Att lyfta blicken

Har funderat lite på detta med att fastna i ett tänk eller en situation.

Å ena sidan så kan man fastna i en ”drömvärld” som man gärna vill leva i. Kanske till och med leva kvar i. Så levar man sitt luv och klamrar sig fast i detta livet.

Å andra sidan kan det vara något man så gärna vill så att man tror att det är sant. Lever i den ”sanningen”

Kanske kan det också vara något som man upplever som bra. Man söker det. Gör allt för att nå det. Men innerst inne har man en känsla av att det nog inte ska vara så. Ändå lever man kvar i det.

Listan kan troligen göras lång. Liv som man lever men som i själva verket är en illusion.

Då behöver vi lyfta blicken. Försöka se det med ofiltrerade ögon. Försöka få ett sunt synsätt för att se den verkliga bilden.

Att inte fastna i gamla bilder. Våga se det som det är.

Lyft blicken och se. Kanske blir du överraskad av att verkligheten ser klart mycket bättre ut än vad du först trodde. Eller vill tro. Skulle faktiskt tro att du kommer att ”hitta hem” i tänket.

Kolla gärna min resedagbok.

Skrymslen gömmer inte allt

Skrymslen och vrår kan samla på mycket. Sådant som man inte hittat på länge kan finnas där. Efter mycket letande så upptäcker man det sen till slut. Liggande bakom något inne i ett hörn.

Skrymslen är ju dom platserna som finns där man påstår sig letat men ändå inte. Man säger sig ha letat överallt. Bedyrat det inför allt och alla. Men ändå visar det sig att saken man letar efter ligger där. I skrymslet. Som man tror sig sett men ändå inte.

Men skrymslen gömmer inte allt.

Tänker på bibeltexten om att vi kan inte gömma oss för Gud. Läs lite ….

Psaltaren 139:7-12 Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: ”Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

Vi kan aldrig komma ur Guds synfält. Somliga missförstår det och ser det som ett hot eller att Gud söker för att döma. Men det ligger något helt annat i det. Det är hans kärlek till oss som gör att hans ögon når oss vart vi än är någonstans. Så vi kan inte gömma oss för honom.

Vi kan heller inte förvilla oss bort i ett ”skrymsle”. Han hittar oss och gör att vi hittar hem igen. Vi kan känna oss bortkomna men han ser oss inte som vilsna. Du kan helt enkelt inte komma bort eller gömma dig varken i något stort eller i ett litet skrymsle. För där gömmer sig inte allt.

Du finns alltid i Guds synfält. Hur dimman än är tät omkring dig så ser han igenom den. Hur livet än går dig emot. Hur känslor än svallar fram så ser Gud alltid till dig.

Därför ber jag denna dag….

🙏Gud, du som ser in i det minsta skrymsle på denna jord, tack för att du ser oss. Vart vi än är. Hur det än är. Om vi så försöker gömma oss så ser du oss. Tack Herre för att det bevisar din enorma kärlek till oss. Tack för att du denna dag ser lite extra till den som upplevelser sig sitta i ett ”skrymsle” Tack för att du vill slå följe med den. Amen 🙏

Det inre livets allemansrätt

Allemansrätten är något unikt för vårt land. Tänk att fritt få vandra omkring i vår natur. Att till och med kunna stanna en natt och tälta. Vi kan fritt njuta. Vi kan fritt upptäcka. Vi kan till och med plocka svamp och annat gott som marken ger. Allemansrätten ger oss möjlighet att uppleva återhämtning. Man menar på fullt allvar att om man har högt blodtryck kan det bli bättre genom att vara i naturen. Och jag tror verkligen att det är så. Jag har skrivit om hur mins stunder på Dumme Mosse tog bort min yrsel förra året. Så det fungerar så

Det inre livet har också en allemansrätt. En möjlighet till att vandra runt i det liv och plats Gud har tagit sin boning i. Jag tänker mig att det inre livet är fyllt med välsignelser från Gud. Som gröna ängar. Underbara vattendrag. En varm bris som blåser på mitt ansikte. Där får jag vandra runt och ta del av dess frukter.

