22 augusti 2026
”Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. …”
— Jona 1:1-3 —
Ganska ofta tänker vi oss Guds kallelse som något hedrande stort och då vilja gå. Berättelser som tydligt visar på Guds kallelse och hur fol följer den kallelse man fått. Men berättelsen om Jona har ett annat förlopp än vad vi är vana vid. Men kanske den är något av den kamp som utspelas då och då. När osäkerheten eller rädslan tar överhand.
Vi ska nye förringa Jonas rädsla. Inte alls. För han får verkligen ett tufft uppdrag. Han blir kallad att gå till Nineve. En stad som verkligen inte gick på Guds väg. Så rädslan var säkert befogad. I stället för att ta en förhandling med Gud så flyr Jona. Berättelsen är dramatisk. För under hans flykt hamnar hans båt i sjönöd. Man slänger honom i sjön på hans inrådan. För han hade blir klar över att det var han som orsakade stormen. En fisk fångar honom. Under tre dygn fins han i fiskens buk. Där hinner allt ikapp honom. Efter tre dygn kastar fisken upp Jona på en strand. Här skulle man kunna tro att det var kört för Jona. Har man flytt en gång så har man förbrukat sitt förtroende. För människor kan hända … men inte för Gud.
Vi läser en bit in o Jona bok: ”Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sa: ”Bryt upp och bege dig till Nineve”. Då gick Jona. Och det blev en förvandling i staden.
Att bli kallad och inte gå kanske du känner igen dig i. Kanske har du samma upplevelse att det verkar kört. Men det är inte kört. Gud kan kalla en gång till.
När Gud kallar så utrustar Han för uppdraget. Han lovar att vara med. Så det kan vi lita till. Det som kan vara svårare att hantera är våra egna känslor.
Det kan finnas många orsaker till varför vi inte vill gå. Jag har under mitt liv hamnat i olika resonemang med Gud. Minns några gånger jag verkligen ifrågasatte Guds kallelse. När jag väl sagt ja har det visat sig att Gud fört mig till en annan plats för tjänst. Kanske var det ett sätt att kola min villighet. Ett har jag lärt mig genom åren – att följa Guds kallelse är det bästa vi kan göra. Vad den än är blir det det bästa för oss.
Vad kallar Gud dig till? Vad kämpar du med inför det? Är det svårt ger jag dig rådet att tala med någon du har förtroende för och be tillsammans med den.
🙏
Herre, jag ber dig att du ska vara med den särskilt som tvekar i din kallelse. Tack för att du vill bistå den.
Amen
Pedher´s blogg 