Läs Predikaren med mig – Kapitel 5

Inte för snar med munnen … Att ge Gud eller någon annan ett löfte som inte är genomtänkt är något att fundera över. Är det bra? Na, kanske bästa att var lite eftertänksam först.

Förhastat hjärta … vad är det? Förhastade löften likaså? Kärnbibeln skriver: Bli aldrig förhastad med din mun och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud. Hjärtats samtal med Gud är viktigt. HbFL skriver: att vi inte ska förelägga Gud vad han bör göra. 

Dröj inte att infria ditt löfte … Vad har du lovat Gud? Vad har du visat honom vilka intensioner som du har? Vad människor ser i det kanske inte är så viktigt. Men om löfte du ger Gud inte infrias, vad händer då? Det är bättre att inte lova något om man inte infria det man lovar. 

Den som älskar pengar … blir inte mätt på pengar. Detta är verkligen sant. Älskar man rikedom blir man aldrig mätt på den. Man vill bara ha mer och mer. Ihopsamlade rikedom riskerar att skada mer än den gör nytta. 

En Guds gåva … att studera vad Predikaren säger i 5:18 gör oss nog gott. Att få rätt förhållning till det man äger. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Framtidstro

Framtidstro är ett dynamiskt ord som kan bära vem som helst rätt långt. Troligen väldigt långt. Framtidstro kan skapa mycket kreativitet och frigöra stora resurser. Framtidstro kan vara det avgörande som gör att nya steg blir möjliga där man egentligen inte riktigt vågar annars.

Framtidstro handlar mycket om förlitan, förtröstan, tillförsikt , tillit för framtiden , tilltro, hoppfullhet och optimism. Det är det som är den bärande kraften som blir riktningsgivare för initiativen man tar. Framtidstron skapar helt enkelt en möjlighetsväg.

Saknar man framtidstro står man och stampar. Det gör oss apatiska. Vi kan bli handlingsförlamade. Man ser inte möjligheterna utan mer hindren som kan komma. Saknar man framtidstro blir projekten omöjliga. Utvecklingen stannar av.

Skillnaden i dessa olika förhållanden kan vara hårfin. Man kan lätta då snubbla in och ut i dessa känslor.

Det finns många faktorer som kan ta död på en framtidstro. Åsikter och uttalanden kan göra att framtidstron slocknar. Det hjärtat brunnit för förr släcker hjärtat nu av andras omöjlighetstänk. När man möter den känslan kan det vara svårt att värja sig emot den.

Framtidstro kan misstolkas som en drömvärld. Att man fantiserar om något som egentligen inte varken finns eller är möjligt.

Den svåraste utmaningen i framtidstro är att ”smitta” av sig på andra. För att framtidstron ska kunna leva måste man bli drabbad av den. För den är inte alltid så logisk. Inom kyrkan har vi ofta beskrivit det som ’att gå i tro’. Att inte ha allt på säkra kort men vi går ändå. För när vi drabbas av en vision som inte har täckning finansiellt kräver det mod och tillit att gå i tro. När vi tappar den dimensionen blir framtidstron lidande. Det är då vi tagit första steget till tillbakagång.

Så hur vi hanterar framtidstron blir ofta avgörande på hur vi agerar. Blir det som avgör hur det kommer att bli i verkligheten. Säger vi ”det går aaaaaaldrig” har vi själva skapat omöjlighet. Så stagnerar verkligheten.

Så – hur vill du göra med framtidstron? Vill du slå undan fötterna på den eller bredda vägen för den?


Idag ber vi för riksdagsman Arin Karapet (M)

Läs Predikaren med mig – Kapitel 4

Avund … Detta fenomen måste vara något tråkigt som smugit sig in i världen. Varför behöver vi avundas andra? Kan vi inte glädjas istället?

Handfull ro … sug på dessa ord. En hand full av ro. Mitt i all möda behöver vi stanna upp. Vi behöver ro.

Bättre två än en … Verkligen sant. Men hur kommer vi dit mitt i detta ensamhetens land? Mitt ledord i mitt arbete har alltid varit ”tillsammans”. 

