20 augusti 2026
”Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: ”Stig upp och gå ut på slätten. Där ska jag tala med dig.” Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. ”
— Hesekiel 3:22-23 —
När man läser i bibeln ser man tillfällen där Gud talar med folk. Mose vide brinnande busken tex. Jakob där han låg och sov mötte Gud vid stegen. Filippos fick order om att gå till Raka Gatan för den låg öde är ett liknande tillfälle. Mose kallades upp på berget ensam. Jesus var ofta på berget ensam med Gud. Maria och Ängeln Gabriel.
Hesekiel fick uppmaningen att gå ut på slätten. Där var det inte många som dröjde sig. Gud visste nog att där fick Han tala enskild med Hesekiel och inte bli störd av något annat.
Hesekiel hade nu två val. Att gå ut på slätten eller stanna där han var. Ja, han kunde givetvis också gå någon annanstans. Men Hesekiel visste att när Gud kallade på sådant sätt vill man gå dit.
Genom historien har vi sett att det är vid sådan tillfällen Gud har ett särskilt viktigt budskap att lämna. Det är som att Han för människor in i en ensamhet tan någon annan möjlighet till störning. Det är rätt intressant. Kanske fungerade det bättre förr. Innan mobilens ingång i våra liv. Eller innan våra liv började fyllas med massa olika intressant saker att göra. Jag minns att när jag var barn fanns det rätt ”lite” att göra. Men vi lekte mycket minns jag. Men internet fanns inte. Massa olika idrottsföreningar fanns inte. Kyrkan hade en hobbygrupp i veckan samt söndagsskola. Så förutom skolan så var det sparsamt med erbjudande. Idag har vi fullt upp att få livet att gå ihop med allt vi kan göra. Det är som att Gud skulle behöva göra ett elavbrott för att vi ska stanna upp. Ja det kanske var en för negativ bild men kanske ligger det något litet i det trots allt.
När jag läser dessa rader blir frågan för mig: ”Var vill Gud tala med mig idag?” Och följdfrågan blir ”Har jag tid med det och vill jag det?”
Jag tänker att alla har vi 24 timmar per dygn. Vi har samma möjlighet att disponera dessa timmar. Jag är den första att erkänna att det är inte alltid så lätt att använda dessa timmar till något bättre än att bara göra massa ”onödigt” vad nu det kan vara. (Listan kan nog göras rätt lång är jag rädd för). Biskop Johan sa för någon dag sedan: ”Börja varje dag med att säga ”Tala Herre, din tjänare hör” och ”Avsluta varje dag med att säga ”Tala Herre, din tjänare hör”. ”Så kommer du upptäcka vad det kommer att göra med ditt liv” la han till. Visst låter det spännande och utmanande.
🙏
Tala Herre, din tjänare hör!
Amen
