Inlägg

Publicerat den

Att ta kommandot inifrån

Dom yttre kollisionerna har tendens att styra oss.

Vi behöver ta kommandot från insidan istället ….

Jag mötte detta utryck i helgen.

Det är mycket i vår omgivning som ”krockar” med oss. Sådant som har en tendens att såra. Men det är inte alls så ovanligt att det också styr oss. Vi påverkas mer än vi vill tro av det. Så blir det dom yttre omständigheterna som styr oss mest.

Vi behöver ta kommandot från insidan.

Låter å ena sidan kryptiskt omöjligt. Som lite hokus pokus.

Men kanske det ligger en djup sanning i det. Att hitta den inre drivkraften. En energi inifrån. Men också ledning.

För mig är det inte yoga. Inte mindfulness. Inte meditation. Nej, det handlar för mig om Guds ljus inom mig. Den kraft Gud låter bo inom mig. Guds inre maning och ledning. Hans omsorg. Att helt enkelt låta Gud vara den som jag lyssnar till.

Tänker mig att när jag låter insidan råda är jag mindre påverkbar av utsidans mindre goda krafter. Det negativa som jag krockar med får inte för stor påverkan på mig. Kanske tom rinner av mig.

Det inre livet med Gud påverkar det yttre livet vi lever synligt. När dessa liv levs tillsammans är det som bäst som kan hända oss.

Publicerat den

Släpp taget

Vi håller ibland fast vid det vi borde släppa. Kanske beror det på vår osäkerhet. Kanske för att det är det vi vet om och något annat är skrämmande.

Kanske det också är en rädsla för att inse att det vi håller fast vid inte är ”vårt”. Så kämpar vi på något sätt att försöka hålla det fast som vårt. Men innerst inne inser vi att det inte är vårt och gör bäst i att släppa taget.

Så denna bild från Herregud&Co kanske är väldigt nära sanningen.

Vi tror det är mer jobbigt att släppa taget än att hålla fast. Det är tvärtom. Det är bara en tankefnurra att det skulle vara värre att släppa taget än att hålla fast.

Oftast är det en befrielse att släppa taget. Våra ”muskler” som håller fast får slappna av.

Det finns ett liv bortom det vi krampaktigt håller fast vid. Det mest troliga är att det är ett bättre liv än det som vi krampaktigt håller fast vid.

Våga släppa taget. Våga gå vidare. Våga satsa. Visst, det kan kräva mod att göra det. Det kan kräva en inte styrka att släppa tager. Men våga. Du vinner på det. För du sätter dig själv fri.

Publicerat den

Att vakna upp innan….

Ganska ofta så vaknar jag före den tid jag satt klockan att väcka mig. För somliga är det ju inget konstigt. Många gör det och då rätt mycket före den önskade tiden att vakna.

För mig handlar det om att vakna bara några minuter före. Oftast 7 eller 8 minuter. Inte tre. Inte tio. Nej, 7 eller 8. Lite märkligt.

Å ena sidan lite jobbigt. Man vill ju använda den tid man har avsatt till att sova fullt ut. Å andra sidan så blir det ju möjligt till en naturlig snooze. Att dra sig några minuter. Man blir heller inte bryskt medveten om att det är dags att gå upp.

Även om jag sätter klockan ovanligt tidigt eller sent så händer detta. 7 eller 8 minuter före utsatta tid.

Det är skönt att vakna upp i tid. Det ger en mjukare start på dagen.

Det finns många områden i livet och på vår jord vi skulle behöva vakna upp i tid. Innan det är för sent. Innan vi kör fel. Innan det händer onödigt dumma saker.

Att vakna försent ger dock motsatt effekt. Sådana mornar är inte roliga. Det är som att kroppen kommer i otakt. Hjärtat slår liten extra. Stressen kryper in i djupet. Att komma försent till jobbet är inte roligt. Det är inte roligt någonstans att komma försent. Det blir aldrig en bra start på ett möte när man kommer försent.

Miljön är ett område jag börjar bli klart orolig för om vi inte just har vaknat för sent inför. Kanske inte ens har vaknat för till och med. Det finns säkert många sådana områden.

Det finns något som händer när man vaknat för sent. Man sätter helt enkelt fart. Allt för att rädda läget så bra det går. Oftast brukar det i alla fall hjälpa lite. Kanske ibland rädda situationen helt och hållet.

