4 november 2026
”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: ”Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”
— Matteus Evangelium 16:21-23 —
Jesus började förklara för sina lärjungar vad som var på gång. Att Han skulle behöva lida och dö men att Han skulle uppstå. Det var nog mycket tungt för lärjungarna att höra det. Kanske värjde de sig för denna sanning. De ville nog inte höra det. Jesus skulle ju bli deras kung.
Där utspelas sig något som kanske kommer som en överraskning. När Petrus försöker intala Jesus att detta int får ske vänder Jesus sig mot Petrus inför de övriga lärjungarna och säger något skarpt:
”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Kärnbibeln ger oss djupet i detta:
”Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se Mark 8:33] och sa till Petrus: ”Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv).” NT2026 har anammat uttrycket ”Gå bakom mig, Satan!”.
När jag läser detta tänker jag att ibland verkar det som att vi lånar ut vår tanke och vårt sätt att prata till den Onde och säger något vi annars inte skulle ha gjort. Skulle vi kunna backa bandet hade vi suddat ut det. Det var egentligen inte Petrus som sa detta men blev för en stund Satans redskap. Kan det verkligen vara ett möjligt sätt att se på denna händelse? Ja, jag tänker så.
Då vi tappar Guds perspektiv är det lätt att börja tänka utifrån ett mänskligt perspektiv. Vi tappar Guds möjligheter och Hans syn på det. Så ser den Onde sin möjlighet att lura sig in för en stund. Så blir det tokigt.
Det var inte så att Gud försköt Petrus fullständigt. Nej, Han talade till den som lurat sig in för en stund. För vi ser att Petrus tituleras senar som klippan för församlingen.
Det är svårt att avgöra sina egna tankar och handlingar. Men kanske är det så att vi nog kan stanna upp en liten stund. Fråga efter våra egna motiv, om det vi gör, säger och handlar har rätt uppdragsgivare. Kan det vara så att vi, likt Petrus, fått fel inspirationskälla för ett ögonblick och det påverkar oss i ord och handling? Kanske vi behöver likt Jesus beordra dessa tankar att gå ”bakom” oss. Att vi lämnar dessa efter oss istället för att de får leva med oss.
🙏
Herre, jag vill i allt ha dig som min inspirationskälla så att mitt sätt att vara, säga och handla stämmer med dina tankar.
Amen