Det är allas vår rätt. Eller kanske man mer ska kalla det för möjlighet. Eller helt enkelt välsignelse. Man behöver inte ”gå över ån och hämta vatten”.

Bibeln talar om att vi ska kunna få ett källspång. Alltså en källa av välsignelse, som porlar fram. Ibland kan vi uppleva det som att den har sinat. Då vill han ”spränga” fram en ny källa. Så att det inre livet får nytt liv.

Så min bön blir denna dag…..

🙏Gud, öppna våra ögon för det inre liv du format inom oss. Låt oss få se dom gröna ängar med friska källsprång. Där källan sinat av någon anledning ber jag dig att du ska spränga fram ett nytt källsprång. Ber dig Herre att du ska öppna ögonen för det inre livets allemansrätt. Låt din varma andliga bris blåsa varsamt i varje människas liv idag. Amen 🙏

Dags för resa igen

Nu är det dags för en resa igen. Tillsammans med en grupp åker vi till Tanzania under drygt två veckor. Du kan följa den resan på en sida i min blogg. Tanzania september 2019. Du når den via länken eller via menyraden på sidan. Här lägger jag ut bilder på kvällarna i den mån jag får tillgång till wi-fi. Vissa tider kan det bli svårt. Särskilt när vi är nere i Mchukwi-sjukhuset. Men följ oss gärna så mycket du kan.

Kolla in sidan så får du veta varför vi åker.

Känslor – är inte alltid att lita på

Känslor är inte alltid att lita på. Ändå bygger vi våra liv på våra känslor. Idag är det ofta som man märker att besluten får bottna i hur vi känner mer än hur vist det är. Menar inte alls att det uteslutande är så. Men tänk efter lite. Visst ligger det något i det. Vi måste känna för det.

Eftersom känslor har en förmåga att spela oss ett spratt behöver vi förhålla oss till dom därefter.

Ibland beskyller dom unga att gå bara på sina känslor. Men handen på hjärtat – hur är det hos oss som kommit upp i åren? Vi är nog rätt lika.

Känslor är naturligtvis något gott i grunden. Helt klart. Det är dom som för oss människor ihop. Vissa känslor är vackra att ge sig hän i.

Men avslöja dom känslor som stör. Känslor som förstör livsrytmen behöver vi stänga ute. Ingen enkel operation men ack så viktigt. Kanske är en av nycklarna är att låta dom goda känslorna få mer utrymme. Att dom får mer tillgång till mig själv. Då trängs annat undan. Att helt enkelt tillåta sig att ha goda känslor. Om sig själv men också sin omgivning.

Alla känslor skall man inte odla. Dom som gör gott är odlingsbara. Övriga är ogräs. Ogräs rensar man bort.

”På tok för enkelt tänkt och inte verkligheten”. Möjligt. Men kanske just en sådan känsla är ogräset som behöver rensas bort.

Jag söker inte hjärntvätt. Jag söker något som kommer inifrån. Jag tänker att Gud är den som kan skapa goda känslor.

Därför blir min bön idag….

🙏Gud, se till alla som har jobbigt med sina känslor. Låt goda känslor tränga undan dom dåliga. Tack att du vill så in frön av goda tankar, goda känslor och harmoni. Rensa bort det destruktiva. Tack att du vill hjälpa att lyfta blicken upp till dig. Amen 🙏

När livet tar slut

Igår ropade man på mig på jobbet. Jag hade besök. Någon sökte mig och behövde prata med mig. Det var viktigt.

En äldre dam möter mig. Vi hade aldrig träffats. Ändå kändes det direkt som att vi hade något gemensamt.

Hon presenterade sig. Hon var NN’s man. För mig var hennes man ”bara” förnamnet. Vi hade känt varandra ungefär två år. Blivit goda vänner och hade roligt ihop. En trogen man bland våra volontärer.

Så säger hon dom där orden man inte vill höra. Dom orden som är så svårt att ta in. Så overkliga. Han levde inte längre. Samma dag på morgonen fick han avsluta sitt liv. Så hastigt. Så oväntat. Så overkligt.

