
Allt för ofta försöker vi hålla fasaden i livet intakt. Och skulle den gå lite sönder försöker vi täta snabbt.
Men när det väl spricker kan man tro att det kört. Men det är då Guds ljus kan få sippra in och värma.
Det är som att vi kämpat i mörkret men när spricka kommer för det med sig att ljuset kommer in. Det lyser upp tillvaron och skänker oss värme.
Det gör också att vi får ett ljus över läget och kan göra något åt det. Guds ljus möjlighet kommer oss till del.
Så när det rämnar behöver det inte vara katastrof. Kanske är det just där det nya startar. Förvandlingen. Läkandet. Upprättelsen. Helandet. Men visst, i ett första skede kan det vara skrämmande.

