– En vandring genom tankar och upplevelser…….
En gång om året vrider vi tillbaka tiden en timme.
Ibland skulle jag vilja vrida tillbaka den mera. Till alla gånger man upplevt dom där goda stunderna som man gärna hade stannat kvar i.
Men kanske är det tur att man inte kan det. Risken vore kanske för stor att man loopade hela livet.
Ändå är det frestande att vilja göra det. För dom stunderna gjorde ju så mycket gott inom mig.
Är det något många av oss hat svårt med är att inse att vi är så fantastiskt värdefulla.
Läste denna kommentar från Herregud&Co:
Tänk om du anade ditt värde….
Det finns en fin sång som förstärker detta.
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på
Du vet väl om …
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
Du vet väl om …
Tänk vad viktigt det är att låta det gälla sig själv. Mitt i vår brustenhet, misslyckanden, missmod, felbehandling, hopplöshet, framtidsovisshet, och alla andra känslor som
Fundera på sången. Tillåt dig att beröras av det. Du är bättre än du låter dig tro att du är.
Tänk om du anade ditt värde….
Då skulle det vara annorlunda tänker jag.
Dags att ta emot det……
Ditt värde är långt mycket större än du tycker dig veta om. Ditt värde är oändligt stort.
Så är det verkligen. Du är SÅ värdefull!!!!!
När släpper det?
Jag har startat löpningen för säsongen. Sprungit 4 gånger nu. Men det är segt i benen. Så jag undrar när det släpper. Då benen börjar funka bättre, ”av bara farten” liksom.
Men jag vet ju hur det är. Det är alltid segt i början. Sen släpper det. Bara man är uthållig.
Sen så blir det lättare. Somliga menar ju att det är så skönt med träningsverk. Håller inte med om det. Tröttheten efter en löprunda tycker jag om. Men inte träningsverk. Men ska en löptur kännas gott så måste den ha sitt flyt under löpningen samt skön trötthet efteråt. Är det segt och tungt finns det ingen direkt glädje i den träningen. Men det kommer bli bra bara man inte ger upp.
Möjligen en rätt relevant bild på livet. Uthållighet kommer att låna sig. Förr eller senare släpper det. Så är det. Bara att intala sig det när det är som tyngst.
Så när släpper det? Förr eller senare. Men det kommer att bli bra.
Inte vet jag om du är speciellt besviken över något. Kanske. Kanske inte.
Vad gör dig besviken?
Eller så är du en lycklig lottad människa som aldrig är besviken.
Det finns något som gör mig väldigt besviken. Och det är när man snattar och stjäl i vår butik. Man ska aldrig snatta. Men när man snattar i en butik vars mål och syfte är att hjälpa människor blir det bara för mycket.
Vi har en tid där vi har civila väktare. Och dom tar folk.
Det är alla ”typer av människor”. Så dra nu inte felaktiga slutsatser.
Jag satt med en man som misstänktes för att snatta. Dom var en grupp vars en snattade. När man inser att vederbörande är från Syrien där erikshjälpen har insatser blir det bara för mycket. Vi använder vårt överskott att hjälpa denne mans bröder och systrar för att överleva det krig han flytt från. Så går han och stjäl från vår butik. Det innebär att vi inte kan göra så mycket som vi vill och behöver göra. När han då inte ens ångrar sig blir jag ännu mera besviken. Så man kan säga att han stjäl räddningen för sitt eget folk. Tala om att såga av den gren man sitter på.
Tänk om alla kunde förstå att vår second hand vill hjälpa den utsatta. Tänk om alla som frestas att stjäla i vår butik kunde inse vad frukten blir av det dom gör.
Mitt inlägg om detta skrevs innan Stefan öppnade munnen men publicerades idag. Stefan valde att ta bladet från mun på annandagen kl 15:17. Men det fick vänta. Drf låter jag min text ligga kvar oförändrad. Att göra den skillnaden han gör talar sitt tydliga språk. Att kristna lider under förtryck är av lägre intresse. Regeringens syn på kristna visar sin tydliga.
Här kommer texten…..
Statsminister Stefan Löfven kommenterade det blodiga terrordåd i Nya Zeeland vid en pressträff. Han lät inte vänta på det. Snabbt var han i pressrummet.