Så obarmhärtigt blev jag påmind om livets varaktighet. Vi vet ingenting om morgondagen. Egentligen inte ens något om nästa minut. Vi tar den minuten, morgondagen, för givet. Vi tror oss att ha många år kvar men har inget löfte om det. Men det troliga är att både du och jag har massor av dagar kvar att leva. Det är så livet för det mesta gestaltar sig.

Bibeln säger…

”Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.” Psaltaren‬ ‭90:12‬ ‭

Betänk – ett gammalt ord men vackert. Att inse. Beakta. Begrunda. Att reflektera. Ordet ger oss en uppmaning att fundera på hur lättflyktigt vårt liv är. Det är inte så att vi kan leva på ett sätt att bara ta det för givet. Livet är mer än så. Det är en gåva till oss att förvalta väl.

Därför lär bibeln oss en Djup sanning att ta fasta på…

”Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns, så att jag inser hur förgänglig jag är.” Psaltaren‬ ‭39:5‬ ‭SFB15‬‬

Vi är förgängliga. Vårt liv tar slut en dag. Förr eller senare.

Det har, för mig som tror på Gud, varit en trygghet varje dag i mitt liv. För mig är livet här och nu början till det eviga livet Gud inbjuder den som, här och nu, vill dela livet med honom. Det är här och nu vi visar honom om vi vill dela evigheten med honom. Om vi inte vill ha med honom att göra under det korta livet här, kanske 80 år, så varför ska vi då stå ut led honom i en evighet? Nej, det är här och nu vi visar honom den önskan vi har. Med vårt liv. Med vår bekännelse.

Bibeln säger:

”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” Romarbrevet‬ ‭10:9-10‬ ‭SFB15‬‬

Betänk…..

Betänk hur kort vårt liv kan bli. Löftet om morgondagen har vi inte.

Igår blev jag bryskt påmind om det. Det var en tuff påminnelse men så oerhört viktig påminnelse. En påminnelse både du och jag behöver få ibland. Särskilt när vi tar så mycket för givet.

Labyrintens svindlande gångar

Ibland känns tänket som en labyrint. Man liksom springer vilse i alla gångar och har svårt att ta sig ut.

Det är liksom att hela hjärnan är en stor labyrint. Där tankar försöker hitta rätt. Man blir bara trött av alla försök att ta rätt väg bland alla gångar. Han kan leda oss igenom i tänkets olika labyrinter.

Det gör att man kan uppfatta livets resa som en kamp i en labyrint. Man irrar runt. Och tycker sig ha svårt att hitta igenom och ut.

När jag fick den bilden blev jag upplyst om att Guds perspektiv är ovanifrån. Så för mig blev det en känsla av att hans perspektiv gör att vi kan hitta igenom i alla olika gångar och vägval. Så att vi kommer igenom.

Så min bön blir denna dag….

🙏Gud, du som har ett bra perspektiv på våra labyrinter, led oss igenom alla olika vägval, hinder och alla olika gångar. Tack för att du vill och kan leda oss igenom för att komma ut på andra sidan av labyrinten. Amen 🙏

 

Nåden – rummet du är inbjuden till

Jag fick en bild på Nåden. Den nåd Jesus ger oss. Att den var som ett rum vi får gå in i. Så finns vi i nådens rum. Ett rum vars väggar skyddar oss.

Många gånger så är livet obarmhärtigt. Vi möts av svårigheter. Känslorna funkar inte. Kanske blir frågorna för stora helt enkelt. Det är då vi blir inbjudna att gå in genom nådens dörr. In i nådens rum.

I det rummet är det frid. I det rummet är det en himmelsk värme. Där får vi slappna av och vila. Kanske sitta i nådens fåtölj. Eller så kan vi få krypa ner i fridens säng. Hela rummet andas goda tankar.

Hur vi hittar dit? Guds ande leder oss in dit när vi vill gå dit. Då hittar vi dörren in i rummet.

Jag tänker att i det rummet borde vi vara ofta. Även när vi inte anser oss behöva nåden så mycket (om man nu kan säga så) Nådens rum gör oss gott. Vi får rätt perspektiv på oss själva. Även på vår omgivning och den situation vi lever i.

