Saktmod … Saktmod förhindrar stora synder. En översättning säger ”Mildhet stillar stora överträdelser”. En annan säger ”Ett lugnt sinne kan lägga mycket tillrätta”. Åter en annan skriver ”lugn behärskning hindrar stora misstag”. Eller ”ty saktmod gör stora synder ogjorda.”. Saktmod kan beskrivas sin fridsamt, sinneslugn och lugn. Ordet är sammansatt av ’sakta’ och ’mod’. Spännande komposition om man tänker efter. Att ha mod att sakta ner så att man inte brusar upp. När man brusar upp går det allt för ofta fel. Genom sakta ner förhindrar vi det.
Gräva en grop … Detta ordspråk är ett vanligt sådant som vi använder fortfarande. Den som gräver n grop faller själv däri. När man försöker fälla någon så fält man själv. När man vill sätta ditt någon drabbas man själv.
Att slipa eggen … En bra bild i allt. Att vara bra förberedd helt enkelt.
I år har min Clivia inte blommat som den brukar så här långt. När man ser andras clivior blommar för fullt blir man både lite ledsen och uppgiven. H ju inner tänka tankar som att ”ja den blommade ju massor förra året så jag får nog inga blommor i år ”. Du som älskar blommor vet nog hur det känns.
Så får jag ett tips… att den ska inte flyttas på. Stå på samma plats. Den ställa tillbaka på samma plats…. Så händer det.
Min Clivia blommar igen
Alltså – vilken glädje. Den är igång igen. Så underbart bra. Jag bara gläds. Vilken glädje.
För mig blir det en påminnelse om livet. Att komma tillbaka i sitt rätta element gör att vi blommar igen. Du som tycker att det var länge sedan ditt liv blommade – håll ut.
Man kan tro att det inte blir något. Så många som hört av sig till mig och undrar varför min Clivia blommade så mycket förra året. Så tydligen är det inte bara så där att den blommar. Så det kan vara lätt att falla i känslan i att ”jag kommer aldrig blomma igen”.
Vad kan det bero på att min blommade så mycket förra året? Och att den kommer igång igen?
Jag gav den goda förutsättningar med mycket näring. Står ljust med värme under sig hela vintern. Kanske inte det proffsen rekommenderar. Många har så olika tankar vad som behövs. När egentligen det är rätt ”lite” som behövs.
För att du ska blomma igen… tillför ”näring” i gemenskapen med Gud. Lev i hans värme. Och liksom min Clivia bevisar att det gick även detta är. Det kommer gå för dig med.
Tänk vad en blomma kan glädja. Jag tror att ni också glatt någon någon gång. Rätt säker på det. När du minst anar det gläder du någon i din närhet. Visst är det stort.
Du är en blomma som gläder andra
Idag ber vi för riksdagsman Mattias Karlsson i Norrhult (SD)
Grubblat över .. Kanske det handlar om att vi inte bara grublar negativt. Utan vi grubblar i benämningen bearbeta, utreda, utforska och försöka räkna ut. Det är ett bra grubblade tänker jag.
Att vara i Guds hand … hur stort är inte det egentligen. Har du försökt värderat det någon gång?
Kläder och olja … Då var det ett tecken på fest och glädje. Det första jag tänkte på var rättfärdighetens vita klädnad och Andens smörjelse i sitt liv.
Gör det med kraft … När vi har möjlighet, och medan vi har möjlighet skall vi göra det.
Vishet … är bättre än styrka. Det är visdomsord. Vi tänker kanske lite felvänt i detta ibland.
Vishet … är inte alltid högljutt. Vishet är oftare lågmält. Visheten behöver inte höja rösten. Det kan behövas när argumentet är svagt.
Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid. // Winston Churchill
Satt och sökte lite på nätet så dök detta citat upp. Om Winston Churchill sagt det borde det ligga något i det.
Kanske är det så att det allt för ofta inte stämmer. Inte på grund att Winston hade fel. Utan vår oförmåga att vara uthålliga och att vi har för lite tålamod så att vi ger upp för tidigt.
Kan tänkte på en bibelvers på denna tanke …
”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Fil 4:13
Kanske ligger detta i linje med Winstons tanke. Inte vet jag om han var troende eller läste bibeln. Men vi kanske även här ger upp lite för tidigt ibland. Vi tänker att svaret ska komma direkt. Men kanske är det så att det tar bara lite längre tid. Kärnbibeln skriver:
”Allt kan jag göra (övervinna, har jag styrka till, förmår jag), genom (i, med) honom [den Smorde], som ger mig kraft (styrker mig, förökar min styrka).” Fil 4:13 SKB
Vi får det vi behöver genom Gud så att vi kan lyckas med det vi företar oss. Det ligger inte i vår styrka och vishet. Det ligger i Guds förmåga. Som han delar med sig till oss.
