12 augusti 2026
”Till en annan sade han: ”Följ mig!” Mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.””
— Lukas Evangelium —
— 9:59 —
”När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig.”
— Johannes Evangelium —
— 21:21-22 —

Följ mig – kanske ett av de mest kända orden från Jesus – Följ mig. Lärjungarna fick den frågan ställd till sig. Andra fick den frågan också. På något sätt några av de viktigaste orden Jesus sa. Naturligtvis bland många andra. Men dessa sticker ut tycker jag.
När vi ser personerna som fick den uppmaningen från Jesus reagerar de lite olika. De tolv släpper allt de har och följer Jesus. En annan blir ledsen för han ägde så mycket och skulle gå och sälja allt han hade. Om han kom tillbaka vet jag inte. En annan ville först gå och ta farväl av mor och far.
Petrus undrade hur det skulle bli med Johannes. Skulle han dö en vanlig död? Aldrig dö? Då säger Jesus: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” Så kommer det viktigast: ”Följ du mig”. Alltså det viktigaste var inte hur alla andra gör eller inte. Utan det handlade om just Petrus här och nu. Petrus skulle fokusera på sitt svar och handling. ”Följ du mig” och låt de andra göra sina beslut.
I den tid vi lever i just nu verkar denna fråga vara minst lika viktig som då. Där Jesus vänder sig till var och en av oss med samma fråga. Samma längtan. Samma intensitet. ”Följ mig”.
För jag uppfattar frågan som högaktuell just nu. Där vi var och en, inte som kollektiv, utan som enskild, du, jag, får dessa ord. ”Följ mig!” Vi är i ett tidsskeende där detta följande kommer bli avgörande. Hur vill du möta Jesu ord? Hur vill du agera? Har du saker de måste göra ”först”?
Detta är är det 40 år sedan jag fick den frågan i ett sammanhang. Där jag kände Guds tilltal på ett särskilt sätt. Jag hade under några år anat vad som var på gång. En längtan hade börjat forma sig inom mig. Men jag var rätt ung. Lite för ung. Men så kom mitt tillfälle. Jag minns att, i den gudstjänsten, lämnade jag min plats direkt. Jag var redo. Redo för ett ”Ja”. Gick fram till förbönen. Vad andar tänkte eller gjorde, om det inte gällde mig eller inte, hade ingen betydelse. Man fick göra som man ville. Men jag ville. Då var den frågan viktig för mig. Idag är den viktig för mig. Hur är det för dig? Frågan är ställd. Känner du det?
🙏
Herre, jag vill följa dig. Tack för din kallelse till mig!
Amen

