Dagens Andakt – Profeten

8 maj 2026

För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna.

— Amos 3:7 —

Det är intressant hur Amos utrycker sig här som Han gör. Att Gud inte gör något utan att Han föst talar med sin profet om det. Betänker man det innebär det ju att allt som sker har Han redan samtalat med sin profet om.

  Jag tänker att det är också intressant att Han vill göra så. Att Han först vill dela det Han ämnar göra med en grupp som har ämbetet och gran att vara Hans profeter. 

  Kanske är det för att att vill förbereda det Han vill göra. Inte verka i hemlighet. Vill ha en relation med folket Han vill tala till eller göra något med. 

  Kanske är det så att Gud vill varna folket först ifall Han behövde straffa det så att de fick en möjlighet att omvända sig. När man ser tex på staden Nineve. Gud ville sända Jona till dom och predika omvändelse. Annars skulle Gud förgöra staden. Folket lyssnade och omvände sig. Därför behövde Gud inte agera utifrån sin första plan – att förgöra staden. Så räddades staden genom varningen genom Hans profet. 

  Genom att först tala med sina profeter ville Gud ha en relation med folket. Han vill uppenbara sina hemligheter för att ge folket möjlighet till omvändelse. 

  Det är också ett sätt för Gud att berätta vad som skall komma. Öppna en möjlig väg för folket att välja att gå på. 

  När jag växte upp var det fler som tjänade som profeter. Det var mer vanligt i möten och gudstjänster att någon hade en profetisk hälsning.  Men jag uppfattar det vara mindre av det i våra dagar. 

  Jag täcker att det behöver ändras på. Inte att bara ”göra” utan mer att be Gud att utse och kalla profeter. Det skulle kunna vara vår bön en tid framöver. Att Gud skulle mer och oftare tala till oss genom profetord. Jag tror att vi verkligen behöver det i en tid av kaos och vilsenhet. 

🙏

Herre, kalla, utse och utrusta profeter för vår tid. Vi behöver din tydliga ledning i en vilsen tid. 

Amen

Profeten är herre över sin egen ande

Gåvan att profetera är fin gåva att få. Den har en stor betydelse både som enskild och som församling. När jag växte upp föregick oftast en profetia av tungotal och sen en uttydning som började ofta med ”Så säger Herren…”. Efter hand har det mjuknat med att tungotalet innan har uteblivit och man mer har uttryckt det mer ödmjukt typ ”jag tror jag har en hälsning från Herren … ”. Men tyvärr är det nog så att det profetiska tilltalet har, i jämförelse med förr, blivit mer sällsynt. Förr höjde man ”bara” sin röst medan nu går det oftast genom mötesledaren. Vilket kanske har blivit nödvändigt. Jag vet inte… men kanske är det så.

Paulus uppmuntrar oss i 1 Kor 14 att när vi samlas skall var och en ha något att ge eller bidra med. I grunden är det något häftigt intressant tänker jag. Att dela med sig. Men han ger också en ordning för det. Allt ska ske till uppbyggelse. En viktig tanke i sammanhanget. För tungotalet gäller att 2-3 får tala med uttydning som följd. (Att tala i tungor för sig själv har ingen begränsning). (14:27). Profeterna har samma förhållning (14:29) , 2-3 får tala och övriga skall pröva det. Här finns det att fundera över i olika sammanhang där det mer är fritt fram.

Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 1 kor 14:32. Kärnbibeln ger sin tanke på detta: ”Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, ”profeternas andar är underordnade”, innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga ”Gud fick mig att göra det” som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.” Handbok för livet skriver i 14:32: ”Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller vänta på sin tur”. Nubibeln skriver ”Profeternas ande kan styras av profeterna.” Bibel 2000: ”Profeternas ande behärskas av profeterna;” Den som alltså fått förmågan att profetera har också fått förmågan att styra över den när han eller hon skall framföra den. Det finns alltså en ordning som den som vill profetera skall hålla sig inom.

En profet behöver pröva sig själv och sitt eget motiv. Det blir en maktfaktor som man behöver ödmjukt förhålla sig till. Hesekiel är tydlig: ”Så säger Herren Gud: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha sett något!” (Hes 13:3 )

Som profet behöver man ödmjukt reflektera över hur skärpan har varit. Därför är det särkilt gott att när du som fått ett budskap bekräftar det till profeten. För det stärker uppdraget. Lika gott som när man predikar och får höra att det stämde in i tid och rum. Att det välsignade någon särskilt. Det är inte klappen på axeln jag söker här. Utan mer bekräftelsen om att budskapet var rätt. Det uppmuntrar men också hjälper till en annan gång.

Till dig som ännu inte vågat att använda din profetiska gåva ännu: Ta mod till dig. Pröva ödmjukt kanske i ett mindre sammanhang. Ge det du fått. Låt det prövas. Be vår Herre o att han bekräftar att det var rätt. Så bygger du upp en tjänst till välsignelse för en enskild men så också för församlingen. Du behövs, mer än någonsin. Lyssna inte så mycket till kritikerna eller dom som ifrågasätter. Lämna över till Gud att bedöma. Risken att bli missförstådd, feltolkad och ifrågasatt finns där. Men våga.

Till dig som använder den ofta: Sök skärpan. Uppmuntra till prövning. Vad blir frukten av det? Be Gud om nåd att leva i förnyelse av din gåva. Gud välsignelse över ditt uppdrag.


Idag ber vi för riksdagsman Roger Hedlund (SD)