Det där med sovsäck…..

Livet jag lever just nu är helt självförvållat.  Så det är inget synd om mig. Inte på något vis.   

Men det är klart att sova i sovsäck på en madrass på golvet är väl ingen bra kombo över tid. 😄

  Det finns klart bättre sätt att fördriva tiden under en natt. När jag får komma till rätta med min vanliga säng kommer jag att uppskatta den ännu mer. 

Men det är ju bara att se det från rätt utgångsläge. Det hade kunnat vara ett liggunderlag istället för en madrass. Det skulle i så fall vara rätt mycket hårdare att ligga på. 

Har nog sagt det förtur och säger det igen………. Det gäller att se livet och dess olika skiften från rätt håll. Att välja att se det från den goda och positiva sidan.  Det gör allting så mycket enklare. Annars blir det bara jobbigt.  Det begränsar och gör känslan för livet rätt hopplöst. 

Låt inte någon eller något slå ner din blick. Välj att se det från rätt håll. Då blir du inte låst eller bitter.  Den största förloraren blir bara du själv.  För den som gör dig nedslagen eller sårar dig förstår inte bättre. Gå vidare istället. Lämna bakom dig. Släpp taget om det som sårar och förgör. Se framåt.  Den som gjort livet surt för dig har tappat möjligheten att få del av det du kan och ge.  Men det finns andra som tacksamt tar emot det du har någon annanstans. 

Vad har det att göra med min sovsäck? Troligen ingenting. Men ändå…..  . Det gäller bara att se saken från ett rätt och bra håll. Det hade kunnat vara så att sovsäcken fanns i ett tält som skulle försöka hålla värmen. Men nu finns den i en varm lägenhet på en madrass på golvet. Vilket är klart mycket bättre ju. Om bara några dagar har jag min egen säng igen. 

Berättelse som berör och stannar kvar

Igår hade vi månadsmöte på Erikshjälpen i Jönköping. Det innebär att vi bjuder våra medarbetare på lunch.  Vi brukar kunna vara runt 100 personer ett sådant tillfälle. Vi vill uppmuntra på så vis. 

Igår hade vi besök av Mattias Ingesson och Peter Hallström.  Mattias är vår biträdande generalsekreterare och Peter är sångare. 

Dom berättade om Erikshjälpens arbete. Berättelse som berör och stannar kvar. En berättelse om en pojk som, tillsynes, lämnats kvar bland hundar i en hundgård. Märkt av det livet fann man pojken som räddades. Om barn som fastnade i institutioner för att dom hade någon form av handikapp men nu kunnat få bo i mer hemlika miljöer. 

Sådana berättelser stannar kvar och berör länge. 

Det är för dom vi jobbar på erikshjälpen. Det är dom vi gör skillnad. Det ger en påminnelse om den drivkraft som gör allt jobbet värt att göra. 

Måste erkänna att det var svårt att efter dessa, och fler berättelser, var det svårt att börja prata om triviala saker om kronor och ören. Om hur vi bör parkera och många andra saker. 

I ljuset av dessa berättelser blir det fjuttigt att tvista om saker vi ser annorlunda på. Om vi ska görs si eller så. Livet får en annan vinkling. 

Så tacksam till Mattias och Peter som återigen påminde mig om syftet med vårt arbete. Att få göra skillnad för en utsatt person. 

På tal om vårtecken…

Letar du efter vårtecken? Det finns något som är ett vårtecken av annat slag. 

Hela vintern vilar våra växter. Vissa växter får visst lite extra stöd i vilandet. 

 Det är inte alla växter som får filtar. Intolkning bostad finns Rosenlunds Rosarium. Denna nerbäddade trädgård berättar om att det nog kommer att bli ganska trevligt. 
I första anblicken ser det lite konstigt ut. Nästan sorgligt ödsligt. Men börjar man drömma sig bort in i framtiden berättar dessa täcken om något riktigt vackert. 

Under täckena kommer vi kunna njuta av vackra rosor. Så det lär nog bli några vackra rosenbilder i framtiden. 

Så på något sätt blir det något av ett vårtecken trots allt. Bara rätt över vägen nära intill. 

Traditioner är till för att hållas….. väl

Traditioner är väl till för att hållas. Väl! 

Tänker att en sådan tradition som bör hållas varje år är att äta frukost vid Vasaloppsstarten.   

Denna folkfest är ju värd att beskådas.  Räcker gott framför tvn.  

Kan bara ropa ut att alla som kommer till start är all heder värda. Att bara vilja ta sig an detta projekt och tro sig om det är gott nog. Det visar på att människan är möjlig till nästan vad som helst bara viljan finns. 