Varför vill människor vara ensamma och klara sig själva? … Det är en fråga jag funderat ofta på. Men hittat svaret? Nej, det har jag inte. Kortsiktigt är det kanske bra i ett egoistiskt perspektiv. Men håller det i längden?

Tredubbelt tvinnad tråd … Den brister inte så lätt. Hur för du över det i livet?

Att komma till Guds hus … Det är bra det!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nödrop

Har du hört talas om ’nödrop’?

Synonymer till nödrop är rop på hjälp, bön om hjälp; SOS, mayday, nödanrop. Det handlar om att man ur en situation är i starkt behov av hjälp. Då sänder man ut ett nödanrop. Kanske är det mest tydligt när en båt är i sjönöd. Sänder ut sitt mayday-anrop. Eller ett flygplan som har problem och tappar höjd. Två mycket svåra lägen. Då är man i fara.

Nödanrop kan väl också vara när livet är tufft och man har svårt att se lösningen på det. Man sönder sitt ”SOS” till sin omgivning och ber om hjälp.

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.” Ps‬ ‭46‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Ibland nås jag av olika nödanrop. För någon dag sedan var ett sådant tillfälle. Jag får höra att min farbror är sjuk och ligger på sjukhuset. Han saknar vita blodkroppar samtidigt som han har fått en infektion. Det är inte alls bra. Läkarna vet inte hur man ska kunna hjälpa honom. Det är verkligen ett nödanrop. Inte bara en fråga som man kan lätt hjälpa till med. Det är verkligen en nöd bakom det tillropet. Du som ber får gärna be för honom och även hans familj.

”En hjälp i nåden, väl beprövad”. Kärnbibeln menar att det är i förståelsen att Gud är ständigt och mycket närvarande. Mycket närvarande.

Gud är verkligen väl beprövad. Många har bett till honom. Många har märkt att det fungerar. Ett nödrop till honom är välbeprövat. Så många gånger det har fungerat.

När en annan båt hör nödropet från en båt i sjönöd är det dens plikt att komma till undsättning. Sådan är Gud. När du hör ett nödrop vet du vart du kan vända dig till. En församling som ber. En god vän som ber. Men främst till en som kan förändra och förvandla – Jesus.

För mig har nödropet varit en bön i förlitan på en Gud som hör när vi ber. Bibeln säger :

”Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.” Klagovisorna‬ ‭3‬:‭26‬ ‭SFB15‬‬

Tacksam för att Gud hör nödropen. Lika tacksam att han kan förvandla nödrop till jubelrop. Det är stort. Amen.


Idag ber vi för riksdagsman Markus Kallifatides (S)

Läs Predikaren med mig – Kapitel 3

Allt har sin tid … Ett vist sätt att förhålla sig till livet. Inte göra det varken större eller mindre än det är. Det är som att det finns där. Och låte det vara så. 

Allt har han gjort skönt i sin tid … Han har gjort varje sak vacker för sin tid – för den tid som inne är. Låt det vara just i den tiden. Det måste innebära att vi inte skall försöka kopiera in det i en annan tid. Men så lätt det är att tänka så. Det gick ju då så då gör vi det nu. 

Lagt ner evigheten i människans hjärta … Den finns där och gör sig påmind hos oss. 

Ändå … fortsättningen är intressant: Ändå kan inte människan förstå Guds verk. Detta innebär att människan kan inte till fullo bli tillfredsställd av det som världen ger. Det vi gör behöver genljuda i vårt inre. Gör det inte det blir vi inte tillfredsställda. Det borde hjälpa oss att göra goda val i livet. Slår det inte an inom oss kan vi lämna det. Handbok för livet skriver: ”Gud har lagt ner en rastlös förväntan på en fullkomlig tillvaro, som bara kan bli verklighet genom hans fullkomliga ledning”.

Gud kallar på det förflutna … Det finns inget nytt. Det som kommer har redan hänt. ”Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång” (HbFL)

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att förbereda besök

Hur gör du när du väntar besök?

