För några år sedan kunde du nog mest se bilder på solnedgång i mitt flöde. När jag får minnesbilder på Facebook är mig 90% solnedgång över Vättern.
Några kvällar har det varit fina förutsättningar för att se solens nedgång på en brygga när där jag bor. Solnedgång i vatten är speciellt, tycker jag.
Att sitta och följa solens bana ger ett lugn. Det är som att livets puls går ner i takt med att solen sänker sig ner mot horisonten.
Att man sen får några fina bilder ger också en skön avkoppling.
För en del år sedan var jag på Öland. Bestämde mig att se solnedgång och soluppgången morgonen därpå. Det var runt midsommar. Så det var inte många timmar solen var nere. Det var något utöver det vanliga minns jag. Nu hinner man sova rätt länge innan solen går upp igen. Och längre blir det möjligt ett bra tag framöver. Men en sådan resa blir det nog kanske redan nästa år.
Ikväll insåg att jag verkligen saknat solnedgångskvällar. Nu har jag hittat stället för dom så nästa år är det många besök planerade på den bryggan.
”…Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. ” — Sakarja — — 4:6 —
Ibland kan vi ha väl stor tiltro till oss själva och vår kraft och kunskap. Det är som att vi hamnat tillbaka i den tid då ett vanligt uttryck var ”kan själv”. Vi kommer nog inte så gärna ihåg den tiden.
Jag har mött den i olika sammanhang. Tex när jag anställt nya medarbetare eller ska lämna över till en ny. Då har jag frågat om den vill veta något om arbetsplatsen För jag tänker att det kan vara bra att slippa göra samma misstag som jag gjort. Ibland, inte ofta, har jag då mött svaret: ”Nej, låt mig lära av mina egna misstag”. Den vill helt enkelt inte var ”mineringarna” kan finnas. På ett sätt kan det vara bra. Men det luktar oftast lite för mycket av – ”kan själv, Jag klarar detta. Jag vet bäst.”
När vi för över det på det andliga planet kan det vara förödande. När vi tror att vi är bäst. Klarar det mesta på egen hand.
Sakarja får en hälsning jag tror är en hälsning även in i vår tid. Det som behöver ske i vår tid och på våra plaster är inte något som kan ske genom vår förträfflighet. Det handlar inte om hur mycket vi har lärt oss eller fått insikt. Det handlar om att det behövs något mer än det. Där för får Sakarja hälsningen ”Det är inte genom din eller någons annans styrka eller kraft det skall ske. Det som skall ske ska ske genom min Ande, säger Herren.”
När vi förstår djupet i det vet vi vad och var vi behöver börja söka. Vi behöver ödmjuka oss inför Gud och be om Hans kraft, om Hans visdom, om Hans väg och Hans möjligheter. Det är då det kan ske.
Det är då det kan ske på riktigt. Hållbart och över tid. Det sker inte bara ytligt sett med någon stilla krusning. Det sker på djupet riktigt.
När vi läser vår bibel inser att vi har en källa att gå till. Gud har skapat allt det vi behöver. Vi behöver inte låta stoltheten ta över med ett ”kan själv”. Vi kan fritt och utan att skämmas söka oss till Gud och be Honom om råd och hjälp. David skriver i Ps 32:8: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”
🙏
Herre, lär mig hur det skall till på riktigt. Lär mig vem som har den verkliga kraften och visdomen. Visa mig den väg jag skall gå. Jag vill ta emot ditt råd. Vaka över mig, Herre.
Jag vill inte säga att det kanske var den sista sommarkvällen för det var det nog inte. Men det var en skön kväll på bryggkanten.
Av olika anledningar var inte det så trevligt att sitta på min uteplats. Men det gjorde ju att jag fick en klart goare stund vid bryggkanten.
Tänk – 14 augusti kl 20:20 är det 22 grader varmt och en vacker solnedgång i en molnprydd himmel.
Så när jag sitter där kommer det lite regnstänk. Men vad gör det? Man torkar om det skulle bli värre. Bara att njuta.
Man blir så tacksam för Guds skapelse. Ja, han kanske då inte skapat bryggan. Men utsikten. Solnedgången. Tänk att ha förmånen att få kunna njuta av detta.
”Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. Tänk i din vrede på att förbarma dig.” — Habackuk — — 3:2 —
Gör det igen. Har du tänk så om Gud någon gång? Att det han gjorde förut skulle ske igen? Förr sjöng vi en sång vars refräng löd så här: ”Det sker igen om blott vi beder. Ja, om vi beder, det sker igen. Som svar på bön har Gud gjort under. Ja, stora under ska ske igen.”
På ett sätt tänker vi kanske lite fel när funderar i dessa banor. För det Gud gjorde förr var för den tiden. Det Han behöver göra nu är något annat. Vår tid behöver något för just vår tid. Inte det som skedd förr.
Men den bönen handlar om något djupare än en repris från förr. Det handlar om en Gud som handlar igen. Med något vi behöver just för den här tiden, här och nu.
Habackuk hade hört om hur Gud verkade förr. Att Han bistod folket. Där växte det fram en längtan om att Gud skulle göra det igen. Alltså gör något för den tiden han levde i. Han hade hört om allt det stora Gud gjorde bland folket förr. Han insåg att nu behövdes det något liknande.
Ibland kan man fundera på hur mycket gemens svensk vet om Gud. Somliga har inte alls någon kunskap. Andra nara. Åter andra vet rätt mycket genom att man upplevt Gud. Den bön Habackuk ber är en bön som ber Gud om att visa vem Han är, vad Han kan göra och vad Han vill göra bland oss. Det är en bön om att Gud skulle återuppliva sina gärningar. Göra dom kända igen.
Jag delar den längtan med honom. ”Gör dig synlig Herre, igen!” En gång till. För jag tror att det är många som behöver Guds hjälp i vardagen. Jag kan inte vara ensam om det.
Min bön är att det skulle bli mer och mer känt i vår tid vem Gud är. Att alla, ja, jag menar alla, skulle få upp ögonen för vem Gud och vad han kan göra.
”I våra dagar” – alltså i vår tid. Habackuk levde omkring 640 f Kr. Han behövde det då. Vi lever på 2000-talet eKr och vi är minst lika mycket beroende av att Gud skall visa sig på något sätt.
Den bön Habackuk ber är en bra bön för vår tid alltså. När vi ber den närmaste tiden kan det får vara en del av den bönen och gärna längre.
🙏
Herre, jag har hört budskapet om dig. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar, låt det bli känt i vår tid
Valaffischerna har kommit upp. Somliga nedrivna samma natt. Andra så dåligt uppsatt att dom nog blåste ner. Då var andra partier snabbt där och satte upp sin
Kunde man inte kräva att varje parti satta sitt sigill på sin affisch. Med en underskrift. Så att det höll i rätten om man ville anmäla löftesbrott?
Om det vore så ”på riktigt ” kanske de inte var så ledsna om vissa valaffischer revs ner. Eller vad tror du?
Alla partier överträffar varandra just nu. Man vi få oss att rösta på just deras parti. Men ibland undrar jag hur mycket täckning har man på alla sina löften. Och det vet man ju inte förrän nästa val.
Men kanske skulle det se ut på ett annat sätt om alla valaffischer blev ett bindande dokument rent juridiskt men med möjlighet att testa i domstol efter mandattidens slut. Att man fick inte ny möjlighet om man inte infriat löftet man lovade.
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” — Andra Timoteusbrevet — — 3:16-17 —
Utandad av Gud. Ett intressant sätt att beskriva tillkomsten av Bibeln och dess ord till oss. Varje bok har ju en namngiven person som skrivit bibelboken. Så hur tänker man angående det? Kärnbibeln skriver:
”Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud (”gudsutandad” – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam) till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4], till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8], till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och] till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja]’så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.”
Inspirerad av Gud. Där Guds Ande har påverkat och ingett skribenterna det budskap de skall skriva. Jag tänker att Jesus måste ha gjort och sagt mycket mer än vad Evangelierna skriver. Allt går bara inte att få med. Men det viktigaste, förmågan att välja ut.
Hur påverkar det oss i vår relation till Bibeln? Jag tänker att det inspirerar oss att läsa Bibeln som Guds Ord. Det är Honom vi tror på. Honom vi vill följa. Honom vi vill ska påverka vårt liv. Då är Bibeln en fantastisk tillgång för oss. Den är tandad av Gud själv.