Om vi gör det i relationen till miljön så kanske det ändå finns ett hopp.

Att vakna upp innan det är försent är avgörande för att nästa steg ska bli möjligt.

Publicerat den

Att följa någons spår

I fädrens spår

Så heter det. När man tänker på Vasaloppet alltså. En traditionsrik dag idag då Vasaloppet går av stapeln. Hörde för någon dag sedan att Vasa åkte inte ens skidor denna sträcka. Ändå så är Vasaloppet en skidtävling. Det må vara hur det vill med det. Anrikt skidlopp är det i alla fall.

I fädrens spår

Att följa någons föredöme. Att följa någons goda exempel. Att helt enkelt ta efter någon. I en tid som denna heter det ofta ”kan själv”. Vi har inte hågen att kolla vad som funkat. Vad som varit bra. Så går vi vår egen väg. Gör samma misstag ännu en gång.

Har flera minnen efter livets väg där jag försökt avråda någon att göra något. Just för att jag vet att det inte funkar. Men vederbörande har trotsiga inte velat lyssna på det. Så satsar man och gör misstaget. Har tom med mött dom som inser att det kan gå fel men öppet säger ”låt mig få göra det misstaget”. Då är det bara att säga ”Vassego” Så gör dom misstaget. Märkligt sätt.

Tänk vad vi kan lära av varandra. Slippa göra samma misstag en gång till. Spara tid genom att ta lärdom av någon som redan ”gått den sträckan”.

Följ och lär. Det är på det sättet vi också kan utveckla det som dom lärde sig. Så går allting framåt i utveckling.

Se inte ner på den som gått före dig. Dom har banat väg för den lärdom du kan vinna.

”Inget nytt under solen” heter det också. Som om det inte fanns något nytt att upptäcka. Men det gör det ju. Men allt för ofta tror vi att vi hitta på något revolutionerande. Så upptäcker vi sen att så var ju inte fallet.

Följ fädrens fotspår. Dom är inte så mossiga som du kanske tror.

Publicerat den

Att vara nöjd men ändå sikta framåt

Man brukar påstå att den som är nöjd utvecklas inte mer. Den som är nöjd i sitt företag får svårt att få en utveckling.

Funderar på om det ändå inte fungerar att vara nöjd och ändå vilja mer. . . .

Förnöjsamhet gör att man slappnar av. Då kan man sänka garden. Axlarna sjunker ner lite. Man blir mer avspänd. Det är då jag tror och tänker att man skapar många fruktsamma idéer. Man hamnar inte i ett krampaktigt beteende. Utan man börjar se möjligheter. Utan press på sig själv.

Det är alldeles på tok för mycket jagande. När mycket kommer av sig självt när man slappnar av.

Så kanske det ändå ligger något i att när man är nöjd skapar det en väg till framgång.

Publicerat den

Ibland behöver man vara ensam för att starta om.

Ibland behöver man vara ensam för att starta om.

Har du haft den känslan någon gång?

Kanske när det blir för stressigt omkring dig. Kanske när det blev lite för mycket och sinnet rann över. Eller när stressen blir lite för intensiv.

Min klocka brukar signalera ibland ”Andas”. Under hösten speciellt så tog jag den påminnelsen som att det var dags att bara släppa allt för en liten kort stund bara andas ut. Blunda lite. Bara några sekunder. Och sen ta tag i jobbet igen.

Ibland behöver man vara ensam för att starta om.

Kanske är detta en bra väg för oss alla. Då och då uppstår det olika situationer som tär lite för mycket på vår energi. Då är det bra att börja om.

Testa. Gå undan en stund. Koppla bara av en kort stund. Starta om.

Så är det ett nytt läge. Kanske kan det innebära att det går lite lättare igen. Det är i alla fall värt ett försök.

Publicerat den

”Vi behöver bli mer mänskliga”

Mötte ett utryck för en tid sedan.

Vi behöver inte vara mer proffsiga. Vi behöver vara mer mänskliga

I ett samhälle i dag söker vi att bli mer proffsiga i allt vi gör. Vi måste trimma organisationerna. Sälja bättre. Bli mer proffsiga. Bli lite mer bättre efter att redan blivit lite mer bättre än tidigare.

Så tappar vi mycket av det mänskliga. Genom att vi ser det mänskliga kommer mycket med av bara farten.

