Inlägg

Publicerat den

Tid för ….

Tid för…

En lite tanke bara

Det är tid för reflektion. Vi behöver stanna upp och ställa oss liksom lite från sidan och betrakta. Betrakta läget, nuet, vart vägen till synes går om man fortsätter åt det håll det nu pekar. Det är gott med lite reflektion. Är vi rädda för det kanske det är verkligen behov av det.

Det är tid för eftertanke. Att man tänker efter före är inte så dumt. Men ibland hinner man inte med det och då kan det gå lite fel. Så ibland behöver vi stanna upp och tänka efter lite.

Det är tid att kolla upp sina motiv. Varför gör jag det? Vad och var är min drivkraft? Kanske är motivet själva motorn. Kraften till att gå, uträtta något och fullborda tanken.

Det är tid att ta tid. Vi rusar så fort. Vi stressar. Dom flesta beslut blir inte så bra då. Vissa beslut blir inte ens gjorda.

Kanske är det tid att fundera på just det. Kanske är det en väl investerad tid. Grunna på det en stund. ……

Publicerat den

Att följa någon den sista sträckan

Idag är det en särskild dag. En dag med dubbla känslor. Idag ska vi följa en fantastisk underbar människa den sista sträckan.

Jag ska få förmånen att vara officiant vid en begravning. Mina barns gammalmormor som blev 102 år (!) gammal skall begravas idag.

Att följa någon den sista sträckan säger vi när vi skall jordfästa någon. Kanske ett märkligt sätt att beskriva det på.

Hela livet är en sträcka. För Märta blev den vandringen 102 år på dagen. Hon fick sluta sin 102årsdag med att flytta till himlen. En lång vandring. Tänk vad mycket hon har fått vara med om. Hon verkade så förnöjd. Nöjd med det hon hade.

En dag som denna så kan man inte låta bli att reflektera över vad man gör med sin livssträcka. Vad fyller jag den med? Vilka vägval gör jag? Jag ska inte återge mitt griftetal här. Men berättelsen över Märta är så positiv och ljus. Vemodigt men med stor glädje. Och så är ju livet för oss alla.

Så denna dag reflekterar jag över hur har det gått så här långt? Vad vill jag framöver? Saker och ting ångrar jag. Annat är jag stolt över. Ett är säkert att resten av resan vill jag vara rädd om. För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt. Jag tror nog du känner likadant du med.

Var rädd om din livsvandring. Du kan inte göra om den.

Publicerat den

Sommarkvällens dubbelhet

Sommarkvällar har sin dubbelhet. När man som igår kväll har ca 20 grader varmt kl 18/19 så är det svårt att ta sig in. Man vill bara njuta.

Promenaden var så ljuvlig. Tanken var att ta en liten snabb promenad innan hockeyn. Så kommet jag ut. Det var nästan vindstilla. Vättern ligger så ljuvligt med en klarblå himmel.

Så blir vandringen längre och längre. Mötet med några goda vänner gjorde ju kvällen ännu trevligare. Ett gott samtal i en vacker miljö gör ju allting bara så mycket bättre.

Men sommarkvällen som är varm och go har något extra ljuvligt över sig. Det är som att man bättre kan ta in den. Man slappnar av. Kvällen kryper närmare. Man går ner i varv. Så kan man njuta.

Så blir det ändå så knepigt. Man måste ju ta kväller. Ladda för sova. Därför är sommarkvällen så dubbel. Man vill inte men måste ändå.

Det är ändå så gott. Nu när sommaren verkligen är här så är det bara att njuta. Det får vara hur dubbelt det vill. Nu när hockeyVM är slut kan vi njuta fullt ut av sommaren.

Glad sommar på er

Publicerat den

Söndagstankar – hela sanningen

John 16:13

Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske.

Det är Pingstdagen. Dagen då vi tänker oss att anden tilldelades lärjungarna. Den dag då löftet om att kraft skulle komma. Ibland kallat vi det för Jesu kröningsgåva. Alltså att när Jesus intar tronen i himlen efter sin himmelsfärd och blir insatt där av Gud så ger han en gåva till folket. En kröningsgåva. Den blir tecknet och beviset på att han nu har inträtt på himlens tron – vår kung Jesus.

Att anden kom oss till del har så många djup. Så många att det krävs många böcker för att fördjupa oss i det ämnet.