Jag tror jag tar en påtår istället. 😄

Söndagstankar – Jag är livets bröd 

Joh 6:35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.


Under tid från tid har vi blivit uppmanade från socialstyrelsen, eller vilken myndighet det nu var, att vi ska äta en viss mängd bröd om dagen. Nästa gång har det varit mer elle mindre. Sen får vi höra hur onyttigt det är. Nästa gång får man se mackor på fiken som är som hela middagar.
 När Jesus säger att han är livets bröd hattar han inte mellan alla dessa olika rekommendationerna. Han åberopar något mycket mer radikalt än så. Han menar att han är brödet till att inte bli hungrig mer. Inget dåligt anspråk. 

Det finns en hunger som mer relaterar in i vårt inre än till en hungrig mage.  En hunger på djupare innehåll och värde. Något som är svårt att värdera efter vårt världsliga värdemått i kronor och dollar. Det är mer en andlighet hunger som gör sig påmind.  Likadant som barnatron gör sig påmind.    

  Jesus mättar på ett sätt som gör att vi upplever att vår tro för oss hem. Vårt inre får kontakt i himlen.  Samtidigt behöver vi inte jaga efter surrogat som ska mätta vårt inre.  För Han ger mättnad som gör oss nöjda.  

Hur äter jag detta bröd? Främst genom att dela livet med Jesus själv i en relation. Men också att läsa Bibeln och samtala med Jesus i det vi kallar bön. Det ger den mättnad detta bröd syftar på. 

Här pratar vi inte om tre skivor om dagen. Eller vilket sädesslag som är bäst. Här talar vi om ett ständigt livsflöde vi inte kan föräta oss på. Där ”bästa före”-datumet aldrig går ut.  Det blir aldrig gammalt och torrt. Vi blir inte tjocka av det brödet. Är så mycket du orkar. 

Livets bröd – dukat för dig och mig.  

Något som får mig att stanna upp….

 Igår gjorde jag en tur fram och tillbaka till Norrköping. Skulle hämta ner lite saker som jag inte ville ha i lastbilen nästa lördag. 

Dagen började med typ en dm nysnö. När jag passerade Mantorp var det barmark. Som att åka i två olika världar. 

Jag längtar rätt mycket efter vår nu då dagens start var ju inte det jag önskade precis. 

När jag höll på att packa bilen så hittade jag snödroppar i rabatten. Du vet, jag bara stannade upp. Stod en stund och bara njöt av dessa små rara blommor. Dom är ju på ett sätt budbärare med ett vårlikt budskap. Inte så svårt att drömma sig tillbaka till förra vårvintern då takdroppet hördes i en vacker solig dag. Du vet, den dagen då man för första gången kan sätta sig vid stugväggen  och njuta i den varma vårsolen. Snön ligger där men solen värmer nästan som en sommardag.
Vi behöver ibland få vandra bort ett tag i minnenas och tankarnas värld. Det mår vi bra av. Det skapar energi och återhämtning. Det hjälper oss att koppla bort alla måsten. Vår kalender är ju oftast fylld i överkant. Dessa stunder ger oss en fristad som om vi hade all tid i världen. När vi sen ”vaknar till” igen kan vi fortsätta. Påfyllda med lite mer kraft och energi. 

Inte konstigt att dessa små blommor får mig att stanna upp för en liten stund. 

Liten varning om Parkman

  Har du fått parkeringsböter någon gång? Det har jag fått. När jag då hittade möjligheten att använda appen ParkMan så var ju det svaret på parkeringsproblemen. Aldrig mer missade sluttider på parkeringen.  

När jag gick med i detta skulle man få upp till 100kr rabatt på första parkeringen. 

Extra avgiften är inte mer än 0:50-4kr. Helt ok tycker jag. 

Men hur blev det?  Inget bra. Två gånger på samma p-plats gick helt fel. Max avgift är 60kr/dag plus möjligen 4kr. 100kr rabatt första gången. Ändå kostade första parkeringen 100:50kr. Andra parkeringen 73:56kr. Hur kan det bli så?

Så en liten varning för parkeringsföretaget Parkman. 

Jag har sökt dom för svar men dom har valt att inte svara än så jag väntar fortfarande. 

Skulle vara tråkigt om denna goda idé skulle vara en bluff. Den är ju så bra. 

Händelsen med stort WOW!!

Igår morse när jag åkte till jobbet hände det man sällan får vara med om. 

Åkte från min övernattningsbostad som jag fortfarande behöver innan lampor och sådant fungerar i min nya lya. 