När jag väntar besök så städar jag min lägenhet. Snyggar till. Försöker göra det välkomnande. Gör mig av med skräpet. Ser till att allt är lite extra trevligt typ. Diskbänken fixad.

Bonusen är ju att man själv trivs rätt bra med det också. Så blir det Winwin typ.

För mig blir tankarna att det finns olika situationer man kan behöva förbereda sig för. Det kan vara jobbet eller något annat.

Jag tänker att det finns något som jag tänker är bland det viktigaste du behöver förbereda dig för. Till och med det viktigaste.

Det är att Gud vill hälsa på oss. När Jesus är här på jorden kommer han till ett litet samhälle där många människor hade samlats för att se vem han var. Det var så trångt. Där fanns en man som var rätt kort till växten. Han hette Sackaios. För att han skulle kunna få syn på Jesus klättrade han upp i ett träd för att få en bra utsikt. När Jesus kommer under trädet tittar han upp och säger:

Sackaios , skynda dig ner för jag vill hälsa på hos dig.

Så kommer Jesus på besök hos honom. Ett besök som förvandlade hans liv.

”Skyndar du dig ner” när Jesus knackar på? Hur förbereder du dig för ett sådant besök? Jag är säker på att Gud verkligen är intresserad av att komma på besök hos dig. En del i ett sådant besök är att du signalerar på att du är förberedd. Att du gjort iordning för att ta emot honom.

Jag tror nämligen att det är en nyckel till Gudsmöten. Att vi gör oss redo för det. Då kommer han.

Så om du vill ha ett besök och möte med Gud, gör dig redo för det. Förvänta dig att det så ska bli. Då öppnar du vågen för ett sådant möte. Sitt inte bara passiv och hopas på en överraskning. Gör dig helt enkelt redo. ”Klättra upp i trädet” och börja spana. Det lägger Jesus märke till. Så skyndar han sig att besöka dig.

En bibelvers som styrker detta är:

”Närma er Gud, så ska han närma sig er. ….”
‭‭Jakobs brev‬ ‭4‬:‭8‬ ‭SFB15‬‬

Så gör vad du kan för att förbereda dig för ett besök av Jesus. Det öppnar dörren för honom.


Idag ber vi för riksdagsman Patrik Jönsson (SD)

Läs Predikaren med mig – Kapitel 2

Åt mig … E stark berättelse om allt Salomo skaffade. Åt sig. Glädjen i det. Med allt han beskriver upptåg det mycket av hans tid. Så skriver han – Men när jag såg på allt detta då var allt förgängligt. Han insåg att det fanns helt andra värden som var mera värt än allt detta. Om vi jämför med våra liv – kan vi se ett liknande mönster? Gör vi samma slutsats? Kommer vi ens till reflektionen? 

Samma öde … kan drabba både den visa och och dåren. Allt beror på hur man förhåller sig till det. Hur förhåller vi oss till livet och det vi lyckas med?

All möda … Till vilken nytta har all möda? Gör jag det för den som kommer efter mig? Till vilken nytta för mig själv? Tänker – att vad kostar allt det till ingen nytta?

Det är Gud som ger mig förmågan och möjligheten … Att förstå det i grunden ändar ingången i förmågan. Att det är en gåva från Gud av bara nåd. Hur värderar jag då det jag utför? 

Predikaren är en intressant bok …. Utifrån det som är förgängligt och det som består. Det som har kortsiktigt värde och det som håller över tid. Vad är förgängligt av allt det jag gör? 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Det svåra ….

Hur tänker du inför något som är svårt? Vad gör det med dig? Hur reagerar du?

Är det inte lite för lätt att backa undan inför det som är svårt? Eller springer du in i det som om ingenting har hänt?

Somliga av oss har nog lättare att ta ”tjuren vid hornen” och utmana det svåra. Andra av oss beräknar och funderar vad det kommer kosta.

Det svåra behöver inte alls innebära att det är en kris. Det kan vara något man ska göra men som man upplever som svårt. Att det är en utmaning som man undrar om man klarar av. Hur gör man då ? Backar du och struntar i det? Eller går du in i det med stor tillförsikt och mod? Eller närmar du dig det med försiktig respekt?