Så min bön idag blir…..

🙏 Gud, låt din Ande för vara och en som behöver det in i nådens rum. Hjälp dom att hitta dit. Låt din värme och omsorg bli påtagligt nära dom. Tack för nåden. Amen 🙏

Finns det något omöjligt?

”Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid”

//Winston Churchill

Jo det kan ju heta så tänker jag först. Visst vill vi gärna tro att allting är möjligt.

Nu tror jag att långt mycket mer är möjligt än vad vi oftast själva sätter gränsen. Vårt tvivel sätter ju onekligen vissa gränser. Skulle också tro att när vi begränsar möjligheterna blir det själva gränsen. Minns en gång vi skulle ha ett möte i den kyrkan jag jobbade i. Vi var några som vill ha tag i fler stolar. Men beslutet blev att ”dom vi har får räcka”. Det som hände var att alla stolar gick åt men inga fler än så kom inte heller. Slump? Möjlighet. Eller så var det så att vi satte själva gränsen.

”Allt är möjligt för den som tror” säger bibeln. Ett stort löfte vi skulle behöva ta ännu mer på allvar.

Finns en berättelse om en man vara pojk var sjuk. När han får löftet om att pojken skulle bli frisk utbrister han. ”Jag tror, hjälp min otro”! Han var medveten om sin brist på stark tro.

Tänk om vi kunde lämna otron, tvivlet misstron bakom oss för en liten stund.

Kanske upplever du det som mannen. Du vill tro. Du har ju i grunden en tro. Men så smyger sig otron, misstro och tvivlet sig in. Våga släpp fram tron och tilliten. Utropa mannens ord

Jag tror! Hjälp min otro!

Släpp taget sen. Och låt Gud verka.

Min bön är denna dag….

🙏Gud, hjälp oss att tro likt mannen. Hjälp oss att tro mitt i våra tvivel. Ge oss större tro och större tillit till dig. Tack för att du har större möjlighet än alla andra. Tack att din kraft är bra nog att det fungerar. Plantera den tilltron i vårt inre. Amen 🙏

Något att reflektera över.

För varje tid finns det något att reflektera över.

Varje dag skrivs det löpmeter, sänds tv, om hur dåligt allt är. Då är det gott att lösa om det goda som sker. Fick ögonen på en Facebooksida som listar dagens 10 bästa goda nyheter. En bra balans i allt negativt. Det som är trist att nu hittar jag den inte igen 🙄🥴☹️ Vet du vart den finns? Skriv till mig. Sådana nyheter behöver vi för balansens skull. Då inser vi att det inte bara är så dåligt.

En annan sak att reflektera över är också att det är dags att leta fram sin reflexer. Kolla detta filmklipp

https://www.expressen.se/tv/livsstil/allt-om-bilar-1/sa-har-daligt-syns-du-utan-reflex/

Jag är förundrad över tron på att vi syns ute i mörkret. På bilden och i filmklippet är det ändå upplyst med lampor. Eftersom jag har körkort och bil är detta en mardröm att man tänker så. En reflex kan rädda ditt liv. Kan vara den avgörande saken att du blir sedd. En tanke skulle vara att alla kläder hade insydda trådar som var reflexer. Då skulle ju detta problem vara löst. En utmaning för trendskaparna. För det vore ju enklast att det blev en modetrend.

En sista sak att reflektera över idag är att det söndag. Förr kallades den för vilodagen. Förr stängde affärerna. Klockan 18 på lördagskvällen ringde kyrkklockorna. Det var signalen på något sätt att nu tar vi ledigt. En dag för återhämtning och reflektion. En sådan dag behöver vi återvinna. Risken är att vi annars kommer att skapa ohälsa i vårt samhälle. Man pratar om att om ett ex antal år kommer den psykiska ohälsan med orsak av stress och brist på återhämtning att skapa stora sjuktal. Som kommer att påverka vår välfärd markant. Så att ta tid att reflektera över vart din och min vilodag ska läggas är god investerad tid. Kanske till och med bättre investering än i sparpengar som man ämnar ha vid pension.