En av alla älgar jag såg. Ber om ursäkt för det dåliga kortet
Där kom den.  En stor älg går över vägen. Inte så märkvärdigt tänker väl du kanske. Men det slutade inte med en. En efter en kom dom. Stora var dom.  Häftigt. 

Jag räknade och till slut hade 12 (tolv) älgar gått över vägen. Några av dom stannade till en stund och tittade åt mitt håll. 

Jag minns att jag sett 5 älgar ihop vid huset i Julita. Men 12 st!! 12!! Hur häftigt som helst. 

Många menar ju att älgstammen är ganska liten. Dom fem jag såg den gången utanför huset sköts ihjäl kommande år och sen såg jag inte många älgar under några år. Man jagade inte älg åtminstone under 5-6 år efter det. 

Att nu få se 12 älgar är ju helt fantastiskt. Tror inte det är så många som haft den förmånen. 

Det närmaste jag varit en älg i skogen är bara några meter. Jag gick i lugn takt på skogsväg. Lite filosoferande. Helt plötsligt springer det ut en älg framför mig och bort ner för vägen. Då blev jag rädd men det var en häftig upplevelse. 

Så att möta en älg på nära håll eller många ihop är det lite wow-känsla över. 
 

Smålänning 

 Så är jag smålänning sen igår. Så jag firade med en räksmörgås från vårt café. Farbror Eriks Café på erikshjälpen i Jönköping. Den var riktigt god. Kan rekommenderas varmt.
Kanske är det inte så mycket att fira eller så är det just det det är. Det kan man kanske tvista om. Men visst ska man ta alla tillfällen att som ges att fira lite extra. En gång på ett jobb jag hade firade vi dagen då jag tog mina första steg. Det var på högersöndagen.  Den dag då vi fick högertrafik i Sverige. 3 september 1967. Så nästa år firar jag att jag gått runt på mina ben i 50 år. Inte illa va?

Numera har jag en lägenhet i Jönköping och är fr.o.m. 1/3 skriven i Jönköpings län. Så det bör väl innebära att jag numera kan kalla mig smålänning.

Men när är man det på riktigt? När man är född i Småland? Eller bott där tillräckligt länge? Eller blir en sådan som jag aldrig riktig smålänning? En del menar att det tar tre generationer innan man blir det på riktigt. I så fall är det ju helkört för mig.

Det är ju 20:e flytten för mig. Jag har bott i Dalarna, Västergötland, Närke, Södermanland, Östergötland och nu Småland. Ingen kan nog säga att jag har en typisk dialekt från något av alla dessa områden. Men det bryter säkert igenom lite av varje i den dialekt som blivit min.

Om man nu farit runt så mycket kanske man aldrig får titulera sig att vara smålänning, eller?

Jag måste ändå säga att trots all möda det är att flytta runt har gett mig mycket också. Många vänner över landet. Fått uppleva dom olika vackra landskapen.

Skall man sen lägga till alla dom landskapen jag besökt så har jag nog varit i alla någon gång i livet.

Vi har ett vackert land att vara så tacksamma för. Att nu kunna få blicka ut genom fönstret och se Vättern, att bara några steg bort kunna få sätta sig vid sjökanten kommer bli en stor förmån.

Har du vägarna förbi i sommar så möter jag dig gärna där på stranden för att njuta av Vätterns kluckande ljud.

Ny ensamkommande ….

Så fick jag nycklarna till min nya lägenhet  i Jönköping. Konstaterar att jag är ny ensamkommande. Låter mer dramatiskt än det är. Men lite är det ju så faktiskt. 

Men i ljuset av sista tidens händelser är det inget synd om mig alls. Hur ensamkommen jag än är så är mitt ”kommande” hur förspänt som helst. Jag saknar inte tak över huvudet. Jag har en lägenhet att bo i. Jag saknar inte kläder. Jag kan rätt så fritt köpa mig mat för dagen. 

Andra har det klart mycket sämre. Mycket sämre. Ingen, varken kommun eller stat, vill ta fullt ansvar. Man får sitt boende på förläggning. Man får lite så man klarar sig knappt. Men inte mer. Kläder blir ett problem. Pengen man får om dagen skulle inte många av oss klara sig på. 

Jag kommer till Jönköping pga av ett nytt jobb. Dom riktigt ensamkommande har en oviss framtid att se fram emot.  Många av dom kommer från krig och elände. Visst har det varit skottlossning i Hagaby i Norrköping. Men hur ska man kunna jämföra det med kriget i Syrien? Finns ju inte på kartan. 

Kan bara konstatera att livets lott är olika. Tack gode Gud för mitt land. Tänk så bra att vi kan hjälpa så många som flyr sitt land.