Det svåra kan verkligen vara en tröskel att ta sig över. Som gör att vi tvekar. Jag tänker att det är just då man behöver stöttning och gör det tillsammans.

Det händer något med det svåra när man gör det tillsammans med någon. Man ser en möjlighet då. Den andre har något som inte jag har. Kanske en erfarenhet som jag saknar. Så blir det svåra ändå lite mer möjligt. Tänk vad en medmänniska kan förändra förutsättningarna genom att sätta axeln till.

Jag skulle tro att mycket mer skulle bli gjort om vi gjorde det tillsammans. Jag tror att mycket skulle kännas lättare om vi gjorde det skuldra mot skuldra. Jag tänker att om någon kommer med ett gott tillrop i läget man gärna vill backa skulle många svåra saker ändå bli gjorda.

Kanske är det så att det svåra blir mindre svårt om man tar hjälp av någon. Så varför inte bestämma sig för att söka efter hjälp när något svårt vill hindra oss att tro att vi inte klarar av det.

I bibeln kan vi rätt ofta se att Gud säger ”jag är med dig”. När du tycker något är i svåraste laget så styrker han just där. Inser att jag upptäckt att Gud är särskilt med när jag upplevt att nu verkar det bli i svåraste laget. Sån är Gud. Sån borde alla vara.

Det svåra ger oss också en erfarenhet. Just då kanske vi inte ser dess fördel. Men sen. Så rädd inte det svåra. Det utvecklar dig. Ibland känns det som att den erfarenheten blev dyrköpt. Men i framtiden kommer vi uppleva det som mindre kostsamt när vi drar nytta av den erfarenheten.

Så varför inte bestämma sig för att göra det svåra ihop med någon….?

Jag fick utmaningen att läsa Jobs bok i ”Läs med mig ” här i bloggen. En erkänt svår bok. Alltid tyckt den är svåråtkomlig. Så jag får anta den utmaningen efter predikaren. Men hoppas att vi kan göra det tillsammans. För den är svår tycker jag. Så Ulla-Karin…. Vi kör på den


Idag ber vi för riksdagsman Joakim Järrebring (S)

Läs med mig i Predikaren – Kapitel 1

Introduktion: Predikaren tar upp frågan om livets mening. Varför existerar jag? Vad är mitt syfte? Boken består av 2987 ord och den centrala versen är Pred 6:9b. Fram till och denna vers är det 111 verser och efter den följer också 111 verser. Dessa fem ord i 6:9b utgör det matematiska centrumet och sammanfaller också med avslutningen av det kiastiska centrumet! I denna vers finns också bokens nyckelord hevel som betyder meningslöshet och tomhet. Ordets talvärde är 37 (5+2+30). Även det totala antalet verser (222) är en multiple av 37 (6×37). Sju gånger återfinns också exakt frasen: ”Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind” i den första halvan av boken, se Pred 1:14; 2:11, 17, 26; 4:4, 16; 6:9. Att en snarlik fras finns en åttonde gång (i Pred 3:19) visar på att det finns hopp om en ny begynnelse, se Rom 8:19-21. Författaren är Salomo även om hans namn inte nämns. Skriven 30 f.Kr. (Källa Kärnbibeln)

Predikarens … Kärnbibeln ger flera tankar om just det ordet. ”Sökarens”. ”Lärarens”. ”Talmannens”. Ordet för Predikaren är ’Kohelet’ – beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är kahal och den som talar inför den är en Kohelet. Detta är också det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia.

Förgänglighet … Fåfängans fåfängligheter. B2000: Tomhet, idel tomhet. Allt är meningslöst. Poängen blir att det är ingen ide att förlita sig till sina egna möjligheter och förmåga. En överlåtelse till Gud är den enda verkliga meningen med varje människas liv.  

Ögat och örat … En sanning man inte alltid reflekterar över. Ögat blir aldrig mätt av att se. Likaså blir aldrig örat fullt av allt det hör. 

Det finns inget nytt under solen … Ett talesätt som jag tror många använt. Faktiskt hämtat från bibelns blad. Allt bara återkommer. Kolla bara modet tex. Tankar kommer igen. Vi kan tro att det är nytt men egentligen har det funnits före oss.

