Inlägg

Publicerat den

Då kom Jesus…..

Satt och läste en text i bibeln som handlar om tiden då Jesus uppstod från det döda. Kolla in texten. Jag har markerat några ord du gärna får lägga märke till.

Johannes 20:19-29

Jesus visar sig för sina lärjungar

På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Ta emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”

Den uppståndne och Tomas

Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren!” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”

Åtta dagar senare var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Då kom Jesus….

En befriande situation. Kanske känner du igen dig i Tomas som jag gör. Tvivlet kommer lätt krypande. Frågorna finns där. ”Om jag inte får….. så kan jag inte tro”. Tomas känsla när dom andra hade fått se Jesus men inte han. Inte svårt att sätta sig in i det.

Då kom Jesus….

Jesus lämnar inte Tomas utanför. Liksom Petrus får en särskild hälsning, mitt i sitt misslyckande, så får Tomas ett särskilt möte med Jesus.

Då kom Jesus…..

”Tomas, sätt in ditt finger i mina hål….” men Tomas behövde inte göra det. Nu såg han. Nu trodde han. ”Min Herre och min Gud”. Han liksom utropar ett erkännande om sin brist på tro men också en bekännelse att han just tror på det han ser.

Jesus kommer till dig med. Mitt i både tro och tvivel. Våga tro fast tvivlet knackar på livets dörr. Han ger dig ett speciellt möte med honom.

Publicerat den

Att sätta ord på det vi möter …

Visst är det lätt att hålla mycket av det vi möter inom oss. Utan att bearbeta det med någon.

Inte allt vi möter i livet måste bearbetas. Men endel är bra om vi gör det.

Det första jag tror vi behöver göra är att sätta ord på det vi möter. Alltså att beskriva det som det verkligen är. Sätta namn på det. Då blottlägger vi det för oss själva. Det blir lättare att identifiera det. Möjligen lättare att förstå det.

Vi avslöjar det sin rätta identitet. Det är så lätt att skylla på annat. Bortförklara. Missförstå.

Men när vi sätter rätt ord på det vi möter och upplever har vi kommit långt. Det är först då vi kan möta och bearbeta det på bästa sätt. Då behöver vi inte famla i det tomma intet. Inte angripa det vi trodde det var och på så vis missade målet. Då kan vi komma från rätt håll på rätt sätt.

Troligen är först då vi kan lägga det bakom oss och gå vidare i frihet. Först då kan vi hantera och förhålla oss till det på ett bra sätt. Det är först då det kan sluta ge smärta i själen. Såren läks. Livet återvänder.

Att sätta rätt ord på det vi möter och upplever är nyckeln till en fruktsam förändring och upprättelse. Det är först då nåden från oss själva förvandlar vårt liv. Vi försonas med oss själva.

Publicerat den

Ta ut rätt riktning

Tror denna bild får tala sitt tydliga språk denna dag

Det är allt för ofta vi tittar bakåt för att hitta det vi söker efter.

Se framåt. Ta ut den riktningen. Det är då du hittar det du söker.

Du är värd det som ligger framför dig. Det är det som är tänkt för dig. Så våga titta framåt. Välkomna det.

Publicerat den

Barnaminnen – som gör livet lite mindre allvarligt.

Hur långt tillbaka kan man minnas?

Vad är ditt tidigaste minne från då du var barn?

Inte för att jag letar aktivt efter massa minnen från då jag var barn. Men ibland kommer det upp minnen som måste vara från tiden då jag var väldigt liten.

Jag relaterar tiden oftast till förståelsen till vart vi då bodde. Det är ju en fakta jag noterar som vuxen.

Igår blev jag påmind om 4-årskollen. Varför då? Ja det kan man undra. Minns att en distriktsköterska kom hem till oss. Blev rädd redan när jag såg henne ute på gården. Minns att jag hade svårt att knäppa knappen eftersom jag hade gjort illa mig i fingret.

Ett annat tidigt minne var att brandkåren kom. Man hade bränt av gräs. Vinden vände och skogen höll på att ta eld. Det minns jag inte så mycket av. Men jag minns att spåren efter brandbilens hjul var stora och djupa.

Minns min lekskola när jag 6 år. Vill minnas att jag skrev en sommar om den. Var ju runt och tittade på platser jag bott på. Där och så fick jag en Flashback om hur det såg ut då.