Bibeln säger:
”för ingenting är omöjligt för Gud.”” Luk 1:37 SFB15
Eller som kärnbibeln uttrycker det:
”För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).”” Lukas 1:37 SKB
Livet går så mycket bättre tillsammans med Gud. Klart värt att pröva det. Att låta honom vara en del i våra livs olika skeenden. Så blir Winstons ord mer lättförståelig. Och lägga till detta kan vara att Gud kan göra det trots allt ännu fortare än så.
Idag ber vi för riksdagsman Mattias Karlsson i Luleå (M)
Vishetens påverkan … Den gör ditt ansikte ljust. Vacker beskrivet tycker jag.
En väg till renhet … Den som håller budet vill inte veta av något ont. Då finns det en inre drivkraft till att vilja leva rent. Att avstå från det onda. Vilken god väg det finns.
Det går väl för den gudfruktige … Vad än som händer runt omkring, så finns det en väg som håller.
Går inte att förstå … Hur vi än försöker kan vi inte förstå Gud till fullo. Vi kan ändå inte fatta hur stor han är och vad han i djupet förmår. Men … Jag påminns om att i NT får vi beskrivet att när Anden kommer utforskar han djupen inom oss och djupen i Gud för att förklara det för oss. I oss själva går det inte. Men med Andens hjälp kan vi utforska djupen i Gud. Vi är beroende av Anden. .
När man går in i sommartiden väcker det känslor. Inte kanske att vi trott att sommaren skulle komma denna helg när vi ställde om klockan. Men det väckte en längtan.
En längtan väcks till sommarkvällar. promenader vid porlande vatten. Grillkvällar. Att inte glömma – jordgubbar och glass.
Det är som att sommartidens ingång väcker känslor av denna vackra tid som kommer så småningom.
Känslor är rätt intressant. Vart kommer dom ifrån? Vart skapas dom inom oss? Hur sipprar dom fram? Varför händer dom? Känslor är rätt intressant fenomen.
Nu finns det säkert någon som kan förklara det med hormoner och andra saker i vårt inre system som påverkar detta. Men hur kom det till i så fall? Varför blir det som det blir?
Känslor kan verkligen spela oss spratt. Dom kan lura oss rätt bra. Men dom kan också vara alldeles underbara. Känslor kan också bara vara en tro att det är något men när det väl blir så visade sig att det inte stämde. Det var bara en känsla. Inte mer än så. Men somliga kan gå på en känsla. Man bara känner att det borde vara så så går man och det visar sig stämma och fungera.
Det gör att känslor är rätt svåra att hantera. Ska man ta dom på allvar? Kan man leva ut dom och korrigera dom efter hand? Ja kanske eller så går det inte.
Läste om känslor nyligen:
Känslorna kommer och går, ändras utifrån vad som händer omkring oss och utifrån hur vi tänker och reagerar på det
Så en känsla kan lätt ändras på grund av yttre påverkan. Så just , det känslor , är inte lätt.
Att tro är mycket djupare än en känsla. Den vilar i Gud mer än i vårt känsloliv. Om vår tro bärs upp av hur vi känner blir den helt omöjlig. För då kan tron finns där ena dagen och nästa inte alls. Tron är inte ”om jag känner för det”. Tron vilar på en Gud som står över känslorna. Men som gärna ger oss en god känsla i relationen med honom. Tron finns där hur vi än känner. Men känslolivet kan lura oss att tron inte fungerar och att Gud är långt borta. Vilket är så fel. Gud är alltid där. Tron fungerar alltid. Omljudet av att det är Gud som är Gud. Men när vi börjar blanda in vår egen kraft , vårt eget förstånd , så blir tron mer av känsla.
Kanske skulle vår bön idag vara att Gud skulle hjälpa oss med vårt känsloliv. Så att det blev fyllt av Guds frid och kärlek. Att det fick rätt proportioner i livet.
Inte snar till vrede …Hur lätt är det när det ”rinner till”? Men med Guds hjälp kan vårt temperament hållas i schack.
Bättre förr? … Har du hört den förr? Salomo säger något vist här: ”Det är inte av vishet du frågar så.” Vi kan lära av det förflutna men vi är ämnade att se framåt.
Rakt eller krokigt? … Detta är något att fundera på. Vi kan inte utforska det som kommer efter oss. Det är också en sanning. För vi vet inget om det. Kan bara ana.
Att finna en väg … Det bästa sätt att finna en bra väg framåt och som håller i tidens längd är att fakta Herren. Då finner man den.