Mänsklighet ser det som ligger bakom. Som min kollega utryckte så bra, ser berättelsen bakom. Då förstår man bättre. Då ser man resursen som finns. Gåvorna människor har kommer i rätt ljus. Då kan man verkligen göra dens kompetens rätt i en miljö som fungerar.

I alla beslut migrationsverket gör måste det finnas mer mänsklighet.

I regering, kommun och landstings olika beslut måste det finnas mer mänsklighet.

När vi möter varandra i olika sammanhang så måste vi vara mer mänskliga.

Innan vi dömer oss själva måste vi bli mer mänsklig.

Mänsklig är att vara human, vänlig, tolerant, mild, barmhärtig, godhjärtad, hygglig. Ha överseendet. Att ibland låta hjärtat tala mer än förståndet.

Så mer mänsklighet till folket. Det kan man inte förlora på. Där finns bara vinnare.

Publicerat den

I går kväll hände det igen….

I går kväll hände det igen. Syftar inte på att HV71 förlorade. Inte att Trump sa något dumt igen. Inget sådant.

Efter en intensiv dag på jobbet då huvudet var rätt trött gick jag till kyrkan och sjöng med några vänner. Några nya för mig. Vi har roligt. Stämningen är hög. Inte minst att vi har förmånen att sjunga med hela symfoniorkestern.

På söndag gäller det. Då blir det förhoppningsvis skönsång av det.

När jag kommer hem inser jag att tröttheten i huvudet är borta. Ja, tröttheten överlag är helt borta.

Man säger att musik och körsång är gott för själen. I sanning är det så. Vet ju om det. Men återigen påmind, lite överraskad, om det igen.

Kanske släpper den fram energier inom oss som har en återhämtande kraft. Kanske hjälper musiken oss att slappna av. Kanske vi kommer ut ur våra begränsningar och släpper loss

Så glömmer vi allt och blommar ut på något sätt. Denna ”glömska” kanske är den mest läkande delen inom oss. Det är då våra trötta celler får vila men också får nytt liv.

Så sjung. Spela. Det gör dig gott.

Publicerat den

Utmaningar – inte alla känns som maningar

Vi ställs inför ganska många utmaningar över tid. Situationer som kräver en liten större insats av oss en den vanliga.

Ganska många av dom tror jag vi är nöjda med. Det är dom som utfallet blir så bra som det är möjligt. Kanske bästa möjliga till och med. Det är dom utmaningarna som gör att vi växer och utvecklats.

Sen finns det dom utmaningarna som inte känns som att det är en maning i dom. Alltså att man inte känner sig manad att anta just den utmaningen. Den känslan talar för sig själv. Vi har nog alla mött den. Kämpat med den. Övergett den. Då och då har vi ändock antagit maningen i utmaningen. Visst kan det ha hänt att vi misslyckats då. Men tänk efter, många gånger har det faktiskt gått riktigt bra. Kanske lite överraskande men ändå. Så inser vi att det inte var så farligt trots att det var lite tungt i början

Sen finns det dom där utmaningarna som inger stor respekt med mycket ödmjukhet i bagaget. Då man känner att det ligger något stort i den. Att då anta utmaningen är som att slänga sig ut i okänt luftrum och hoppas att vingarna ska bära.

Utmaning – ett tillstånd som utvecklar och lär. Våga utmaningen du står inför.

Publicerat den

Det finns tre sidor på ett mynt

Man brukar ju använda myntets två sidor för att försöka beskriva att allting har två sidor.

Det är ju en ganska bra bild. För allt som händer har ofta två sidor. Så innan vi dömer ut någon eller något så kan vi påminna oss om att det kanske inte är såsom vi först trodde det var.

Kanske det tom har en tredje sida.

Myntet har ju en sarg, en kant. En sida som sammanför dom båda.

Det kan ju vara så att två sidor har lite sanning som gör att båda sidors synsätt kanske behöver beaktas.

Denna tredje sida är också en kontaktpunkt. Mellan två mynt.

Innan vi drar för snabba slutsater gör vi bäst i att försöka se orsak och verkan. Kanske det ligger något bakom det som hände. Som kan förklara varför det blev som det blev. Det kan göra det lättare att ha överseende och enklare att förlåta.

Så se att det finns både två och tre sidor på myntet. Likaså se så på det som händer runt omkring oss. Så kanske du kan hantera det möter på ett bättre sätt.