Premiär med mersmak

Den här tiden är premiärernas tid. Då tänker jag inte på filmer utan mer som har med vår och sommar att göra.

Primörerna till exempel. Alltså dom första rabarberna tex. Fick det för någon dag sedan. Och den pajen blir ju extra god. När vi sen kommer till dom första rädisan som kommer. Alltså dom med lite smör på. Eller färskpotatisen. Den är ju högst på min lista.

En annan premiär är ju glassen i hamnen. När glassbaren öppnar. Enligt min mening lite extra gott och säger att nu är sommaren verklig på gång.

Sen kommer premiär på premiär. Den första sångstunden med Frälsningsarmén i Ugglas park. Grill med andakt i pingstkyrkan. Jag tänker att dom där första tillfällen är så extra gott. Håll utkik. Grill o andakt börjar 24/6 kl 18.

Dessa premiärer får man inte slarva bort. Det är liksom tillfälle att njuta av. För mig är det också när uteplatsen börjar få sina blommor, grillen är nystädad, utemöblerna på plats.

Så det är verkligen en god tid med premiärerna som ger mersmak

Premiär med skakiga knän

En premiär kan vara rätt skakig i knäna. Kan bero på om man är på teaterscenen eller sitter i publiken. Kan vara skakigt om man är på isen eller kanske mindre om man är på läktaren.

Premiär , vad det än är , kan vara en särskild anspänning. Att göra något för första gången. Modet behövs för att göra det.

Men det brukar lösa sig. Nyckeln är att ta första steget. Göra första ansatsen. Våga slänga sig ut.

Tänker att både du och jag har säkert erfarenheten av det. Första dagen på jobbet, första skoldagen i ny klass, första uppdraget i en förening, träffen med en kändis, våga tala om för någon att man älskar den, gå emellan när någon är utsatt.

Kanske står du inför en sådan brytpunkt igen. Se då tillbaka på att det lyckades sist. Det kommer gå bra denna gång också. Våga släng dig ut i det du kända. Premiärnerver kan göra dig lite skakig. Men våga. Våga.

Blir så att imponerad och inspirerad av dom jag sett lyckats. Det ger mod för andra också. Min erfarenhet har varit att jag vet det är bäst att gå på den inre maningen. Att våga förändring när ”kallelsen” finns där. Då tänker jag på den inre vägvisningen. Somliga kallar det magkänsla. Jag tror det är en ledning av någon som vill min bästa. Ser vägen framåt från ett bättre perspektiv än jag själv. Denne någon tror jag är Gud själv.

Våga – det kommer att bli bra

Så är premiären gjord…

Min premiär blev lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag tänkte att det borde nog vänta ett tag till. Men igår kunde jag bara inte vänta längre. Andra har gjort det redan. Jag brukar dock vänta ganska länge med det. Ibland har den tom uteblivit. 

Igår sprang jag för första gången för denna säsong. Plockade fram mina löparskor och drog iväg.  Det var så vackert när jag kom från jobbet. Lite för kallt för min smak men jag var bara så tvungen. Längtade så mycket. 

För mig har alltid löpning var en skön avkoppling. Där ute har jag kunnat rensa mina tankar. Ibland har det känts som att jag sprungit iväg och lämnat kvar tankarna i skogen. Så läkedomsfullt på något vis. (om det nu finns något som heter så)

Vinterns cyklande har gjort nytta. Det gick inte lika fort som ”bästa-tid” men jag sprang faktiskt fortare än augusti förra året. Så det var ju inte så illa. 

Nu skall jag inte skryta över att det blev ett långlopp. Men tre kilometer är nog en bra start så att man inte tar ihjäl sig. Man är ju ingen ungdom precis. 

Nu är det bara att hoppas att knäna håller. För det måste bli fler turer. 

Ps Det var rena rama slalom där ute i skogen. Var ju andra ute i typ samma ärende. Så var det sällan i Julita skogen Ds