Minns när jag ville sova uppe i vindsrummet. Där fanns en säng. En gammal dyscha. En säng med lock. Men istället tog pappa ner den från vinden. Ett jätteföretag då vindstrappan var smal.

Vad har du för barnaminnen?

Det är inte så dumt att minnas dom ibland. I relation till nutid med mycket ansvar så kan det vara befriande. Då, en tid av bekymmerslöshet, var det mindre problematiskt. Hade inte så mycket koll på det som var ansvarsfullt och viktigt. Lekbordet som jag hade mitt lego på hade en viktigare roll än världspolitiken. Lådbilen som byggdes fick större plats än FN. Leken i skogen på andra sidan järnvägen upptog mer tid än att följa nyheterna på tv och radio.

Vi behöver sådana minnen. Annars blir livet för allvarligt.

Tillåt dig att drömma dig tillbaka till dom goda minnena från barnaåren. Det gör oss dig nog lite mänskligare. Kanske du inte behöver skriva dina memoarer. Men en inre resa till förr kan göra dig gott. Andra kanske inte förstår glädjen i din resa. Men vad gör det? Bara du får en god stund med härliga minnen.

Publicerat den

Kommer du ihåg när du gjorde det för första gången?

Det är så mycket vi har gjort många gånger. Det liksom går av bara farten numera.

Vi minns säkert inte våra första steg vi tog. Inte heller första gången vi smakade på potatis. Det minns vi mest när våra barn gjorde.

Men vad minns du första gången du gjorde något? Vad hände? Vad hände inom dig?

Såg en liten filmsnutt där ett litet barn fick glasögon för första gången. Vilken upplevelse. När jag fick mina första glasögon så minns jag upplevelsen. Jag såg färgerna mycket bättre. Fantastisk upplevelse. Samtidigt kände jag mig lite lurad. Hade ju missat detta så länge. Snuvad på konfekten typ.

Vad minns du av allt du kan nu – när gjorde du det första gången?

Det är något speciellt att göra något första gången. Minns tillbaka dit. Kanske kittlar det till lite i magen då. Blir nästan som att komma tillbaka till det ögonblicket igen.

Publicerat den

Att gå sönder

Planen för igår var att springa en runda i spåren vid Hallbystugan. Ville testa om det var bättre spår. Det var lite för kuperat för min smak men funkade fint.

Det är skönt att springa i skogen. Det blir friare. Mjukare för knän och vrister.

Det vara bara en sak……. Efter 3.8 km gör det ont i vadmuskeln. Inte mysigt att springa. Jag går helt enkelt sönder. Om än litet så var det inte möjligt att springa vidare. Efter lite vila börjar jag vandra mot bilen. 1,8 km promenad var ju inte det jag tänkte. Men det är ju också lite träning.

Att gå sönder är väl en sak. Om någon vecka eller två är jag igång igen. Lite rehabträning med lugna promenader. Kanske lite cykel. Det läker.

Vi går sönder ibland. Både i muskler men också inom oss i själen. Sådana bristningar läker dom också. Förr eller senare. Var så säker. Om det än inte ser ut så i början så läker det.

Man säger att tiden läker alla sår. Visst, det kan kännas som det inte riktigt är ås. Men jag tror att det faktiskt är så. Tiden  läker alla sår. Vi kan få ärr i själen men det är läkt. Vi lär oss förhålla oss till det som sårade oss. Vi lär oss att hantera dom jobbiga minnena.

Så ge inte upp om du gått sönder. Dina sår kommer att läka.

 

Publicerat den

Farväl april Välkommen Maj

Tänka sig att nu är det redan Maj. Känns som att sommaren står för dörren och en ny härlig period i livet har börjat. En tid att ta tillvara.

Löven har slagit ut på många träd. Blommorna är på väg. Känns som att det kan få blomma lite varstans typ.

Tänker mig att det kan finnas dom som önskade att sitt liv blommade mer. Denna dag ber jag en bön för er. Att Gud skall låta era liv få skjuta nya skott. Att nya blommor skall få knoppas fram och slå ut i full blom. Att livet skall likt fruktträden få bära ny frukt.

Kanske behöver vi likt trädgårdsmästaren också gräva lite själva. Skapa förutsättningar för att det ska kunna bli nya löv och blommor. Inte alltid det enklaste. Inte alltid så lätt att våga. Inte alltid så lätt att se hur det ska gå till. Men kanske även det kan få ingå i en bön om nytt liv.