Denna dag skulle jag bara vilja visa på en liten del men ack så viktig del i detta.

I versen vi läste står det att ”han skall leda er in i hela sanningen”. När man ser på dom orden i flera översättningar inser man djupet i det. Föra in, leda in, vägleda er med, leda er fram till, guide you in to al truth, och fler finns det.

Sanningen står för läran. Alltså vad tron på Gud innebär och innehåller. All tolkning av bibelns ord är ett styckebruk. Men när sanning och belysas med flera sanningar i bibeln finner vi dess djupa värde. Jag tycker om versens sätt att locka oss in.

Vill vi få förståelse av tron och bibelns budskap har vi nyckeln här. Anden är det som för oss in i sanningen. Kommer vägleda oss. Leda oss fram till förståelsen av sanningen.

Så ta emot andens hjälp. Lös det inte på egen hand. Då riskerar det att bara bli konstigt.

Anden har kommit för att hjälpa oss. Ta emot den hjälpen.

Gud välsigne din dag.

Publicerat den

Att se genom ett annat perspektiv

img_1671I går kväll lyssnade jag till Jonas Helgesson. Han, tillsammans med Erikshjälpen, var i Skärstad. Jonas delade med sig tankar om livet.

När han berättar om sitt liv och om livet i stort utifrån sin CP-skada får man ett annat perspektiv på livet.

img_1669Jonas får mig att uppvärdera så mycket. Men också omvärdera minst lina mycket. När han berättar om att han blir så glad över att öppna en syltburk blir man förundrad. Stämmer till eftertanke. Han som många skulle har räknat ut är idag 2-barnsfar. Tagit körkort. Han som kunde bara två ord när han var 5 år försörjer sig genom att prata.

Får du möjligheten att lyssna till honom så ta den.

img_1665-1Han har varit med Erikshjälpen till Belarus och mött dom barn som inte får bo hemma för att dom har en CP-skada. Dom som inte känner sina föräldrar. Jonas vill göra skillnad för dessa barn.

Så tacksam för Jonas. Han gör så att man blir mer tacksam för livet.

Publicerat den

Att nå mål – är det så viktig?

Är det så viktigt att nå utsatta mål? Är inte att sätta mål bara stressande? Måste man sätta upp mål?

Nej, man måste ingenting egentligen. Men det kan hjälpa oss att utveckla oss.

Att springa är ju ett sätt att få upp konditionen. Att då sätta upp mål och följa utveckligen kan hjälpa oss. En träningsapp kan bli till glädje i det fallet. Går det framåt är det bara till glädje. Blir det sämre känns det mindre kul.

På mitt jobb har vi utsatta mål. Vi vill nå en viss försäljning med ett visst överskott. I sig kan det vara så stressande. Men man istället för att titta bara på budget och statistik tittar på målet med överskottet så blir det annorlunda.

Vi har inte en second hand för att fylla på ett bankkonto. Vi har det för att hjälpa någon som behöver hjälp. För att göra skillnad.

Att då vilja nå ett mål blir så mycket enklare. Vi vet att ju mer saker vi får ut till försäljning desto mer pengar kan vi få ihop. Och då kan vi hjälpa desto fler.

Att sätta orealistiska mål gör det bara mer jobbigt. Men sätter man möjliga mål blir det en sporre.

Det är inte livsavgörande att nå ett mål eller inte. Det är nog bara vi själva som sätter oss i den pressen.

Med rätt insikt och rätt utsikt blir ett mål något spännande roligt. Har målet sen är högre syfte än sig själv händer det något speciellt med oss. Pröva så får du se….

Publicerat den

Löfteshändelser

När jag var i torpet under helgen som gick fick jag se många citronfjärilar.

Jag har med mig ett löfte från tiden då jag var barn som handlar om just dessa fjärilar. Om man såg den först av alla fjärilar på våren skulle det bli fin sommar.

Nu har jag ingen klar statistik över hur dom senaste 50 somrarna har förlöpt i relation till citronfjärilar. Den gångna helgen var fylld av massor av dessa vackra fjärilar. Tror inte jag någonsin sett så många på samma gång. Det borde innebära den vackraste sommaren på mannaminne.

Men tänker man efter så finns det sådana löfteshändelser som lockar fram hoppet inom oss. Kanske har du några sådana. Somliga är hämtade från bondepraktikan. Andra har vuxit fram inom traditioner och kulturer. Somliga kallar det skrock. Jag vill kalla dom löfteshändelser.