”För att Gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. Kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu. Väl rustad. I det ljuset blir bibeln vår främsta källa till inspiration och undervisning. Det är från den vi får det vi behöver i vår tro och liv.
För att vi ska kunna förstå finns Anden till vår hjälp. 1 Kor 2:10: Anden utforskar djupen i Gud. Joh 14:26 Anden skall lära oss oss allt och påminna vad Jesus har sagt. Joh 16:13 Han skall föra oss in i hela sanningen. Luk 24:45 Öppnar våra sinnen så att vi ser och förstår. Så Gud andas ut skriften och sänder Anden till vår hjälp att förstå. Kan det bli bättre än så? Tror inte det. Så bibeln kan bli din bästa bok att läsa.
🙏
Herre, öppna skriften för mig. Helig Ande, hjälp mig att förstå.
Igår var jag på röntgen. Jag skulle få mitt knä röntgat. Genomlyst av röntgenstrålar så att läkaren och sjukgymnasten ska kunna bedöma mitt knä. Vad som möjligen är fel.
Vilken bra manick. Eller hur?! Genom att belysa knät kan man se innanför huden och musklerna. Se hur själva knät ser ut. Utan massa hinder. Benstommen blir synlig. Man skulle kunna säga att det som är dolt blir synligt.
‘ Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. ‘ Första Korintierbrevet 2:10
‘ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. ‘ Romarbrevet 8:26-27
En röntgenbild kan avslöja mycket som vi inte ser. Sådant som måste åtgärdas. Likaså utforskar anden oss också. Ser sådant som vi behöver ta i tu med.
Syftet med att röntga mitt knä var att se det problem som jag har där för att kunna åtgärda det. Det har alltså ett gott syfte. Likaså har Andens utforskande hjälp ett gott syfte i våra liv. Han vill oss väl. Hjälpa oss att vara på det bästa sätt vi kan vara.
När vi läser om Anden ser vi att Anden vill via oss vad vi fått i Gud. Visst är det fantastiskt bra. ( 1 Kor 2:12). Kanske är det ändå så att vi ibland missar det eller i alla fall glömmer bort det.
Så att vara genomlyst genom röntgen av sitt knä att visa på djupare insikt om tron. Kanske ser du något mer am man använder denna bild av att röntga sitt knä.
”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.” — Matteus Evangelium — — 13:44 —
Himmelriket – när jag växte upp så talade och sjöng man mer om himlen än man ger idag. Så uppfattar jag det i alla fall. Ändå är det himmelriket som blir själva slutpunkten på livet när vi går in i evigheten
Jesus talade mycket i liknelser. Det var ju ett sätt att göra evangeliet tydligare. Och när vi läser om himmelriket i Matteus kapitel 13 ser vi att Jesus jämför himmelriket sådden i åkern, som ett senapskorn, som en surdeg, som en skatt som hittas i en åker, och som ett fiskafänge, som en köpman som köper pärlor.
Jesus har himmelriket som sin centrala del i budskapet. Som i tex Johannes 14. Där Han menar att i himlen finns det många rum som Han förbereder för alla som skall koma dit. Läser vi uppenbarelseboken så är himmelriket en ny plats där det inte finns någon sjukdom mer. En perfekt plats. En plats där den som tror på Jesus kommer att tillbringa evigheten.
Sådden – Guds rike växer fram ju mer Ordet sås. Guds Rike, redan nu men ännu inte. Tar sin boning i människan.
Senapskornet – Så litet till en början men blir så stort när det blir tydligt synligt.
Surdegen – Surdegen syrar den övriga degen. Och Guds rike, himmelriket kommer att genomsyra alting så småningom.
Skatten i åkern och pärlorna – Himmelriket är något värdefullt som är värt att satsa allt man har för att få tag på det.
Fiskafänget – den del av dessa liknelser som talar om att alla kommer inte dit. Bara de som tagit emot Jesus som sin frälsare.
”Alla vill till himlen men ingen vill dö” – en låt av Timbuktu. Det ligger något i det. Liksom jag möter många som inte vill ha Jesus men till himlen vill man. Det går liksom inte ihop. Himlen har vissa ramar. De ramarna har Gud satt upp. Inte någon annan.