Ett har jag funnit … Gud skapade människan rättsinnig … men vad hände? … ”Men sedan har de tänkt ut många onda planer”. Salomo beskriver att han gjorde vad han kunde att söka vishet och fånga den. Det var hans mål. Nådde han fram? Historien visar att det gjorde han. Guds nåd skänkte honom stor vishet. Kanske kan det vara ett bra mål. Eller hur? Att göra detsamma. Det är efter guds hjärta och hans välbehag,
Nya tider på gång igen. Eller rättare sagt är vi just nu i – igen. Tänkte att det kunde vara slut på sådana nya tider men det lär visst dröja.
Annars tycker jag att nya tider är rätt intressanta. Spännande. Utmanande. Somliga kanske är rädda för dom. Men jag tycker att det finns en utvecklande sida av nya tider.
Jag behöver ju egentligen inte fundera så mycket på att ställa om klockan. Det gör den själv. Så nya tider kan gå rätt obemärkt förbi. Typ så i alla fall. Men ….
Jag måste nog säga att det tar ett tag för mig att vänja mig med att ställa om klockan. Och så kan det nog vara med förändringens nya tider. Det känns av. Det märks. Tar tid att acklimatisera oss. Det kan sätta oss på prov.
Men liksom att man vänjer sig med nya tiden med sommartid så vänjer man sig med förändring också. Det är inte så farligt. Det fungerat rätt bra med nya tider också.
Tänker på en bibelvers. …
”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” Jesaja 43:18-19 SFB15
Dessa rader uppmuntrar oss till att inte fokusera på det som förr var. Att vi inte ska påminna oss om dom. Utan titta framåt. Något nytt håller på att växa fram som en ung ny planta.
Ibland märker vi det inte. Så går vi miste om allt det nya. Men dessa rader vill uppmuntra oss att vara uppmärksamma.
Den väg , den nya vägen, han vill skapa är en ny väg genom det torra och jobbiga i livet. Skapa en farbar väg.
Tänk att vi kan få vara med om att inviga en ny väg i livet. Minns när jag åkte senast på en ny öppnad väg som hade blivit tagen i bruk efter att man byggt den. Det är en häftig känsla. Så tänker jag att det är när Gud skapar det nya i våra liv.
Var öppen för Guds nya gärningar i ditt liv. Kanske är det just nu i denna tid som dom kommer.
Håll utkik. Titta inte mer än nödvändigt i livets backspegel. Ha inte så mycket fokus på det som varit. Se mer framåt. Vad väntar på dig? Våga dig in i det nya som Gud visar sig på.
Rikedom till ingen nytta … Betänk att den rikedom vi kan skaffa oss här på jorden kanske vi inte ”hinner” njuta av. Då blir det bara förgängligt. Att ha en rätt förhållning till ”rikedom” är viktigt. Det får inte bli det som vi lever för.
Vad trånar du efter? … Vi människor har ibland en förmåga att tråna efter det vi inte har fast vi har en hel del. Det är som att vi aldrig får nog. ”Den som gapar efter mycket mister hela stycket” är ett talesätt. Då blir allt det vi inte har men som vi trånar efter mycket viktigare än det vi faktiskt har. Det vi då redan har blir som luft liksom.
Perspektivet … Vårt perspektiv är bara det vi kan se i vårt liv. Ingen vet dok hur långt det blir. Efter har vu inte mycket att tillägga här på jorden. Det är då evigheten som ligger framför oss. Men här på jorden har vårt perspektiv stannat vid vår sista dag här. Det borde stämma oss till ödmjukhet. Livet är en Guds gåva.
Jag tror och tänker att Gud talar till oss på olika sätt. Med olika budskap. Men varje gång Gud talar till oss har han något viktigt och personligt till oss.
Igår lyssnade jag till Pelle Hörnmark. Han utmanade oss och undrar vad vi gör med Guds kallelse över våra liv. Vad har vi gjort med det Gud sagt till oss.
Den frågan stannade kvar hos mig ett tag. Vad gör vi med det han talar med oss om? Jesu mor Maria uttryckte det som att hon ’gömde och begrundade det’. I sig är det ett vist sätt att ta emot från Gud.
Kanske är det så att vi allt för ofta riskerar att slarva bort det. Vi kanske minns det det ett tag. Sen faller det i glömska. Vad har du gjort med den kallelse som vilar över dig? Lägger du den mer bakom dig?
Betänk att Gud har en särskild hälsning till dig. Han uppmärksammar dig. Gud själv. Jag tänker att det borde stämma oss till eftertänksamhet.
Så min fundering idag är ….. vad gör vi med det Gud säger till oss?