Det som saknas … kan inte räknas. Tänker att när en människas saknas märks det. Men frågan är om vi gör något åt det. När sa vi till någon som sakans i gemenskapen att vi längtar efter den? Saknat dens närvaro? Kanske går det för långt innan vi gör det. Så blir vägen tillbaka så lång för den som saknas. I det lilla sammanhanget märks det snabbare. Men i en större gemenskap kan man vara ”saknad” länge utan att någon saknar den. 

Större kunskap … Ju mer vi vet desto mer får vi bära. Både glädje och oro. Tänkvärda ord av Salomo. Med stor vishet följer stor oro. Med ökad kunskap följer ökad smärta. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Att komma hem

För några år sedan skrev jag en blogg under rubriken ”Borta bra men hemma bäst”. Jag skrev den nog i samma känsla som det var igår kväll. Jag hade varit borta några dagar och landat hemma. I min egen lya. För att få sova i min egen säng. Att komma hem är nog alltid speciellt. Jag gjorde kopplingen till att hitta hem till Gud i sin tro. Att hitta tron är just samma känsla. Att hitta hem. Att komma hem till något som känns bra.

Vad är hemma? Vad är det som är det innersta hemma för dig? Jag tänker att ”borta bra men hemma bäst” handlar inte bara om att komma hem till sin egen lya. Sin egen säng. Nej, det handlar om så mycket mer. När man känner att man är på fel plats i livet längtar man att komma ”hem” dit sitt liv ska vara. Tänker att den som inte trivs på sitt Job inte känner att man hittat hem Men när man kommer till jobbet man trivs i är det att hittat ”hem”.

Det innersta livet som påverkas av yttre omständigheter behöver hamna rätt. I rätt sammanhang. Jag tror att vi benämner. det som att vara på rätt plats.

Jag skrev: ”Man påminns om när man kommer hem att man har det ju riktigt bra. Tidigare kanske man inte riktig uppskattat det.” Jag tänker att vi behöver ibland komma iväg för att kunna uppskatta det vi redan har. Vi tar så mycket för givet.

En känsla i att komma hem är att man får vara sig själv. Man behöver inte ”göra till sig”. Var på tå för att ”sköta sig” 🤣😉. Hemma kan man liksom göra sina olator. Minns när jag kom hem till min gode vän jag kalla ”min bror”. Hos honom och hans familj kunde jag slänga av mig slipsen (ja man använde en sådan på den tiden) och hänga den på tavlan. Jag kunde ropa till övriga huset om man ville ha kaffe och sen sätta på det. Det var som att komma hem fast jag hade gått bort till någon. En sådan förebild som dom var i detta att välkomna skulle vi alla behöva vara. Att när någon kommer på besök skall dom uppleva det som att dom kommer hem.

Jag har sett att en del kyrkor skriver så om deras gemenskap i kyrkan. Att man hittat hem eller välkomnas hem. Jag har varit med i ganska många kyrkor. Jag vill påstå att detta är en av dom största utmaningarna en kyrka kan ha. Och den som menar att en besökare har hittat hem och en oerhörd stor ambition. En mycket stor och välkomnande ambition. Att lyckas – ja det är en annan sak. Om alla kan uppleva det så? Det får framtiden utvisa. Att vara välkomnande hem för den som redan är med är nog en sak. Men den nye som kommer – det är då det visar sig.

Kanske vi behöver göra allt vi kan för att skapa detta ”hem” var vi än är. I en mindre grupp. I en större förening. Vid kyrkkaffet – snabbt ta fram en stol för den som man ser letar efter en plats att sitta. Att skapa rum på kyrkbänken när någon kommer. Tror du är med hur jag tänker.

Hur skapar vi ”hem” på jobbet? Hur skapar vi ”hem” i skolan? Hur skapar vi ”hem” bland grannarna? Hur skapar vi helt enkelt ”hem”? Värt att fundera på.


Idag ber vi för riksdagsman Ellen Juntti (M)