Hur himmelriket verkligen blir vet vi inte. Vi kan ana. Och ju mer jag läser om det längtar jag dit. För den värld vi lever i nu visar allt mer upp en sida som verkligen inte är något att längta efter. Inte minst när man ser sjukdom och lidande. Himmelriket är som det var tänkt från början. Fredsrike med djup innerlig frid utan sjukdom och nöd. En plats utan miljöförstöring. Tänk att få leva där
🙏
Herre, gör mig redo för den eviga världen som är himmelriket
Från att ha haft en lång period där almanackan varit av mindre betydelse och rätt tom ser det genast annorlunda ut.
Första dagen efter semester hände det något. Bokade träffa, planerade sammanträden, gudstjänster mm mm så ser almanackan klart annorlunda ut.
Så är det. Brukar kunna vara så. Och på ett sätt är det rätt skönt. För det blir lite mer ordning på torpet liksom.
Men det är också en liten varning på det. Att det inte tas för givet att den ska fyllas så. Att det ska finnas luft i systemet. Annars blir det inte bra.
Vad gör du för att lyckas med det? Jag försöker lägga in tomma block eller se till att det blir en extra dag ledig när dagarna har blivit för fyllda under längre tid.
Men det är svårt att få flyt i det. Det ligger i sakens natur när man samarbetar med volontärer. Då får man passa in när de kan.
Ett pussel som behöver läggas. Men jag har också hållhake på mig själv. Jag försöker se till att mina lediga helger sammanfaller med mina barns ledigheter. En utmaning. Men det hjälper mig att se till att få ledigheten att bli av och i ordnad form
Faran är nu att man stressar upp sig. Men lite varsamhet så ska hösten inte spinna upp.
”Till en annan sade han: ”Följ mig!” Mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.”” — Lukas Evangelium — — 9:59 —
”När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig.” — Johannes Evangelium — — 21:21-22 —
Följ mig – kanske ett av de mest kända orden från Jesus – Följ mig. Lärjungarna fick den frågan ställd till sig. Andra fick den frågan också. På något sätt några av de viktigaste orden Jesus sa. Naturligtvis bland många andra. Men dessa sticker ut tycker jag.
När vi ser personerna som fick den uppmaningen från Jesus reagerar de lite olika. De tolv släpper allt de har och följer Jesus. En annan blir ledsen för han ägde så mycket och skulle gå och sälja allt han hade. Om han kom tillbaka vet jag inte. En annan ville först gå och ta farväl av mor och far.
Petrus undrade hur det skulle bli med Johannes. Skulle han dö en vanlig död? Aldrig dö? Då säger Jesus: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” Så kommer det viktigast: ”Följ du mig”. Alltså det viktigaste var inte hur alla andra gör eller inte. Utan det handlade om just Petrus här och nu. Petrus skulle fokusera på sitt svar och handling. ”Följ du mig” och låt de andra göra sina beslut.
I den tid vi lever i just nu verkar denna fråga vara minst lika viktig som då. Där Jesus vänder sig till var och en av oss med samma fråga. Samma längtan. Samma intensitet. ”Följ mig”.
För jag uppfattar frågan som högaktuell just nu. Där vi var och en, inte som kollektiv, utan som enskild, du, jag, får dessa ord. ”Följ mig!” Vi är i ett tidsskeende där detta följande kommer bli avgörande. Hur vill du möta Jesu ord? Hur vill du agera? Har du saker de måste göra ”först”?
Detta är är det 40 år sedan jag fick den frågan i ett sammanhang. Där jag kände Guds tilltal på ett särskilt sätt. Jag hade under några år anat vad som var på gång. En längtan hade börjat forma sig inom mig. Men jag var rätt ung. Lite för ung. Men så kom mitt tillfälle. Jag minns att, i den gudstjänsten, lämnade jag min plats direkt. Jag var redo. Redo för ett ”Ja”. Gick fram till förbönen. Vad andar tänkte eller gjorde, om det inte gällde mig eller inte, hade ingen betydelse. Man fick göra som man ville. Men jag ville. Då var den frågan viktig för mig. Idag är den viktig för mig. Hur är det för dig? Frågan är ställd. Känner du det?
🙏
Herre, jag vill följa dig. Tack för din kallelse till mig!
Pedher´s blogg 