Det var läge att han gjorde det då Det var ett slag mot muslimer och deras tro.
Men med all respekt Stefan Löven. När kristna kyrkor bombas på Sri Lanka, söndagskolsbarn drabbas, hotell och restaurang bombas, flygfält hotas, då är du tyst. Inte kallar du till pressträff.
Mitt under den största kristna högtiden slås människors liv ut. Men du är tyst, Stefan Löven.
Med all respekt Stefan, varför är du nu tyst?
Då var det en attack mot det öppna samhället. Vad är det denna gång.
Kan bara konstatera att Stefan Löven ser förföljelse av kristna inte värt att noteras.
Många svenskare var där. Ingen dog många danskar var där. Flera dog. Danska reaktioner är mycket tydliga.
Kristna förföljs mer och mer på vår jord. Om andra förföljs är det värt ett uttalande av vår statsminister. Förföljs kristna är det inget vår stadsminister Stefan Löven,anser sig varken behöver a notera eller fördöma.
Stefan , för mig är det ett mycket märkligt beslut, agerande och attityd. Att inte fördöma denna terrorhandling är för mig en gåta.
En förklaring är på sin plats.
När man haft några extra dagar ledigt är den sista av dom ibland lite extra tung. Man vänjer sig ganska fort att vara ledig.
En ledighet som varit denna gång är ju lite extra. Bra väder rakt i genom. Visst, ni är nog flera som haft varmare väder än jag upplevt. Men solen har varit vackert framme varje dag.
För några år sedan var det snö denna tid. I år har man kunnat njuta av vackra vårblommor i massor.
Hur bevarar man en god känsla av ledighet in i vardagens vanliga lunk med arbete?
Kanske är det en helt omöjlig fråga. En ekvation som helt enkelt inte går ihop.
Eller så är det helt möjligt. Kanske är det att se tillbaka på kort man tagit. Eller vandra tillbaka i minnet. Kanske har det med att suga sig fast i tacksamheten av det goda man mött.
Ett är säkert är att man måste lämna bakom sig det som var mindre roligt. (Helt klart inte alltid så lätt) Och låta det positiva ta överhand.
Som mossan i gräsmattan. Om man ger gräset dom bästa förutsättningarna så kommer gräset att tränga undan mossan. Det goda tar över helt enkelt.
Kanske är det så vi ska möta det tråkiga vi möter i livet. Vi helt enkelt ger en bättre grogrund för det roliga. Så kväver det roliga det tråkiga. Värt ett försök i alla fall. Man tar helt enkelt kommandot.
Funkar det så? Som sagt, värt att pröva.
En berättelse i påsk är Emmausvandrarna. I sin sorg över Jesu död vandrar dom mot Emmaus.
Där får dom möta Jesus som vill bekräfta sin uppståndelse.
Det som slår mig i denna berättelse att dom verkar gå länge utan att förstå och inse att det är Jesus. Inte förrän vid måltiden förstår dom.
Jesus går med dig. Även om du just nu inte riktigt inser det. Men han finns där. Många gånger ger han sig till känna men vi förstår inte.
Så om du ställer in dig på att vilja upptäcka hans närhet till dig så kommer du upptäcka honom.
Allt för ofta tror jag att Gud söker vår uppmärksamhet. Men vi är så upptagna med vårt. Om vi släpper in honom i vår sfär kommer vi upptäcka honom.
Påsk – är inte bara uppståndelse – det är också upptäckt.
Vad upptäckte du denna påsk som du missat tidigare ?
Jesus är uppstånden.
Han lever. Detta är den dag som bekräftar vår tro. Den ger oss tillit till allt Gud har gjort innan påskens händelser.
När vittne efter vittne berättar sin upplevelse om hans uppståndelse ger den oss tillit i tron.
Maria, Petrus ja alla som såg in i den tomma graven. Den tunga stenen som var bortvältrad. Hans kropp låg inte kvar. Bindlarna låg där. Det omöjliga hade blivit möjligt. Han hade uppstått.
Samtidigt hade det kunnat slutat där. Någon skulle kunna mena att hans kropp var bortförd och gömd. Men en efter träder fram och bekräftar att han levde.
En stor mängd människor fick se honom levande.
