När jag fick min första dator sparade jag allt jag skapade på en floppydisk. Med tiden fick jag en dator med hårddisk. Vilen utveckling. Då kunde jag lagra allt det jag skapade på det stora minnet på datorn. Nästa dator hade ett ännu större minne. Det krävdes mer och mer för att skapa och lagra det jag gjorde på datorn.
Idag lagrar vi oftast det mest i ‘molnet’. Ja, visst låter det märkligt. ‘Molnet’ har ju fram tills nu, typ, lagrat regnet. Men nu skickar vi upp det vi skapat i ‘molnet’. Och det ska ju vara så tryggt och säkert. Minns första gången jag hörde att datorn hade fått ‘virus’. Jag som jobbat inom sjukvården tyckte nog att det lät lite sjukt. Hur gör man en dator som fått virus frisk?
Ja ja. Jag fattar. Detta låter bara dumt. Vi släpper det.
Men att vara bland molnen – det säger man ju lite om den som har galna högflyganden planer. Planer som låter omöjliga att genomföra. Planer som aldrig kommer att kunna realiseras.
Men kanske är det något bra att vara uppe i molnen ibland. Och då tänker jag ett liv som man inte tar på så fullt allvar. Vi människor är verkligen så seriösa ibland. Vi tänker stort och djupt. Allt ska vara så på riktigt. Flamsa hör inte till livet hos en seriös människa liksom.
Men för att orka det tunga bitarna i livet behöver vi vara uppe bland molnen ibland. Lättar på trycket. Vi har råd med att flamsa bort lite tid också. Det är som ångvisslan på ångloket. Om inte tågföraren drar i dess snöra ibland kommer maskinen att explodera. Så tänker jag att det kan vara i livet också. Vi behöver en ångvissla – vi behöver vara uppe bland molnen ibland – för att klarar livets viktigare manövrar.
Så var inte så rädda att vara bland molnen och flamsa lite. Det gör bara gott hos oss.
Pedher´s blogg 