Publicerat den

Krackelerad månad

Snart är det Maj månad. Maj brukar vara den månad som man tänker sig att man ska njuta av värmen som tilltar. Men när man kommit in i juni inser man att så blev det inte. Tempot ökar som aldrig förr. Man ska hinna med massor.

Så krackelerar alla planer för månaden. Känns som att hela maj krackelerar bit för bit

Maj har massa ledighetsdagar som gör att veckorna slås sönder. Det blir svårt att få någon ordning och reda. Samtidigt är det ju fantastiskt med många extra lediga dagar.

Varje år tänker jag att i år ska jag verkligen tänka mig för. Så även i år.

Dom år som maj har krackelerat så har livet gått vidare. Det har ändå fungerat.

Livet kan kännas som att det krackelerar. Men tappa inte modet. Det kommer att bli bra. Förr eller senare läggs det tillrätta igen. Lika sant som att maj månads stökeri går över.

Publicerat den

Att komma lite längre för varje gång

Jag har kommit igång med löpningen igen efter att allt för långt uppehåll. 6 gånger har det hittills blivit. Det började med ca 4 km. Nu sist blev det 5,8 km. Förhoppningen är att nästa pass blir lite över 6 km. För den som redan springer milen är detta kanske ingenting. Men jag är rätt övertygad om att alla vet vi att första löppasset inte är det lättaste.

Att tänja lite till. Att försöka orka lite till. Spänna bågen lite till. Att försiktigt springa lite längre.

För varje pass vill jag komma lite längre. Två pass i veckan tänker jag mig. Så båda passen måste inte bli längre. Men gärna ett av dom. Har aldrig, och kommer aldrig att springa ett maraton. Men gärna närma mig en halvmara.

Egentligen är det inte det målet som är det viktigaste. Utan mer att för varje gång orka lite till. Att se en utveckling. Känna att det går lite lättare. Att jag får känna att jag kan komma lite längre liksom.

Om det är en yttre press som läggs på ovanifrån utan att den landar i det inre tänket så tror jag det är svårt att lyckas. Men får den drivkraften komma inifrån så får det helt andra förutsättningar. Då blir det som om halva jobbet redan är klart. Som den extra spelaren en publik kan vara för laget. Man får, någonstans ifrån, extra krafter till att lyckas. Krafter man inte först trodde att man hade.

Jag tänker mig att det är vad livet behöver. En extra kraft som kommer inifrån. Då får man den stimulans man behöver för att komma lite längre. Orka lite till.

För mig är det tron på Gud. Han som kan ge oss det vi innerst inne behöver för att orka. Vi behöver öppna oss för den kraften. Den blir oss inte given och synlig om vi inte ger den utrymmet i våra liv.

Våga satsa lite till. Våga tro för mer. Våga tänj lite på gränsen. Det kommer att berika dig med att du kommer längre än du tror.

Publicerat den

Att göra skillnad….

Har du tänkt på att det ganska ofta förekommer ett uttryck som lyder så här:

Att göra skillnad!

Vi använder det ofta på vårt jobb. Många andra med.

Vi tänker att det vi gör är annorlunda i jämförelse med som redan är. Att det är på ett bättre sätt. Det vi gör märks på ett positivt sätt.

Att göra skillnad är att något händer som gör någon tacksam och glad. Kanske till och med är så drastiskt att det har förvandlat till något mycket bättre.

Skillnaden kan vara att det tippar över åt rätt håll.

Skillnaden kan vara att någon får nytt mod.

När jag möter någon i mitt liv som gör och är den skillnad som förbättrar mitt liv blir jag verkligen tacksam. Om så det är för en kortare stund. För då ger det mig ett andrum.

Ibland blir jag förvånad över att jag gjort någon skillnad för någon. Då jag inte ens vetat om det men ändå gjort det. Det ger mig en stor tacksamhet.

Du har med all säkerhet gjort lika dant.

I många sammanhang känns det som att det bara är ett reklamtrick. Men det kan vi väl bara strunta i.

Vi behöver mer av detta att göra skillnad. Många behöver få känna av att någon gör den skillnad dom behöver.

Vi behöver tillåta oss att göra skillnad.

Vi behöver söka efter alla möjligheter som finns för att göra skillnad.

Vår värld behöver det. Kanske till och med din granne