Därför kan vi verkligen ropa ut att han lever. Han är sannerligen uppstånden.
När vi sen kommer till Kristi himmelfärds-helgens händelse inser vi att han verkligen är uppstånden. Det är då han lyfts upp, inför sina lärjungar, till himlen. Hm vänder tillbaka till himlens värld.
Hur förhåller man sig till denna helg? Vi var inte med där. Inte sätt med egna ögon.
Tron är just tillit. Att lita på att det är sant. Att det profeterna berättade om många 100 år innan verkligen blev gick i uppfyllelse.
Så tron handlar om att just tro.
Att det sen finns många berättelser i nutid där människor upplever att man har gemenskap med denne uppståndne Jesus gör ju det hela ännu mera säkert.
Kristus är uppstånden. Han är sannerligen uppstånden.
Påskens upplevelse är dubbel. Att fira något som man vet utgången på är inte alltid enkel.
Å ena sidan är denna dag en afton. Långfredagens mörka upplevelse där Jesus dör på korset. För lärjungarna var denna dag ett vakuum. Ett vakuum i förtvivlan och håglöshet. Instängda i övre salen med den stora fråga ”hur blev det nu?” ”Vad det på detta sätt det skulle sluta?”
Vår påskafton är ofta en festdag. Då var det sorgedag
Mina tankar går till den första tiden vid skapelsen. Gud skapar varje del. När han hade skapat allt läser vi:
”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.” Första Moseboken 1:31 SFB15
Det blev afton….. Han hade precis konstaterat att det blev mycket gott. Så kom aftonen. Jag tänker att mitt i påskens mörka drama finns det samma känsla av att trots aftonkänslan så var det mycket gott. Det var fullbordat.
I det ljuset är det inget vakuum. Ingen hopplöshet. Vi vet att det som just nu sker var och är det radikala i påsken. Det ännu döden vinner sin triumf. För det Jesus gör i sin död och uppståndelse är vår räddning. Det är det som skapar framtidshopp. Långt bortom det vi kallar död. Det är nu vägen in i en evighet med Gud blir möjlig fullt ut.
Det öppnar vår begränsade vy av livet. Det är nu vårt liv inte begränsas till kanske 80 eller 90 år. Nu helt plötsligt ligger det bästa framför oss. Nu blir livet bara förrätten. För vårt liv kan uppfattas långt. Men nu är livet på jorden den lilla sträckan av livet. Den bästa delen kommer i den eviga världen.
Så mitt i det ”vakuum” detta dygn är i Jesu lidande är det ett segertåg från början till slut. Ett segertåg som kommer fullbordas i morgon med vårt tillrop ”Kristus är uppstånden Han är sannerligen uppstånden”
Tänk vad lätt det är att se lite för långt fram.
Var ute på en löprunda igår. Sista sträckan brukar vara lite seg. Kände att jag ändå ville öka tempot lite. Så jag tog sikte på ett ställe längre fram. Bara dit. När jag kom dit tog jag siktet längre fram. På så vis kunde jag öka farten sträcka för sträcka tills jag kom hem.
Tänker att livet är så också. Vissa perioder går det av bara farten. Det är liksom lättsprunget. Andra tider behöver vi ta kortare mål. För att orka. För att kunna hålla focus. Så tar vi sträcka för sträcka.
Det är helt okej att göra så. För vissa tider måste det vara så. Man måste inte ha långsiktiga mål hela tiden. Det räcker helt gott med korta perspektiv.
Det kommer tider då vi kan ta ut ett större mål med ett längre perspektiv.
Att ta lagom stora och långa mål är också ett liv. Låt det inte stressa dig. Lev istället i nuet. För just då är det bra och det räcker gott.
För korta mål gör att vi kommer att orka mycket längre än vi tror. För när vi ser i backspegeln inser vi att vi tillryggalagt en ganska lång sträcka. Längre än när vi tig ut alla delmål.
Samma förutsättning som när vi går eller springer. Vi kan inte ta mer än ett steg i taget. Nöj dig med det. För det är den livsmelodi livet alltid har haft. Det har funkat förr. Funkar nu med. Och kommer att funka framöver också.
Ta en sträcka åt gången. Det tar dig längre än du anar just nu…
