Ett Ord För Dagen – Bekännelsen

24 september 2026

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
— Johannes Första Brev 1:9 —

  

  Bekännelse kan vara ett svårt steg men så frigörande. Att få bekänna något som man gjort fel kan förlösa helt och hållet. Medan när man inte gör en bekännelse som man borde binder mer. 

  I Romarbrevet läser vi ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”  Det verkar vara så att munnens bekännelse har betydelse. 

  Jag tänker så att när vi bekänner något och hör med våra egna öron att vi gör det får det kraft. Det blir på riktigt. Därför tror jag mer på bekännelsens som hörs än att man bara tänker den. 

  ”Om vi bekänner våra synder är Han trofast!” – Trofast, alltså att Han står vid sitt ord att förlåta. Han lurar oss inte in i en fälla så att vi skall säga det med ingen upprättelses som följd. Nej, Han är trofast. Står vid sitt ord. Den som bekänner sina synder är förlåten. 

  Löftet går långt – ”renar oss från all orättfärdighet”. ALL! Därför blir bekännelsen så djupt långtgående. Den landar i förlåtelsen. 

  Ser vi vidare till vers 12 kommer det igen: ”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna for Hans namn skull.” Jesus skulle inte låna ut sitt namn om Han inte ville det. Vi är förlåtna för Hans namns skull. Hans namn borgar för försoning. Att sätta sitt namn under ett dokument som ska verifiera något gör man inte hur som helst. Man går i god för något. 

  Bekännelsen kan dock sitta långt inne. Det kan kännas förödmjukande att göra det. Tänk vad folk kan tänka om oss, kanske vi tänker. Vi hamnar i dålig dager osv. Fast det i själva verket är precis tvärtom. En bekännelse kan istället ge respekt. Att man uppskattar det mer. Och till och med får tillbaka förtroendet, i alla fall på väg till det. 

  När man väl bekänner så inser man att ”varför gjorde jag inte det tidigare? Det var ju det bästa som kunde hända.”. Jesu förlåtelse har stor spännvidd. Har du något som du behöver bekänna så vänta inte. Gå till handling. Det för dig ut i frihet. Be denna bön och fyll i där prickarna är.

🙏

Herre, jag bekänner att jag …………… . Förlåt mig

Amen

Läs bibelversen ännu en gång nu.

När bekännelsen känns för stor….

Ibland blir det bara så att ett citat fastnar där. Det gör något med mig. Kanske gräver sig lite djupare ner i det innersta rummet inom mig. Kanske är det då det gör något med oss när det får nå ända dit.

Staffan Stadell sa en tanke som gjorde just den resan. Han så ungefär så här:

”När bekännelse känns för stor för mig formar jag den till en bön”

För visst kan det vara så ibland. Man inser att trons bekännelse borde vara på ett visst sätt. Men man når inte ända fram. Man kan då känna sig lite rumphuggen. Man känner sig kanske inte tillräcklig. Vill så gärna men når inte till det ”ideal” man ser borde vara.

Vilken befrielse att då få forma den bekännelse till en bön. Att man vill och önskar nå dit. Att man gör vad man kan för att sträcka sig till det. Som att inte ännu vara där men kommer att vara där längre fram efter vägen. En bön till vår Herre om att man vill bekänna sig till det men ber om nåd och hjälp att nå dit med Hans hjälp.

”Väldig är hans godhet mot oss, Herrens trofasthet är evig. Halleluja!”
‭‭Psaltaren‬ ‭117:2‬ ‭B2000‬‬

Du kan vila i att hans trofasthet är evig. En kommer från evighet. Går till evighet. Hans trofasthet är alltså hela tiden i rörelse och är ett pågående verk. Han är trogen och lojal. Hans godhet finns det och omsluter dig. Så när du tycker bekännelsen blir för stor och för mycket för där du just nu är i livet så är han trofast. Låt det bli en bön att du vill dit. Är den bönen ärlig kommer du att föras vackert fram av hans varliga hand. Tills du landar i bekännelsen. Gud vill aldrig sätta krokben för dig. Han vill räta stigen du går på. Han vill göra den jämn för dina fötter. Han vill föra dig in i bekännelsens djupa vackra välsignelse. Vila i det.