Det händer något som har ett löfte med sig.

Dom starkaste händelserna av ett sådant slag är när jag känner en särskild beröring av Gud. Det kan ske i en gudstjänst som i söndags. Då hände det ett sådan helig stund för mig. Genast väcks det ett hopp. Men det kan också vara en stilla promenad där Gud får chansen att göra sig hörd och påmind.

Maria, Jesu mor, var med om det. Och då står det följande text om henne: ”Hon gömde och begrundade det”. Jag tror att det är just så vi ska förhålla oss till dessa löfteshändelser, dom som berör oss djupt där inne.

Publicerat den

En tanke för dagen – man behöver inte räcka till

Man behöver inte räcka till. Det räcker med att man finns till. Allt utöver det är bonus.

Sjödins trossats

Allt för ofta kämpar vi nog, både du och jag med insikten att vi inte räcker till. Hur vi än gör faller vi liksom på målsnöret. Ansatsen är god. Viljan likaså. Men vi räcker helt enkelt inte till.

Då kommer Sjödins trossats väl till pass. Läste om den i en av hans böcker. ”Det händer när du vilar”.

Man behöver inte räcka till. Det räcker med att man finns till. Allt utöver det är bonus.

Inte så dumt att reflektera över en dag som denna. Att försöka vara sig själv är nog gott nog. Kanske är det just då man får fram dom bästa sidorna vi har.

Publicerat den

Kära återseenden

Kära återseenden gör något med oss. Glädjen från djupet porlar fram. Minnen (nu kom det minnen igen….) dyker upp. Påminner om goda möten och episoder.

I helgen mötte jag ”det äldre paret” i Haga. Dom i kröken efter vägen upp till vårt gamla hus. Minnena bara sprudlar fram. Man blir så glad när man möter dom. Dom påstår att dom tänker på vår familj varje gång dom planterar tagetes 😂.

Sen mötte jag dom gamla grannarna. Ja, dom är inte speciellt gamla men ändå… Dom har det varit mycket ”tjat” med. Barnen var ”nästan som syskon ” ibland.

img_1528Det käraste återseendet var ändå Norris. Vår katt som fick bo kvar hos dom som köpte vårt hus. Så fort han såg mig och hörde min röst började han prata med mig. Precis som förr.

img_1530Samma rörelsemönster omkring mig. Jag kan verkligen sakna den katten. (Troligtvis gläds någon speciellt att just jag skrev det jag nu gjorde). Han fick visst namnet efter en släkting som var predikant i en större församling i vårt land.

Kära återseenden är något speciellt. Dom gör något med oss. Man kan var borta från varandra långa tider. Men när man möts är det som att det var igår vi möttes sist. Jag skriver inte att vi skildes åt. För på något sätt säger man inte ”hej då” till dessa människor utan mer ”på återseende”. Eller så tar man bara en paus i gemenskapen tills vi möts nästa gång. Då tar man upp tråden där man la den typ.

Tack gode Gud för alla dessa kära återseenden.

Publicerat den

Eftertänksamhet ger en god eftervärme

Vi människor mår bra av lite eftertänksamhet. Vi behöver ”samla ihop” det då och då. Göra små livsbokslut. Backa tillbaka bandet ett tag och se hur det blev.

Det kan ju vara lite obekvämt. Men det kan också ge ett nytt avstamp. Inte alltid en radikal ny färdriktning. Oftast är det nog små enkla förändringar men som över tid ger möjlighet till nya mål.

Eftertänksamhet ger också en påminnelse om mycket gott. Det ger en eftervärme som man kan behöva om det tex blåser lite snålt omkring sig.

Eftertänksamhet sållar också lite bland minnen. All minnen kan man inte lägga undan. Men man kan lära sig och låta sig förhålla sig till dom. Då kan man be om nåd att få lägga vissa minnen längre bak i ”lådan” och låta andra ligga mer i den främre delen.

Det handlar om reflektion. Att mitt i tidens snabba tempo kunna stanna upp och reflektera något. Att låta det som passerat få återspegla sig i nuets insikt. Nuet som förhoppningsvis inneburit att man blivit lite visare vart efter tiden gått. Så kan man se dom val man gjort i ett, förhoppningsvis , ljusare och mer vist sätt. Då kan man slippa fördömelse utan inser att man kan göra bättre val framöver.