsalm. Psalmens inledande fraser och sista frasen formar psalmens tema: Herren regerar och Gud är helig. Psalm 100 Den sista i en serie av kröningspsalmer (Ps 95-100), se även Ps 24; 47; 93; 110. Denna psalm nämner inte Gud som kung, men har många av dessa psalmers språk. Psalmisten uppmanar hela jorden och hans folk att prisa Gud.
Idag läser vi återstående av kröningspsalmerna. Lovsångerna till Gud. Psalm 100 är en fin avslutning på dessa psalmer som 95-100. Lovsången är verkligen att komma inför hans ansikte. Inför Gud själv. När lovsången blir något annat är det svårt att ge sig hän. Det är en inre bön från vårt hjärta till Guds hjärta. Inför honom. En djup tillbedjan. När lovsången blir en sång balans alla de andra man ”bränner” av har den tappat sitt djup.
Kärnbibeln använder rätt intensiva ord om denna tillbedjan: ”Höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri”, ”med fröjd och munterhet”, ”Triumferande fröjderop”, ”hylla, erkänn och prisa”. Kanske vi svenskar är lite timida här. Men kanske har du varit med om de speciella stunderna då lovsången berör på djupet att hela ens varelse är delaktig. Inte bara hjärnan.
Psalmisten säger att vi skall besinna, tänka på, förstår, känna vid, bli intimt förtrogen med, att Gud är Gud!! Här tänker jag att när lovsången får bli på djupet inom oss blir vi intimt förtrogen med Gud. Det är då lovsången lämnar den rabblande låten till hjärtas lovsång.
Ty Herren är god och Hans nåd vara i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte – det är denna Gud vi tillber och lovsjunger.
Herre, jag vill komma inför ditt ansikte. Jag vill lovsjunga dig från djupet i mitt inre. Jag vill upphöja dig för att du är den verklige Gud, värd att tillbedjas.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
